Fylkingen

mono:ton-festivalen

Pressmeddelande   •   Nov 23, 2006 16:21 CET

Den tioårsjubilerande kulturföreningen The Nursery har tillsammans med Fylkingen och elektronmusikstudion EMS tagit initiativet till tredagarsfestivalen mono:ton med temat drones och minimalism. Festivalen äger rum 7-9 december, med kvällspass alla dagar på Fylkingen, samt några programpunkter under dagtid på Kulturhuset och Moderna Museet.

Den konstmusikaliska minimalismen är tveklöst en av de mer omdebatterade strömningarna bland nittonhundratalets musikaliska avantgarde. Trots enstaka artistbesök från prominenta företrädare som Terry Riley och Phill Niblock under senare år, har ett större grepp för att presentera denna genre saknats. mono:ton har därför bjudit in såväl två av de mer inflytelserika - och samtidigt mest negligerade - kompositörerna, som ett stort antal yngre artister och grupper som på olika sätt
för traditionen vidare med olika tolkningar av begreppet minimalism: t.ex. med repetetiva slingor, med entonigt drönande, eller med extremt lågmäld musik.

Charlemagne Palestine (från USA, men boende i Belgien) och Eliane Radigue (från Frankrike) är bägge generationskamrater med mer uppburna kompositörer som Philip Glass, Steve Reich och LaMonte Young, men har aldrig fått samma erkännande som dessa. Förhoppningen är att mono:ton ska återupprätta deras status i Sverige.

Den övriga artistlistan är som följer: Bernhard Günter, Beequeen, Alejandra & Aeron, Kasper Toeplitz, Daniel Teige, Ronnie Sundin, Dead Letters Spell Out Dead Words, Sheriff, Moljebka Pvlse, The Idealist, Ingrid Engarås, BJ Nilsen, Jean-Louis Huhta och Johan Boberg

För närmre artistpresentationer, v.g. se längre ner.

För fullständigt spelschema med tider och platser, v.g. se hemsidorna http://www.nursery.a.se eller http://www.fylkingen.se

För förfrågningar, ackrediteringar, mer information, etc vänligen maila info@nursery.a.se eller intermedia@fylkingen.se

Vi ser gärna att eventuella artiklar och blänkare inför mono:ton illustreras med den profilbild (Eliane Radigue rattandes en ARP-synt) som festivalens annonser och trycksaker använder. En högupplöst variant finns att hämta påhttp://www.kalvos.org/jpg/radigue-large1.jpg

-------------------------------------

Charlemagne Palestine
=================
Charlemagne Palestine brukar räknas till den skara av minimalister som framträdde i New York mot slutet av 60-talet, exempelvis Philip Glass, Steve Reich, Terry Riley, Tony Conrad och LaMonte Young. Men trots detta har han kommit att hamna lite i skymundan vilket till stor del förklaras av att han helst inte alls vill kalla sin musik minimalistisk, utan snarare Maximin.

Av personliga skäl drar sig Palestine undan från musiken mot slutet av 70-talet för att helt ägna sig åt skulpterandet. Fascinationen för mjuka kramdjur når sin klimax då han 1987 i Kassel ställer ut God Bear, en nästan sex meter hög nallebjörn med två kroppar och tre huvuden.

I början av 90-talet är dock Palestine efterfrågad och han bestämmer sig för att återigen ägna sig åt musiken. Förutom nyutgåvor av hans skivor från 70-talet (t.ex. Strumming Music och Four Manifestations on Six Elements) finns idag ett flertal verk tillgängliga på CD (t.ex. Schlongo daLUVdrone, Karenina, Schlingen-Blängen och Godbear).

