Europaparlamentet

Omröstningsresultat från Europaparlamentet den 16 november 2006

Pressmeddelande   •   Nov 16, 2006 17:16 CET

Parlamentet yrkar på en förstärkt europeisk säkerhets- och försvarspolitik

EU är på väg mot en säkerhets- och försvarsunion fastslår parlamentet i ett initiativbetänkande om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin inom ramen för ESFP. Ledamöterna yrkar på en aktivare europeisk säkerhets- och försvarspolitik, med bl.a. en gemensam försvarsmarknad, en civil skyddsstyrka och en permanent Medelhavsflotta.

Parlamentet har med 414 röster för, 117 emot och 12 nedlagda ett initiativbetänkande av Karl VON WOGAU (EPP-ED, DE) om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin inom ramen för ESFP. I ett dussin kapitel analyseras den europeiska säkerhetsstrategin med rubriker som Integrerat civilt-militärt samarbete och Krishantering, men också Försvar av det egna territoriet, Europeisk marknad för försvarsutrustning och forskningssamverkan och På väg mot en säkerhets- och försvarsunion.

Den europeiska säkerhetsstrategin
Den europeiska säkerhetsstrategin omfattar diplomatiska, ekonomiska och utvecklingspolitiska åtgärder, konstaterar ledamöterna inledningsvis. Europaparlamentet anser att de geopolitiska utmaningarna ändrats väsentligt sedan den europeiska säkerhetsstrategin antogs 2003, varför det är nödvändigt att strategin revideras senast 2008. Strategin bör sedan revideras vart femte år.

Civila och fredliga medel
EU måste utföra sina ESFP-uppgifter i första hand med civila och fredliga medel. Militära medel får bara användas om alla förhandlingsmöjligheter noggrant har prövats och uttömts. Parlamentet betonar att ett av EU:s främsta bidrag för att förebygga den internationella terrorismen är dess förmåga att effektivt bygga upp eller återuppbygga demokratiska institutioner, social och ekonomisk infrastruktur, goda styrelseformer och ett civilt samhälle och att framgångsrikt bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

EU måste kunna

­ försvara sig mot alla reella och otvetydiga säkerhetshot,

­ säkerställa fred och stabilitet, först och främst i det geografiska närområdet men även i andra delar av världen, i överensstämmelse med principerna i FN-stadgan,

­ genomföra humanitära insatser och räddningsaktioner,

­ förebygga och hantera konflikter och främja demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna,

­ främja regional och global nedrustning.

EU måste också kunna säkra sina yttre gränser, skydda sin livsviktiga infrastruktur, förstöra finansieringsnätverk för internationella terrorister och bekämpa organiserad brottslighet. EU behöver en integrerad förvaltning av sina yttre gränser som respekterar mänskliga och grundläggande rättigheterna och den humanitära rätten, särskilt när det gäller flyktingar.

På väg mot en mot en säkerhets- och försvarsunion
Även om parlamentet påpekar att Nato, i händelse av ett angrepp från ett tredjeland på EU:s territorium, fortfarande är garanten för unionens kollektiva försvar, påpekar det att EU är på väg mot en säkerhets- och försvarsunion. Unionen omfattar extern säkerhet såväl som olika aspekter av intern säkerhet, bekämpning av alla former av terrorism och hantering av naturkatastrofer. Detta omfattar följande, fastslår betänkandet:

a) Ett åtagande från medlemsstaterna att inom 60 dagar och för ett års tid sätta in 60 000 soldater för fredsbevarande och fredsskapande åtgärder, att bygga upp 13 stridsgrupper som kan sättas in med kort varsel. Att utveckla en civil krishanteringsförmåga när det gäller polisåtgärder, rättssäkerhet, civil förvaltning och civilt skydd,

b) En europeisk befälsordning som utgörs av en kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik, en militär kommitté, en militärbas (allt detta har varit i drift sedan 2001) och en civil-militär cell med en begynnande operationsledning.

c) Europeiska gendarmeristyrkan.

d) Europeiska försvarsbyrån (i drift sedan 2004).

e) Europol och den europeiska arresteringsordern.

f) Gemensamma regler för anskaffande av vapen och vapenexport.

g) Europeisk säkerhetsforskning (separat prioritering i det sjunde ramprogrammet för forskning).

