Nättidningen Payback / Payback Sverige

Överklagan av Eskilstuna kommuns "västförbud på krogen"

Pressmeddelande   •   Jul 02, 2009 00:25 CEST

Överklagan av Eskilstuna kommuns beslut om "Tillägg till alkoholpolitiska riktlinjer - regler avseende olägenheter ifråga om ordning och nykterhet KSKF/2009:276 § 119, 2009-06-17

Då detta är en både principiellt och i praktiken väldigt viktig fråga för bikerkulturen emedan den innebär en ytterligare inskränkning av bikers levnadsbetingelser samt också omöjliggör en av de få naturliga mötes- och kommunikationsmöjligheter mellan bikers och allmänhet, är det av största vikt att få provat lagligheten i denna åtgärd. Vinner detta västförbud laga kraft i Eskilstunas kommun kommer den för det första att följas av samma inskränkning på andra orter i Sverige men även att vara det första steget mot en total utestängning av bikers från samhället:

Härmed överklagar jag Eskilstuna kommunfullmäktiges beslut om tillägg till alkoholpolitiska riktlinjer avseende klädesregler på krogen; skrivningen: "På restauranger i Eskilstuna kommun ska gästerna inte tillåtas bära kläder som visar tillhörighet till något gäng eller gruppering som kan uppfattas som kriminell. Detta för att skapa en trygg, säker och positiv miljö för gäster och anställda."

"Gäster får aldrig avvisas från en restaurang på sådana grunder eller under sådana
omständigheter att det kan utgöra diskriminering enligt diskrimineringslagstiftningen
."

Jag anser att de beslutade alkoholpolitiska riktlinjerna strider mot:

- Kommunallagen 1991: 900: 1:2 § Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.

- Kommunallagen 1991:900: 10: 8 § Ett överklagat beslut skall upphävas, om
1. det inte har tillkommit i laga ordning,
2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget,
3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller
4. beslutet strider mot lag eller annan författning.

Jag yrkar därför att Länsrätten prövar lagligheten i dessa riktlinjer samt upphäver Eskilstuna kommuns beslutade alkoholpolitiska riktlinjer avseende "klädselrekommendationer på krogen".

Åberopade omständigheter

Jag vill börja min argumentering med att citera från två olika tidningsartiklar då de fastslår vissa fakta och förhållanden som är centrala i min överklagan:

Källa: Artikeln "Stopp för Mc-västar på Eskilstunas krogar" http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.397317:

"Anledningen är att man vill skapa en trygg, säker och positiv miljö för övriga gäster och anställda.
- Det här är ett problem idag, och det är ingen hemlighet att det i Eskilstuna är i första hand Hells Angels och MC Sweden det handlar om, säger kommunens alkoholinspektör Krister Pettersson."

Nästa källa är: Artikeln " MC-västar kan förbjudas på Eskilstunas krogar"
http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.396889:

"En samverkansgrupp mellan kommunen och polisen har under våren filat på nya alkoholpolitiska riktlinjer."

"Polisens presstalesman Svante Melin välkomnar förslaget.
- Vi vet att folk lämnar restauranger när personer som till exempel bär kläder med HA:s logotype kommer till restaurangen".

Längre ner i förslaget står att läsa: "Gäster får aldrig avvisas från en restaurang på sådana grunder eller under sådana omständigheter att det kan utgöra diskriminering enligt diskrimineringslagstiftningen"

I kommunfullmäktiges protokoll avseende "Tillägg till alkoholpolitiska riktlinjer" av 2009-06-17 framgår även under "Ärendebeskrivning": En samverkansgrupp mellan kommunen och polismyndigheten bildades under våren 2009, där ett uppdrag var att tillsammans med krögarna skapa en gemensam alkoholpolicy för att skapa en säker och positiv miljö för gäster och anställda.

