Nättidningen Payback / Payback Sverige

Propaganda, inte journalistik från Norrbottens-tidningarna gentemot mc-klubbarna!

Pressmeddelande   •   Okt 21, 2010 23:19 CEST

Övergripande domslut över Norrbottensreportagen

Vad gäller tidningarnas journalistik kan man ju av publiceringssättet enkelt utskilja motivet. Tidningarna hävdar att det är av yttersta vikt att man skildrar och granskar den organiserade brottslighetens framväxt i länet. Jag säger bara en sak: Bullshit! Hade syftet med artiklarna varit granskning hade tidningarna inte valt att publicera artiklarna i speciella e-bilagor som kostar pengar utan gjort artiklarna tillgängliga för så stor del av allmänheten som möjligt. Artiklarna har haft som sedvanligt upphov att tjäna så mycket pengar som möjligt på ökad lösnummerförsäljning och på betalda e-postbilagor. Allt annat är kvalificerat skitsnack och ett rent hyckleri! Detta handlar inte om journalistik. Det handlar om ekonomi och mc-klubbar innebär pengar i kassan för pressen! Over and out!

Under fyra dagar har Norrbottens båda blaskor gjort sitt bästa för att kriminalisera och inför allmänheten stigmatisera mc-klubbar. Vad den intelligenta och kritiska läsaren snabbt borde upptäcka är den totala avsaknaden av bevis för de många saker klubbarna anklagas för. Oavsett om det är justitieministern, kommunalrådet, journalisterna, rikskriminalchefen eller någon annan som uttalar sig, så handlar det enbart om påståenden och övergripande anklagelser. Och, i sedvanlig ordning fullgör heller inte journalisterna sin arbetsuppgift med att kräva bevis från de partiska aktörerna rörande de många anklagelser de presenterar.

Rikskriminalens dolda agenda

Tommy Hydfors, biträdande rikskriminalchef och chef för polisens operativa råd som leder satsningen mot så kallad grov, organiserad brottslighet, bestämmer redan i de inledande artiklarna tonen för Norrbottenstidningarnas reportageserie om Hells Angels. En ton som genomsyrar och är styrande hela artikelserien igenom, från första till sista artikeln. Men låt oss fastslå. Hydfors har det inte lätt. Han är chef för en satsning som årligen måste redovisa vilka resultat de uppnått. Vissa framgångar har satsningen haft. Men inte mot den grupp som anfördes såsom motiv för satsningen, nämligen mc-klubbarna. Där har hela satsningen havererat inte minst vad gäller det kostsamma men totala fiaskot i Göteborg. Hydfors är dock en beräknande man. Han har säkert inte ens i förskott räknat med att han skulle röna några större resultat vad gäller mc-klubbarna. Ty Hydfors vet innerst inne att klubbarna inte är några kriminella organisationer. Därför, har han hela tiden haft en mer övergripande plan. Han vet genom mångårig erfarenhet av polisiärt arbete mot mc-klubbar att tidningar och politiker inte kräver faktiska resultat bara han inför allmänhet och media förmår uppvisa krafttag och medialt synliga tillslag som visuellt kan verifiera behovet av förstärkt polis mot mc-klubbarna.

Redan i Nazi-Tyskland förstod man tidigt betydelsen av att totalt kontrollera medierna; att den som kontrollerar media också kontrollerar massorna. Nazisterna tillsatte tidigt en propagandaminister, Joseph Goebbels, och gav honom oinskränkt kontroll över radio, press, film och teater. Goebbels var också mannen som finslipade tekniken kallad the Big Lie, en teknik som grundar sig på teorin om att en lögn upprepad tillräckligt många gånger kommer att bli trodd av det stora flertalet. Och, exakt så är det med bikerkulturen. Polisen har genom åren upprepat lögnen att mc-klubbarna skulle vara kriminella så många gånger att ingen längre ifrågasätter sanningsenligheten. Och, varför ändra ett vinnande koncept så länge man inte utmanas av någon annan opponent? Så länge journalisterna inte gör sitt arbete och kritiskt källgranskar material och allsidigt speglar ett ämne

Propaganda, blott propaganda!

Hela artikelserien ger just ett osmakligt intryck av propaganda, en sorts tidig light-version av nazisternas propaganda emot judarna. En politik för att i förväg, inför allmänhet och politiker, understödja en alltmer upptrappade förföljelse mot mc-klubbarna. En förföljelse i avsaknad av varje form av faktiska bevis där ovederlagda påståenden får bilda en ram för kommande förståelse för polisiära, juridiska såväl som journalistiska övertramp riktade emot mc-klubbarna.

Ty artiklarna innehåller exakt samma anklagelser som vanligt. Det talas om våldskapital, utpressning, narkotikaaffärer, hot m.m. Och, inte heller när det gäller vilka bevis tidningen och polisen i förening lägger fram för denna brottslighet skiljer sig reportagen från så många andra. Norrbottenstidningarnas artikelserie framlägger inte heller några som helst bevis i saken utan håller sig till beprövat koncept ”Mycket snack och ingen verkstad”.