Framtida utveckling
Europaparlamentet vill att denna process ytterligare stärks genom att EU inrättar en inre marknad på försvarsområdet, ett gemensamt system för satellitspaning och luftburen markövervakning och gemensamma telekommunikationsstandarder, en permanent Medelhavsflotta för att markera EU:s närvaro och stärka EU:s krishanteringspotential i denna region, inklusive kustbevakning. Parlamentet vill också ha en europeisk budget för såväl civila som militära säkerhetsaspekter, en vice utrikesminister för EU med ansvar för säkerhets- och försvarspolitiken och tätare möten mellan EU:s försvarsministrar, en europeisk räddningstjänststyrka och en europeisk civil fredskår och partnerskapet för fred, samt europeisk kapacitet för luft- och sjötransporter i samband med katastrofhjälp, räddningsinsatser och försvarsinsatser.


Parlamentet betonar vikten av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, som enligt ledamöterna kommer att ge upphov till stora framsteg på vägen mot en säkerhets- och försvarsunion, särskilt genom

a) inrättandet av posten som europeisk utrikesminister,

b) införandet av solidaritetsklausulen, som ska tillämpas i de fall då en medlemsstat råkar ut för en terrorattack, en naturkatastrof eller en katastrof som förorsakats av människan,

c) införandet av en klausul om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaterna vid väpnade angrepp mot en medlemsstats territorium.

Debatt
Hélène GOUDIN (IND/DEM, SE) ansåg att von Wogaus betänkande var det värsta hon sett hittills i Europaparlamentet.

- von Wogau föreslår än det ena, än det andra, men huvudlinjen är att militarisera EU genom att bygga ut GUSP. Han vill öka räckvidden för den europeiska säkerhetsstrategin. Detta öppnar för förebyggande krig av den typ som vi ser just nu i bland annat Mellanöstern.

Hon sade sedan att von Wogau anser att militära insatser i krishantering ska finansieras ur EU:s budget. Med andra ord är det skattebetalarna, i bland annat neutrala Sverige, som ska bekosta militära operationer runtom i världen, klargjorde hon.

- Till de mer fantasifulla förslagen hör att inrätta en permanent Medelhavsflotta som ska bevaka EU:s säkerhetsintressen i regionen. För att avrunda det hela betonar föredraganden även behovet av en konstitution, eftersom den skulle påskynda skapandet av en försvarsunion.

Goudin avslutade med att säga att när Sverige 1995 gick med i EU var det många svenska medborgare skeptiska.

- En fråga som viftades bort som en omöjlighet av ”EU-kramarna” var just den om en militarisering av unionen. Idag, drygt tio år senare, ser vi att det inte alls är en omöjlighet, snarare tvärtom. Jag vill inte se mina tre söner och andra europeiska ungdomar delta i en EU-armé och uppmanar därför mina kolleger att rösta emot detta betänkande vid morgondagens omröstning.

Föredragande: Karl VON WOGAU (EPP-ED, DE)
Betänkande: A6-0366/2006
Beslutsförfarande: Initiativbetänkande
Debatt: 15.11.2006
Omröstning: 16.11.2006


Kvinnor i internationell politik
Jämn könsfördelning i beslutsfattande är ett nödvändigt villkor för demokrati, säger Europaparlamentet som har antagit ett betänkande som fokuserar på kvinnors deltagande i internationell och nationell politik och beslutsfattande.

I betänkandet av Ana Maria GOMES (PSE, PT) (antaget med 377 röster för, 77 mot och 31 nedlagda) beklagar parlamentet "att ojämlikhet, könsdiskriminering och kvinnors underrepresentation i politiken fortfarande består i EU och resten av världen trots otaliga politiska uttalanden och rekommendationer, handlingsprogram som antagits över hela världen och särskild lagstiftning på nationell nivå".