I metoden ansvarsfull alkoholservering, utarbetad av Statens Folkhälsoinstitut där bland annat utbildning för restaurangpersonal ingår, ingår också att få restaurangerna att utarbeta en egen policy för sin restaurang med dess speciella förutsättningar. Vissa policyregler bör vara likalydande för alla restauranger. Vid en träff med centrumrestaurangernas företrädare diskuterades policyregler och en stark önskan från restaurangernas sida var att begreppet vårdad klädsel av ordningsskäl skrivs in i kommunens alkoholpolitiska riktlinjer. Man anser att det skulle vara ett stöd för restaurangerna att ha kommunens riktlinjer att hänvisa till vid de tillfällen då diskussion uppstår avseende klädsel och ordning."

Vi kan således fastställa vissa oomtvistliga fakta i ärendet:

1. Riktlinjerna är skapade och riktar sig emot Hells Angels och MC Sweden.
2. Riktlinjerna har tagits fram av polisen och kommunen i samarbete.
3. Riktlinjerna får inte användas mot personer och grupperingar som skyddas av diskrimineringslagen.
4. Att restaurangägarna enligt kommunfullmäktiges protokoll äskat att begreppet "vårdad klädsel av ordningsskäl skrivs in i kommunens alkoholpolitiska riktlinjer."

Vad gäller punkt 3 ovan kan vi konstatera att diskrimineringslagen riktar sig mot diskriminering på grund av: kön, könsöverskridande identitet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller slutligen ålder. Således kan vi konstatera att denna lagstiftning inte är applicerbar på detta specifika fallet.

Vad gäller punkt 4 kan vi konstatera att restaurangägarna begärt att kommunen skall införa begreppet vårdad klädsel i kommunens riktlinjer. Dock, och detta är väsentligt: Restaurangägarna har inte, enligt protokollet begärt att kommunen skall införa skrivelsen; "På restauranger i Eskilstuna kommun ska gästerna inte tillåtas bära kläder som visar tillhörighet till något gäng eller gruppering som kan uppfattas som kriminell." Då restaurangägarna således konstaterats vara oskyldiga till denna skrivning kan den därför genom utslutningsmetoden konstateras ha sitt upphov i samverkansgruppen mellan kommunen och polisen! En samverkansgrupp som för sitt eget syfte kan sägas ha övertolkat krogägarnas önskan och lagt in sina egna värderingar i skrivelsens utforming.

Då kommer vi till Kommunallagen 1991:900, 1:2: Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Beslutade riktlinjer är uttalat, såväl av polistalesmannen som Eskilstunas alkoholinspektör, framtagna och riktade mot mc-klubbarna Hells Angels och MC Sweden, vars medlemmar i ett flertal fall också är medlemmar i kommunen. Då riktlinjerna inte är avsedda, och heller inte kommer att drabba samtliga kommunmedlemmar, bryter således otvivelaktigt de beslutade riktlinjerna mot kommunallagen 1:2, i det de inte behandlar kommunens medlemmar lika!

Nästa punkt att fästa uppmärksamheten på är skrivningen i riktlinjerna: "Det innebär bland annat att inte bära kläder som visar tillhörighet till något gäng eller gruppering som uppfattas som kriminell." För att föregå kommunjuristernas kommande argumentering, tar jag här även in den avslutande satsen i Kommunallagen 1:2: "om det inte finns sakliga skäl för något annat." Kommunens jurister kommer ju otvivelaktigt att använda detta begreppet för att friköpa sig ifrån att de särbehandlar vissa kommuninvånare i detta fallet och att de,visavi den citerade skrivningen, har rätt att så göra.

Begreppet "Kriminell". När all dekoration är bortplockad återstår således att granska om de utpekade mc-klubbarna kan sägas vara kriminella organisationer och att därigenom Eskilstunas kommun har sakliga skäl att behandla dessa kommunmedborgare och individer inom mc-klubbarna, annorlunda än övriga kommunivånare.

Såsom ett övergripande argument att inte tillåta en skrivning som hänvisar till kriminella organisationer vill jag hänföra följande: Enligt svensk straffrätt kan en juridisk person inte begå brott , och därför inte heller ställas eller hållas ansvarig för ett brott. Därav följer också logiskt att en organisation inte kan bestämmas vara kriminell i ett land som inte har denna kollektiva straffrättsmöjlighet då organisationen som sådan inte kollektivt kan vara fälld för ett brott och därmed juridiskt kriminaliserad.

