Moderaterna

Öppet brev till Thomas Östros

Pressmeddelande   •  Okt 30, 2003 10:03 CET

Moderaternas vice ordförande Gunilla Carlsson och Mats Gerdau, ledamot i gymnasieutredningen och kommunalråd i Nacka, har i dag skrivit ett öppet brev till utbildningsminister Thomas Östros. Det handlar om att regeringen måste ta sitt ansvar och sätta ner foten i gymnasiefrågan. Brevet följer nedan:

Bäste Thomas,

Sedan Gymnasiekommittén presenterade sitt betänkande i januari har det debatterats flitigt. Många, inte minst lärare, är starkt kritiska och det med rätta.

Bland remissvaren finns invändningar och kritik. Även om uppfattningarna går isär om mycket är de flesta rörande överens om att det behövs en bättre fungerande gymnasieskola.

Dagens skolas resultat när det gäller att ge eleverna kunskap kunde varit bättre. På fyra år hinner bara 73 procent avsluta sina studier. Det innebär att dagens gymnasieskola lämnar 27 procent – 27 000 elever varje år utan de kunskaper gymnasiet ska ge dem. Till det ska läggas att statistiken görs på fyra år, inte tre som gymnasiet egentligen ska ta. Över 40 procent av gymnasieeleverna som slutar gymnasiet återfinns på KomVux inom några få år.

Gymnasiekommittén utredningen tillsattes beslutades den 4 maj 2000 och fick underhand två tilläggsdirektiv. Den var inte klar förrän den 10 januari 2003.

Sedan dess verkar ingenting ha hänt. Remisstiden gick ut i juni 2003 och sedan dess har det varit tyst. Propositionen till riksdagen har utlovats till nästa vår. Det sker inga fördjupningsseminarier. Det förefaller inte ens pågå några inspirerande studiebesök.

Trots att resultaten i skolan förskräcker – såväl grundskolan som gymnasiet verkar ingenting hända i Utbildningsdepartementet.

Många har frågat vilken gymnasiereform vi moderater förespråkar. Vilka frågor vi vill lyfta, vilka problem som bör lösas och hur. Vi svarar gärna på dessa frågor. Men ingen får glömma att det är socialdemokraterna som tagit på sig ansvaret för att styra vårt land och de är till dem vi bör rikta frågorna om vad som händer – eller snarare inte händer – när det gäller gymnasieskolans framtid.

Regeringen måste ta sitt ansvar och sätta ner foten i gymnasiefrågan. För varje ny årskull om 100 000 elever som går in i gymnasieskolan är förseningen och bristen på förnyelse påtaglig.

Eftersom regeringens egen beredning verkar ha gått i stå sänder vi 5några konkreta förslag som snabbt kan genomföras för att förbättra gymnasieskolan. synpunkter hur framtidens gymnasieskola bör utformas.

1. Ge alla elever rätt att välja vilken gymnasieskola de ska gå i. Gymnasiekommitténs förslag om sk frisökning har tagits emot mycket positivt av de flesta remissinstanser, bl a Kommunförbundet, Elevorganisationen, Skolledarna och Skolverket.

2. Inför en gymnasieexamen. Så gott som alla remissinstanser välkomnar den skärpning av kunskapskraven som en examen innebär, bl a SACO, TCO, Svenskt Näringsliv, Högskoleverket och de båda lärarfacken.

3. Skrota förslaget att ta bort behörighetskraven och det individuella programmet. Spåren av Västerås-försöket förskräcker och många remissinstanser avstyrker bl a LR, Skolverket, Högskoleverket, Svenskt Näringsliv, SACO och Friskolornas Riksförbund. När Västerås stad med smärtsam tydlighet insett att slopade behörighetskrav lett till snabbt sjunkande betyg och högre kostnader och därför lagt ned försöket, måste regeringen klart deklarera att det inte är aktuellt med motsvarande försök i hela landet.