Statistiken är inte uppmuntrande. I en studie som gjordes nyligen av internationella parlamentariska unionen anges att av 43 961 ledamöter i världens parlament (både över- och underhus) var endast 16,4 procent kvinnor (dvs 7195). De nordiska länderna har flest kvinnliga ledamöter (40 procent), sedan kommer länderna i Nord- och Sydamerika (19,6 procent) och Europa (OSSE-länderna minus Norden) med ett genomsnitt på 16,9 procent, något över länderna söder om Sahara (16,4 procent), Asien (16,3 procent), Stilla havsregionen (12 procent) och länderna i Arabvärlden där endast 8,3 procent av de valda parlamentsledamöterna är kvinnor. "Detta innebär ett grundläggande demokratiskt underskott både på europeisk nivå och internationellt", enligt betänkandet. I Europaparlamentet är 30 procent av ledamöterna kvinnor. Den låga andelen kvinnor i politiken "berövar Europa av en värdefull mänsklig potential", säger parlamentet.

Parlamentet noterar att "nyliga val har tagit kvinnor till de högsta funktionerna som stats- och regeringschef i några medlemsländer och tredje länder" och "gratulerar statsöverhuvudena som har använt objektiva och icke-diskriminerande kriterium för valet av ledamöter i deras kabinett".

Den låga andelen kvinnor i beslutsfattande och styrande organ anses ofta hänga samman med svårigheterna att förena privatlivet och yrkeslivet, den ojämna fördelningen av familjeansvaret och diskrimineringen inom sysselsättning och yrkesutbildning. Detta understryker parlamentet som uppmanar medlemsstaterna att införa åtgärder som syftar till att kombinera det sociala livet, familjelivet och yrkeslivet i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådet i Barcelona och Lissabonstrategin och på så sätt skapa en miljö som gör det möjligt för kvinnor att delta aktivt i politiken.

Betänkandet betonar vidare att det framtida Europeiska jämställdhetsinstitutet kommer att spela en viktig roll för att främja kvinnors representation i internationell politik.

En rad åtgärder på nationell, europeisk och internationell nivå för att komma till rätta med problemet föreslås i betänkandet.

Exempelvis uppmanar Europaparlamentet alla politiska partier i Europa att främja jämn könsfördelning i deras lista på kandidater och uppmanar de politiska partierna att arbeta för att kvinnor ska delta och rösta i val och öka det allmänna medvetandet om kvinnors särskilda behov och önskningar i sina partiprogram.

Ledamöterna uppmuntrar även närvaron av kvinnliga poliser, civila och militära officerare inom EU och inom FN i deras fredsbevarande uppdrag i syfte att kommunicera med kvinnor i lokala samhällen.

Ledamöterna uttrycker slutligen behovet av att titta bakom siffrorna och verkligen fokusera på hur kvinnor som är aktiva i politik påverkar utformningen av maktutövning och konfliktlösning. Samt hur kvinnor bidrar till att se till att frågor om reformering av styresystem, ansvar och rättssamhället placeras högt på den politiska agendan på nationell och internationell nivå.

Föredragande: Ana Maria GOMES (PSE, PT
Betänkande: A6-0362/2006
Beslutsförfarande: Initiativbetänkande
Debatt: 15.11.2006
Omröstning: 16.11.2006


Parlamentet efterlyser EU-lagsstiftning om arv och testamenten

Europaparlamentet har antagit ett initiativbetänkande för att uppmana kommissionen att under 2007 lägga fram ett lagförslag om arv och testamenten vid dödsfall. Förslaget ska utarbetas inom ramen för en interinstutitionell debatt och i enlighet med en rad detaljerade rekommendationer som anges i betänkandet.

Parlamentet antog med 457 röster för, 51 emot och 22 nedlagda ett lagstiftningsinitiativbetänkande av Giuseppe GARGANI (EPP-ED, IT) vari kommissionen uppmanas att under 2007 lägga fram ett lagförslag om arv och testamenten vid dödsfall.

Enligt en studie av regler om behörighetstvister och lagkonflikter i arvs- och testamentsärenden som gjordes 2002 av Deutsches Notarinstitut på begäran av kommissionen handläggs inom EU varje år mellan 50 000 och 100 000 arv med internationella aspekter. Parlamentet anser därför att ett gemenskapsinstrument för arv och testamenten är nödvändigt, i synnerhet som det ofta uppstår svårigheter för arvtagarna ifråga om tillgång till deras arv. Svårigheterna beror på de mycket stora skillnader som för närvarande råder mellan de internationella privaträttsliga systemen och medlemsstaternas materiella rätt. Det kan emellertid inte bli fråga om någon harmonisering av nationell materiell rätt kring arv och testamenten i medlemsstaterna eftersom detta inte ingår unionens behörighetsområde.

