IrakSolidaritet

Nyhetsbrev från IrakSolidaritet 200302, Iraks oktoberrevolution utmanar makthavarna

Pressmeddelande   •   Mar 03, 2020 12:02 CET


​Efter artikeln  finns länkar till en längre, sammanfattande artikel skriven 3 januari 2020 och länkar till frågor som tas upp i nedanstående artkel.
På slutet finns några längre texter med i sin helhet. Dels Gallupundersökning gjord i februari i Irak och en ​artikel om Iraks olja översatt till svenska.

​Iraks oktoberrevolution utmanar makthavarna

Den stora proteströrelsen ”Oktoberrevolutionen”, som tog sin början 1 oktober och snabbt spreds i Bagdad och södra Irak, har gått längre och ifrågasätter makten mer direkt än de tidigare stora protestvågorna för elektricitet, rent vatten, jobb och mot korruption.

”Oktoberrevolutionen” ifrågasätter den politiska maktens partier och dess politiker som kom med ockupationen. Demonstranterna kräver regimbyte och verkligt nationellt oberoende och ett enat Irak för alla irakier, oberoende av religiös eller etnisk tillhörighet. Vi vill ”ta tillbaka Irak”, säger de och vill få tillbaka en nationell irakisk identitet. De bekämpar den sekterism som USA påtvingade Irak genom kvotsystem, vallagar och konstitutionen skriven av USA.
USA:s utomrättsliga mord på iranske generalen Qassem al-Suleimani har långtgående konsekvenser för Irak och flyttade fokus bort från Oktoberrevolutionens krav på total förändring av den politiska makten.

Mordet gynnar knappast USA:s uttalade vilja att stanna kvar i Irak utan ökar snarare motståndet mot USA samtidigt som det är ett hårt slag för Iran.

Hot om sanktioner

USA hotar Irak med sanktioner om Irak inte gör som USA säger.

”Vi kommer att införa sanktioner de aldrig sett förut, någonsin. Sanktionerna mot Iran kommer att se tama ut”, sade USA:s president Donald Trump.

IrakSolidaritet fördömer sanktioner och andra olagliga och krigiska operationer mot Irak eller Iran. Och vi fördömer krigshandlingar från USA och Iran på Iraks territorium.
Såväl Iraks som Irans nationella oberoende och suveränitet måste försvaras! Diplomatiska lösningar måste prioriteras!

Skäl till protesterna
Det finns objektiva orsaker till den stora protestvågen, som inte är den första. År efter år har folket från norr till söder krävt rent vatten, elektricitet, jobb och en dräglig tillvaro. Korruption har varit en huvudfråga. ”Tjuvar och banditer” har varit en populär paroll i dessa manifestationer.

Alla vet att partierna i USA:s ”politiska process” stjäl olja. Alla vet att rent olagliga raffinaderier finns i irakiska Kurdistan och på andra ställen. Alla vet att du måste ha kontakter med och muta något parti i USA:s ”politiska process” för att få jobb. Arbetslösheten uppgår till 40 procent enligt officiella siffror, men är troligtvis mycket högre.

Fem miljoner är anställda av den irakiska staten. Ändå är det så lite som fungerar. En stor del av dessa anställda är spökfigurer som får del av oljemiljarderna.
1,5 miljoner är fortfarande internflyktingar efter striderna mot IS/Daesh och lever under mycket svåra förhållanden. Raserade bostäder där USA-koalitionens bombningar spelade en stor roll, har inte byggts upp igen och många har inte råd att bekosta reparationer.
Runt nio miljoner behöver enligt FN humanitärt stöd.

Irak har runt 40 miljoner invånare och 60 procent av dem är under 25 år. De saknar arbete efter sin utbildning och fyller demonstrationstorgen runt om i Irak. Fattigdom ökar starkt.

Irak som var Mellanösterns kornbod och exporterade, importerar nu vete, oljeprodukter och det mesta. Oljelandet Irak är i Basra beroende av import av el och gas från Iran och har hittills fått ”undantag” från USA:s sanktioner mot Iran.
Ministerposter köps och säljs. Inga val efter ockupationen har varit rättvisa eller transparenta. Valkandidater som inte passar den härskande eliten hindras ställa upp eller mördas. Valkommissionen är kontrollerad av partierna i makten.