4. Ge eleverna möjlighet att tentera upp sina betyg under gymnasiets gång. Det är orimligt att tusentals gymnasieelever ska tvingas läsa om kurser de redan gått på komvux. Det kostar både tid och pengar för såväl elever som samhälle.

5. Gör de korta kurserna längre. Många är med rätta kritiska till snuttifiering och att allt för korta kurser leder till att ytliga faktakunskaper prioriteras framför djupare förståelse.
Förslagen kan genomföras redan till nästa höst och det finns ingen anledning att vänta. Eleverna har väntat alldeles för länge redan. Det är tämligen okontroversiella förslag som inte kostar pengar. Frågan är om Du och regeringen har kraft att genomföra dem?

Utöver dessa 5 förslag har vi en hel del idéer om hur framtidens gymnasieskola kan utformas för att möta nya krav, men de tar lite längre tid att genomföra. Även om vi inte har någon större tilltro till att regeringen kommer till skott innan vi får ett maktskifte om tre år så översänder vi ändå de framtidsidéerna.



Med vänlig hälsning,

Gunilla Carlsson, moderaternas förste vice ordförande

Mats Gerdau, Ledamot i Gymnasieutredningen och kommunalråd i Nacka



-----------------------------------------
Bilaga bifogas nedan:

I framtidens gymnasieskola bör eleverna ges stort inflytande över sina studier, både till innehåll och arbetsform. Gymnasieskolan är en frivillig vidareutbildning. För vissa är den högskoleförberedande och för andra yrkesförberedande, men för ingen skall den vara en förlängning av grundskolan.

Framtidens krav på bredare kompetenser förutsätter även krav på djup i kunskaperna. Gymnasieskolans uppdrag är inte i första hand att färdigutbilda eleverna, utan att bidra till personlig utveckling för ungdomarna och göra dem redo för arbetslivet eller för studier på universitetsnivå. Gymnasieeleverna bör i än högre utsträckning än grundskoleeleverna själva kunna styra sin utbildning. I och med att det är en frivillig skolform är det rimligt att eleverna har mycket stort inflytande över hur deras utbildning skall se ut och var den ska bedrivas.

Såväl starkt studiemotiverade elever som studietrötta eller yrkesinriktade elever måste kunna lyckas och utvecklas i gymnasiet. Vi ser inget egenvärde i att alla utbildningar ska ge behörighet till universitetsstudier och därmed är det heller inte nödvändigt med obligatoriska kurser för alla elever.

Som idag ska kurserna vara gymnasiets minsta byggsten och det som betygsätts. Det ger utrymme för valfrihet för eleverna och skapar en struktur som gör att man successivt kan gå vidare i sina studier. Samtidigt är det viktigt att undervisningen inte fragmentiseras och delas upp i för små beståndsdelar.

Eleverna skall kunna välja kurser friare än idag, i princip bör endast svenska, engelska och matematik vara obligatoriska ämnen för alla elever. Den obligatoriska delen bör omfatta 20 procent av undervisningstiden. Utrymmet för elevernas egna val ska i motsvarande mån öka. Examenskrav och intagningskrav till universitet bör styra gymnasieskolans struktur i övrigt. Med detta synsätt kan eleverna själva komponera sin utbildning utifrån egna intressen och bedömningar av kommande behov på arbetsmarknaden. Det gör det också möjligt att variera utbildningens längd och att göra otraditionella kombinationer. Vi tror att det skapar mest motivation och störst frihet att förverkliga det egna livsprojektet. Samtliga specialämnen skall ha nationella kursplaner och kunskapsmål.

Kraven på godkänt i svenska, engelska och matematik för behörighet till gymnasiets nationella program skall finnas kvar. Behörighetsreglerna tillkom för att garantera viss nivå på de gymnasiala studierna och för att garantera att eleverna skulle ha tillräckliga förkunskaper för att klara av studierna på gymnasiet.

