B-Open Nordic AB

Problemet med tjänstemän som dörrvakt

Pressmeddelande  •  2011-04-07 20:46 CEST

Jag läste igår en artikel av Katharina Hedström på DI där hon gjort ett litet reportage om Liba Bröd i Göteborg, hon kallade det Bagare från Beirut växer. Detta är en av många artiklar man kan läsa om att verkliga entreprenörer inte ger sig och man ger inte upp bara för man träffar lite ”dörrvakter” runt om i Sverige som inte förstår vad för affärsplan eller möjlighet man egentligen har. Något som får nackhåren att resa sig på mig varje gång är när jag läser platsannonser från statliga myndigheter eller andra resurser, eller kommunala motsvarigheter och de söker personer som skall hjälpa dem utveckla företag men de skall ha ”erfarenhet av politiskt styrda organisationer”. Det betyder att man söker människor som fokuserar på byråkrati, inte tänker i nya banor och kommer med förslag om stora förändringar utan kan rätta sig in i ledet och gamla banor.

Innovationslandskapet i Sverige (kanske hela Europa) kan nog beskrivas som ett tjänstemannavälde. Fokus är på att hellre säga nej, för man inte är säker på vad personen talar om, än att säga ja för man vill prova nya saker. Man fokuserar på hur personer skriver dokument eller fyller i formulär, mindre på deras idé eller möjligheter på marknaden. Visst kan vi se förbättringar och rekryteringar av toppchefer som kommer från att driva verkliga företag och erfarenhet av det privata näringslivet. Har någon av dem dramatiskt ändrat förutsättningar för innovatörer och entreprenörer i Sverige? Nej för jag måste medge att jag inte sett något av detta på marknaden och jag tycker det är svårt att tala med proffspolitiker och deras press eller statssekreterare kring detta. Även om de nickar med under möten så går de sedan till andra saker och de förstod i alla fall egentligen inte vad man talade om förrän den dagen man lämnar jobbet och försöker starta sitt egna företag. Vilket jag hoppas fler gör och förlitar sig mindre på pensioner och böcker.

Jag har också träffat många ”dörrvakter” som mycket väl själva ser möjligheter och vill hjälpa mer men orkar inte ta strider internt. Det finns helt enkelt inte incitament och belöningssystem för dem att ta dessa strider. Det finns inte heller incitament och belöningssystem för statliga myndigheter, universitet eller andra liknande resurser att aktivt söka nya samarbeten och samverkan med regionalt och lokalt näringsliv. Där har vi ett stort problem och jag ser mycket mer politisk vilja kring detta i båda USA och Asien. Tänk om vi kunde skapa nytt fokus kring detta?

En enorm vilja och potential hos invandrare

Man kan inte dra alla människor över en kant, och alla som kommer till Sverige är inte potentiella företagsledare och innovatörer. Det finns dock tillräckligt många som kan erbjuda mycket mer, än vad vi tar vara på idag. Det finns mycket mer att göra och erbjuda nya svenskar, än att sätta människor i förvaring utan att erbjuda dem möjligheter att verkligen etablera sig och försörja sig i Sverige. Visst finns det en del som då tycker vi skall klippa alla band och se vilka som då klarar sig för annars för man bara betala för alla och ingen vill eller kan ta sig vidare. Jag delar inte detta synsätt utan man skall både hjälpa samt leda.

Jag satt i samtal med några människor förra året där vi diskuterade om nya praktikantlösningar för invandrare, med potential att vara exportsäljare för svenska små och medelstora företag. Tanken var att finna bra finansiering, utbilda personer inom försäljning, förhandling och export men också om näringsliv och affärskultur i Sverige, för att erbjuda dem som exportsäljare, på prov, till företag. Kombinera vad människor redan kan om deras hemland eller region, vad de kan inom språk, affärskultur och mycket annat. Lära dem lite nytt för att de skall passa svenska behov och företag, samt utveckla detta till ökad export och arbetstillfällen hemma i Sverige.

