LO

LO-ekonomerna vill se en ny norm för lönebildning

Pressmeddelande   •   Apr 20, 2006 11:58 CEST

Sedan mitten av 1990-talet har de nominella löneökningarna i Sverige etablerats på en nivå som överensstämmer med de viktigaste konkurrentländerna i Europa. Samtidigt har Sverige haft en klart högre tillväxt än konkurrenterna i det övriga EU-området. Därför menar LO-ekonomerna att den rådande Europanormen inte är tillräcklig som rättesnöre för den svenska lönebildningen, utan måste kompletteras med en biregel.

Om lönenormen tar sin utgångspunkt i länder med en sämre ekonomisk utveckling än Sverige, riskerar de svenska löntagarna att få en sämre löneutveckling än de har möjlighet till. En allt större del av företagens intäkter kommer då att tillfalla företagarna eller en mindre grupp löntagare.

Alternativet, att bygga lönenormen utifrån uppskattningar av den inhemska produktivitets­utvecklingen och inflationsmålet, är heller inte självklart. Prognoser för framtida produktivitetsökningar är svåra att göra och allt för optimistiska bedömningar riskerar leda till för höga löneuttag med ökad arbetslöshet som följd.

LO-ekonomerna menar att vi också i fortsättningen bör utgå från den internationella ekonomiska utvecklingen, och då främst EUs kärnländer, men att denna norm bör kompletteras med en biregel om att anpassas till det nationella ekonomiska läget. Grunden för en sådan anpassning kan göras utifrån indikatorer som vinstläget, handelsbalansen och inflationen i förhållande till omvärlden.

LO-ekonomerna efterlyser en institution som kan skapa förståelse hos hela arbetsmarknaden om behovet av en samhällsekonomisk ram, en norm, för lönebildningen. De skissar på tre möjliga alternativ. Att exempelvis Konjunkturinstitutet utarbetar en samhällsekonomisk analys på uppdrag av en partssammansatt institution. Denna institution skulle både ge uppdraget för analysen och rekommendera en lämplig ekonomisk ram för lönebildningen.

Ett andra alternativ är att den samhällsekonomiska analysen utarbetas av ett partssammansatt organ med tillräcklig integritet.

Ett tredje alternativ är att olika fackföreningar, huvudorganisationer eller karteller bildar ett ?löntagarnas lönenormsråd? som utformar en rapport som dessutom anger huruvida lönetakten är rimlig eller bör ökas eller hållas tillbaka.

För att en lönenorm ska kunna fungera effektivt och kunna ge utrymme för både marknadskrafter och fördelningsintresse, bör den uttryckas som ett förväntningsintervall. Det är en förutsättning för att relativlöneförändringar ska vara möjliga.

För mer information kontakta LOs pressinformation