MYNDIGHET

Landets Socialtjänst ett brott mot barnen.

Pressmeddelande   •   Jun 22, 2013 11:34 CEST

Jag sitter här och tänker på "Anton". En underbar och trevlig kille på 17år vars liv inte har varit så lätt.
Han har blivit runt skickad till det ena familjehemmet efter det andra. Och "Anton" drömmer om en familj där han får den kärlek och respekt ett barn skall ha. Som ni kanske vet så har "Anton" varit på rymmen från ett familjehem där han blev mycket illa behandlad. Men natten mellan den 7:e och 8:e juni blev "Anton" hämtad av Polis.
De satte handfängsel på honom bakom ryggen, satte honom i bilen och körde upp honom till en institution i Småland där han nu sitter inlåst. "Anton" Har inte gjort något fel men blir straffad av Socialtjänsten i Trelleborg bara för att han ville bli älskad och behandlad med respekt.

Ingen lyssnade på "Antons" rop efter hjälp. Handläggare Marie Söderberg vänder "Anton" ryggen och hon är en av dem som har låst in "Anton" utan rättegång eller anledning. Utan bara för att "Anton" ville få en familj.

När "Anton" kom till oss var han mager och med stora svarta ringar under ögonen. Dåligt självförtroende speglade hans person. Om man skulle ge "Anton" en klapp på kinden ryggade han tillbaka som att han var rädd att bli slagen. Vad som har orsakat detta kan bara "Anton" svara på.

Vi satt tillsammans och pratade om livet och hans drömmar, om familjehem och kompisar. Socialtjänstens tjänstemän som inte vill lyssna.
"Anton" känner sig sviken av samhället och de som är satta för att hjälpa barn till ett drägligt liv av kärlek, gemenskap och respekt.

Istället har Marie Söderberg med flera. Satt "Anton" inlåst på en "anstalt" som jag ser det.
Igår ringde hans ombud till den "anstalt" där "Anton" är inlåst och fick reda på att "Anton" var i rastgården. Hans ombud ställer då den direkta och befogade frågan om det var en hund vi talade om eller "Anton". Den behandlingsassistent som ombudet talade med blev upprörd och kände sig påhoppad. Varför reagerar man så om man har ett rent samvete?

Min oro för "Anton" är stor då jag får höra hur han blir behandlad. Min oro blir ännu större när jag får höra att detta är inget ovanligt i vårt avlånga land Sverige.

Man låser in barn bara för att man kan. Man LVU:ar barn bara för att man kan. I alla fall enligt Åsa-Marie Sundström på Socialtjänsten i Trelleborg. Åsa-Marie Sundström uttalar sig så här: Om du tar hand om ditt liv så tar jag hand om mitt säger hon till "Anton" över telefonen när "Anton" förklarar för henne att han tänker ta sitt liv om han får komma tillbaka till det familjehem som han satt på innan de låste in honom.

"Anton" har aldrig motsatt sig vården utan bara önskat få en familj. Men man läser i Socialtjänstens utredning som är skickad till Länsrätten att han anses motsätta sig vården då han avviker från familjehemmet. Ett familjehem där "Anton" blir behandlad som en inkomst och inte en familjemedlem.

Vidare läser man den ena lögnen efter den andra. Allt för att Socialtjänsten skall göra sig av med ett barn då han inte passar in i deras mallar och rutiner. Socialtjänsten ropar högt och nöjt vi låser in honom. Då slipper vi tänka på honom ett tag.
Det är signalerna som Trelleborgs sociala tjänstemän Marie Söderberg och Åsa-Marie Sundström ger till "Anton" och de som bryr sig om honom.
Inte heller ordförande Ina Liljeberg i Individ- och Familjeomsorgsnämnden bryr sig om "Antons" rop efter kärlek och respekt. Utan lyssnar på tjänstemännens lögner. När "Antons" offentliga biträde Mikael Westerberg påtalar att den plats "Anton" sitter placerad på inte är en bra miljö för honom så vänder man dövörat till och litar blint på socialtjänstens så kallade lösningar.

"Anton" har blivit en fånge i socialtjänstens omsorg. Ingen hör hans önskemål eller drömmar. Inte ens hans biologiska föräldrar hör "Antons" rop. Jag ställer mig med skräckslagen blick när jag hör och ser hur de svenska Socialtjänsterna behandlar barn på detta sätt. De säger sig följa lagar och förordningar vilket jag tvivlar starkt över.
Det kan inte finnas så O-humana lagar i ett land som Sverige. Där barn skall spärras in, slängas i "eftertankesrum" i bara underkläderna under ett flertal timmar. Gå runt i institutionskläder bara för att deras föräldrar inte kunde ta hand om dem.
Är det ett sådant Sverige vi vill ha?

Det är dags att vi visar Sveriges Sociala myndigheter att vi inte tänker acceptera denna legitima barnmisshandel. För det är precis vad det är.

Alla citat samt påståenden finns dokumenterade.