Idén var bra men ingen orkade just då driva det vidare för vi hade alla vanliga jobb och uppdrag. Vi måste alla betala våra egna räkningar. Katharina Hedström på DI skrev också igår om en ny bok kallad Starta eget för nya svenskar av Torbjörn Stenson, Anna Hägerlund och Gunnar Wiraeus. Har inte läst den men att visa exempel på vad andra gjort är säkert bra för några även om jag tror att Nasif Fadel på Libra Bröd hade skapat sitt bolag med eller utan andras böcker. Min erfarenhet av verkliga entreprenörer är att de besitter enorm drivkraft och kreativitet för att finna nya lösningar, oavsett om det handlar om att belåna huset, låna av vänner eller kontakta ett munkloster i Libanon för att sälja in sin idé och affärsmöjlighet.

Jag tror vi måste se mycket mer synergi och samverkan mellan Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, Integrationsminister Erik Ullenhag samt Migrationsminister Tobias Billström, deras myndigheter och alla deras tjänstemän. Jag tror dessa ministrar har tillräckligt med pengar och duktiga medarbetare som tillsammans kan finna nya lösningar på både arbetsmarknadsproblem samt integration, för de har ofta med varandra att göra. Finna nya lösningar, allt från Rosenbad till landets alla kommuner. Det är självklart att invandrare kan lära andra invandrare, men vi kan också vara mer öppen för att skapa nya mötesplatser, inkubatorer, mentornätverk och andra resurser för att både lära nya svenskar hur vi ser på saker och ting, samt de kan hjälpa oss se nya marknader och nya möjligheter både i Sverige och på nya exportmarknader.

Mer fokus på egna drivkraften och sälj

Alldeles för många jag träffar inom det svenska Innovationslandskapet, speciellt de som kommer från den akademiska världen, universitet och institutioner, är fokuserade på bristen av kapital. Det stämmer att vi har ett stort gap mellan idé och nya innovationer, till finansiering och sk såddfinansiering av dessa. Jag vill dock utmana synsättet att pengar är enda vägen framåt. Även träffat sk lärare och akademiker inom ämnet entreprenörskap i Sverige som jag tycker vissa har samma problem i sitt synsätt. De har en bra idé, kanske tom tagit fram en produkt eller tjänst, men ser enda möjligheten att komma vidare är om någon investerar 2-20 miljoner. Jag tycker man inte bara skall fokusera på att skriva en affärsplan om hur man kan driva en affär men en stor påse pengar. Det gäller att skapa många olika alternativ för att ta sig framåt, steg för steg. Jag har träffar för många som verkar ha som affärsidé att skriva affärsplaner utan att komma vidare. Vi måste lära oss att sälja och driva företag, ofta utan extern finansiär.

En affärsplan är inte ett facit hur det kommer gå, utan en start för att se hur personer tänker och värderar olika saker. Sedan kommer man ändra och revidera denna plan månadsvis, kanske dagligen under vissa perioder. Jag tycker det är som att se ett hav av möjligheter, man lär sig simma, kanske snabbare än många andra, men man törs inte hoppa i om man inte får en massa andra hjälpmedel. Vi måste bygga upp mera mod och självförtroende hos många. Andras pengar är inte, och kan inte, vara enda vägen framåt. Vi måste lära fler att kasta sig i och börja simma!

När jag träffar företag eller individer som frågar efter kapital så frågar jag nästan alltid vad de tänker göra om man inte får en enda krona? Tyvärr har alldeles för få ett svar på frågan. Såddfinansiering är bra, men om vi vet att det finns så många ”dörrvakter” så är det ytterst få som kommer få pengar, sedan är nästa problem om man finansierar en prototyp, men inte har pengar eller kunskap hur man tar den till marknaden så tar vi bara fram en massa prototyper som samlar damm i garage och förvaring på institutioner. Riskkapital vill ofta inte komma in förrän produkten finns på marknaden, det finns en ordentlig kundbas och man skall nu endast växla upp och lansera eller expandera internationellt.

