CIRKULATION VA-tidskriften

Lovande försök med läkemedelsrening

Pressmeddelande   •   Feb 12, 2014 07:30 CET

I ett tvåårigt utvecklingsprojekt lett av Berndt Björlenius vid KTH ska effektiva tekniker för läkemedelsrening testas. Inom några år ska reningsverk kunna gå från teori till praktik för att kunna ta hand om svårnedbrytbara substanser.

Äntligen är den mobila testanläggningen på plats djupt nere i berget på Lidingö där Käppala reningsverk ligger insprängt. I tio parallella linjer kan Berndt Björlenius och hans forskarkolleger testa två tekniker för läkemedelsrening i olika kombinationer. Valet har fallit på nedbrytning med ozonering följt av filtrering med aktivt kol.

– Det har varit en intressant resa att dimensionera, konstruera och bygga samman linjerna. Inte minst att inrymma dem i en 20 fots container har varit en utmaning för oss.

Sedan slutet av oktober har reningsanläggningen körts i en grundinställning.

– Vi har kört igång anläggningen och testat en uppställning 1.0 för att se att allting ­fungerar maskinellt och provtagningsmässigt. Det är roligt att kunna köra de här tio linjerna parallellt och att det fungerar. Vi har ställt in det på vad vi tror är den bästa utifrån tidigare erfarenheter och har fått en första exponering också på regnbågslax, berättar Berndt Björ­lenius.

I Europa ökar intresset för rening av läkemedelsrester vid reningsverk. Det mest aktiva landet är Schweiz, där bygget av en fullskaleanläggning pågår. Reningsförsök pågår, förutom i Schweiz, enbart i Tyskland och Sverige. I övrigt handlar det europeiska arbetet i dagsläget om kartläggningar av problematiken.

Det stora schweiziska intresset beror bland annat på att en del vattendrag i landet har väldigt hög koncentration av renat avloppsvatten.

De svenska försöken syftar till att få fram en praktisk, effektiv och förhållandevis resurssnål teknik som ska fungera som ett extra reningssteg i kombination med den rening som finns på dagens reningsverk. På Käppala används utgående renat avloppsvatten vid försöken. Den ordinarie processen på Käppalaverket består av både biologisk och kemisk fosforreduktion, biologisk kväverening och polering i sandfilter.

Resultatet analyseras både kemiskt där halterna av 95 ämnen mäts och biologiskt där regnbågslax exponeras för det renade avloppsvattnet. Det görs bland annat eftersom många av de ämnen som mäts förekommer i så låga doser att de visserligen är möjliga att hitta i vattnet men koncentrationen är så låg att det inte går att kvantifiera resultaten av mätningarna. En påverkan på fiskarna gör det alltså möjligt att få ytterligare en kontrollstation av hur rent vattnet egentligen är.

Efter den första exponeringsanalysen ser resultatet intressant ut. Ansvarig för analyserna av Regnbåge är professor Ingvar Brandt vid Uppsala universitet som abetar med miljö­toxikologi.

– Det är preliminära resultat men när jag har pratat med Ingvar så säger han att det ser mycket lovande ut med de extra reningsmetoderna. Man tittar på så kallade biomarkörer som till exempel enzymer och proteiner. Det är en sammanfattande analysmetod där man kan se om fiskarna blir stressade eller påverkade av kemikalier som finns i avloppsvattnet. Det går inte att analysera alla tänkbara kemikalier som vi använder och deras biprodukter och nedbrytningsprodukter, berättar Berndt Björlenius....

För hela artikeln klicka här.

Citera gärna. Glöm inte källan: VA-tidskriften Cirkulation. Se även länk.

VA-tidskriften Cirkulation är Sveriges ledande tidskrift inom VA-området.