I det senaste parlamentsvalet i maj 2018 deltog runt 44 procent i valet enligt officiella siffror. Mellan 30 och 40 procent är mer troligt när man granskar resultaten stad för stad. Baathpartiet är fortfarande förbjudet och förföljt.

USA och Iran har hittills kommit överens om premiärministerposten och i stort samarbetat i Irak.

​USA bombade åter irakiska städer

Under IS/Daeshs ”kalifat” och striderna som följde bombade USA återigen städer som Falluja, Mosul, Ramadi och Tikrit. Dessa städer låg åter i ruiner. Det glömmer inte irakierna medan västliga media i stort sett skyller all död och förstörelse på IS.

I själva verket bombade USA dessa städer under 2 -3 år innan dessa befriades. Den oerhörda förstörelsen av infrastruktur finns belagd av innevånare i till exempel Mosul. Enligt den irländske journalisten Patrick Cockburn dödades åtminstone 40 000 civila i Mosul och tusentals har grävts upp ur ruinerna efter ”befrielsen”.

Regimen ger inget stöd till återuppbyggnad.

Milisernas terror

Hashd al-Shaabi, de övervägande shiitiska miliserna, spelade en roll för befrielsen av städerna, men passade även på att plundra städer och utföra rent sekteristiska mord. Mängder av sunnimuslimer, som inget hade att göra med IS, kidnappades.

Flera av dessa miliser styrs från Iran. Trots försöken att inlemma miliserna under Iraks öb, premiärministern och betala milisernas löner, fortsätter de att ha egna ledare och understödja Irans intressen i Irak. De tar över vägspärrar och företag, tar betalt av lastbilschaufförer som ska fram och skapar stor rädsla i delar av Irak.

Deras dubbla roll – att bekämpa IS och att skaffa Iran inflytande i Irak – måste framhållas. Det gäller såväl den av USA mördade Qassem al-Suleimanis roll i det militära ledningsrummet i Irak som Hashd al-Shaabi-ledaren Abu Mahdi al-Muhandis, som mördades den 3 januari i år. För Iran går vägen till Medelhavet och Irans intressesfär genom Irak. Troligtvis hade Iran kunnat uppnå resultat för järnvägar, pipelines och så vidare på diplomatisk väg.

USA valde reaktionära partners

USA valde att samarbeta med fundamentalistiska, konservativa och kvinnofientliga shiapartier i Irak. Irak hade den bästa familjelagstiftningen i Mellanöstern. Kvinnorna kunde utbilda sig, arbeta och studera och gjorde det i allt högre utsträckning.
USA:s olagliga angrepp slog sönder utbildningen, marginaliserade kvinnorna, sunnimuslimer och minoriteter. En djupt sekteristisk och splittrande politik, som ledde till motstånd mot ockupationen.

Unga demonstranter

Nu har Iraks shiamuslimer i södra Irak rest sig. De som varje år manifesterat för el och vatten och mot korruption ifrågasätter direkt makten och miliserna. Unga män, som deltog i striderna mot IS, har sett milisledare vara rika krigsherrar som stjäl och tjänar egna och Irans intressen. De har fått nog.

Demonstrationerna är övervägande fredliga, men i södra Irak har unga shiamuslimer bränt en del parti-och milisbyggnader.

Irak vill ha tillbaka sin nation, sitt land utan vare sig USA:s eller Irans inflytande.

Demonstranterna säger ”vi är irakier” och understryker landets enighet. Den kaldeiske ärkebiskopen från Erbil och andra kristna representanter och minoritetsrepresentanter har mött stöd på Tahrirtorget och stöder kraven på en icke-sekteristisk ny konstitution för nationell enighet och för alla irakier. Ungdomarna kräver en sekulär konstitution och det märks att folk har tröttnat på prästers makt och rikedom.

​Barnäktenskap

Företeelser inom shiaislam som tidigare var förbjudna men är accepterade i Iran, som tillfälliga äktenskap, florerar igen med det ökande iranska inflytandet. Många av de politiker som kom med ockupationen hade övervintrat i Iran. Flera regeringar efter ockupationen har föreslagit att 9-åriga flickor ska kunna giftas bort.

Alla dessa företeelser har slagit hårt mot kvinnorna och den gamla familjelagstiftelsen. Stora kvinnomanifestationer har ägt rum mot sådana propåer och det är dessa politiker som ungdomarna vill ha bort.

