Svensk Israel-Information

Nya forskningsrön visar att nazisterna planerade för ”Den slutliga lösningen” även för Palestina-mandatets judar.

Pressmeddelande   •   Aug 09, 2007 12:32 CEST

Historiker har länge förstått att om den nazistiska erövringen av Nordafrika hade fortsatt skulle det ha lett till att även det brittiska mandatet Palestinas judar hade mördats.
Bevis som stöder dessa tankegångar finns i såväl nazistisk ideologi, Nazitysklands utbredda popularitet bland araber under 1930- och 40-talen, den palestinske ledaren och muftin Haj Amin al-Husseinis ställningstaganden (bodde i Berlin under kriget och utförde PR-arbete bland muslimer på Balkan mot judarna där) samt många andra indicier.
Men inga specifika dokumenterade nazistiska planer för massmordet på judarna i Palestina har upptäckts - förrän nu. I senaste numret av Yad Vashem* Studies (Vol 35, nr 1) presenterar Klaus-Michael Mallman och Martin Cüppers bevis i artikeln ”Elimination of the Jewish National Home in Palestine; The Einsatzkommando of the Panzer Army Africa 1942”. I artikeln redovisas den hittills odokumenterade historien om nazistiska planer att mörda Mellanösterns judar.
Medan fältmarschalken Erwin Rommels Afrika Korps avancerade över Nordafrika och började planera invasionen av Palestina från sin egyptiska bas, började SS Obersturmbannführer Walter Rauff organisera den speciella insatsstyrka som skulle följa i Rommels truppers spår för att mörda alla judar där. Samarbetsavtalet mellan Wehrmacht och SS för Rauffs uppdrag var detsamma som hade fungerat så väl i Sovjetunionen (ur nazistiskt synpunkt) och som hade lett till mer än en miljon judars förintelse.
Rauff hade arbetat direkt med massmorden på judar i Sovjetunionen och Serbien, med insatsstyrkor och översett de ca 20 vagnar med gas som användes där 1941-42.
Andra nazistiska officerare knutna till det planerade Insatsstyrkan som skulle användas i Mellanöstern, hade lokalkännedom om området samt hade utvecklat nära förbindelser med arabiska kollaboratörer. Flera hade också direkt erfarenhet av andra insatsstyrkor för massmord. Insatsstyrkan skulle vara ganska liten; nazisterna förväntade sig utbredd arabisk medverkan i morden på judar i Palestina. Tyske utrikessäkerhetsexperten Walter Schellenberg noterar att tyskarna i åratal fått rapporter om arabernas beundran för Nazityskland och dess ideal och under kriget trodde tyskarna att Palestinas och Mellanösterns araber såg fram emot, ja längtade efter, tyska framgångar som skulle göra slut på judisk närvaro i området. Fältmarschalken Rommel hade blivit en legendarisk personlighet i arabiska ögon.
En pro-nazistisk kupp bröt f.ö. ut i april 1941 i Bagdad, Irak under ledning av general Rashid Ali al-Gaylani då flera hundra judar mördades och våldtogs.
Men den brittiska segern vid andra slaget om El Alamein i september 1942 förhindrade historien. Den tyska erövringen av Egypten och invasionen av Palestina förhindrades och Rauffs insatsstyrka återvände till Berlin samma månad. För judarna i Landet Israel var det mycket nära ögat. En invasionsarmé hade byggts up, den rörliga insatsstyrkan var färdig och kollaboratörer förväntades anmäla sig utan några större svårigheter. Rommels nederlag i Nordafrika och det tyska misslyckandet att erövra mandatområdet Palestina ledde till att de icke verkställda planerna för judarna där förblev okända för historikerna.

Med Mallmans och Cüppers forskning kan man nu konstatera utan något som helst tvivel, att El Alamein och den andra allierade fronten som öppnades i Nordafrika i november 1942, räddade 500 000 judar i Palestina.

Källor: Dr David Silberklang, Yad Vashem Quarterly (Vol 46/2007, s.8)
Yad Vashem* Studies, Klaus-Michael Mallman och Martin Cüppers (Vol 35, nr 1).

*Yad Vashem är såväl ett museum, en myndighet och en forskningsinstitution i Jerusalem för studier om Förintelsen. Statsöverhuvuden och politiker brukar besöka Yad Vashem vid officiella besök till Israel.