Parlamentet anser i sina rekommendationer att den rättsakt som ska antas bör omfatta uttömmande bestämmelser för internationell civilrätt i fråga om arv vid dödsfall och samtidigt

- harmonisera bestämmelserna i fråga om behörighet, tillämplig lagstiftning (s.k. lagkonflikter) och erkännande och verkställighet av utländska domslut och offentliga beslut, utom för medlemsstaternas materiella rätt och processrätt,

- införa ett europeiskt certifikat om arv.

Parlamentet anser också att rättsakten bör säkra att behörig domstol och rättsordning inte avviker från varandra, så att problemen med att tillämpa utländsk lagstiftning reduceras.

Därför föredrar Europaparlamentet helst att stadigvarande bostadsort är kriteriet för att fastställa både huvudbehörighet och objektiv anknytning, och att stadigvarande bostadsort definieras som antingen



a) den avlidnes stadigvarande bostadsort vid dödstillfället, förutsatt att den varit den avlidnes stadigvarande bostadsort under minst två år före dödstillfället, eller, om så inte är fallet,

b) den ort till vilken den avlidne hade sin huvudsakliga anknytning vid dödstillfället

Den enskildes rätt att välja

En rekommendation görs också om den enskildes rätt att välja fritt. Ledamöterna anser att utrymme bör lämnas för den enskildes fria vilja och rättsakten bör tillåta

- berörda parter att under givna förutsättningar välja behörig domstol,

- arvlåtaren att i fråga om arvsrätt välja mellan sin egen nationella lagstiftning och lagstiftningen i det land där han eller hon är bosatt vid den tidpunkt valet görs; detta val bör tillkännages genom en förklaring i form av ett testamente.


”Ett europeiskt certifikat om arv”
Ett av målen för det nya instrumentet ska vara att förenkla de förfaranden som arvtagare och testamentstagare måste följa för att få tillgång till arvet. Detta kan enligt parlamentet göras genom följande åtgärder:

- Införande av internationella privaträttsliga bestämmelser för en effektiv samordning av rättssystemen i fråga om handläggning, utbetalning och överföring av arv samt identifiering av arvtagare. Genom inrättande av ett bindande ”europeiskt certifikat om arv” som anger tillämplig lagstiftning, arvtagare, de personer som ska ansvara för administreringen av arvet och deras befogenheter samt vad som ingår i arvet. Certifikatet ska vara officiellt och utfärdas av en instans som inom de olika rättssystemen utsetts som behörig. I certifikatet ska det anges vilken lagstiftning som är tillämplig på arvsfallet. Certifikatet ska utarbetas enligt en standardmodell avseende registrets funktion och effekterna av informationen i registret.

Ett europeiskt nätverk för nationella testamentsregister

Vidare rekommenderar parlamentet att ett europeiskt nätverk för nationella testamentsregister inrättas genom att man kopplar samman nationella register för att förenkla sökandet efter och fastställandet av den avlidnes sista önskan.


Debatt
Under debatten i plenum sade kommissionär Franco FRATTINI, men ansvar för rättsliga frågor, att han instämde med föredragande Gargani om att det behövs lagstiftning på området. Han hänvisade till en Eurobarometer-undersökning från juli 2006 som visade att 80 % av EU:s medborgare var positiva till EU-lagstiftning om arvsrätt. Frattini höll också med om att det europeiska certifikatet ska vara bindande.


Föredragande: Giuseppe GARGANI (EPP-ED, IT)
Betänkande: A6-0359/2006
Beslutsförfarande: Initiativ
Debatt: 15.11.2006
Omröstning: 16.11.2006


Kommissionens vitbok om EU:s kommunikationspolitik
Parlamentet välkomnar i princip Margot Wallströms vitbok om EU:s kommunikationspolitik, men uppmanar kommissionen att specificera och konkretisera hur den ska ta hänsyn till medborgarnas synpunkter. Ett europeiskt offentligt rum behöver skapas och statliga tevekanaler bör uppmanas att vika mer tid åt europeiska frågor, anser ledamöterna.