Brett stöd för demonstranterna

Det är lätt att förstå detta utbrott av protester, många välorganiserade med fina kulturinslag, bibliotek och studielokaler som på Tahrirtorget i Bagdad. Poeter har läst sina dikter och några poeter hör till dem som mördats.

Ungdomarna har fått stöd av lärar-, advokat- och läkarförbund, oljearbetare och många andra grupper. Oljearbetare har länge manifesterat för sin rätt till arbete. Oljebolagen importerar arbetskraft och tar mark från bönderna.

En opinionsundersökning genomförd i hela Irak visar stort majoritetsstöd för demonstranternas ”oktoberrevolution”, som startade 1 oktober. Undersökningsgruppen IIACSS, som representerar Gallup International Research Foundation, genomförde en översikt av den irakiska opinionen om de händelser som ägde rum i oktober 2019 och ännu pågår. Undersökningen gjordes i februari 2020 och bygger på intervjuer med över 2000 personer som representerar alla provinser i Irak, samhällsklasser, kön, sexuell läggning, olika ekonomiska, sociala och utbildningsmässiga sektorer. Resultaten ger oerhört höga siffror till stöd för Oktoberrevolutionen: 80 eller 85 procent. Över 90 procent anser att demonstranternas krav är legitima. Bara 5 procent anser att kraven är olagliga och 10 procent att de är styrda av utländska intressen.

Att det inte finns någon enad och vald ledning för protesterna är en svaghet, men trots denna svaghet och trots repressionen fortsätter protesterna. Det finns några förslag till lämpliga folkliga ledare och alla har kontakt med och representanter på Tahrirtorget.

Avsmaken för politiska partier är utbredd, men en enad ledning behövs och bland annat från staden an-Nasiriya i söder kommer förslag på att bilda ett parti inför kommande nyval, vilket demonstranterna kräver.

De uppmanar FN, EU och världen att stödja dem, men i media är det nästan helt tyst
om denna stora proteströrelse. De kräver att FN hjälper till med rättvisa nyval med en ny vallag som inte bara gynnar de korrupta partierna i makten. Demonstranterna sticker inte under stol med sin kritik av FN formulerad på följande sätt och skrivet på stora banderoller.

”FN svek Irak 1991 och åter 2003 med de amerikanska bombningarna och invasionen. FN upprätthöll också amerikanska sanktioner mot Irak i 13 år. Detta är deras sista chans att försona sig med det irakiska folket.”

Utländska intressen

Enligt vissa miliser och iranska påståenden är demonstrationerna organiserade av USA och Israel. Naturligtvis gör såväl USA som Israel, Saudiarabien, Turkiet och andra vad de kan för att avleda demonstranternas uppmärksamhet från deras roll i Irak och om möjligt använda dem för egna intressen.

Såväl USA som Iran vill ha kontroll över en kommande regering. Irak är en kollapsad stat där den korrupta regeringen inte har full kontroll över hela Irak. Miliser fungerar som en stat i staten och partier som representerar miliser utgör hälften av det irakiska parlamentet. De var de som röstade för att USA:s militär skulle lämna Irak. Kurdiska och sunnimuslimska partier bojkottade parlamentssessionen. Kravet är folkligt, men upprätthölls i detta fall av ledamöter av vilka många står Iran mycket nära.

Enligt vallagen får miliser inte ha valkandidater, men den bestämmelsen bryr man sig inte om.

Partierna vid makten i irakiska Kurdistan har inget emot USA-baser på sitt område och de sunnimuslimska partierna lockas av USA med en sunnistat och med olika former av stöd.

En tredelning av Irak är ett av många hot från USA, som Joe Biden, Obamas utrikesminister och ivrig förespråkare för Irakkriget, föreslagit.

Dödsskvadroner

Allvarligt i sammanhanget är den stora rädslan för de sekteristiska miliserna, som även omfattas av befolkningen i dessa områden. Milisväldet blir en del i en sekteristisk politik som motverkar Iraks enhet och enighet som demonstranterna förespråkar.