De första citaten ur officiella dokument jag vill anföra i min plädering är: Regeringens proposition, 2007/08:144, Sveriges antagande av rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet

Sid 10. I svensk rätt finns inte någon legaldefinition av begreppet kriminell organisation. Rambeslutet kräver inte heller att det införs en sådan.

Sid 15. Av det sagda har alltså framgått att ett genomförande av rambeslutet får anses kräva lagstiftningsåtgärder alldeles oavsett om genomförandet sker i enlighet med modellen i artikel 2 a eller

2 b. Ett genomförande i enlighet med den förra artikeln synes dock vara lämpligast, bl.a. av det skälet att man då undviker den av Sveriges advokatsamfund kritiserade vägen att behöva kriminalisera
någons deltagande i en kriminell organisation utan att samtidigt uppställa krav på att en konkret straffbar gärning har begåtts inom ramen för organisationens verksamhet.

Således går här regeringen Sveriges Advokatsamfund till mötes och väljer att inte införa ett kriminaliseringsbegrepp av enskilda grupperingar. Frågan är då självklar: Vad ger då Eskilstuna kommun och polisen rätt att sätta sig över vad själva regeringen ratat och dömt ut. Då regeringen och staten är överställd kommunerna och polisväsendet kan självfallet inte polisen eller kommunerna vare sig anses ha eller få ta sig sådan rätt som regeringen redan underkänt.

Nästa skrivning jag vill hänvisa till är Sveriges advokatsamfunds uttalande i sitt remissvar, Ju2008/499/L5 över promemorian Ds 2008:6, Sveriges antagande av rambeslutet om organiserad brottslighet: "Advokatsamfundet vill inledningsvis understryka den stora betydelse för det demokratiska rättssamhället som bekämpandet av allvarlig och gränsöverskridande brottslighet har. För att kunna bekämpa vad som ofta benämns som organiserad brottslighet krävs dock att det är helt klarlagt vad detta är. Samtidigt är det angeläget att framhålla det fundamentala i att värnandet av det demokratiska rättsamhället förutsätter en respekt för individers grundläggande fri- och rättigheter. Varje inskränkning eller ingrepp i dessa rättigheter måste därför föregås av en noggrann och grundlig prövning av åtgärdernas ändamålsenlighet, nödvändighet och effektivitet. Enligt Advokatsamfundets mening medför tillnärmandet av medlemsstaternas lagstiftning när det gäller kriminaliseringar och påföljder för brott som rör deltagande i en kriminell organisation en uppenbar risk bland annat för att rambeslutet får negativa effekter och till och med inskränker den i regeringsformen skyddade mötes och föreningsfriheten. Därför måste regelverket kring en kriminalisering och påföljder för deltagande i kriminella organisationer ovillkorligen prövas mot individens grundläggande fri- och rättigheter."

"Advokatsamfundet är starkt kritiskt till att över huvud taget kriminalisera ett deltagande i en kriminell organisation som sådant. Mot bakgrund av den mötes- och föreningsfrihet som råder i vårt land under skydd av regeringsformen, är det högst anmärkningsvärt att ett deltagande i sig, utan något individuellt brottsligt agerande, skall vara kriminaliserat. Trots befintliga europeiska instrument till reglerande av en sådan kriminalisering (t.ex. den gemensamma åtgärden 1998/733/RIF om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott, Palermokonventionen etc.), anser Advokatsamfundet att utformningen av artikel 2 i rambeslutet väcker frågor om bestämmelsens förenlighet med kraven i regeringsformen och Europakonventionen. För det fall begreppet "kriminell organisation" skall förstås så att en sammanslutning skall betraktas
som en sådan organisation oavsett om brott inte begåtts genom organisationens försorg, ens på planeringsstadiet, skulle detta i så fall innebära ett krav på kriminalisering som avviker från svensk rättstradition och en utvidgning som måste ifrågasättas i ljuset av regeringsform och Europakonvention. Sett till hur artikel 2 som sådan är formulerad torde även ledande av och aktivt deltagande i organisationen vara kriminaliserat, även om något individuellt straffbelagt handlande inte har begåtts. Detta är inte rimligt och skulle i så fall vara något som ställer krav på att självständiga straffbestämmelser måste införas i svensk lagstiftning, något som även regeringen tidigare har noterat, se Regeringskansliets Faktapromemoria 2004/05:FPM53".