Palestines musik karaktäriseras av den teknik han själv kallar Strumming. Strumming utförs vanligtvis på ett piano, ett klockspel eller en orgel. Genom att spela repetitiva slingor framkallas strukturer som allt eftersom förändras, vilket medför att melodier uppstår där stycket hela tiden med små
förskjutningar förändras. Intrycket blir ofta suggestivt och meditativt. Palestines långa ”drones” för oss in i den värld som Palestine kallar Charleworld, där shamanen Palestine själv skapar sin egen värld. Till sin hjälp har Palestine alltid ett antal kramdjur med sig på sina konserter vilka är lika viktiga för honom som konjaken. För den som verkligen vill uppleva dronemusik när den är som bäst, är
Palestines konserter ett måste
http://www.charlemagnepalestine.org/

Eliane Radigue
===========
Eliane Radigue är verksam som elektronmusiktonsättare sedan 60-talet. Hon är en av de stora franska pionjärerna av elektroakustisk och framförallt minimalistisk musik. Hennes musik består av ett långsamt flöde av mättade klanger som förändras nästan obemärkt. En akitektur av vibrationer i basen som riktar sig mer till hela kroppen än till trumhinnan och intellektet. Det är en omtumlande upplevelse att dyka ner i denna musik.

Eliane Radigue blev på femtiotalet elev till Pierre Schaeffer och Pierre Henry och fick lära sig teknikerna associerade med den konkreta musiken. Hon blev också assistent åt Pierre Henry när han komponerade “L’Apocalypse de Jean”. Under 60-talet började hon komponera elektroakustisk musik med enkla medel, men få var intresserade av hennes forskning i Frankrike. Hon flyttade till New
York i början på 70-talet där hon upplevde större förståelse. Hon utforskade de begynnande minimalistiska tendenserna tillsammans med James Tenney, Charlemagne Palestine, Philip Glass, John Gibson och Steve Reich.

Sedan dess har hon förblivit trogen de elektroniska klangerna och har komponerat på de bästa syntharna som någonsin funnits: Buchla, Moog, Serge, och till sist ARP som är hennes favorit. Hon har komponerat ett tjugotal verk som spelas i såväl i USA som i Europa.
http://www.kalvos.org/radigue.html

Kasper Toeplitz
============
Kasper T Toeplitz är en kompositör och musiker (främst elbas) som med sina verk har positionerat sig i ett ingenmansland mellan akademisk komposition (orkester, ensembler, opera) och ny elektronisk musik och noise.

Han har vunnit ett flertal priser och utmärkelser : förstapriset för orkestral komposition på festivalen i Besançon, förstapriset i tävlingen "Opéra autrement/Acanthes", Villa Médicis Hors les Murs (New York), grant Leonardo da Vinci (San Francisco) , Villa Kujoyama (Kyoto), DAAD (Berlin). Toeplitz har dessutom fått en mängd beställningsverk från franska regeringen, från radion och från elektronmusikstudior som Ircam, GRM, GMEM, CRFMW samt inte minst EMS i Stockholm. Han har samarbetat med experimentella musiker som Zbigniew Karkowski, Tetsuo Furudate, Dror Feiler, Art Zoyd, Eliane Radigue, Phill Niblock, John Duncan och flera andra. Toeplitz leder även sin egen namnlösa ensemble som består av musiker som delar samma musikaliska intresse («rupture»), och driver skivbolaget ROSA (Recordings Of Sleaze Art).

Karakteristiskt för Toeplitz är att datorn är integrerad i hjärtat av hans musik: som ett verktyg för tanke och komposition, som live-instrument, för att hybridisera traditionella instrument om behovet uppstår, samt inte minst för att arbeta med rent elektroniskt noise.
http://www.sleazeArt.com

Bernhard Günter
============
Bernhard Günter, född –57 i tyska Irlich, började spela trummor och elgitarr i unga år. 1980 flyttade han till Paris för att påbörja autodidaktstudier i samtida komposition på biblioteken vid IRCAM och Centre Pompidou. Samtidigt deltog han i Pierre Boulez föreläsningar på IRCAM och College de France.

1986 återvände han till Frankrike, och började då arbeta med datorbaserad musik. Resultatet blev den inflytelserika CDn ”Un Peu de Neige Salie” (1993), som följdes av ”Details Agrandis” året efter. 1995 startade han det egna skivbolaget Trente Oiseaux. Under det följande decenniet har Günter sedan släppt en mängd skivor och framfört sin musik runt jorden. ”Un Peu de Neige Salie” var med på tidningen The Wire’s lista över ”100 albums that set the World on fire”, och ett annat av hans verk prisbelönades på Ars Electronica-festivalen 1999.