Verklighetsfrämmande rädsla

I artikelserien står följande att läsa: ”Många poliser är rädda idag och jag har full förståelse för det. Det går mer och mer mot systemhot där åklagare, polis med flera blir utsatta”.

Olika personer uppfattar olika situationer på olika vis och känner man sig osäker i sin yrkesroll kan det lätt hända att man känner rädsla inför och i sin arbetssituation. När polisen skall rekrytera nya personer som skall utbildas till poliser tittar man inte minst på hur psykiskt stabila och stresståliga de sökande är. Poliser är dessutom utbildade att hantera stressfyllda och pressade situationer. Upplever man som polisman likväl rädsla eller hot är det ju ett fenomen som är psykologiskt betingat och inte med verkligheten överensstämmande. Inte alla polismän är lämpliga för yrket och har det psyket eller mentaliteten arbetet förutsätter. Inget konstigare med det än att varje man inte heller är lämpad att exempelvis köra lastbil eller arbeta i gruvor.

Oavsett i vilket yrke man än upplever en odefinierad obehagskänsla, som i vissa fall övergår i rädsla och skräck, bör man självmant söka sig ifrån. Det finns ju så många andra yrken personen kan vara bättre lämpad för. Arbetsgivaren, polisen i det fallet, bör dock se verkligheten i ögat och erkänna individernas bristande mentala kapacitet och inte skylla individernas tillkortakommanden på falska verklighetsuppfattningar.

Systemhot

Vad gäller det påstådda systemhotet från mc-klubbarna faller ju hela saken på sin egen orimlighet. Hur skulle ett par hundra individer kunna hota ett land bestående av 9 miljoner invånare? Jag har även i detta ämne redan tidigare gått till botten med alla aspekterna kring mc-klubbarnas uppgivna systemhot varför jag i all enkelhet hänvisar till artikeln i frågan:http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/myten-om-mc-klubbarnas-systemhotande-verksamhet-296753

Jag skulle också här vilja citera Ulf Kristiansson, förmodligen den journalist i Sverige som har störst erfarenhet av att skriva om mc-klubbar. ”Begick medlemmar i den lokala mc-klubben brott, så gör de nog det även sedan de fått ett nytt ryggmärke. Och de som inte begick brott tidigare kommer sannolikt inte att göra det bara för att de bytt ryggmärke”… ”Och något har jag lärt mig. Bland annat att inte skapa rädsla i onödan, att göra mc-gängen farligare än de är”. Så talar en journalist som vet vad han talar om och som inte sålt sig till att bli polisens idisslande kreatur. http://www.vk.se/Article.jsp?article=270838

Red & White Crew

Vad avser Red & White Crew är de inte en mc-klubb varför inte heller eventuell brottslighet skall spilla över på biker-miljön. Norrbottentidningarna tar dock även här till det fula knepet att försöka förstora en specifik mc-klubbs kriminalitet via att koppla mc-klubben till en annan förening och därigenom addera samman päron med äpplen. Högst osnyggt men likväl än mer osakligt!

Red & White Crew är vidare en ny företeelse i Luleå. Att då medräkna brottsgärningar före den tidpunkt föreningen ens existerade är en lika felaktig som billig journalistik. Självklart är bara de handlingar av brottslig natur som inträffat under tiden för Red & White Crews existens berättigat att medräkna i sammanhanget.

För att en sammankoppling mellan Hells Angels och Red & White Crews brottslighet skall ha någon som helst relevans i ett kriminalpolitiskt sammanhang måste det för det första ha fastslagits, bortom allt rimligt tvivel, att Red & White Crew tar direkta order att utföra kriminella handlingar från Hells Angels. Då detta aldrig någonsin kunnat ledas i bevis utan bara är polisspridda rykten - som om det istället avsett en privatperson kallats skvaller - kan självklart inte heller enskild kriminalitet inom en organisation användas som ett vapen mot en helt annan föreningsbildning! Den enskilda kriminalitet som förekommer inom Red & White Crew måste självklart betraktas som en isolerad företeelse för den enskilde inom Red & White Crew, och vare sig användas mot den egna föreningen och än mindre mot en annan förening. Ett faktum som hade varit självklart om en brottslig gärning utförts av en enskild medlem i exempelvis Djursholms Golfklubb, eller är det inte så kanske

Bråket vid Färjan

När det kommer till bråket kring färjan, som i Norrbottenstidningarnas artikelserie ensidigt lastas på Red & White Crew, finns det många motstridiga vittnesmål rörande både upprinnelsen och det senare händelseförloppet. Det finns vittnesmål om att RWC inte hade med upprinnelsen att göra; att polisen inte brydde sig om att ingripa för att hjälpa en nedsparkad person under bråket; att en polishund bet en oskyldig åskådare; att poliser drog pistol och regelvidrigt riktade dessa mot ansiktet på folk samt att polisen beordrade hund mot folkmassan.

