LO

LO-ekonomerna i ekonomiska utsikter: Inför en ny norm i den svenska lönebildningen

Pressmeddelande   •   Okt 01, 2003 10:41 CEST

Den högre löneökningstakt som tjänstemännen har haft i förhållande till arbetarna mellan 1997 och 2002 är ett orosmoln inför kommande löneförhandlingar. Utvecklingen är oförenlig med de rättvisevärderingar som LOs medlemmar har uttryckt vid ett flertal tillfällen och gör att lönebildningen närmar sig en sprängpunkt enligt LO-ekonomerna.

LO-ekonomerna pekar samtidigt på hur framgångsrik reallöneutvecklingen har varit sedan mitten av 1990-talet då de nominella löneökningarna halverades. För att förhindra ökade konflikter och inflationsdrivande lönekrav föreslår LO-ekonomerna därför att det införs en ny norm i den svenska lönebildningen.

Till skillnad från dagens system där normen är en punkt för det sammanlagda löneutfallet, vill LO-ekonomerna att normen blir ett intervall. Den lägre gränsen skulle berätta vad en individ normalt ska förvänta sig för ökad lön, medan den övre gränsen anger vad prioriterade grupper ska få. Därigenom skulle utfallet som helhet hamna däremellan och inte som idag ovanför normen.

LO-ekonomerna betonar också att om en lönenorm med intervall ska leda till en effektiv omfördelning, så måste normen vara så trovärdig att många löntagare finner det rimligt med löneökningar i nedre änden av intervallet.

Det stora problemet i vår ekonomi är annars den ökande arbetslösheten. Antalet varsel ligger högt och bristen på arbetskraft i näringslivet är rekordlågt. Den lilla konjunkturuppgång som vi kunnat se kommer av den privata konsumtionen. Sveriges ekonomi skulle behöva draghjälp av en internationell konjunkturuppgång, men den vi kan se i USA och i synnerhet inom EMU-området, är allt för svag. Den svenska BNP-tillväxten beräknas bli 1,8 procent i år och 2,4 respektive 2,7 procent 2004 och 2005. Exporten kan gradvis förstärkas när tillväxten i omvärlden förbättras. Investeringsuppgången blir svag, företagen väntar på tydligare signaler om en uppgång i efterfrågan. Det som verkligen driver återhämtningen är hushållens konsumtion. Ökningstakten för de reala inkomsterna "normaliseras" ned till cirka 2 procent per år efter fjolårets rekorduppgång. Men samtidigt tyder det optimistiska stämningsläget på att hushållen vågar dra ner något på den höga sparkvoten.

Den svaga konjunkturen har inneburit en uppgång i arbetslösheten. Den öppna arbetslösheten förblir hög flera år framåt i tiden bl a beroende på att de arbetsmarknadspolitiska programmen dras ner. År 2005 väntas den öppna arbetslösheten fortfarande bita sig fast vid 4,5 procent. Då beräknas ca 30 000 färre personer delta i program jämfört med 2002.

LO-ekonomerna förespråkar en mer expansiv penningpolitik och anser att Riksbanken bör sänka räntan med minst 25 punkter. Motiven är att, eftersom inflationen på två års sikt ser ut att hamna under Riksbankens mål på 2 procent. och enligt Konjunkturinstitutets bristtal är arbetskraftsbristen lika liten som under krisen i början av 1990-talet. Senare års kronförstärkning, avtagande löneökningstakt i det svaga arbetsmarknadsläget och snabb produktivitetsutveckling i näringslivet bidrar till låg inflation.

LO-ekonomerna ifrågasätter också om regeringen ser full sysselsättning som den ekonomiska politikens yttersta mål eller om de budgetpolitiska målen - överskottsmålet och utgiftstaket - nu är de överstående målen. LO-ekonomerna efterlyser ytterligare ett mål för finanspolitiken, att denna ska förebygga och motverka såväl lågkonjunktur som överhettning.

För mer information kontakta LOs pressinformation