Leopold Production

Palmemordet - sydafrikansk agent bodde utanför Uppsala

Pressmeddelande   •   Feb 14, 2010 19:26 CET

Uppsalagruppen och Palmemordet

Sydafrikan med förflutet inom apartheidregimens
säkerhetspolis bodde utanför Uppsala vid
tiden för mordet på Olof Palme

(Leopold Report 100208) Sydafrikanen Heine Hüman, bosatt på en liten ort utanför Uppsala, kan vara första spåret till den s k Uppsalagruppen ("The Uppsala group") som enligt sydafrikanska dokument samarbetade med den militära underrättelsetjänsten vid planeringen och genomförandet av mordet på Olof Palme.
Han är välkänd i Palmeutredningen och avfärdades till slut som informationssvindlare.
Men nu kommer hans roll i ny dager.
Direkt avslöjande är att det telefonbesked som efter mordet gick till ett nummer i Bromma (08) var avsett för honom i Uppsala (018). Samma nummer men fel riktnummer.
Meddelandet löd:
-Nu är Palme död!

Heine Hüman kom till Sverige 1976 och gifte sig med en svenska. De bosatte sig på en ort utanför Uppsala där han köpte en bilverkstad (finns inte namngiven i Granskningskommissionens - GK:s - material och är i skrivande stund okänd).

Den 12 april 1986 tog han sin första kontakt med Palmegruppen och berättade att han i februari 1985 under en semesterresa i Sydafrika gripits av säkerhetspolisen i Kapstaden. Man ville att han vid återkomsten till Sverige deltog i kampen mot ANC i form av iformationer, bombattentat och mord.

Sedan dess har Heine Hüman då och då dykt upp i Palmeutredningen (PU). Så sent som hösten 1996 (Granskningskommissionen-GK - sid 454) kom ytterligare tips rörande Hüman.

1988 sålde han sin bilverkstad, tog kontakt med säkerhetspolisen i Uppsala (!) och upprepade den historia som här nedan ska redovisas. Därefter lämnade han Sverige för gott.

Enligt websiten www.contrast.org lever Hüman under annat namn i Florida i ett litet samhälle utanför Miami där ex-agenter inom de olika amerikanska säkerhetstjänsterna dragit sig tillbaka.

Tillbaka till mordkvällen. Enligt Televerkets kontroll ringer en person ett 08-nummer klockan 23.35 - 14 minuter efter det skotten avlossades 23.21.

Citat ur GK sid 454:
I början av mars 1986 hörde en journalist av sig till PU och uppgav att han varit i kontakt med en kvinna, Ann W, vars sambo kl 23.35 på mordnatten tagit emot ett telefonsamtal. En man med obekant röst hade sagt "Nu är Palme död". Mottagaren, som trott att det rörde sig om ett "struntsamtal", hade svarat "Det struntar väl jag i". På uppslaget finns en anteckning av en utredningsman som varit i kontakt med Televerket.
Därefter, i mitten av april 1986, hörde en person, som läst om felringningen i tidningen, av sig till PU. Han framförde uppfattningen att detta borde utredas, vilket skulle kunna göras med "lite analytisk förmåga".
..........
I januari 1990 fick PU in ett tips, där uppgiftslämnaren refererade till en artikel i Aftonbladet och undrade om man kollat den person som under tiden 1986 - 1988 haft en verkstad på den ort där Heine H(üman) bodde.
..........
En månad senare, i mars 1990, besökte journalisten Olle A(lsén på Dagens Nyheter) Hans Ölvebro och lämnade uppgift om att ett visst telefonnummer, känt som "Brommanumret"... fanns i 018-området, dvs. Uppsala. Där gick numret till en organisation i en viss ort. På denna ort bodde Heine H(üman), som enligt Olle A(lsén) var sydafrikan och eventuell agent.

I GK-materialet - och alltså åtminstone vid den här tidpunkten okänt för PU - ges ingen information om 018-numret kunde kopplas till Hüman. Ingen analys gjordes.

Men med hjälp av information från annat håll - som dessvärre inte kan verifereras men ändå i en kombination måste betraktas som sannolik och viktig - (www.contrast.org) - gick detta nummer till en lokal - "in a room of a clubhouse" - som det sägs att Hüman hade nyckel till.

När det gäller Heine Hüman och den slutliga domen att han var en informationssvindlare finns det ändå en del uppgifter som styrker hans berättelse.

Följande är hämtat ur GK:s betänkande SOU 1999:88 baserat på Heine Hümans egna redogörelser inför Palmeutredningen - men trots brister på förklaringar omvandlat till journalistisk svenska (sid 452-453).