Efter att mest ha gjort elektroakustisk musik de senaste tio åren, återupptäckte Günter 2004 sitt intresse för att spela instrument och improviserad musik. Gradvis lade han till etniska instrument som bambuflöjt, shakuhachi och xiao till sin ljudpalett, och började utforska en medelväg mellan komposition och improvisation (”comprovisation”). Detta bestod i att utväxla improviserade bitar via email med andra artister, som sedan editeras och arrangeras i dator. Ett exempel på detta är albumet ”Ataraxia” (2005) med Heribert Friedl. De har just färdigställt sitt andra album tillsammans, ”trans”, som är baserat på fältinspelningar från tre transformatorstationer. Günters senaste projekt är
att börja spela klarinett, och har med detta instrument ett pågående samarbete som eventuellt resulterar i en fast grupp med gitarristen Gary Smith och slagverkaren Michael Vorfeld.

För att bibehålla sitt konstnärliga oberoende oavsett den ekonomiska situationen, arbetar Günter deltid som engelsklärare inom vuxenutbildning och som översättare. På fritiden uppskattar han att läsa, fotografera och cykla mountainbike.
http://www.bernhardguenter.com/

Beequeen
========
Beequeen startades vintern 1988 av Frans de Waard och Freek Kinkelaar, när de blev tillfrågade om de ville spela förband till Legendary Pink Dots. Från början var deras uppskattning av den tyske konceptkonstnären Joseph Beuys (som ofta laborerade med bilder av ett "queen bee" i sina
verk) grunden för deras arbete med Beequeen. Med tiden utkristalliserades dock en egen unik stil, där de använder en kombination av elektronik (syntar, laptop, sampler) och akustiska ljudkällor (gitarr, fältinspelningar). De senaste skivorna, Ownliness och The Body Shop, är mer melodiska än tidigare, och har mötts med stor entusiasm t.o.m. i den ickealternativa pressen. Beequeen har släppt skivor på bolag som Staalplaat, Auf Abwegen, Ant-Zen, Raum 312, Infraction och Important Records, samt på sin egen etikett Plinkity Plonk.

Frans de Waard är även känd som en av grundarna av Staalplaat och som medlem i andra band som Kapotte Muziek, Goem, Shifts och Freiband, samt inte minst för sitt mycket uppskattade nyhetsbrev Vital Weekly. Freek Kinkelaar har även soloprojektet Brunnen.

I Stockholm kommer de att framföra "Long Stones & Circles", ett stycke på 40 minuter inspirerat av konstnären Richard Long. Detta verket har varit ett work-in-progress sedan 1992.
http://www.beequeen.nl

Alejandra & Aeron
==============
Alejandra & Aeron är Alejandra Salinas (från La Rioja, Spanien) och Aeron Bergman (från Detroit, USA); två ljud- och bildkonstnärer med säte i Barcelona, som sedan hösten tillfälligtvis är bosatta i Göteborg. Tillsammans har de framträtt vid konserter och skapat installationer vid konsthallar och museer i stora delar av världen. Sedan 1997 driver de även det oberoende skivbolaget Lucky Kitchen med inriktning mot elektronisk musik och ljudkonst.

För konserten på mono:ton har de följande plan: We will present the following pieces (using various sound making objects and devices including bells and chimes, guitar, fans, fm radios, voice, and computers.)

1. Campanas. Using recordings made in Spain, Taiwan and Thailand, we construct a work using the shimmering spiritual and timbral qualities of bells.
2. What's So Good About Goodbye. Using filmlike atmospheres, dialogues in japanese of characters saying goodbye.
3. Clapping white noise. Fragments of a Martin Luther King Jr. speech from 1968.
4. Maybe a surprise 4th piece.
http://www.luckykitchen.com/

Daniel Teige
=========
Daniel Teige, född 1977, studerade elektronisk musik och ljuddesign i elektronmusikstudion på Berlins tekniska universitet. Han arbetar som frilansande ljudkonstnär, kompositör och "klangregisseur" i Berlin, och har sedan 2001 ett pågående konstnärligt samarbete med Martin Rumori. Teiges fokus ligger på konst och audioteknologi, och då särskilt på ljudinstallationer, improvisation och nya koncept för interaktion. Hans verk har visats på olika festivaler, bland dem Nime06, The World New Music Festival i Stuttgart samt IRCAM/Centre Pompidou i Paris. Vidare har Teige samarbetat med den amerikanske kompositören JonathanBepler för musiken till Matthew Barneys "Cremaster3" och Eve Sussmans videoopera "Raptus". Under 2005 var han inbjuden som composer-in-residence på EMS i Stockholm. Under senare år har han dessutom remixat
multikanalversioner av Iannis Xenakis "Kraanerg", "Persepolis" och "Polytope de Cluny". För tillfäll! et upprätthåller han en tjänst på utbildningsavdelningen hos Berlins filharmoniska orkester.