Att så många som drygt 10 procent av eleverna inte är behöriga till gymnasiet idag visar att grundskolan inte klarar sin uppgift. Problemet löses inte genom att de elever som har bristfälliga kunskaper från grundskolan tvingas in i en utbildning de har begränsade förutsättningar att klara, utan genom att åtgärder sätts in tidigt i grundskolan. De elever som ännu inte har tillräckliga kunskaper och uppnått gymnasiebehörighet bör få möjlighet att gå vidare i sina studier. Formen för detta bör, som idag, vara på ett individuellt program.

Precis som inom grundskolan så behövs det fler betygssteg som ger utrymme för en mer rättvisande betygssättning. Eleverna skall återkommande kunna tentera upp betyg.

Det behövs ett slagkraftigt alternativ till gymnasieutbildning i form av en arbetsplatsförlagd utbildning, alltså lärlingsutbildning. De nuvarande yrkesutbildningarna bör omformas med målet att i högre grad involvera det lokala näringslivet, hantverksföreningar och det fria kulturlivet. Det fordras ett likvärdigt förhållande mellan skolan och företaget. Därför är det viktigt att de ekonomiska villkoren för bägge parter är rimliga. Huvudmannaskapet kan alltid skifta, men eleverna bär med sig finansieringen till den som av Skolverket godkänts för att bedriva lärlingsutbildning.

En viktig fråga handlar om lärlingarnas status. Det skall alltid finnas en stor frihet att betrakta lärlingen som elev eller anställd, så länge ersättningen grundas på insatsen i produktionen. På så vis kan övergången från skola till arbetsliv bli mer flytande och inte så abrupt. Avtal skall också tecknas som reglerar lärlingens utbildning på arbetsplatsen.

Alla lärlingsutbildningar skall avslutas med ett gesällprov eller motsvarande yrkesexamination. I detta sammanhang är det viktigt att peka på att lärlingsutbildningen inte behöver ge allmän behörighet till högskolestudier. Däremot skall utbildningen alltid ge gymnasiekompetens i svenska, matematik, engelska och förekommande karaktärsämnen.

Genom att eleverna tidigt i utbildningen kommer ut i arbetslivet så får de en möjlighet att känna på om det arbetsliv som de möts av, och de yrken som de utbildar sig för, passar dem. Eleverna får en helhetsbild och en direkt återkoppling till de kunskaper som de förvärvar i skolan. Många gånger kan intresset för kärnämnen väckas hos elever som är skoltrötta, när de upptäcker att kunskaper i svenska och engelska är nödvändiga för att kommunicera med kunder, kollegor och för att läsa manualer, och att matematik behövs för att programmera maskinerna i verkstaden. För de elever som vill komplettera sin utbildning för att nå högskolebehörighet skall det finnas rätt att göra så.

Slutligen bör inte en ny gymnasieskola sjösättas utan att antagningssystemet också ses över. Ett decentraliserat antagningssystem som låter varje universitet och högskola få bestämma hur antagningarna skall gå till skulle råda bot på många bekymmer. Det skall vara upp till dessa att avgöra vilka antagningsbestämmelser som skall gälla, så länge systemen utformas så att rättsäkerhet och diskrimineringslagstiftning följs.

Dagens urvalsprinciper för intagning av elever styr många elever på gymnasiet till taktiska val där kurser som uppfattas som svåra och som man skulle ha nytta av i högskolestudierna väljs bort till förmån för enklare och ibland mer hobbybetonade kurser.

Den fria, självständiga rätten att anta studenter skall inte hindra universitet och högskolor från att samarbeta i ansökningsfrågor, för det fall de frivilligt vill göra så. Några möjliga antagningsvariabler kan vara prov, betyg, viktade betyg, intervjuer och arbetslivserfarenhet.

Det ter sig naturligt att naturvetenskapliga utbildningar viktar betyg i ämnen som matematik och fysik, under det att språkinstitutioner viktar språk högre än andra betyg och kockutbildningar fäster större vikt vid livsmedelshygien eller matlagningskompetens.

För mer information:
Moderaternas pressjour, tel 073-682 80 00