I februari 2006 offentliggjorde Margot Wallström kommissionens vitbok om EU:s kommunikationspolitik. Texten var avsedd att motverka de effekter som uppstod i samband med att konstitutionsfördraget förkastades i den franska och den nederländska folkomröstningen, samt att motverka allmän EU-skepsis.

Erfarenheten från val till Europaparlamentet och EU-folkomröstningar har visat att personer som är insatta i EU-frågor är mer benägna att delta än dåligt informerade personer. Ledamöterna inser klart betydelsen av att förbättra kommunikationen med medborgarna och har med 285 röster för, 54 emot och 6 nedlagda, antagit ett initiativbetänkande av Luis Francisco HERRERO-TEJEDOR (EPP-ED, ES) om kommissionens vitbok om EU:s kommunikationspolitik. Samtidigt understryker de att effektiv kommunikation inte kan kompensera för bristfällig politik. Bra kommunikation kan dock göra förd politik mer begriplig.

Kommissionen medger att kommunikation aldrig kan skiljas från det som ska förmedlas, och att det måste finnas en tvåvägskommunikation, vilket förutsätter att man lyssnar på medborgarna. Parlamentet beklagar att dessa principer inte konkretiseras. Kommissionen måste försöka upprätta ett offentligt europeiskt rum – i första hand uppbyggt genom nationella, lokala och regionala medier. Ledamöterna betonar den viktiga roll som nationella och regionala kvalitetstidningar och TV-nyheter spelar. Medlemsstaterna ska uppmuntra de offentliga nationella audiovisuella medierna att på ett adekvat sätt informera medborgarna om den politik som förs på europeisk nivå, anser ledamöterna.

Europaparlamentet anser att det inte är lämpligt att ålägga parlamentet att följa en uppförandekod som reglerar dess kommunikation med EU-medborgarna. Institutionerna bör dock utifrån en helhetsstrategi, införliva de olika institutionernas specifika kommunikationskanaler, som exempelvis Europaparlamentets framtida webb-TV, samtidigt som man respekterar var och ens självständighet. Ledamöterna betonar dessutom att de traditionella massmedierna, såsom televisionen, ska utnyttjas.

Europaparlamentet betonar att de nationella parlamenten tidigare i beslutsprocessen bör uppmärksamma europeiska lagstiftningsprojekt. Parlamentet beklagar att många nationella politiska partier inte är särskilt villiga att anlägga en europeisk dimension. De politiska partierna uppmanas att i samband med sina beslut och valkampanjer ta hänsyn till EU-frågorna och att se till att medborgarna erbjuds faktiska politiska valmöjligheter när det gäller EU:s framtid. Ledamöterna beklagar att de tvärnationella politiska partiernas potential fortfarande inte utnyttjas fullt ut.

Europaparlamentet anser att det gränsöverskridande samarbetet om europapolitiska frågor mellan regionala och lokala medier måste öka. Parlamentet menar att europeiskt samarbete mellan medier och journalister gynnar rapporteringen om Europeiska unionen och uppmanar kommissionen att inom ramen för budgeten, inrätta en ”europeisk fond för (undersökande) journalistik” som stöder projekt där journalister från flera medlemsstater tillsammans fördjupar sig i en europeisk fråga och tillämpar den på de olika lokala och regionala förhållanden

Föredragande: Luis Francisco HERRERO-TEJEDOR (EPP-ED, ES)
Betänkande: A6-0365/2006
Beslutsförfarande: Initiativbetänkande
Debatt och omröstning: 16.11.2006


Situationen i Gazaremsan
Europaparlamentet uttrycker i en gemensam resolution om situationen i Gazaremsan sin djupa indignation över den militära operation Israel genomfört i Beit Hanun och i Gaza . Båda sidor uppmanas att försöka få stopp på det våld som drabbar civilbefolkningen, medan USA:s förvaltning uppmanas att se över sin roll i kvartetten.