Dead Letters Spell Out Dead Words
==========================
Thomas Ekelund är en ansatt man, och Dead Letters Spell Out Dead Words är det hörbara resultatet av den exorcism med vilken Ekelund driver ut sina demoner. Den dystra, skruvade vision av vårt materialistiska samhälle som präglar Dead Letters, hämtar sin inspiration från allt från sextiotalets tjejgrupper till knastret från de sista vinylskivorna. Man skulle kunna kalla stilen som uppstår för konkret drone-pop. Även om ljudbilden kanske inte är musikalisk i traditionell mening, är den ändå
sprängfylld av emotioner. En mörk tablå växer fram: smutsiga ljud som läcker upp ur kloakernas mörker blandas med det hoppingivande solglittret från blodiga glasskärvor i rännstenen.

Den i Göteborg bosatte Ekelund har givit ut musik i olika skepnader sedan 1999, exempelvis Normal Music, Dead Violets, Dead+Hurt, Winquist/Virtanen och många fler från ren noise till shoegaze och gitarrambient.

Dead Letters Spell Out Dead Words är aktuell med en hyllningssingel till rymdfararen Christer Fuglesang. Singeln, som delas med Ronnie Sundin, släpps på Fang Bomb 7/12.
http://www.deadwords.org/

Ronnie Sundin
===========
Den konstnärsutbildade ickemusikern Ronnie Sundin har sedan 15 år spelat in och producerat sin egen musik, som rört sig mellan vitt skilda elektroniska och experimentella stilar. Under nittiotalets senare hälft gjorde Sundin musik under namnet Bad Kharma, vilket resulterade i en radda släpp på det egna bolaget BonBon records. Denna perioden präglades av ett intresse för noise och tape-collage och bland influenserna återfanns The Hafler Trio, Merzbow och Illusion Of Safety. Under 00-talet har däremot Sundins musik gått i en gradvis allt mer lågmäld riktning, med syftet att skapa drömlika, hypnagogiska tillstånd hos lyssnaren. Dessa utgåvor - på hyllade skivbolag som Häpna, Komplott, Ground Fault, Fällt och Antifrost - bygger på en kombination av datorprocessade och elektroniska ljud, och fältinspelningar från Sundins digra arkiv.
http://www.ronsun.se/

The Idealist
=========
The Idealist - Joachim Nordwall, från Karlskrona men boendes i Göteborg - är en musiker med förkärlek för subversiv, atmosfärisk noise. Han började sina ljudexperiment som ung pojke, och redan som tolvåring var han med och startade Alvars Orkester som parade elektroniska experiment med ett intresse för psykiska fenomen. Under 80- och 90-talet var han extremt aktiv på den alternativa musikscenen med åtskilliga skivsläpp på kultbolaget Börft.

The Idealist släppte nyss debutalbumet "I am The Fire" på Nosordo. En skiva som beskrivs som en nyckelhålstitt på en man som lever, andas och drömmer om ljud med såväl organisk känsla som elektroniskt bett.

Mellan 1998-2005 var Nordwall med i avantpunk-trion Kid Commando som turnerade runt Europa ett flertal gånger. 1998 startade han dessutom iDEAL Organization som en plattform för sina konstnärliga aktiviteter och sin skivutgivning, och var även curator för den nu närmast legendariska iDEAL-festivalen. Nordwall har samarbetat med åtskilliga artister, inklusive Henrik Rylander, Leif
Elggren och Lasse Marhaug. Med bl.a. Rylander har han experimentrockbandet The Skull Defekts, och dessutom har Alvars Orkester nyligen återuppstått.

