Lena Dur Högnelid

"Spetspatient" - behjärtansvärt nyord eller oavsiktlig språksmocka?

Pressmeddelande   •   Jan 26, 2018 07:00 CET

Vad ska man som patient kallas för när man tar ansvar och lär sig ”allt” som går, men att det ändå slutar med döden? Begreppet ”spetspatient” passar säkert bra i vissa sammanhang men för personer som - trots att de kan anses vara rejält spetsiga - inte överlever sin sjukdom, kan frågan uppstå vad som är motsatsen till ”spetspatient”. Skyllasigsjälvpatient? Dumskallepatient? Svagpatient?

Jag är på alla sätt positiv till att sjuka försöker hjälpa sig själva på bästa sätt. Jag vågar påstå att de flesta också har gjort det i alla tider, utifrån förutsättningarna. I vårt moderna samhälle är det sannolikt lättare än tidigare med Google, Facebook, självhjälpsgrupper, patientföreningar, ett mänskligare samhällsklimat (oftast) och rättigheter för patienter genom lagar och förordningar. Det är fortfarande inte lätt att vara patient och alla känner nog till exempel när en stressad sjukvård ser mer till pengar än individen. Jag är psykolog till yrket och är självklart för alla ansatser som stöder, peppar, utbildar och likt ”me too” ger mandat till att protestera när så behövs. Helt säkert kan vi människor i stort sett alltid göra något för att förbättra eller förvärra vår situation, medvetet eller omedvetet.

Men! Jag vänder mig mot språkliga magsnytingar som oavsett behjärtansvärda ambitioner för somliga patienter, skapar problem för en andra. Det finns fortfarande sjukdomar som människor både lider och dör av, oavsett spets!

Eftersom jag haft oturen att från ingenstans drabbas av en obotlig cancersjukdom har jag som så många andra i min situation insett att är det en extra svår utmaning att hantera delar av omgivningen, utöver allt annat som sjukdomen för med sig. Till stor del slipper vi idag kulturella påfund som säger att sjukdom skulle vara ett straff för diverse synder, men det finns många moderna sätt att skapa skam och skuld, inte minst via uttryck som att ”vinna över sin sjukdom” eller det nya uttrycket ”spetspatient”. Det är också fascinerande många som har tagit över den frälsande, övertygande rollen från gudaväsen när det gäller pangmetoder som kan rädda andra från cancer (eller andra sjukdomar), ibland med sig själv som ”statistiskt” exempel, andra gånger från något man hört eller läst, ofta utan att vara sjuk själv. Det lite komiska är att alla ”övertygade” är så säkra på att just deras övertygelse är den rätta. Jag tror nog att samtliga förslag som förmedlats till mig har sin grund i välmening och kärlek. Vi vill ju så gärna rädda varandra, vi människor, när vi bryr oss. Men tänker avsändaren på att det kan vara ett förminskande av mottagarens kompetens och omdöme att liksom klampa in lite random? Eller att det kan kännas provocerande och integritetskränkande?

Mitt val är att komplettera cytostatika med S-metoden. Den innebär extra höga doser av Sång, Skratt, Sense, Sex, Springa, Spela trummor, Skriva och Special moments med anhöriga och vänner och Smart livsföring. Ingenting kan rädda mig förutom ett mirakel, men jag satsar på så många bra dagar/stunder som möjligt de månader jag har kvar. Det ger mig visserligen livskvalitet med spets, men så länge som överlevnad beskrivs i termer av att ha besegrat sin sjukdom, finns risken att min död innebär ett visst personligt misslyckande.

Gör detta inlägg mig till en mer eller mindre spetsig patient? Enligt vilken definition? I vems ögon? 



(Här följer några  exempel på vad jag har fått tips om: 

  • Cannabisolja (Som säkert är bra men då det skulle krävas sådana stora mängder för att uppnå den dagliga dosen för min sjukdom verkar det vara för tidskrävande, svårt, jobbigt och dessutom olagligt att sätta igång med storskalig odling. Jag vill hellre sjunga!)
  • Kollodialt silver (Känns inte frestande eftersom det kan leda till skador för levern där jag råkar ha metastaser. Dessutom andra biverkningar som åtminstone inte jag vågar laborera med, även om förespråkarna inte har problem med sådant. Cancer som cancer liksom.)
  • Kliniker i andra länder (Jag får inte ens göra vanliga resor nu, enligt de som bestämmer om försäkringar utomlands. Jag håller också för troligt att läkare som vill rädda sina cancerpatienter inte skulle bortse ifrån globalt kända metoder. Rätt skönt att hellre få vara hemma och göra massa roliga saker, med älskade personer, jämfört att ligga ensam i Mexico eller i Tyskland, utan sammanhang och meningsfullhet. Inte ens de språk jag helst njuter av talas i de länderna.)
  • Intravenösa, relativt kopiösa mängder C-vitamin (Tyvärr lite svårt att få till utanför sjukhus och ännu svårare på befintliga sjukhus.)
  • Handpåläggning. (Vill verkligen Gud att alla över hela världen alltid ska bli friska och isf till vilken ålder? Be gärna för mig men helst då med inriktning att klara svårigheter, utstå plågor och mest av allt att få behålla min livsglädje och min sångröst de gärna många dagarna som jag har kvar.)
  • Olika healers, exempelvis Colin Tipping, Louisa Hay. (Googla gärna.)
  • Homeopati. (Detta har jag faktiskt prövat med stor framgång i försomras för andra problem när jag slutade ha mens och fick vallningar som väckte mig på natten. Inte så jag blev sjöblöt men ändå. Efter att ha intagit de små vita kulorna blev jag helt besvärsfri och har sedan dess inte haft en enda vallning. Placebo eller humbug bekymrar mig inte, huvudsaken att det funkade. Vågar dock inte satsa på detta som huvudsaklig palliativ behandling då tumörmarkörerna inte har minskat under perioden.)
  • Råd att jag ska prata med min själ.)

(Se gärna lingalena.blogg.se)

Lena Dur Högnelid - Leg psykolog, skrattvetare och författare

Lena Dur Högnelid är psykolog (KBT), föreläsare, organisationskonsult, författare och Sveriges främsta skrattvetare. Hon har under åren haft hundratals föreläsningar och workshops om och med skratt  och stress. Hon har uppmärksammats ett stort antal gånger i TV, radio, press och sociala medier. Lena ger även utbildningar inom stresshantering, kommunikation och motivation samt har en egen mottagning, där hon tar emot individer och par.

Har du läst Lena Dur Högnelids bok?
SMÅLE, FNISSA,SKRATTA: Modern forskning, nya teorier och praktisk tillämpning
för dig som möter människor på och utanför arbetet. (2016) 
Se www.kbtbladur.se