Vidare i min plädering mot "klädselrekommendationer på krogen" vill jag anföra nedanstående slutsatser och uttalanden från Statens Offentliga Utredningar, SOU 2000:88, Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets mot homosexuella, m.m. straffansvarets räckvidd:

S172: Ett ytterligare krav som måste ställas i sammanhanget är att införandet av en straffsanktion framstår som en åtgärd genom vilken det oönskade beteendet någorlunda effektivt kan motverkas. I kravet på effektivitet ligger bl.a. att det skall vara möjligt att i praktiken upprätthålla kriminaliseringen. En straffbestämmelse måste sålunda ges en sådan utformning att polis och åklagare har en rimlig möjlighet att få till stånd ett hållbart underlag för ett åtal. Rättsväsendet måste också ha resurser för att klara av den ytterligare belastning som en ny kriminalisering normalt sett innebär. Undantagsvis kan dock ett lägre mått av effektivitet accepteras, t.ex. om en kriminalisering har en mycket framträdande symbolfunktion. Av de krav på legalitet och förutsebarhet som gäller på straffrättensområde följer vidare att en kriminalisering skall vara utformad på ett begripligt och precist sätt. En straffbestämmelse måste ha ett sådant innehåll att det är möjligt för den enskilde att iaktta lagens krav. I någon mån skall också kunna förutses vilken reaktion som kan följa på en överträdelse av bestämmelsen.

S181 En fråga i sammanhanget är emellertid om en sådan kriminalisering likväl skulle kunna medföra att möjligheterna till politisk opinionsbildning inskränktes på ett otillbörligt sätt. I våra direktiv konstateras att det inom miljörörelsen och fredsrörelsen i dag finns grupper som, för att uppnå politiska mål som i och för sig är accepterade i ett demokratiskt samhälle, använder sig av metoder som är brottsliga och genomför sina aktioner i organiserad form. Även om de brottsliga gärningarna som sådana givetvis måste beivras så kan det, enligt vad som anförs i direktiven, inte komma i fråga att ingripa mot deltagandet i eller stödet till sådana organisationer i och för sig. Som skäl för denna ståndpunkt anförs just att ett sådant ingripande skulle innebära att möjligheterna till politisk opinionsbildning skulle kringskäras på ett sätt som vore oacceptabelt i ett demokratiskt
samhälle.

S182Som vi ser det kan det inte gärna komma i fråga att utforma straffbestämmelserna på ett sådant sätt, att skillnad skulle kunna göras mellan olika sammanslutningar beroende på vilka mål dessa vill uppnå med de brottsliga aktiviteterna. Man kan alltså inte bortse från risken för att bestämmelser av här diskuterat slag skulle kunna leda till resultat som från de i direktiven angivna utgångspunkterna skulle framstå som oacceptabla. Vi anser mot bakgrund av det anförda att övervägande skäl talar för att de här diskuterade straffbestämmelserna inte bör införas. Det sagda innebär att vi gör bedömningen att någon utvidgning inte bör ske av det kriminaliserade området såvitt gäller deltagande i eller stöd till sammanslutningar där det förekommer allvarlig brottslighet.

Jag vill också påpeka ett annat antal faktorer som är både djupt oroande och samtidigt ett stort frågetecken kring ett beslut rörande riktlinjer om klädsel.
Var skall gränsen bestämmas för liknande inskränkande riktlinjer för medborgarna? Om dessa tillåts få genomslag inom krogvärlden vad är det som säger att det kommer att stanna där? Var skall olika oönskade grupperingar ytterligare förbjudas tillträde? Skall vi ha segregerade parker, offentliga miljöer och kollektivtrafik precis som i amerikanska södern? Eller var exakt går gränsen för om än legala men likväl djupt särbehandlande, oetiska, inskränkande och rättighetskränkande som kan tillåtas drabba specifika grupper i samhället? Ty om en kommun eller stat väl tillåts göra undantag för demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter börjar samtidigt en glidning ske i riktning mot en kulturdiskriminerande och odemokratisk stat där alltfler rättsvidriga och inskränkande åtgärder lätt kan tillåtas.

