Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet

Landet blir inte rikare med läckande tak

Pressmeddelande   •   Feb 14, 2011 22:40 CET

Landet blir inte rikare av läckande tak

Sverige är som den sparsamme mannen, som gläds åt ett svällande bankkonto, men som tycker det är för dyrt att underhålla huset. Men läckande tak gör inte landet rikare. Vår finansminister är inte ansvarsfull när han, tvärtemot vad allianspartierna lovade i valet, minskar järnvägsinvesteringarna med två tredjedelar, från14,5 miljard förra året till 5 miljarder 2014, 0,15 procent av BNP. Botten i Europa. Ifråga om underhåll ligger vi redan sist. Det kostade tre miljarder bara i förseningskostnader förra vintern. Han förstår ekonomi dåligt, om han tror att sådant i längden ökar budgetöverskottet. Utan tåget stannar Sverige.

Det är bara vänstern, ironiskt nog, som har sund affärsmässig inställning till finanser. Alla övriga partier ser investeringar som driftskostnader, som inte får överskrida budgettaket. Men ett företag blir inte fattigare därför att det bygger en fabrik, och den bokförs som en tillgång och inte som en minuspost och direktavskrivs, så som staten gör, och med det gör opinioner viktigare än lönsamhet för vad som byggs.

Infrastruktursatsningar i Sverige är 85 procent dyrare än i andra EU-länder enligt riksdagens utredningstjänst. Förutom troligen bristande konkurrens är en orsak att investeringarna när de behandlas som driftskostnader stiger och sjunker med skatteinkomsterna, innebärande att man bygger mest när det är högkonjunktur och som dyrast, och att man bara bygger småsträckor åt gången, för att det skall rymmas under budgettaket. Det innebär stora trafikstörningar, höga start- och avvecklingskostnader för byggentrepenörerna, och att det dröjer länge tills man får hela sträckan utbyggd och kan få full förräntning av investeringen. Enligt brittiska erfarenheter kan man minska kostnaderna med en fjärdedel om man bygger allt i ett svep.

Naturligtsvis skall staten ha en investeringsbudget, som ej beror på statsfinanserna för tillfället. Till driftskostnader skall bara räknas avskrivning, räntor och underhåll. Pengarna kan komma från järnvägsobligationer. Det ger låg ränta och en trygg sparform för pensionsfonder. Vi behöver återuppbygga järnvägen för att klara transporterna när oljan sinar och priset skenar.

En WikiLeaksläcka avslöjar att Saudiarabien har överdrivit kvarvarande reserver med 300 miljarder fat. Det är tio års världsförbrukning. Detta, när tidigare optimistiska IEA, internationella oljekomissionen, i sin rapport i höstas erkände att oljetoppen nåddes redan 2006, och att jordens temperatur med ökad användning av olja från skiffer och tjärsand skulle höjas med 3,5 grad till 2030. 1,5 grad mer än vad världen satt som mål för att inte få en skenande temperaturstegring.

Då är det verkligen ignorans att dra ner på järnvägsinvesteringarna, men nästa år börja bygga motorleden Förbifart Stockholm för 30 miljarder kronor. När den är färdig 2020 finns det bara eldrift för sex procent och alternativbränslen för tio procent av bilparken.

Järnvägsfrämjandet vill i stället att en procent av BNP investeras i järnväg, styvt 30 miljarder kronor om året. Sverige gjorde det med till 90 procent lånade pengar fram till 1914 och blev en industrination.

Hans Sternlycke