Riksförbundet för döva, hörselskadade barn och barn med språkstörning, DHB

Problemet är att utsatta elever inte har blivit lyssnade på

Pressmeddelande   •   Jan 13, 2014 09:02 CET

Följande publicerades som debattartikel i Nerikes Allehanda måndagen den 13 januari 2013:

Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) debattartikel Vi måste alltid lyssna på våra barns berättelser (NA 17 dec) är en i raden av myndighetens offentliga uttalanden sedan uppgifterna om sexuella trakasserier offentliggjordes. Tyvärr, anser vi, är SPSM:s uttalande bättre formulerat än verkligheten.

Först ska vi säga att vi välkomnar myndighetens initiativ att extrainkalla nationella skolrådet. Vi vill dock redan nu bemöta den, enligt oss, missvisande bilden som framträder i myndighetens debattartikel.

SPSM:s generaldirektör Greger Bååth är rätt ute när han säger att myndigheten måste jobba hårt för att återupprätta förtroendet. Däremot är vi av annan åsikt beträffande ”Dagens specialskolor har tydliga system för att fånga upp elevers berättelser och upplevelser och hur skolan ska gå tillväga om något sådant inträffar.”

I nutid finns flera elever som vittnar om sexuella trakasserier, de har vänt sig till elevhälsovården, men inte blivit lyssnade på. När Expressen publicerar sin första artikel den 30 november, om att en före detta lärare ska ha trakasserat före detta elever sexuellt, då erbjuds Manillaskolans elever enskilda samtal med rektorn och någon dag senare stängs en annan lärare av från sitt arbete.

Vi har uppgifter om att upp till tio elever har blivit utsatta av läraren, ofta socialt utsatta elever som har svårt att freda sig. Någon med lågt förtroende för myndigheten skulle lätt ställa sig frågan om de ovan citerade tydliga systemen skulle ha fångat upp någon berättelse överhuvudtaget om inte drevet hade gått. Det är mot denna bakgrund man måste förstå elevernas förtroende för elevhälsovården, lärare och rektorer.

Det finns av allt att döma misstanke om att brott har begåtts, så varför har ingen polisanmälan gjorts? Och varför nämns inte det nya fallet i artikeln den 17 december? Tystnaden stärker inte er trovärdighet i att försöka återvinna föräldrars och elevers förtroende.

Tanken är god när ni ber före detta elever kontakta er så att ni kan bistå med hjälp om så behövs. Problemet är att utsatta elever, som har försökt att larma men inte blivit lyssnade på, hyser stort motstånd mot att gå tillbaka till samma organisation med samma personer på samma poster och berätta samma sak på nytt.

SPSM behöver erbjuda före detta elever annan form för omhändertagande så dessa elever får en möjlighet att läka sina sår, så gott det går efter så många år. Trovärdighet byggs genom samtal och handlingar inte bara genom att diskutera problemen.

Manillaskolan, Birgittaskolan och andra skolor inom SPSM är viktiga för de barn som har behov av teckenspråk, ofta finns inget annat alternativ. Skolan måste finnas kvar men kanske under nya former, ledning och kultur, så att vi föräldrar kan skicka våra barn till en trygg och säker miljö där de utvecklas efter sin förmåga och når de uppsatta målen.

Vi föreslår följande åtgärder vid skolrådet den 14:e januari:

  • Att en oberoende utomstående part leder utredningen om dåtida och nya sexuella trakasserier.

  • Att en oberoende utomstående part tar över elevhälsovårdens roll under tiden för utredningen.

  • Att kulturen inom organisationen ses över. Ord räcker inte när det är beteendet/moralen som behöver förändras. För att ändra en kultur krävs förändringar på alla nivåer inom en organisation.

  • Att myndigheten offentligt ber alla utsatta elever om ursäkt.

Thèrése Holm

Förbundsordförande Riksförbundet DHB

Mathias Andersson

Manillaskolans föräldraråd


Kontakt:

Mats Lindblom

0733359882

mats.lindblom@dhb.se