I en gemensam resolution om situationen i Gazaremsan uttrycker Europaparlamentet sin djupa indignation över den militära operation Israel genomfört i Beit Hanun och i Gaza. Ledamöterna fördömer den israeliska arméns aktion som betecknas oproportio­nerlig. Ledamöterna uppmanar Israels regering att omedelbart avbryta de militära operationerna i Gaza och upprepar än en gång att det inte finns någon militär lösning på konflikten mellan Israel och Palestina. De palestinska milisgrupperna måste å sin sida sätta stopp för de urskillningslösa raketangreppen mot israeliskt territorium som avsiktligt är riktade mot civilbefolkningen.

Europaparlamentet noterar att USA genom sitt veto blockerade ett resolutionsförslag om situationen i Gaza i FN:s säkerhetsråd. USA:s förvaltning uppmanas att se över sin roll i kvartetten (FN, EU, USA och Ryssland) och i konflikten mellan Israel och Palestina.

Rådet uppmanas att snarast sammankalla associeringsrådet för EU och Israel för att presentera EU:s ståndpunkt efter de israeliska militära operationerna i Gaza. Det ska också diskutera våldsamheterna och säkerheten med den nya palestinska samlingsregeringen inom ramen för associeringsavtalet mellan EU och Palestina.

Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som den palestinska myndighetens president nått i syfte att främja en nationell dialog mellan de palestinska parterna. Utnämnandet av en ny palestinsk premiärminister och en ny palestinsk regering skulle kunna leda till att det ekonomiska biståndet till den palestinska myndigheten återupptas.

Gemensamt resolutionsförslag: B6-0588/2006

Debatt: 15.11.2006
Omröstning: 16.11.2006


En strategi för Östersjöområdet för den nordliga dimensionen

Inför toppmötet mellan EU och Ryssland i Helsingfors den 24 november 2006 vill parlamentet på nytt fästa vikten vid den nordliga dimensionen och på samarbetspotential i Östersjöregionen.

Den nordliga dimensionen utgör en bred ram som omfattar samtliga regioner inom det nordliga området – Östersjön, Barents hav och Arktis – och samtliga politikområden, såväl externa som interna. Parlamentet har antagit ett initiativbetänkande av Alexander STUBB (EPP-ED, FI) om en om en strategi för Östersjöområdet för den nordliga dimensionen. En sådan strategi skulle enligt ledamöterna ge ett viktigt bidrag till bättre samordning mellan de regionala organ som verkar i Östersjöregionen.

Syftet med parlamentets betänkande, som antogs med 519 röster, 9 emot och 14 ned­lagda, är att

a) stödja politiken för den nordliga dimensionen genom att definiera Östersjöområdet som ett av de viktiga prioriterade områdena och på så sätt verka för en djupare regional integrering av Östersjöområdet, framhålla sitt fortlöpande stöd för insatser i andra områden, särskilt Barentsregionen och Arktis, i samarbete med partnerländerna Norge, Island och Ryssland,

b) göra det mesta av de möjligheter som erbjuds av de dynamiska ekonomierna i Östersjöområdet och profilera regionen på ett systematiskt sätt,

c) bidra till att förbättra miljön i Östersjöområdet som idag är ett av de mest förorenade havsområdena i världen, minska föroreningen och övergödningen och förhindra ytterligare utsläpp av olja och andra giftiga och skadliga ämnen.

Kommissionen uppmanas att föreslå en Östersjöstrategi för EU för att stärka den nordliga dimensionen. Av omsorg om insyn och konsekvens, bör dessutom Östersjöstrategin ges en egen post i EU:s budget. Europaparlamentet påminner om behovet av att inrätta ett fullskaligt regionalt EIB kontor i Östersjöregionen.

Parlamentet konstaterar att både Ryssland och medlemsstaterna bär ansvaret för föroreningen av Östersjön. Ledamöterna betonar att skyddet av den marina miljön, i synnerhet minskningen av övergödningen, är en av de viktigaste frågorna att beakta vid genomförandet av unionens jordbruks- och strukturprogram

I betänkandet konstateras att sjöfarten ökat, framför allt som en följd av Rysslands starka ekonomiska tillväxt. Sjösäkerheten är en av de mest akuta frågorna i området, anser parlamentet som påpekar att en större oljekatastrof riskerar att slå ut större delen av de havslevande organismerna i Östersjön, oavsett om den är en konsekvens av transport- eller utforsknings- och utvinningsverksamhet. Ökad samordning till förebyggande av sådana olyckor efterlyses därför och enighet om en gemensam mekanism för att motverka konsekvenserna av eventuella olyckor.