Det går inte att bortse från några av milisernas roll som USA:s dödsskvadroner. Badrmilisens ledare Hadi al-Amiri var Badrs ledare när motståndsmän och mot ockupationen oppositionella mördades främst i Bagdad åren 2004-2008. Han återvände till Irak från Iran 2003 och stod general Suleimani mycket nära. Han är Irans man i Irak, talar farsi och deltog på Irans sida i Iran-Irakkriget, men har även kommunicerat med USA för att få USA:s bombstöd och vapen. Han har nu utsetts att ta den mördade Abu Mahdi al-Muhandis plats som Hashd al-Shaabis vice befälhavare och leder Fatah-alliansen i parlamentet, som kom direkt efter al Sadrs allians i valet 2018.

Några dagar efter att Paul Bremer, USA:s avgående prokunsul i Irak avgick, tillträdde John Negroponte som ambassadör i Irak. Med sig hade han överste James Steele och andra, alla ökända för att finansiera och driva dödsskvadroner i Centralamerika på 80-talet. Dödsskvadroner blev modellen även i Irak.

Miljonmarschen

Den 10 januari utlyste Oktoberdemonstranterna en ”miljonmarsch” som fick stor efterföljd i mellersta och södra Irak. “No, no to America! No, no, to Iran!” var kravet som restes. De var rädda att Irak skulle bli skådeplats för krigiska handlingar mellan USA och Iran.

Milisledaren Muqtada al-Sadr utropade sin ”miljonmarsch” till 24 januari. Innan dess bröt han med Oktoberdemonstranterna, som han gett sitt stöd när han såg vilken kraft som låg i den rörelsen. Hans miljonmarsch för att USA ska lämna Irak fick mycket stor uppmärksamhet i västliga media. Den mobiliserade hundratusentals människor, men ingen miljon enligt ögonvittnen. Flera tidningar uppgav att 4 miljoner deltog. Deltog gjorde miliser från hela Irak som bussades till Bagdad.

Det faktum att al-Sadr drog bort sitt stöd från Oktoberdemonstrationerna, utökade repressionen av demonstranterna. Delar av demonstranterna försvann på al-Sadrs order.

Men Oktoberdemonstranterna gav inte upp utan tog nya tag och mobiliserade nya grupper. Al-Sadr gav åter Oktoberdemonstranterna sitt stöd. Detta har han gjort av och till, men nu slutgiltigt tagit bort sitt stöd. Demonstranterna vill inte stödja Allawi som ny premiärminister, men al-Sadrs och Amiris front stöder Allawi.

Al-Sadr och Allawi har nära släktingar som är gifta med varandra. Båda är en del av den ”politiska processen”, har suttit i dess regeringar och al-Sadr förestår sex ministerier som inte är fria från korruption.

Demonstranterna har varit oroade över al-Sadrs närvaro på Tahrirtorget. Han är en starkt religiös person och demonstranterna vill se en sekulär stat. Al-Sadrs följare som varit på Tahrirtorget har till viss del splittrats. En del följer al-Sadr, andra har stannat kvar på Tahrirtorget till stöd för Oktoberdemonstranterna.

Permanent regeringskris

Trots Irans uttalade stöd för Mohammad Allawi som premiärminister, råder stor oenighet om honom. Al-Maliki (premiärminister 2006-2014) med sin valkoalition State of Law, anser att Allawi inte kommer att få majoritet i parlamentet. Parlamentssessionen torsdag 27 februari misslyckades med att godkänna Allawis regeringsförslag. Demonstrationerna har tvingat Allawi att föreslå vissa reformer samtidigt som repressionen pågår. Frågan om köp av ministerposter har kommit upp och väcker motstånd av dem som vill behålla den möjligheten.
Efter tre misslyckade försök att bilda regering, avgick Allawi ​2 mars. Regeringskrisen fortsätter.

Nu pågår ny jakt på premiärminister.

Al-Sadr har inte gillat kvinnornas framträdande roll i Oktobermanifestationerna. Han vill inte se män och kvinnor kämpa och umgås tillsammans. Han har försökt sätta upp regler och twittrat om synd, omoral och osedligt beteende bland demonstranterna, vilket inte stämmer. Han lät upprätta en 18-punktskod där män och kvinnor skulle vara åtskiljda.
Dagen efter strömmade kvinnor ut på gatorna och sade att de skulle försvara sina rättigheter även om det gällde livet. Som svar organiserade Al Sadr en kvinnomarsch där kvinnor bar porträtt av al-Sadr, förklarade honom lojalitet, krävde reformer (inte bort med den ”politiska processen”) och att ”skilja de depraverade kvinnorna från revolutionen är bättre för våra flickor.” I propaganda utmålas kvinnorna som ”horor”, ”prostituerade” och ”IS-brudar”.

