Göteborgs universitet

Med anledning av den idag, vid Tingsrätten i Göteborg, avkunnade domen mot oss, vill vi ge följande kommentar.

Pressmeddelande   •   Mar 17, 2006 16:15 CET

PRESSMEDDELANDE 2006-03-17

Tingsrätten i Göteborg har genom sin fällande dom mot oss idag bekräftat våra farhågor om att den internationella Världsläkarorganisationens Helsingforsdeklaration om etiska principer i forskning totalt åsidosätts av det svenska rättsväsendet. Deltagare som frivilligt medverkar i medicinska forskningsstudier kan inte längre räkna med att skyddas från kränkning av den personliga integriteten, trots att staten genom sina universitet avger sekretesslöften till dem.

Vår forskargrupp, under ledning av professor Christopher Gillberg vid Göteborgs universitet, har under flera år varit utsatt för en förtalskampanj utan motstycke. Att detta ärende alls har blivit en fråga för brottmålsdomstolarna har sin grund i att Kammarrätten i Göteborg gick vilse bland sekretesslagar och förordningar och på ett missvisande underlag avkunnade en felaktig dom. Flera välrenommerade juridiska experter har också hårt kritiserat de aktuella kammarrättsdomarna. Domarna har av formella skäl inte gått att överklaga. Varken studiedeltagarna, professor Gillberg eller Göteborgs universitet har haft någon talerätt vid den juridiska prövningen och Regeringsrätten har vägrat resning under hänvisning till att ingen av dessa varit part i målet.

Kärnfrågan i detta ärende är forskningspatienters rätt till sekretess. Som forskande läkare är det omöjligt att bryta avgivna löften om sekretess. Individerna i det aktuella projektet hade lämnat extremt känsliga uppgifter om sig själva och sina anhöriga. Det var för oss självklart att det var helt omöjligt att lämna ut sådana uppgifter, enligt kammarrättens beslut med namn och personnummer fullt identifierbara, till två privatpersoner - mot studiedeltagarnas uttryckliga vilja.

Hela den förvaltningsrättsliga handläggningen av detta ärende måste beskrivas som en skandal och har kommit att få allvarliga konsekvenser, inte bara för oss, professor Gillberg och Göteborgs universitets rektor Gunnar Svedberg, utan också för all svensk medicinsk forskning. Den svenska offentlighetsprincipen har av två privatpersoner kommit att nyttjas som tillhygge i en ideologiskt färgad kampanj, vilket rättsväsendet inte har förmått att genomskåda.

Att vi i vår forskargrupp först avkrävs av staten (genom Göteborgs universitets forskningsetiska kommitté) att personligen avge sekretesslöften till deltagarna, därefter av staten (genom kammarrättens dom) beordras att femton år senare bryta de avgivna löftena och slutligen åtalas och dömas av staten för att vi inte anser oss ha möjlighet att bryta de avgivna sekretesslöften är oacceptabelt och är enligt vår uppfattning inte förenligt med hur det svenska rättssamhället bör fungera. Rättssäkerheten för forskare som arbetar utifrån grundläggande läkaretiska principer har satts ur spel.

Tingsrätten i Göteborg har dömt oss, trots att åklagaren inte har kunnat bevisa att det var Göteborgs universitet som hade äganderätten till våra forskningsanteckningar, trots att den statliga myndigheten för Nätuniversiteten på sin hemsida fortfarande hävdar att forskaren själv äger sin databas och resultatet av sin forskning och trots att Vetenskapsrådet stödjer denna uppfattning.

När saken i maj 2004 ställdes på sin spets och vi med kort varsel tvingades att lämna en av de personer som enligt Kammarrättens dom skulle få ta del av materialet fullt tillträde till avdelningens forskningsarkiv befann vi tre oss i en nödsituation. Det fanns bara en möjlighet att förhindra den starka integritetskränkning mot våra studiedeltagare som ett utlämnande skulle medföra, nämligen att destruera materialet. Här skall tilläggas att de äldsta delarna av materialet var 26 år gammalt och de yngsta var vid destruktionen 12 år gammalt. Vedertagna regler för hur länge ett forskningsmaterial måste sparas är 10 år.

Tingsrätten i Göteborg har, genom sin fällande dom idag, visat att vårt rättsväsende anser att avgivna sekretesslöften i medicinsk forskning inte har någon betydelse. Beskedet är upprörande och riskerar att få allvarliga konsekvenser för framtida svensk medicinsk forskning.


Carina Gillberg Kerstin Lamberg Peder Rasmussen
Docent, överläkare Controller Docent, överläkare