Parlamentet framhåller vidare behovet av att minska regionens beroende av rysk energi och uppmuntrar medlemsstaterna i regionen att undersöka möjligheterna för en gemensam energimarknad. Ordentliga miljökonsekvensbedömningar bör vara en förutsättning för alla infrastrukturprojekt inom energins område, för att efterlevnaden av internationella miljöskyddsnormer ska kunna garanteras. Ryssland uppmanas i detta sammanhang att ratificera Esbokonventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i gränsöverskridande sammanhang.

Slutligen oroar sig parlamentet för att områdets östra gräns fungerar som inkörsport för en avsevärd organiserad brottslighet, där handeln med människor och narkotika inger särskilda farhågor. Ledamöterna kräver en utökad roll för Europol och ett utökat samarbete både på EU-nivå och mellan regeringarna om dessa frågor.

Bakgrund
Den nordliga dimensionen är ett begrepp som lanserades från finländskt håll och den var en av huvudfrågorna under Finlands tid som EU-ordförande andra halvåret 1999.

Målen för den nordliga dimensionen fastställs i handlingsplaner för den nordliga dimensionen. Den första handlingsplanen antogs i juni 2000 av Europeiska rådet i Feira och omfattade perioden 2000–2003. Den var inriktad på miljö, kärnsäkerhet, bekämpning av organiserad brottslighet och Kaliningrad.

Den andra handlingsplanen för den nordliga dimensionen för perioden 2004–2006 antogs i oktober 2003. Den innehöll fem breda prioriterade ämnen: ekonomi, mänskliga resurser, miljö, gränsöverskridande samarbete samt rättsliga och inrikes frågor. Under det andra halvåret 2006 återfinns den nordliga dimensionen återigen högt på EU:s dagordning, som en högprioriterad fråga i det finska ordförandeskapets program. En överenskommelse om ett nytt politiskt uttalande om den nordliga dimensionen och det rampolitiska dokumentet väntas komma vid toppmötet mellan EU och Ryssland i Helsingfors den 24 november 2006 och det planeras träda i kraft 2007.

Föredragande: Alexander STUBB (EPP-ED, FI)
Betänkande: A6-0367/2006
Beslutsförfarande: Initiativbetänkande
Debatt: 15.11.2006
Omröstning: 16.11.2006

Parlamentet uppmanar till handlingsplan för att bekämpa människohandel
Europaparlamentet anser att alla handlingar genomförda av EU för att reducera mänsklig trafficking har varit otillräckliga och uppmanar kommissionen och medlemsländerna att anta en handlingsplan för att förhindra och bekämpa denna brottslighet.

Genom att anta initiativbetänkandet av Edit BAUER (EPP-ED, SK), uppmanar ledamöterna till en ny EU-strategi för att bekämpa trafficking av människor. Europaparlamentet vill anta en mer samstämmig hållning och genomföra en handlingsplan som skulle involvera alla berörda politiska områden, såsom migration, kön, arbets- och sociallagstiftning och närliggande politiska områden. Betänkandet vill räkna in alla former av människohandel inkluderat sexuellt utnyttjande, arbetskraftsexploatering, illegala adoptioner, påtvingat hushållsarbete samt handel med mänskliga organ.

Parlamentet föreslår att offer av människohandel ska garanteras tillfälligt uppehållstillstånd om minst 30 dagar för ur återhämtning och eftertanke, samt tillgång till rättshjälp. Ledamöterna uppmanar också kommissionen att etablera en flerspråkig hotline med ett enda europeiskt nummer för att bistå med akut hjälp. I den antagna rekommendationen, uppmanas medlemsländerna att bistå alla offer för människohandel med tillgång till utbildning under den rättsliga och administrativa process som rör med deras fall. Slutligen föreslår ledamöterna också att offer inte ska behöva åka tillbaka till sina hemländer om de riskerar att behandlas illa.

När det gäller arbetskraftsexploatering, rekommenderar ledamöterna extremt hårda straff till de företag som anställer billig arbetskraft som erhållits genom människohandel. Dessutom, medlemsländerna uppmanas att förbättra inspektioner på arbetsplatser och att harmoniera straffen för arbetsutnyttjande.