Mord på journalister

Partier och miliser har egna TV-kanaler. Media som försökt rapportera från demonstrationerna har utsatts för angrepp och stängts av säkerhetsstyrkor och väpnade, maskerade män och flera journalister har mördats.

Svenska media har inte rapporterat om skeendet i Irak med undantag för al-Sadrs ”miljonmarsch” som fick mycket uppmärksamhet.

Repressionen har varit extrem från såväl säkerhetsstyrkor och federal polis som olika miliser. Över 600 demonstranter har dödats och över 25 000 har skadats. Tårgasgranater av militär typ har krossat skallen på flera demonstranter. Hagelbössor har använts där demonstranter träffats över hela kroppen, väpnade män har hoppat ur bilar och knivskurit demonstranter. I Najaf anklagas al Sadrs anhängare, de ”blå mössorna”, för att ha dödat minst åtta demonstranter den 5 februari när de försökte köra iväg demonstranterna från ett torg.

Krav på USA:s bortdragande fördröjs

De makthavande lämnar inte från sig makten frivilligt. Iran vill behålla milisinflytandet i regering och parlament och ser Irak som sin främsta frontlinje i kampen med USA. Mordet på Suleimani har gett samarbetet med USA en törn.

Vi tror nog inte att vare sig USA eller Iran vill ha ett storkrig med oöverskådliga följder, men allt följer inte logikens lagar. Israel vill se ett sönderstyckat Mellanöstern, utrikesminister Pompeo och andra trycker på för mer konfrontation och vissa miliser uttalar mer uttryckligt att de ska bidra till att köra ut USA ur Irak.

Eventuella beslut om att USA ska lämna Irak, skjuts upp. Premiärminister Mahdi fick ansvaret för att följa upp detta beslut. Men Mahdi hade avgått på grund av Oktoberdemonstranternas omfattande protester och på uppmaning av den högsta shiamuslimska auktoriteten Al-Sistani. Mahdi satt bara kvar som interimspremiärminister i väntan på en ny regering, som kommer att dröja och överlämnade beslutet till den nya regeringen.

Missiler mot USA-baser

Missilangreppet på Al Asad-basen i västra Irak 10 januari och en bas nära Erbil, som båda har USA- och koalitionssoldater, är ett sätt för Iran att visa att landet kan försvara sig och kan gå till attack. Enligt president Trump dödades inga USA-soldater eller andra. Några fick lite ”huvudvärk” påstod han, men senare har ett antal soldater sänts till sjukhus och ”mild traumatisk hjärnskada” har deklarerats vara orsaken. Iran uttalar dock att soldater har dödats. Det är oklart vad som stämmer.

Militäralliansen Nato och Sveriges roll

USA/Nato beslöt redan för två år sedan att uppgradera Nato-missionens arbete i Irak. USA har vid flera möten för försvars-och utrikesministrar i Bryssel hutat åt Nato att göra mer och betala mer för USA:s krig i Irak i namn av ”kriget mot terrorn”.

I ljuset av parlamentsbeslutet 5 januari att USA:s militärer skulle lämna Irak, ordnar USA/Nato frågan på följande sätt. Militärer från USA-koalitionen (den internationella koalitionen) förs över till Nato-missionen. Nato tar över en del av USA-koalitionens uppgifter och man anser sig fortfarande vara i Irak på regeringens inbjudan. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg påpekar att ”Nato-allierade alla är medlemmar i den Internationella koalitionen. Så vi är alla Nato-allierade förstås, medlemmar i Nato, men de är också medlemmar i den Internationella koalitionen”.

Om man ser till Sveriges agerande till stöd för USA i Irak, Sverige med guldkort i USA-koalitionen, skulle man kunna tro att Sverige är medlem i Nato. Sverige har även fortsättningsvis militärer i Irak. Enligt den proposition som riksdagen antog i december 2019, mitt under pågående Oktoberrevolt, ska de vara kvar hela 2020.

