LO

LO-ekonomerna i ny rapport: Heltidsarbete är viktigast för minskade klyftor

Pressmeddelande   •   Jul 07, 2003 13:30 CEST

Inkomstspridningen i Sverige har ökat sedan början av 1980-talet. Det som är mest slående när man analyserar inkomstfördelningen under 1990-talet och fram till år 2001 är att de som har de högsta inkomsterna har ökat sina inkomster kraftigt i förhållande till övriga grupper. En analys av löneutvecklingen bekräftar att det inte är de lägst avlönade som har halkat efter utan de högst avlönade som har dragit ifrån. Det skriver LO-ekonomerna i sin rapport "Kan inkomsterna fördelas jämnare - var 1990-talet en parentes?" som presenterades i Visby idag.

De flesta av LOs förbund har sett över hela 1990-talet upprätthållit lägstalönernas nivå i för-hållande till den genomsnittliga industriarbetarlönen. Den stora relativlöneförskjutningen under 1990-talet har skett mellan arbetare och tjänstemän. Tjänstemännen har som genomsnitt fått 1 procentenhet mer i årlig nominell löneökning mellan år 1998 och år 2001. Arbetarna verkar förlora, i förhållande till tjänstemännen, på en individualiserad och decentraliserad lönebildning.

LO-förbunden har därför anledning att fråga sig om nuvarande lönesättningsstrategi ska revideras, säger LOs chefsekonom Dan Andersson. Det är varken möjligt eller önskvärt att återgå till en centraliserad modell där LO dominerar eller en modell där varje lön sätts på förbundsnivå. Ambitionen att differentiera lönerna på ett rättvist sätt lokalt bör dock inte få förta medlemmarnas kollektiva styrka.

LO-ekonomerna är skeptiska till att staten genom skatter och
transfere-ringar skulle kunna minska inkomstspridningen mycket mer än vad som görs idag. Det beror dels på politiska faktorer och dels på den demografiska utvecklingen. Fler äldre innebär ökade kostnader för pensioner och omsorg, vilket minskar möjligheten att använda skattemedel till annan inkomstutjämning.

Det går inte att överdriva syssel-sättningens betydelse för
inkomstfördelningen. Få arbetade timmar ett år ger liten utdelning i inkomstbortfallsför-säkring-arna t.ex. sjukförsäkringen och så småningom låg pension. Strålkastaren måste riktas på konsekvensen av otrygga
anställnings-förhållanden och mot deltider. Parollen "heltid en
rättighet, deltid en möjlighet" liksom möj-ligheten att få ett fast jobb är helt fundamental för jämställdheten och inkomstför-delningen.

Att LO-ekonomerna inte tror att det är möjligt att genom förändringar i skatte- och bidrags-systemen radikalt förändra inkomstfördelningen innebär inte att riksdag och regering inte skulle ha något ansvar för inkomstspridningen. De står fast i sin kritik av det politiska systemet för att det inte i tillräcklig utsträckning har motarbetat den ökade ojämlikheten. Men slut-satsen är att en radi-kal förändring av inkomstspridningen måste bygga på att människor ges möjligheter att öka sina arbetsinkomster.