Till konserten på mono:ton kommer att visas en film av Johannes Heldén.
http://www.idealrecordings.com/
http://www.nosordo.com/nsrd007.htm

Moljebka Pvlse
===========
Det experimentella bandet Moljebka Pvlse arbetar både med elektroniska och akustiska instrument samt med fältinspelningar. Dessa bearbetas till hypnotiska och meditativa ljudlandskap. Under årens lopp har Moljebka Pvlse uppträtt i Finland, Frankrike, Kanada, Nederländerna, Slovenien, Sverige och USA. Moljebka Pvlse har även släppt ett antal skivor på flera olika bolag.

Vid framträdandet på mono:ton kommer Moljebka Pvlse att utgå från ljudmaterial inspelade med hydrofon under vattenytan runt om Stockholm.
http://www.moljebka.com/

BJ Nilsen
=======
BJ Nilsen bor och arbetar i Stockholm, och har i olika konstellationer varit aktiv inom den experimentella musikscenen sedan tidigt 90-tal. Han har sedan 1999 arbetat under namnet Hazard och släppt skivor på de engelska bolagen Touch och Ash International. Dessutom har han gjort musik och soundtracks för TV, dokumentärfilmer och reklamfilm. Nilsen har speciellt intresserat sig för naturens ljud och hur dessa påverkar människan, samt för fältinspelningar och hur uppfattningen om tid och rum påverkas av en ljudupplevelse. Hans senaste skiva i eget namn är "Fade To White" (Touch, 2005), och han är just aktuell med två samarbeten: "Storm" tillsammans med Chris Watson (Touch) samt "Drykkjuvísur Óhljódanna" med isländska Stilluppsteypa (Helen Scarsdale Agency).
http://www.bjnilsen.com

Sheriff
=====
Sheriff bildades 1999 av Magnus Granberg (gitarr, piano, sång) och Henrik Olsson (trummor och cymbaler). Debutskivan gavs ut våren 2001 av skivbolaget Häpna, för att så sent som i vintras följas av den av Kning Disk utgivna ”Sail, sail, sail away!”. De har sedan starten framträtt såväl i Sverige som i andra delar av Europa med en musik som kan beskrivas som ett slags experimentell popmusik av utpräglat repetitiv karaktär.
http://www.hapna.com/H4.html
http://www.kningdisk.com/02_releases_kd010.asp

Ingrid Engarås
===========
Ingrid Engarås är född i Göteborg, men bor i Stockholm och betraktar Fylkingen som sin hemmascen. Under årens lopp har hon sysslat med mailart, performance, konceptuell och visuell konst, men framför allt varit organisatör av kulturevenemang i många olika sammanhang. Vibradisc,
ett instrument uppfunnet av Engarås, består av en motor som genererar vibrationer mot en kopparplatta, som i sin tur producerar djupa, flödande basfrekvenser. Varje spelning är unik och oförutsägbar eftersom omständigheterna (lokalens utformning, stämning och publik) slumpmässigt
påverkar Vibradiscen och därmed konsertsituationen. Speltekniken påminner därför om automatisk skrift. Engarås började framträda live med Vibradisc 1999, och har sedan dess gjort ett fåtal solokonserter och experimentella samarbeten vid speciellt utvalda tillfällen. Firework Editions släppte
2002 en Vibradisc-CD, som hittills är det enda ljudkonstverk av Engarås som getts ut.
http://user.tninet.se/~dpx070k/fer_vibradisc.html

Jean-Louis Huhta
=============
Jean-Louis Huhta är verksam som kompositör, musiker och DJ. Han är född i Göteborg och numera bosatt i Stockholm. Började vid tidig ålder intressera sig för punk och så kallad industrimusik,
och senare dator- och elektroakustisk musik. Huhta har medverkat i Cortex, Anti-Cimex, Stonefunkers samt Lucky People Center. Är numera verksam i Audio Laboratory, Brommage Dub, Ocsid och Skull Defekts.

Johan Boberg
==========
Johan Boberg är tonsättare med inriktning på elektronisk konstmusik och ljudkonst. Hans musik har spelats i många olika sammanhang i Sverige, Frankrike, England och Italien. Boberg är också verksam som live-elektronisk musiker, både som soloartist och i olika bandsammansättningar.

Fylkingen
Box 17044
SE 104 62 Stockholm
Sweden
+46-(0)8-845443
intermedia@fylkingen.se
www.intermedia.se