Vad, vem stöder Sverige i Irak? En interimsregim som inte kontrollerar hela sitt territorium och som är beroende av miliser som försvarar ett annat lands intressen, USA:s intresse att kontrollera Iraks strategiska område. Ja, inte är det till stöd för det irakiska folket, som vill bli av med alla politiker som kom med USA:s ockupation och Irans inblandning.

Oktoberdemonstranterna har mycket starka krafter emot sig, men folkets stöd. Det kanske inte räcker om inte starkare organisation och ledning tillkommer.

Det krävs dessutom att FN, EU och världssamfundet stöder det irakiska folket och gör allt för att fria val ska kunna genomföras. Så är inte fallet. Visst krävs skydd för demokratiska rättigheter och stopp för hård repression, men det är fortfarande den korrupta regimens styrkor som tränas för att hålla stånd i ”kriget mot terrorismen”. USA:s ständiga krig fortsätter och Sverige ställer upp.

Så länge USA/Nato fortsätter skapas grogrund för nya terrorister och de sprids över världen och ökar i ett stort antal länder.

Ta hem de svenska soldaterna!
USA:s och alla främmande styrkor måste bort.
För ett självständigt och suveränt Irak!
​De ansvariga till krigsbrott måste ställas inför rätta!

​Länkar
​Läs en mer omfattande, förklarande och analyserande artikel om den nuvarande situationen I Irak. Läs den som bakgrund till vad som nu händer. Artikeln publicerades 3 januari 2020.
Artikeln är skriven av Dirk Adriaensens, BRussells Tribunal
https://www.globalresearch.ca/iraq-october-revolut...


Manifestationen 1 mars
100 000-tals studenter och andra demonstranter i Bagdad och andra städer​​
bär foton av sina martyrer​

"Vi vill inte ha en kvotbaserad regering, vi vill ha en sekulär regering"
​"​It's not about reform or giving them another chance or recycling the corrupt parties, it's getting rid of the whole rotten system."
https://www.facebook.com/thenewiraq2019/photos/pcb...

​Palestinier fick en fristad i Irak 1948. Efter ockupationen har det lidit svårt av repression och hemlöshet.
Det deltar på Tahrirtorget:

https://www.al-monitor.com/pulse/originals/2020/02...

​​De irakiska kurderna manifesterar
https://ekurd.net/thousands-iraqi-kurds-rally-2020...

​Korruptionen
https://thearabweekly.com/letting-iraqs-oil-flow-f...
https://www.hurriyetdailynews.com/as-iraqis-rally-...
https://uk.reuters.com/article/uk-iraq-health-spec...

Iraks olja
​Irak har nyligen hållit en ny runda av försäljning av oljekontrakt.Iraks
Här ges ett strålande exempel på korruptionen.
Premiärministern tvingades avgå i december, men det finns ännu ingen ny regering.
Denna avsatta och tillfälliga regering har nu godkänt oljekontrakt som redan tidigare förkastats som dåliga för Irak.
I artikeln som följer, intervjuas tidigare oljeministern och oljeexperten Issam al-Chalabi
Han var i Sverige på inbjudan av IrakSolidaritet 2008 och talade på Uppsala universitet, UI, ABF och intervjuades i radio och TV.
Texten översatt av Christer Lundgren finner du i slutet av Nyhetsbrevet​

​​​​Förstörelse av jordbruket och mycket mer
https://aoav.org.uk/2020/the-reverberating-effects...

​Kvinnorna
​https://www.facebook.com/photo.php?fbid=1015790282...

https://morningstaronline.co.uk/article/w/iraqi-wo...
https://www.middleeasteye.net/news/pictures-iraqi-...

Konst, kultur och skönhet
https://www.nytimes.com/2020/02/03/world/middleeas...

Behandling av demonstranter
https://www.theguardian.com/world/2020/feb/18/i-ju...

​Al Sadr och de "blå mössorna"
Dessa är följeslagare till Al Sadr som bär blå mössor​
https://www.middleeasteye.net/news/iraqi-protester...

​NATO-USA
https://english.alarabiya.net/en/News/middle-east/...
https://www.unz.com/mwhitney/pompeo-to-iraq-if-you...

Israels inblandning och försök till destabilisring
https://www.aljazeera.com/news/2019/08/officials-c...

​​​Kriget mot terrorn
https://www.transcend.org/tms/2020/03/the-terroris...
​The Global War on Terror has made the problem it was supposed to solve 40 times bigger – not 40 per cent but 40 times bigger.
https://www.newsweek.com/iraq-war-cost-taxpayers-2...

