Vetenskapsrådet

MAXTAXAN HAR INTE FÅTT FÖRÄLDRAR ATT ARBETA MER

Pressmeddelande   •   Feb 15, 2007 08:41 CET

Maxtaxan har liten effekt på hur mycket föräldrar arbetar. Trots att reformen i genomsnitt halverade barnomsorgsavgifterna har inte föräldrarnas sysselsättning eller arbetade tid påverkats i någon större utsträckning. Det visar en ny rapport från IFAU.
Ett av motiven med maxtaxan var att öka föräldrars arbetsutbud, det vill säga att få föräldrar som inte arbetar att göra det och att få de som redan arbetar att arbeta mer. Det verkar inte ha skett. Maxtaxan har inte gjort att fler föräldrar börjat arbeta i någon större utsträckning. Det finns dock en svag tendens att män – framförallt högutbildade – är sysselsatta i högre utsträckning efter reformen. Det finns ingen effekt på antal arbetade timmar. Att reformen inte påverkar arbetsutbudet kan bero på att barnomsorgen var starkt subventionerad redan före reformen och att ytterligare subventioner därför inte har så stor effekt. Annan forskning visar dessutom att vistelsetiderna för barn till föräldrar som arbetar eller studerar inte har ökat till följd av maxtaxan.

Sänkta avgifter inom barnomsorgen
Från första januari 2002 kunde kommunerna välja att införa en maxtaxa inom förskola och skolbarnomsorg. De som gjorde detta fick ett extra statsbidrag för att täcka inkomstförluster. År 2003 hade maxtaxan införts av samtliga kommuner. Maxtaxan innebär att kommunen får ta ut en viss procentsats av hushållens inkomst, upp till ett inkomsttak, för varje barn i barnomsorgen. Som en följd av maxtaxan sänktes barnomsorgsavgifterna för de flesta hushåll avsevärt – i genomsnitt med 1 300 kr i månaden – och avgiftssystemen likriktades mellan kommunerna.

Metod
I studien jämförs arbetsutbudet hos personer i samma typer av hushåll som är bosatta i olika kommuner. Hushållen är identiska med avseende på de faktorer som bestämmer avgiften (antal barn i olika åldrar och hushållsinkomst), men fick olika avgiftssänkningar beroende på kommun. Studien tar hänsyn till att arbetsutbudet för personer i en viss hushållstyp kan skilja sig mellan kommuner och över tiden. Undersökningen baseras på data från SCB och information om kommunernas avgiftssystem 2001–03.

-----------------------------------------------------------------------

MILJÖN KRING KUSTEN AV STOR BETYDELSE FÖR FISKET

Fisket på västkusten är beroende av kustmiljön, visar en avhandling från Göteborgs universitet. Resultatet har stor betydelse för utvecklingen av nya förvaltningsmetoder för ett hållbart fiske och för kustzonplanering.
En stor del av världens fiskefångster fångas i kustnära områden, där människan har en stark påverkan på de marina ekosystemen. För att kunna skapa ett hållbart fiske är det viktigt att identifiera de kustnära miljöer som fisken utnyttjar, och som är nödvändiga för att en fiskart ska kunna fortplanta sig, hitta föda eller växa upp.

Johan Stål visar i sin avhandling att det finns en stark koppling mellan kustens miljöer och flera betydelsefulla fiskarter på den svenska västkusten. Av kustzonens cirka 60 fiskarter är en tredjedel av kommersiell betydelse och resultaten antyder att grunda havsområden är viktiga miljöer för den totala fiskproduktionen och för fisket på den svenska västkusten.

Av de viktigaste miljöerna har grunda mjukbottnar utan vegetation den största utbredningen längst västkusten (54 procent), följt av vegetationsklädda klippbottnar och sjögräsängar. Det visar en kartläggning som presenteras i avhandlingen, och som kan vara användbar för länsstyrelser, Fiskeriverket och kommuner i deras arbete.

De grunda mjukbottnarna är viktiga uppväxtområden för till exempel rödspotta. Områdena på västkusten bidrar med drygt tre fjärdedelar av den totala tillförseln av nya rödspottor till den vuxna populationen i Skagerrak och Kattegatt. De är också viktiga ur ekonomisk synvinkel. Skulle tillgången till grunda mjukbottnar öka med en kvadratkilometer, kan det ge en ekonomisk vinst i rödspottefisket motsvarande drygt 300 miljoner över en femtioårsperiod.

Enligt Johan Stål bör fångstregleringar vara den primära åtgärden för att förvalta det kommersiella fiskebeståndet i Skagerrak och Kattegatt, men fiskens starka koppling till miljöerna i den grunda kustzonen antyder att en restaurering och ett skydd av livsmiljöerna kan fungera som viktiga komplementära åtgärder.
-----------------------------------------------------------------------

VÄRDET AV ATT UNDERSÖKA FÖRORENADE MARKOMRÅDEN

Sverige har idag ett stort antal mer eller mindre förorenade markområden. Inför en sanering görs ofta en markundersökning, som kan kosta mycket pengar. Men att snåla på den kan bli ännu dyrare. Hur ska då värdet och nyttan av en markundersökning beräknas?
I Sverige finns det i storleksordningen 80 000 mer eller mindre förorenade platser. Det har Naturvårdsverket kommit fram till. Ofta rör det sig om gamla industrier och bensinstationer som förorenat marken för länge sedan.

