Föräldranätverket Barn i behov

Öppet brev överlämnat till Utbildningsnämnden ikväll: Rädda resursskolorna!

Pressmeddelande   •   Aug 22, 2013 17:23 CEST

Stockholm den 22 augusti 2013

Till utbildningsnämndens ledamöter angående beslutet om ett nytt system för tilläggsbelopp för elever med ett omfattande behov av stöd i grundskolan

Det är glädjande att Utbildningsnämnden slår fast i sitt beslut att fler elever bör få det stöd de behöver för att klara sin skolgång oavsett vilken skola de går i.

Men som föräldrar till barn med svårigheter som kräver specialpedagogisk kompetens är vi mycket oroliga för de konsekvenser som beslutet för med sig i praktiken.

Att elever inom den generella skolverksamheten har otillräckligt eller obefintligt stöd är ett problem. Vi ser nu att konsekvenserna av beslutet blir att de svagaste eleverna som idag har fungerande insatser inom resursskolans ramar mister dem för att åtgärda det problemet. Ett slags fördelningspolitik inom en utsatt grupp av barn med funktionshinder respektive social utsatthet. (”Samtidigt kommer det socioekonomiska anslaget att öka med motsvarande belopp årligen”, sid 8 i tjänsteutlåtandet DNR 13-516/1772) Att i samma andetag motivera beslutet med rättviseskäl blir, även om det är oavsiktligt, mycket cyniskt. Den rättvisan innebär ”Alla barn med neuropsykiatriska funktionshinder och socioekonomiska svårigheter ska ha det rättvist lika dåligt”. Man ställer svaga grupper mot varandra.

De skolor som våra barn ”egentligen” tillhör, våra hemskolor, hänvisade oss till resursskolor för att de inte ansåg sig klara av att ge barnen en fullgod utbildning enligt skollagen.

För att skapa en möjlighet till god skolutbildning för elever med neuropsykiatriska funktionshinder krävs

1.  Djup kunskap, och det engagemang som kommer med den, om våra barns funktionshinder hos samtliga i skolans personal.

2.  Personaltäthet och små grupper.

3.  Tillräckligt många och lämpliga lokaler.

Det räcker alltså inte med ”en resursperson som följer eleven hela dagen” (sid 4 i tjänsteutlåtandet).

När vi pratar med flera av skolledarna för våra hemskolor vittnar de om att de redan har för lite resurser att klara barn med funktionshinder på ett bra sätt. De säger att de fortfarande inte kan ta emot våra barn och garantera en bra skolgång.

Eller har de, och vi, missat något?

Har våra hemskolor plötsligt fått sådana resurser att våra barns behov kan mötas? Har de kommunala skolorna fått mycket fler lokaler? Har de fått skolgårdar där inte hundratals barn vistas samtidigt? Har deras personalstab utökats enormt och alla djuputbildats i neuropsykiatriska funktionshinder?

Till och med i tjänsteutlåtandet som är underlag till beslutet konstateras att det krävs mer resurser att integrera en enskild elev med omfattande behov i en klass än att de är organiserade i en skola med specialpedagogisk inriktning (sid 6). Tyvärr har det nu visat sig att man i praktiken, genom detta beslut, krossar just den verksamheten. Specialpedagogiska skolor är extra sårbara eftersom de inte, som vanliga kommunala skolor och vanliga friskolor, kan omfördela medel från barn som klarar sig utan extra stöd till de som behöver. De har ju enbart elever som behöver extra stöd. Hur man än omfördelar så tar man bort nödvändigt stöd för någon. Att resursskolorna har en god ekonomi ser vi som en förutsättning för våra barns skolgång. Vår erfarenhet är att man återinvesterar vinsten i verksamheten. Detta är inte på grund av en växande marknad, utan en växande kö till en välfungerande skola.

Att alla barn ska inkluderas låter fint. Problemet är att våra barns funktionshinder istället förstärks av att de tvingas vara i stora grupper. En vanlig skoldag i en skola som inte är anpassad fullt ut för dem är traumatisk, och i trauma lär man sig inget. De blir mycket ofta hemmasittare och får psykiska pålagringar av stressen som gör att de inte kan inkluderas i samhället längre fram. Barnets situation påverkar dessutom hela familjen negativt.

De flesta av våra barn har först provat att gå i vanlig skola, enligt inkluderingstanken. Det har inte fungerat. Först när de kommit till sina nuvarande resursskolor har de blommat ut, börjat nå målen, sluppit mobbning och kränkningar och fått förutsättningar att utvecklas till sin fulla potential.

Att tilläggsbeloppen är lägre i andra kommuner anser vi inte är ett hållbart argument för att försämra nivåerna också i Stockholm. Försämringen drabbar dessutom kranskommuner som inte längre kan skicka elever till högkvalitativa resursskolor i Stockholm.

Om man ska rusta skolan att kunna möta alla elever oavsett behov är inte receptet att nedrusta verksamheter som fungerar innan man har ett fullgott och beprövat alternativ.

Vi kräver att utbildningsnämnden backar från sitt beslut. Ge skolorna andrum att bedriva sin verksamhet som planerat under detta läsår genom att skjuta till de pengar som krävs.

Låt våra barn få fortsätta att växa och utvecklas i en skola som fungerar!


Vi är en grupp på flera hundra föräldrar som snabbt samlades när vi insåg hur nedskärningar på särskilt stöd för barn med särskilda behov kommer att föröda våra barns skolgång. Vi är vana vid att kämpa för våra barn som individer varje dag så när vi gör gemensam sak har vi superkrafter.