​Videospel: dröna irakier och afghaner till döds blandat med rekryteringsreklam för armén

https://www.mintpressnews.com/us-air-force-video-g...

Gallupundersökning
googleöversatt från arabiska​

Iraqi opinion of demonstrations
Survey summary of Iraqi public opinion

Executive Summary:

1. the independent research group IIACSS, the only representative of the GALLUP International Research Foundation conducted a survey of Iraqi public opinion on the events that took place in October 2019 and are still ongoing. The research conducted with Iraqis representing all the provinces of Iraq and in various social, demographic, economic, educational and sexual sectors was based on more than 2000 interviews conducted face-to-face and computerized by the group of researchers and according to the latest technology used in this field. The survey was conducted during February 2020. The random sample method (PPS) was used.

2. Top Results:

1. There is absolute support of more than 85 % for demonstrations and in various regions, including more than 80% of support among the kurds while the ratio has reached much more in the rest of the regions. While various southern and Baghdad provinces have shown a very close level of support for demonstrations, the provinces of diyala, kirkuk and Mosul have shown the highest levels of support compared to the other provinces that were occupied (or parts) by ISIS gangs.

2. The percentage of Iraqis who support the demands of the protests and consider them legitimate is over 90% WHILE ONLY 5% say it is illegal, and the percentage of those who say it is an external conspiracy on Iraq is only 10%.

3. The two highest demands supported by the Iraqis are accountability for those responsible for killing and repressing the demonstrators and then early elections.

4. About 50 % of Shia and more than 15 % of the Sunnis reported that they personally participated in these demonstrations in different ways and at least once. The citizens of Mosul and Tikrit showed the highest desire to participate in the demonstrations if they broke out in their governorates compared to the other provinces where the demonstrations did not break out.

5. Although there are some relative differences, Iraqis have not excluded any of the major political leaders from discontent with their political performance. None of the political leaders (other than the Kurds) were able to reach 20 % of confidence in their performance.

Comment

The above results show the error in the following theories:

1. Protests do not represent the majority of Iraqis: Since last year's survey, support for demonstrations has risen at a very high rate and in all regions of Iraq.

2. The protests are an external conspiracy: less than 10 % supported this assumption.

3. There is no high participation in the events: 50% of the population of Baghdad and southern provinces reported that they have already contributed in one way or another and at least once in the last five months in these demonstrations, and a good percentage of the Sunni youth participated too. Things appear to escalate in the provinces that have been liberated from ISIS.

4. There is still support for some political leaders: The results have shown a significant and unprecedented decline in the popularity of all important political leaders without exception.

Dr. Dr. Savior dagher
Director of the middle east and North Africa - Gallup International Research Foundation.
20 February 2020
(Google translation)

Iraks olja
originalversion:

https://thearabweekly.com/suspicious-oil-deals-dis...
​​Svenska​​​

Suspekta oljeavtal förskingrar Iraks resurser

Iraks förutvarande oljeminister Issam al-Chalabi berättade för The Arab Weekly att licenserna binder upp Irak till orättvisa kontrakt i mer än 25 år.

LONDON - Analytiker sa att de beklagade den avgående irakiska regeringens beslut att sluta suspekta kontrakt som slösar bort landets oljetillgångar. Åtgärden, en uppenbar överträdelse av regeringens interimsbefogenheter, gjordes trots Iraks politiska kris och massprotesterna, som satte press på regeringen.

Interimsregeringen godkände en ny licensrunda, som först beviljats för nio år sedan av Hussain al-Shahristani, oljeminister i den irakiske premiärministern Nuri al-Malikis regering. Senare utredningar hävdade att avtalen var korrupta och missgynnade Irak.

Oljeexperter sade att avtalen var skadliga för den irakiska expertisen, pantsatte landets ekonomi till utländska intressen och orsakade enorma förluster för statskassan. De bidrog på sin tid till ökad korruption, drev upp de offentliga utgifterna och tog livet av investerings- och utvecklingsprogram, sa experterna.

Den före detta irakiske oljeministern Issam al-Chalabi sade att avgående premiärminister Adel Abdul-Mahdis order till oljeministeriet att underteckna den åttonde omgången av oljelicenser inte låg inom interimsregeringens befogenheter.

