Göteborgs universitet

Målkonflikter vid beslut om fördelning av resurser

Pressmeddelande   •   Okt 01, 2004 14:36 CEST

Vid beslut om fördelning av resurser är målkonflikter vanliga.

Mål som beslutsfattares egenintresse, rättvisa mellan grupper i samhället och miljömässigt effektiv resursanvändning kan ofta inte uppnås samtidigt. Ett vanligt problem är att ett beteende som är rationellt för den enskilde individen ofta får negativa effekter på en kollektiv nivå. Dessa problem har kallats ”sociala dilemman” och är vanliga vid fördelning av knappa naturresurser så som fisk, vatten och ren luft. Ett exempel är när en fiskare beslutar om hur stor fångst han/hon ska ta upp. För den enskilde fiskaren är det rationellt att fånga så mycket som möjligt men om alla gör så kommer fiskbeståndet på sikt att dö ut.
I sociala dilemman står alltså individens egenintresse (t ex att maximera sin egen inkomst) i konflikt med samhällets intressen (t ex att bevara en hotad naturresurs). En tänkbar lösning på många sociala dilemman är samarbete mellan individer som inser vikten av kollektiv rationalitet, en annan är statlig reglering.

Trots att mycket av teorin inom området förutsäger att människor i första hand är individuellt rationella och ser till sina egna intressen visar empirisk forskning om sociala dilemman att människor ofta samarbetar för att bevara en resurs.
Graden av samarbete varierar dock beroende på situation. Forskningen inom området har i stort fokuserats på situationer där ökad rättvisa antas öka graden av samarbete. I många beslut står dock rättvis fördelning i konflikt med bevarande av naturresurser. Vid implementering av policy för att minska resursanvändning kan rättvisa antas minska graden av samarbete kring bevarandet av naturresurser. Ett exempel är politikers beslut om införande av vägavgifter där en ökad avgift förbättrar miljön men samtidigt minskar rättvisan mellan grupper i samhället.

I avhandlingen studeras situationer där en beslutsfattare står inför konflikter inte enbart mellan egenintresse och resurshänsyn utan också mellan rättvisa och resurshänsyn. I Studie I och II undersöks människors fördelningsbeslut med hjälp av ett dataspel där deltagarna upprepade gånger väljer mellan att upprätthålla rättvisa mellan två grupper och att bevara en resurs. Deltagarna har också möjlighet att maximera sin egen vinning. Resultaten visar att människor reagerar på ökad orättvisa mellan grupper (där man inte själv är medlem) genom att försöka minska skillnader i tilldelning mellan grupperna trots att detta leder till ökad användning av resurser. Man är dock inte villig att helt utarma en resurs utan försöker kompromissa mellan rättvisa och resurshänsyn.

I Studie III undersöks hur människors bedömningar av fördelningsrättvisa påverkas av att antalet grupper ökar. Ett antagande är att när antalet grupper är fler än två jämförs alla grupper med varandra och en samlad intuitiv bedömning av rättvisa görs. Rättvisemotivets styrka antas alltså inte enbart bero på skillnader mellan den grupp som får lägst och den som får högst tilldelning utan också på hur många grupper som tilldelas.

En hypotes om att bedömd rättvisa är omvänt relaterat till medeltalet av skillnader mellan grupper testas och får stöd. En tänkbar konsekvens av detta är att åtgärder som uppfattas som orättvisa (t ex sparpaket inom organisationer, företag, stat och kommun) kan verka mer rättvisa (och därför lättare genomföra) när fler grupper drabbas. Om t ex en stor grupp som låginkomsttagare delas upp i undergrupper som vårdbiträden, barnskötare och städare o s v möjliggörs ett antal jämförelser mellan grupper som har liten eller ingen skillnad i inkomst. Orättvisa kan då upplevas minska trots att den objektiva rättvisan inte påverkats. Negativa (miljö)effekter orsakade av konflikter med rättvisa antas därför i de flesta fall minska när antalet grupper som jämförs ökar.

I Studie IV undersöks hur kommunpolitiker i Stockholm, Göteborg och Malmö vid beslut om nivå av vägavgifter ser på konflikter mellan mål som egenintresse (att maximera intäkter från ett vägavgiftssystem), rättvisa (att minimera skillnader mellan grupper) och miljö (att bevara en knapp naturresurs som ren luft). Resultaten visar att för en majoritet av dessa politiker existerar ovan nämnda konflikter i en verklig beslutssituation. Konflikten mellan framför allt rättvisa och bevarande av naturresurs befaras leda till att miljömålet att minska koldioxidutsläpp från bilar inte kan uppnås.

Avhandlingens titel: Goal conflicts in decisions to allocate resources

Avhandlingsförfattare: Lars-Olof Johansson , tel. 031-141691(bost.), 031-773 4696(arb.)
e-post:.lars-olof.johansson@psy.gu.se

Fakultetsopponentens namn: Professor Mark van Vugt, Southampton
Tid och plats för disputation: Fredagen den 22 oktober 2004 kl. 10.00, Sal F1, psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg

Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
fax 031-773 1940

Cecilia Grevby
cecilia.grevby@adm.gu.se
Tel: 031 - 773 53 46
Mobil: 0702 - 57 95 70
Fax: 031 - 773 43 55