Kommissionen uppmanas vidare att senast 2007 inleda en undersökning om orsakssambandet mellan medlemsstaternas lagar om prostitution och antalet offer för människohandel för sexuella ändamål, vilket angavs av kommissionsledamot Frattini den 8 mars 2006 och begärdes i parlamentets resolution av den 17 januari 2006. En tidigare sådan undersökning TransCrime-utredningen från 2005 visade tecken som tyder på att den svenska lagstiftningen som kriminaliserar köp av en annan människas kropp för sexuella ändamål leder till en minskning av människohandel för sexuella ändamål.

Medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder för att minska efterfrågan och uppmuntra näringslivet, särskilt turistsektorn och Internetleverantörerna, att utveckla och rätta sig efter uppförandekoder för att förhindra människohandel.

Till sist, när det gäller handel med barn uppmanar ledamöterna medlemsländerna att respektera FN:s definition av "barn", det vill säga varje individ under 18 år. De föreslår också att debatter om människohandel ska vara del av skolutbildningen i syfte att höja medvetandet i frågan och förhindra handel med barn. Ledamöterna uppmanar också kommissionen att uppmärksamma problemet med handel med barn inom sportsektorn, i synnerhet i fall där klubbar erbjuder kontrakt till väldigt unga barn.

Debatt
Under debatten som föregick omröstningen sade Inger SEGELSTRÖM (PSE, SE) att hon var nöjd med att det finns en gemensam syn i Europaparlamentet på fördömandet av människohandel, som under fotbolls-VM och att man inkluderar andra delar av människohandeln, och talar om modern slavhandel. Det finns också enighet om att minst 80 procent av offren är kvinnor och barn.

- Marknaden i EU och sexköparna köper kvinnor och barn utan urskiljning. När jag träffat kvinnor som man handlat med berättar de att de har köpts och sålts till prostitution och kunder i många EU-länder. I EU vågar vi fortfarande inte tala om de kvinnor och barn som är här och nu. Det är dags att ändra attityder. Nästa steg är att skaffa oss mer kunskaper. Att det är 50 procent barn som säljs till prostitution är en skandal! Vi borde skämmas varje dag för att vi inte gör mer, eftersom vi i EU ansvarar för barnens rätt.

Segelström uppgav att PSE-gruppen vill sätta mål, genomföra studier och få bättre kunskaper.

- Vi öppnar upp för en debatt om olika lösningar för människohandel i medlemsländer, t.ex. legalisering eller sexköpslag som i Sverige. Varför är EPP-ED-gruppen rädd för universitetsstudier?

Bakgrund
Enligt 2005 års "Trafficking in Persons Report" från det amerikanska utrikesdepartementet utsätts omkring 600 000-800 000 män, kvinnor och barn för gränsöverskridande människohandel varje år. Ungefär 80 procent av dem är kvinnor och barn och upp till 50 procent är minderåriga. De flesta av offren för gränsöverskridande människohandel utsätts i syfte att exploateras sexuellt.

Eftersom större delen av människohandel har internationell prägel är det nödvändigt att stärka det internationella samarbetet när det gäller utredning, informationsutbyte, identifiering av offren, brottsbekämpning och återintegrering. I detta samarbete måste Europol, Eurojust, Frontex och specialgruppen med polischefer spela en mer framträdande roll.

I internationella dokument framhålls ett synsätt som bygger på mänskliga rättigheter och som i huvudsak är inriktat på att skydda offren. Allvaret i brott mot mänskliga rättigheter återspeglas inte alltid i åtalen. Det kan därför uppstå vissa tveksamheter, framför allt när det gäller arbetskraftsexploatering, eftersom åtalet försvagas om människohandel främst ska betraktas som ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Föredragande: Edit BAUER (EPP-ED, SK)
Betänkande: A6-0368/2006
Beslutsförfarande: Initiativbetänkande
Debatt: 15.11.2006
Omröstning: 16.11.2006

Kontakt:
Pernilla JOURDE
Europaparlamentet
Redaktion & Information
E-mail: press-sv@europarl.europa.eu
Tfn: (32-2) 28 43411 (BXL)
Tfn: (33-3) 881 72420 (STR)