Chalabi berättade för The Arab Weekly att dessa licenser binder Irak till orättvisa kontrakt i mer än 25 år och utgör ett hårt slag mot landets ekonomiska intressen.

Han sade att historien aldrig skulle förlåta dem som bidragit till att slösa bort Iraks oljeförmögenhet genom kontrakt som erbjuder oljeföretag orättvisa privilegier i strid med landets intressen. Han betonade att kontrakten hade utvärderats av irakiska oljeexperter som bekräftade att de stred mot Iraks nationella intresse.

Chalabi sade att rekommendationerna beträffande kontrakten tvingade den tidigare premiärministern Haider al-Abadis regering att vägra ratificera dem, trots ansträngningar från tidigare oljeminister Jabbar al-Luaibi. Emellertid ratificerade Luaibi den föregående kontraktsrundan strax före valet 2018, och upprätthöll ett ”legitimt” banditvälde, sade Chalabi.

Han tillade att officiella uppgifter bekräftade att den politik som antogs efter den USA-ledda invasionen 2003 avsiktligt hindrar den irakiska oljeindustrins utveckling. Han sa att förbränningen av 58,3 procent av gasen i samband med oljeproduktionen vid oljefälten Basra, Maysan och Dhi Qar var en indikation på slöseri.

Experter har uttryckt oro över att den dithörande gasen bränns. Att inte tvinga utländska upphandlande företag att investera i utnyttjande av tillhörande gas förvärrar problemet, sade de.

Det verkar som om syftet med den underlåtelsen var att upprätthålla Iraks beroende av iransk gas. Irak importerar cirka 28 miljoner kubikmeter iransk gas för att driva fabriker och kraftverk.

Förenta staterna har beviljat Bagdad undantag från sanktioner som införts mot Iran men det talas om möjligheten att inte förnya undantaget.

Skandalen med oljelicenser är kopplad till Shahristani eftersom han hade främjat dem i samverkan med ledande partiledare och försökt ersätta nationell expertis på och hantering av oljeutveckling med utländska företag. Avtalen gav ingen möjlighet att säkerställa överföring av teknik eller utbildning och utveckla lokal kompetens.

Irakier kommer ihåg Shahristanis löften den 12 oktober 2009 att öka oljeproduktionen till 12 miljoner fat per dag inom sex år och göra Irak till ett av de största oljeexportländerna i världen. Observatörer tolkade dessa uttalanden som propaganda för att vinna godkännande för licensavtalet. Tio år senare är Iraks oljeproduktion 4,6 miljoner fat per dag.

Oljestöld är ett annat exempel på hur Iraks rikedom slösas bort. Rapporter indikerar att smugglad olja stjäls från punkterade rörledningar eller lager. Dessutom övertogs oljederivat avsedda för myndigheter eller företag olagligt och såldes.

En annan olaglig praxis är att vidaresälja subventionerade importerade oljederivat utomlands eftersom det gör dem billigare än lokala produkter i grannländerna. Tjuvar utnyttjar också uppenbar slapphet i övervakningen i irakiska hamnar och exporterar mer än vad som förklaras i lastdeklarationer genom att mätanordningar riggas.

I en rapport om Basra, det största oljeproducerande guvernementet i Irak, sade International Crisis Group: ”Miliserna i denna stad har trängt in i säkerhetstjänsterna och bedriver väpnade strider om olja och den oljesmugglingen i staden hade lett till bildande av extremt komplexa och kraftfulla oljemaffia-nätverk.”

I april 2014 uppmanade Abadi Integritetskommittén att utreda påståenden publicerade av den australiska webbplatsen Fairfax Media och Huffington Post, en amerikansk webbplats, under rubriken ”Så köpte Väst Irak” och vidta lämpliga rättsliga åtgärder.

Historien var en av de största anklagelserna om mutskandaler i världen och den innefattade Shahristani, Luaibi och andra irakiska tjänstemän, som påstås underlätta försäljningen av miljarder dollar olja till västländer genom Unaoil, ett företag ägt av den iranske affärsmannen Ata Ahsani.

Stöd Fallujainsamlingen pg 11673-1
1 februari 2020 har totalt 548 517 insamlats

Följ Irak på FB
​​​
https://www.facebook.com/groups/IrakSolidaritet/

Kontakt: info@iraksolidaritet.se​​​