Den man som försökte värva Hüman i Kapstaden hette Griebenawer och skulle vara chef för Norden-avdelningen och ärenden som berörde ANC i Sydafrika. Griebenawer hade visat Hüman en dödslista på vilken Olof Palmes namn stod överst. Även dåvarande utrikesministern Lennart Bodström fanns med på listan.
Hüman återvände till Sverige med erbjudandet att delta i kampen mot ANC. Efter en kort tid hemma i bilverkstaden utanför Uppsala fick han besök av en man som hette Gericke, chef för den sydafrikanska legationen i Stockholm. Gericke försökte vid flera tillfällen också att få Hüman att ta emot nattgäster i sin bostad.
Hüman förklarade att anledningen till att Sydafrika försökte värva honom var dels att Sydafrika hoppades att han hade försvarshemligheter som han kunde avslöja (om svenska försvaret? Planerade Sydafrika en invasion? Inga följdfrågor.) - dels att han hade ett arv om en miljon kronor som han inte räknade med att få ut. I förhörsprotokollet från 1985 antecknades:
"Heine Hüman gjorde ett lugnt och sansat intryck på oss. Viss oro att det skulle hända honom eller familjen något fanns. Hans berättelse kom rakt upp och ner och han gjorde inte någon ansträngning att blir trodd."

Direkt citat ur GK:s kommentar (sid 453):
I maj 1988 kontaktade Heine H säkerhetspolisen i Uppsala. Han lämnade med vissa kompletteringar i stort sett samma uppgifter som 1986.
Av förhörsprotokollet framgår att Heine H, som flyttat till Sverige 1976 från Sydafrika, var gift med en svensk kvinna och att paret bodde på en mindre ort där Heine H också drev en verkstad. Han förtydligade uppgiften om nattgäster och berättade att han sex dagar före mordet på Olof Palme fått ett anonymt telefonsamtal med en förfrågan om han kunde erbjuda en sängplats åt en sydafrikansk medborgare.
För kort tid sedan hade han fått ett liknande samtal. Detta hade skett tre dagar före mordet på en ANC-ledamot i Paris. Heine H påstod vidare att en namngiven kvinnlig tjänsteman på UD, som tjänstgjort vid ambassaden i Kapstaden, lämnat ut uppgifter om SIDA som Griebenawer fått tag på. Kvinnan skulle haft intim kontakt med en säkerhetspolis. Heine H berättade också att han regelbundet haft besök i sin verkstad av folk från ryska ambassaden, sydafrikanska legationen etc. På fråga varför han valt attt lämna uppgifterna just nu svarade han att han för några dagar sedan såg "Sten Andersson och tre negrer på TV", vilket gjorde honom orolig.
I januari 1990 fick PU in ett tips, där uppgiftslämnaren refererade till en artikel i Aftonbladet och undrade om man kollat den person som under tiden januari 1986 - juni 1988 haft en verkstad på den ort där Heine H bodde.
Därefter synes PU ha ställt en fråga till säkerhetspolisen om Heine H, eftersom det i februari samma år inkom en promemoria därifrån. Där redogjordes för Heine H och dennes kontakter med polis, svenska utländska ambassader, SIDA, m fl. Promemorian avslutas med konstaterandet att Heine H:s uppgifter inte är trovärdiga och att denne med största sannolikhet måste klassificeras som informationssvindlare.

Vet vi något om denne man som inte avslöjas i GK:s/PU:s material?
Enligt www.contrast.org arbetade han som agent för Security Branch on SAP (section A1 - utländska hemliga operationer). Det är alltså den sydafrikanska säkerhetspolisen BOSS och den grövsta avdelningen, Section A1, som leddes av bl a "Ondskan själv", polisöversten Eugen de Kock som pekat ut kollegan Craig Williamson som anstiftare till mordet på Olof Palme. "Craig Williamson och ondskan själv, Eugen de Kock".

Heine Hüman har inte berättat mycket om sin bakgrund annat än att han för SIDA:s räkning arbetat med Bai Bang-projektet i Vietnam.
Men i Kapstaden sedan han lämnat Sverige intervjuades han av tidningen Vrije Weekblad och berättade öppet att han deltagit i mordet på ANC-ledaren Dulcie September i Paris.Hon sköts när hon med dagens post i handen skulle låsa upp dörren till ANC:s kontor nära Gare du Nord. Det var i mars 1988 och då hade enligt vissa uppgifter Heine Hüman lämnat Sverige för gott.

MEN. De två inflytelserika personer som gett Hüman information - eller kanske till och med hotat honom, Griebenawer och Gericke - kollades trots allt upp. För att sänka eller stärka Heine Hüsmans trovärdighet.

Detta är resultatet enligt GK:
I juni 1990 har PU ställt en "Förfrågan i anledning av mordfallet Olof Palme" till UD. PU ville ha besked huruvida en man som hette Gericke tjänstgjorde eller hade tjänstgjort på den sydafrikanska legationen i Stockholm. Vidare ställdes frågan om sydafrikanen Griebenawer var känd i UD.
..........

I svar som inkom en dryg månad senare meddelade UD att det fanns en person med namnet Dawid Olwage Gericke som tjänstgjort vid den sydafrikanska legationen i Stockholm under tiden 16 juli 1983 - 31 oktober 1986.
I september 1991 rapporterade legationen i Pretoria att man ställt frågan om Griebenawer till en pålitlig kontakt, som kände till personer som tidigare arbetat inom den sydafrikanska säkerhetstjänsten. Kontakten hade nu återkommit med beskedet att namnet var bekant.

Så - den man som till slut stämplades som informationssvindlare hade rätt på det två viktigaste punkterna: namnen på de två personer som kanske tvingade/eller köpte honom in i gruppen som planlade och genomförde mordet på FN:s fredsmäklare och Sveriges statsminister Olof Palme: The Uppsala group.
www.leopoldreport.com