Lifecap AB

Kvinna frågar: När börjar livet? Har hon drivits av mål eller visioner?

Pressmeddelande   •   Jul 24, 2009 10:46 CEST

I SvD den 23 juli beskriver en kvinna som säger sig ha det bra på de flesta områden på livet att hon väntar på att livet ska börja. Den här känslan är inte ovanlig mitt i livet, speciellt inte om flera av våra livsmål har uppnåtts. På Life CaP Centret möter vi många människor mitt i livet som hamnar i en känsla av besvikelse när de uppnått sina mål. Om det inte hunnit gå djupare än till en besvikelse kan en kurs i att framställa sin visionskarta ge motivationen och livsgnistan tillbaka.

Känslan som kvinnan i artikeln beskriver är inte ovanlig. Om vi gått in i en relation och i livet med en rad mål vi vill uppnå kan vi lätt hamna i en tomhetskänsla som speglas av tanken "var det inte mer än så här", när målen väl uppnåtts. Kvinnan skriver: "Jag är lyckligt gift, har ett bra jobb och klarar mig bra ekonomiskt. Min familj är också bra och jag har hobbies jag gillar. Min man och jag reser en del - det tycker vi är kul. Vi har också annat roligt tillsammans".

Madeleine Gauffin Rahme rekommenderar en mer djupgående terapi. Det är alltid bra att titta på sig själv med hjälp av en skicklig terapeut, så jag vill inte förringa hennes råd. Däremot vill jag komplettera det. Min erfarenhet som terapeut är att flera av våra klienter på Life CaP, speciellt då kvinnor, som upplever den här känslan har fått snabb hjälp genom en kort kurs tillsammans med andra. Det har varit en bra lösning, speciellt när klienten känner en vag besvikelse och tar tag i känslan i så god tid att den inte hunnit närma sig djupare oro eller depression. Om jag har levt mitt liv med mål istället för med en vision uppstår ofta den här besvikelsen när målen är uppnådda. Det går att dra paralleller med idrottsvärden: Ett mål är mätbart och tidssatt. Om jag har som mål att ta en OS-medalj och sliter hårt under flera år och vandrar min väg via SM-medaljer, WM-medaljer och till sist når målet och kommer med i OS och får min medalj är risken stor att luften går ur mig när jag väl är framme. Vad ska jag göra nu? Jag har uppnått allt jag önskat mig! Jag borde vara nöjd, men det känns bara konstigt tomt.

Min upplevelse är att kvinnan i artikeln har hamnat i en liknande situation. Hon hade kanske en livsdröm som innehöll bra jobb, en bra man, fina barn och ett väl fungerande boende. Nu har hon uppnått allt detta, vad ska hon nu göra? Ha kvar samma man, gå till samma arbete dag ut och dag in, se barnen växa upp, bo i det fina huset på och vänta på pensionen så att hon kan gå till dammen och mata duvorna istället för att gå till jobbet? Inte konstigt att kvinnan känner sig besviken på livet.

Jag återgår till parallellen med idrottsvärlden för att förtydliga. Många av de mest skickliga idrottarna har en vision snarare än en dröm. En vision är inte mätbar och tidssatt, den pågår över tiden. Jag vet inte säkert, men jag skulle gissa på att t.ex. Ingemar Stenmark har en vision. Han "vissnade" inte när han nått den mest eftertraktade medaljen inom sporten, han fortsatte. Det tycks mig som om han snarare hade som vision att förfina tekniken och förutsättningarna för utförsåkning. Någonting som han kan fortsätta med livet ut, när han inte längre tävlar själv kan han t.ex. arbeta med att experimentera med olika slags vallor och utrustningsutformning eller han kan ta sig an adepter och lära dem allt han kan.

Precis som psykologen svarar gäller det för kvinnan att fundera på vad hon anser är viktigt i hennes liv? Här kommer en rad existentiella frågor om meningen med livet in. Ofta är det lättare att hitta dessa svar i ett sammanhang där man arbetar med likasinnade som också har till syfte att komma framåt i livet. Min farhåga om kvinnan går till en terapeut är att det finns risk för att man försöker koppla känslan av meningslöshet med dagens situation, någonting som kan leda till att kvinnan i onödan börjar ifrågasätta sin relation, sitt arbete m.m. innan hon hittat vad som är hennes egen vision. Börjar man i fel ända i det här arbetet finns en riks för att man börjar rasera sådant som faktiskt är bra och som kan utgöra en fantastisk plattform för att komma vidare. Att bygga sin vision kan liknas vid att hitta sitt kall. Jag skulle vilja rekommendera kvinnan att börja med att läsa Patricia Tudor Sandahls bok, "En given väg". W&W, 2005. Nedanstående är ett citat ur boken:

"Viljan att tjäna hör kallelse till. När den infinner sig har egot börjat att släppa sitt grepp och vi befrias för att göra det vi ska. Men innan dess måste man finna sig själv där man är och känna efter på vilken grund man står. Kallelsen innebär att

a) upptäcka sina nådegåvor och talanger, vilket hör samman med att

b) upptäcka det mest äkta inom sig, vilket gör det möjligt att

c) finna en form att uttrycka sitt eget väsen och sina särskilda talanger, som banar väg för att

d) använda sig av dessa för att tjäna sina medmänniskor."

Om kvinnan har svårt att hitta fram till hur hon ska hitta sin egen vision och kanske på sikt t.o.m. involvera maken i funderingarna så att de kan skapa en fördjupad relation genom att vara delaktiga i varandras kall, skulle jag rekommendera en kurs med likasinnade. Någonting som brukar bli betydligt billigare och även effektivare än att betala enskild terapi (observera att detta råd inte gäller om kvinnan mår så dåligt över sin meningslöshet att hon är på väg in i en depression).

Life CaP erbjuder individuell terapi och program. Vi utbildar även terapeuter och erbjuder en rad kurser t.ex. visionskarte-, relations, kvinno- och livskvalitetskurser. Vårt syfte är att hjälpa människor att må bättre i olika skeden av livet. Här arbetar ett nätverk av olika kompetenser och vår önskan är att förebygga dåligt mående. Vi är religiöst och politiskt oberoende. Verksamheten är kvalitetssäkrad enligt ISO 9001:2000.

Gaya Pienitzka

Energiterapeut och författare

Life CaP Centret Lindormsnäs AB www.lifecap.se

Telefon 08-545959 47