Lunds universitet

Många arter i anlagda våtmarker

Pressmeddelande   •   Apr 24, 2009 09:09 CEST

Artrikedomen bland småkryp och växter är lika stor i anlagda våtmarker som i naturliga våtmarksmiljöer. Det visar aktuell forskning som gjorts i samarbete mellan Lunds universitet och Högskolan i Halmstad. Undersökningen visar även att de anlagda våtmarkerna kan fylla flera olika funktioner samtidigt, så kallade ekosystemtjänster.

Stora markområden i det svenska landskapet har torrlagts de senaste århundradena. Närmare 90 procent av de naturliga våtmarkerna har fått ge plats åt jordbruk, skogsbruk och bebyggelse.

- När våtmarkerna försvann gick också en mängd av dess nyttiga funktioner, så kallade ekosystemtjänster, förlorade, säger Geraldine Thiere, nydisputerad forskare vid Lunds universitet.

För närvarande pågår en omfattande satsning i Sverige vad gäller att öka våtmarksarealen. Sverige har som nationellt miljömål att till 2010 skapa 12 000 hektar ny våtmark. Geraldine Thieres doktorsavhandling knyter an till detta. Hon har undersökt betydelsen av en storskalig anläggning av våtmarker i odlingslandskapet, med fokus på våtmarkernas värde för den biologiska mångfalden och även deras förmåga att fånga upp kväve och fosfor. Hennes forskningsprojekt är ett samarbete mellan Lunds universitet och Högskolan i Halmstad.

Thiere har undersökt anlagda våtmarker längs Skånes och Hallands västkust. Hon konstaterar att artrikedomen bland växter och småkryp är lika stor i anlagda våtmarker som i naturliga. Det som avgör artrikedomen är våtmarkernas ålder och placering. Ju äldre en våtmark är desto fler arter hyser den. Och ju tätare våtmarkerna ligger placerade desto fler är arterna.

Hon har även undersökt om de anlagda våtmarkerna kan vara multifunktionella, det vill säga om de kan bidra med flera ekosystemtjänster samtidigt. Resultaten är positiva och visar att det exempelvis går att öka kvävereningen och samtidigt behålla en stor mångfald av småkryp. Det går också att öka artrikedomen bland växter samtidigt som förmågan till fosforrening ökar. Och det är även möjligt att öka våtmarkens kapacitet att fånga upp kväve samtidigt som man kan öka kapaciteten för fosforrening.

Studien visar även att nyttan av våtmarker som kvävefällor är betydligt högre än de negativa effekterna av metanutsläpp.

För tre veckor sedan presenterades en annan avhandling från Lunds universitet, av Susann Milenkovski, där anlagda våtmarker också stod i fokus. Den avhandlingen koncentrerade sig på hur kvävereningen fungerar genom de bakterier som lever i våtmarkerna.

För mer information kontakta Geraldine Thiere, tel nr 046 - 222 84 35 eller 035 - 16 72 63.