Jag brukar säga att det som skiljer en innovatör från en verklig entreprenör är att den senare lärt sig sälja sin idé och produkt till andra. För att lyckas så måste man förstå marknaden, kunderna, konkurrenterna och anpassat sig där efter. Man har lärt sig sälja, vilka argument som fungerar, hur man hanterar invändningar och allt detta skapar ett mod och självförtroende att satsa på sig själv och sin idé. Vi måste börja bygga upp mer mod och kunskap hur man kommer vidare genom egen drivkraft. Sedan tycker jag också att vi kan samverka och samarbete mer för att just skapa mer såddfinansiering som många behöver.

Samverkan är vägen för att skydda svenska patent

Ny Teknik observerade nyligen två personer som jag känner via mitt opinionsarbete, den ena är engelsmannen John Mitchell som leder SME Innovation Alliance den andra är professor William Kingston vid Trinity College som skrivit rapporten ”Enforcing Small Firms Patent Rights” bland andra böcker, artiklar och rapporter. Jag har tagit upp båda i tidigare publikationer men John Mitchell är en entreprenör från IT-branschen som vet vad det innebär att försöka skydda och hävda sin rätt på en global marknad. Han har en nära relation med William Kingston som en del akademiker tycker är lite ”out there” sina åsikter och förslag. Vad både kan visa är att det är en sak att ha rätt, en helt annan att få rätt om man är liten på marknaden. Man kan visa genom forskning att patentförsäkringar har mycket lite värde om det finns verkligt värde i en innovation, samt att det finns en stor obalans i systemet mellan stor och liten när man skall processa kring kommersiella eller immaterialrättsliga tvister. De har påverkat mig mycket i min syn på försäkringar och andra förslag om hur vi skall hjälpa svenska innovatörer på globala marknader.

Nu har det skrivits en hel del kring Statens Patentpartner Sweden AB som ska ha en fond på 50 miljoner kronor för att försvara svenska intressen. Det är inte den enda resursen som kan driva en process mot en % av licensintäkterna. Jag tycker det är en bra idé men fonden är för liten och jag vill inte man skall förlita sig på att man kommer vinna en massa processer om man inte förstår ”pudelns kärna”; det är ofta billigare att driva en process, än att snabbt förlikas och göra rätt för sig. Stora företag vet att de orkar processa i 10 år, men det klarar inga små. En stor patentprocess tar 5-10 år och kan kosta 5-50 miljoner om man går igenom hela systemet. Ett medelsvårt patentmål kostar 7-13 miljoner kronor, inte några hundra tusen som en del uppfinnare får berättat för sig för att sätta igång med processen. Vi skall lära innovatörer vad de egentligen ger sig in på. Vi måste driva politiker att ändra systemet, få in mer interimistiska avgöranden och minska både tid och kostnad för kommersiella och immaterialrättsliga tvister inom EU.

Tills dess att vi har ett bättre rättssystem för affärstvister inom EU så tycker jag det är bättre att aldrig börja tvista än att ruinera sig. Om svenska politiker i alla fall inte förstår eller vill hjälpa i den utsträckning som behövs, så tycker inte jag att innovatörer, uppfinnare och småföretagare bör riska sin privatekonomi genom att ge sig in i tvister med ”skyddslappar” för ögonen. De måste få veta vad man ger sig in på och riskerar. Vi måste samtidigt skapa en verklig politisk vilja att försvara svenska intressen. Vi skall inte bara slänga lite pengar på detta utan samordna och samverka alla våra statliga resurser, våra ambassader och andra resurser för att snabbt bistå svenska intressen, när de står i konflikt med utländska. Speciellt när svenska arbetstillfällen står på spel.

Joachim Davidsson,
Liberal debattör inom innovation och entreprenörskap.

Joachim Davidsson är VD och affärskonsult på B-Open Nordic AB. Han är även debattör och opinionsbilare inom näringslivsfrågor. Läs mer via www.joachimdavidsson.se där man också man finna alla nyhetsbrev och debattinlägg kring innovation och entreprenörskap i Sverige.

Frågor eller kontakt, e-post post@joachimdavidsson.se

You haven't completed the steps for your Hosted Newsroom

You haven't entered a correct link to your helper.html file for your Hosted Newsroom. Go to Publish and complete the steps.