Idag behövs marken ofta för andra ändamål, som bostäder och kontorslokaler. I riktlinje med de svenska miljömålen bör marken saneras om den är alltför kraftigt förorenad. En sanering kan kosta många, eller till och med hundratals, miljoner kronor. För att ta reda på hur pass förorenad marken är gör man olika typer av undersökningar som ofta innebär provtagning. Men sådana undersökningar kostar också pengar.

Hur mycket pengar är det egentligen värt att satsa på miljötekniska markundersökningar och hur mycket måste man undersöka? Det har Pär-Erik Back hittat ett sätt att räkna på i sin doktorsavhandling vid Chalmers. Han har funderat ut metoder att beräkna hur mycket man bör undersöka innan ett beslut om nivån på saneringen kan tas. Mycket handlar om riskvärdering, menar han. Ofta undersöker man för lite.

- Väljer man att snåla på markundersökningen, finns alltid risken att det blir fel. Om det sedan visar sig finnas otrevliga saker där till exempel ett bostadsområde ska byggas, kan man åka på stora kostnader i slutänden. Eller att bygget stannar upp i väntan på nödvändig sanering, säger Pär-Erik Back.

Metoden att beräkna hur mycket en undersökning är värd i pengar kallas för "datavärdesanalys" eller "informationsvärdesanalys". Den bygger på att osäkerheten minskar när man tar fler prover. Osäkerhetsminskningen leder till att den förväntade kostnaden för ett projekt minskar och den minskningen är undersökningens värde. Istället för att bara titta på kostnader kan man också väga in "nyttorna", till exempel nyttan av att området blir rent.

Både för markägaren och samhället är värdet av markundersökningar viktigt att veta. I många fall måste staten stå för kostnaderna och statens begränsade resurser bör läggas på undersökningar där de gör bäst nytta. Med hjälp av metodiken i avhandlingen kan man bedöma om en undersökning bör genomföras ur kostnadssynpunkt samt hur den bör läggas upp.

Metodiken har bland annat använts vid ett förorenat markområde i Göteborg, den så kallade Wockatz-tomten i Marieholmsområdet vid Göta älv, där det tidigare fanns en skrotgård.

I avhandlingen presenteras även en metod där man indirekt kan beräkna hur samhället tycks värdera nyttan av efterbehandling av förorenad mark. Metoden bygger på att man studerar hur mycket resurser som faktiskt läggs på undersökningar. Med detta underlag kan man "baklänges" räkna fram hur efterbehandlingens nytta värderas av samhället.

Pär-Erik Back är ansluten som doktorand till företagsforskarskolan NMK, Naturliga material med inriktning mot Miljö- och Kulturvård och kompetenscentrumet FRIST. Han arbetar på konsultföretaget Geo Innova AB.

Avhandlingen "Value of Information Analysis for Site Investigations in Remediation Projects" försvarades vid en offentlig disputation den 19 december 2006

-----------------------------------------------------------------------

SYSTEMBIOLOGIN I FOKUS I NY AVHANDLING

Som en följd av de ökade möjligheterna att mäta olika reaktioner i biologiska system har matematisk modellering blivit ett populärt, och ibland till och med nödvändigt, verktyg för att kunna tolka nya experimentella resultat. Detta har lett till att ett nytt forskningsområde utvecklats, systembiologi. Nyligen försvarade Gunnar Cedersund på Chalmers en av de första svenska doktorsavhandlingarna i ämnet.
Inom systembiologin studeras inte enskilda komponenterna separat, utan de undersöks alltid som en del av det levande system där de ingår. Interaktionen mellan delen och helheten är alltså en viktig del av systembiologin. Andra centrala frågeställningar rör skillnader mellan intakta levande system, och artificiella provrörssystem. För att bättre kunna studera sådana frågor har Gunnar Cedersund utvecklat ett nytt modelleringsramverk, core-box modellering.

- Med detta ramverk kan vi både ta med alla relevanta biokemiska detaljer i en cell och bestämma vilka delar av modellen som vi kan dra mest slutsatser kring. Det är nämligen fortfarande så att dagens mätningar inte räcker till att validera en hel modell, utan bara vissa aspekter av den. När dessa välbestämda delar sedan är karakteriserade är det lättare att dra slutsatser utifrån de data vi har. Det gör det också lättare att förstå vilka experiment som behöver göras för att ta reda på det vi ännu inte kan säga något om, säger Gunnar Cedersund.

Detta kan också göra det möjligt att snabbare och billigare utveckla nya läkemedel. Det leder till användandet av färre försöksdjur, och ger dessutom en bättre förståelse för hur läkemedlen faktiskt fungerar.

Gunnar Cedersund har visat fördelarna med matematisk modellering i flera system som har att göra med sockerreglering, och har bland annat använt modellering för att lösa ett 25 år gammalt problem rörande kontroll av glykolysen - nämligen bildningen av mjölksyra i musklerna efter ansträngning vid dålig syretillförsel.

Avhandlingen är en del av Chalmers satsning på systembiologi, och är också en del av BioSim, ett stort europeiskt nätverk. En av de långsiktiga målsättningarna med detta nätverk är att bygga en matematisk modell som kombinerar relevanta delsystem inuti de enskilda celltyperna till en modell för sockerregleringen i hela kroppen.

Avhandlingen "Core-box Modelling - Theoretical Contributions and Applications to Glucose Homeostasis Related Systems" försvarades vid en disputation på Chalmers den 26 oktober 2006.