Stadsmuseet med Medeltidsmuseet och Stockholmia

Ny bok från Stockholmia förlag: De okonventionella

Pressmeddelande   •   Jun 10, 2019 07:00 CEST

Ett konstprojekt om och i samarbete med människor som inget äger ‒ förutom sina själar

I De Okonventionella porträtteras ingående och inlevelsefullt IngelaS vänner, de hon kallar gatans folk, människor hon mött i sitt arbete på Stadsmissionens Center för hemlösa. Filosofer, graffitikonstnärer, konstnärssjälar, musiker, performanceartister, poeter och några extrema rebeller.

Fotografierna är tagna i modellernas miljöer ‒ i tunnlar, i hus byggda av presenningar, på parkbänkar och andra mer eller mindre åtkomliga, mer eller mindre osynliga, platser. Egna dikter, uttalanden och texter från alla medverkande fördjupar och levandegör porträtten.


Boksläpp 13 juni 17.30 - 19.30 på Stadsmuseet - och fotoutställning

Boksläppet är fulltecknat men vi har några platser reserverade för press. Kontakta pressansvarig. Till utställningen är det fri entré och ingen föranmälan. 


Utdrag ur boken s. 68.

Om IngelaS

Ibland sammanfaller ett förlags och en författares intentioner ovanligt väl. Stockholmia – forskning och förlag vill sprida kunskap om Stockholm, vilket särskilt innefattar stadens mindre kända sidor. Ingela vill berätta om sina vänner, de som hon kallar DE OKONVENTIONELLA. De två viljorna löper samman i denna bok.

Det handlar inte om vilken kunskap som helst. Det handlar om identitet, vilka hennes vänner egentligen är – personer som, om än ibland med en trasig bakgrund och ett svårt nutida liv, är begåvade och ofta konstnärligt sinnade. Ingela vill visa deltagarnas skönhet och önskar att de ska bli sedda, hörda och respekterade, med charm och talanger.

Men vem är Ingela själv, vad gör att hon kan närma sig DE OKONVENTIONELLA, få deras förtroende och ta del av deras erfarenheter? Kanske kan svaret hämtas från Ingelas egen historia: hennes tid som missbrukare och hennes tid bakom och framför kameran. Missbruket inföll under hennes ungdom och innefattade också perioder med hemlöshet. Fortfarande kan vissa dofter, händelser eller saker bringa henne tillbaks till den tiden. Inte till drogerna, men till kylan, drogjagandet, omständigheterna. När människor kommer stelfrusna till Stadsmissionens Center för hemlösa – Ingelas extrajobb – vet hon hur det känns. Det är kallt att sova i en trappuppgång eller i en vinterupptagen båt.

För Ingelas del har fotograferandet samband med en annan stor, till och med omvälvande, händelse i hennes liv – hennes tid i New York och Manhattan i början av 1990-talet. Där blev hon kvar i sjutton år, och där byggde hon upp flera karriärer – från starten i en bar och modellarbete till att också hamna bakom kameran. När det sistnämnda hände gjorde Ingela ett modelljobb tillsammans med en blåhårig punktjej. Ingela, som alltid gillat folk som sticker ut, vände på rollen. En amatörkamera inställd på automatik, ett tak med Manhattan i bakgrunden och solen som glittrade i det blåa håret. Bilderna såldes, och modellen skickade sina kompisar till Ingela, som blev fotograf vid sidan av modelljobbet. Visst kunde hon föra sig framför kameran, men att hon också hade ”ögat”, förmågan att se det unika i människor, visste hon inte. Den förmågan kan man inte plugga sig till, den har man bara.

”Ögat”, blicken, använde hon när projektet att porträttera DE OKONVENTIONELLA började. På Stadsmissionens Center frågade en man henne: kunde hon fotografera honom när han drömde sig bort vid ett fönster? Det gjorde hon gärna, liksom att fotografera andra män som ville bli plåtade, de som först hjälpt henne med assistans och reflexskärm. Ingela förstod när hon såg bilderna att hon hittat något.

Ett konstprojekt hade startat, ett projekt som dock haltade lite. På Stadsmissionens Center för hemlösa är kvinnor och män numer uppdelade, kvinnorna går till Klaragården i stället. Det har inneburit att få kvinnor är med i boken. De som är med är främst kvinnor som Ingela lärt känna innan uppdelningen. Ingela såg dem utanför dörren när de kom för att möta sina manliga bekanta på Centret och kunde fråga – hade de också lust att bli fotograferade?

För projektet fotograferades även hemma hos-bilder, bilder som visar både män och kvinnor i deras egna miljöer. Det var så Hanna kom med i boken. Hanna som bodde i ett egenhändigt byggt hus i skogen och som idag inte har någonstans att ta vägen. Huset är skövlat, borta och med det hennes värmegivande kamin, hennes träsniderier, dikter, teckningar och kläder. En gemensam vän från Centret förde samman Hanna och Ingela, då han gärna ville se henne delaktig i konstprojektet.

I skrivande stund, innan boken har publicerats, vilka förhoppningar har Ingela på den? Eventuellt överskott ska hon dela ut till bokens deltagare. Mycket uppskattat är att de kommer att bli en del av stadens minne. Ingela har fått starka positiva reaktioner när hon berättat om utgivningen på Stockholmia, stadens egna förlag, och möjligheten att bli bevarade i Stockholms stadsmuseums fotoarkiv, att bli historia ...

Berättat för Bo Larsson,
Stockholmia – forskning och förlag

Presskontakt: 

Anna Brodow Inzaina
anna.brodow.inzaina@stockholm.se
Mobil: 076-1231602

Stadsmuseet med Medeltidsmuseet och Stockholmia ingår i Stadsmuseiavdelningen inom Stockholms stads kulturförvaltning. Verksamheterna berättar Stockholms och stockholmarnas historia och agerar experter inom kulturmiljövården i Stockholm.