Varje människa är enligt svensk grundlag i det närmaste okränkbar. Jag citerar: Regeringsformen 1 kapitlet, 2 § "Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet"..."Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person". Allt vad grundlagen här uttalar står i direkt strid mot riktlinjerna i Eskilstunas kommuns alkoholpolitik varför jag yrkar på att de med bestämdhet avvisas för det djupt diskriminerande och människoåtskiljande de ger uttryck för. Människor är lika och har lika värde enligt grundlagen. Den offentliga makten skall utövas med respekt för den enskilda människans frihet och således inte inskränka rätten att bära vilka kläder m.m. som var och en vill. Det allmänna skall verka för att människor skall uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och således inte inskränka individens frihet att vistas på offentliga platser och där ta del av och umgås med andra människor och deras tankar. Samhället skall slutligen enligt grundlagen motverka diskriminering, alltså sär- och olikbehandling av människor. Då grundlagen både står över och är avsedda att styra såväl kommunala handlandet som det polisiära står de alkoholpolitiska riktlinjerna således i direkt opposition mot grundlagen varför de också med kraft också måste avvisas!

Vem skall bestämma vilka grupperingar som skall avses och utefter vilka kriterier?

Då svenska staten i form av regeringen har avvisat ett kriminalitetsbegrepp vem är då polisen och Eskilstuna kommun att sätta sig över detta beslut? Sverige har ingen legaldefinition av kriminella organisationer varför det också saknas kriterier för vilka dessa grupper skulle vara. Detta utgör ett oöverkomligt praktiskt problem på tre sätt. 1. Varje avvisande av kunder på en krog kan leda till kostbara och tidsödande processer för både kommun och privatpersoner då riktlinjerna, och de avvisande åtgärderna dessa utlöser, saknar vidare stöd i svensk lag och dessutom går emot grundlagens olika skrivningar om individers lika värde. 2. Utefter första problemställningen kommer varje enskilt rättsfall som leder till prövning också medföra böter för det enskilda näringsstället såväl som bakläxa vad gäller Eskilstuna kommuns alkoholpolitiska riktlinjer. 3. Som tidigare framgått i skrivningarna kring SOU 2000:88, kommer ofrånkomligen freds-, miljö- samt olika vänsteraktiva grupper att träffas av dessa kriminalitetsbestämningar varför man kan sägas kringskär den politiska opinionsbildningen på ett högst otillfredsställande och odemokatiskt vis. Ett kanske inte avsett men likaväl ofrånkomligt dilemma vilket som ovan fastslagits redan i SOU 2000:88.

Avslutande subjektiva argument mot orimligheten i riktlinjernas upprätthållande

Ytterligare subjektiva argument kan anföras som motverkar möjligheten att rent praktiskt upprätthålla riktlinjernas efterlevande: MC-klubbsmedlemmar har redan av naturen en mängd symboler som annonserar ut deras klubbtillhörighet. Det är vanligt förekommande med exempelvis klubbsymboler i form av halskedjor. Vidare, förekommer även flitigt bälten med graverade klubbnamn, metall- eller broderade märken med klubbnamnet samt tatueringar, ofta i form av exempelvis underarmstatueringar med namn och klubbsymboler. För att därför påvisa det orimliga i att upprätthålla sådana riktlinjer skall då personerna tvingas avlägsna alla sådana symboler ifrån sin klädesutstyrsel? Och även så, skall det vara förbjudet att kavla upp ärmarna och därvid exponera en klubbtatuering? Nej, således faller sådana här riktlinjer både på sin rättssäkerhet, sin kulturdiskriminering samt på sin egen inbyggda fellogik då riktlinjerna inte kan efterlevas utan långt gångna såväl rättsvidriga och demokratiöverskridande åtgärder.

 Peter Schjerva för Nättidningen Payback och ABATE Sverige