Vad avser den händelse där en polis uppgivit att han blivit misshandlad är det ju så att för det första har ingen ännu blivit fälld för något brott varför alla inblandade har rätt att betraktas såsom oskyldig till dess att en laga i kraftvunnen dom existerar enligt svensk rättspraxis. För det andra bedömer åklagaren inte att händelsen vara av så allvarlig art att han ansåg att han behövde gå till domstol för att få någon misstänkt häktad ens…

Av den nedan länkade filmsekvensen framgår också att polisen slår mot en människa med batong. Ett solklart fall av polisiärt övervåld. Vidare finns det vittnesmål om att det var polisens agerande som startade bråket: Taxichauffören arbetade vid tillfället och stod parkerad i närheten. Han menar att allvaret började först när en polis försökte ta en ölflaska från en av männen.- Det var när flaskan for i backen och det började spruta öl överallt som det blev en hätsk stämning.

Då både den nedanstående filmsekvensen och artiklarna med de poliskritiska uppgifterna tidigare publicerats i just NSD och Norrbottenskuriren finner undertecknad det högst märkligt att rapporteringen nu kring samma skeende helt censurerats från alla de poliskritiska fakta tidningarna redovisat och redogjort för i tidigarebetydligt mer allsidigt reportage!? Vad tycker ni

http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=5479689

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=5508178

http://www.nsd.se/video/#category=5090387&date=2010-7&clip=5507895&startTime=0m0s

Direkta bevis för Norrbottensjournalisternas okunskap

Jag vill härvidlag bara hänvisa till det rättsfall där polisen för första gången tvingats besvara vilka bevis de kan framlägga för att klubbarna med fog skall kunna kallas ”kriminella mc-gäng”. Forcerade att besvara frågan förmår polismyndigheten bara att hänvisa till: "Polismyndigheten har använt begreppet "kriminella mc-gäng" i målet. Begreppet har inte använts i någon särskild juridisk betydelse utan det har begagnats genom ett mer allmänt språkbruk (och användningen torde inte heller avvika från sedvanligt språkbruk)". Detsamma uppgavs gälla avseende samma polismyndigheters flitiga användande av begreppet "brottsbenägna mc-gäng. Se vidare Polismyndigheten i Värmlands yttrande till Kammarrätten i Göteborg, av 2009-10-13, mål 4848-09. Det är således utefter den traditionen, ett vedertaget språkbruk, som Norrbottenstidningarna nu förstärker stigmatiseringen. Ingenting annat.

Är dessa fakta som journalisterna på Norrbottenstidningarna är fullkomligt ovetande om?http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/15/polisen-kan-bara-hanvisa-till-vedertaget-sprakbruk-som-bevis-att-mc-klubbarna-ar-

Ur reportagen och tv-intervjuerna framgår också att ett flertal aktörer hänvisar till EU:s definition av kriminella organisationer såsom ett försvar för publiceringen och de grova anklagelserna som riktats mot i första hand Hells Angels. Men, och det är viktigt att känna till: EU:s definition är inte antagen i Sverige! Den har tvärtemot, på lagrådets och Advokatsamfundets inrådan, avvisats av Sveriges regering. Vore det inte lite käckt om svenska journalister som skall skriva om mc-klubbar också hade kunskap om just sådana övergripande ämnen?
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/oeverklagan-av-eskilstuna-kommuns-vaestfoerbud-paa-krogen-305322

Då skulle ju journalisterna kunna göra ett verkligt granskande arbete i ärendena och inte bara fungera som polisens megafoner. Ty journalistens uppgift är ju att allsidigt granska alla aspekter utav en företeelse. Och, inte bara okritisk ge utrymme åt och återge allt vad den ena parten i målet vill propagera för. Om ni söker i ert minnes grumligheter så ingick just kännedom om allsidighetskravet och källkritiken visst i journalistutbildningen. Inte sant? Den övergripande frågan som måste ställas i sammanhanget är således: Kan all denna okunskap i ämnet verkligen anses vara godtagbar vad avser journalister som enligt de ”Etiska reglerna för press, radio och TV”, skall ha som uppgift att allsidigt spegla ett ämne? Och har dessa journalister någon gång satt sig in i kriminalstatistiken rörande bikerklubbarna eller tror de bara blint på polisens ord?
http://www.payback.name/20093.html#bikerkriminaliteten

Så faller också alla bitarna på plats

Ett ytterst märkligt faktum som Norrbottenstidningarna inte vare sig vill skriva om eller vågar gå till botten med är att fortfarande har inte den tekniska undersökningen kring branden i Hells Angels MC, Luleås klubbstuga, den 18 juni offentliggjorts. Är det inte märkligt att tidningarna rapporterar utförligt om det för vanligt folk självklara i att medlemmar och supporters försöker rädda bohag, datorer och motorcyklar från att bli lågornas rov medan de samtidigt visar noll och intet av intresse kring den mycket hastigt uppflammande branden och dess orsaker? Jo, det kan tyckas så. Men, inte om man valt att frivilligt göra sig till polisens egna megafoner. Då faller alla bitarna på plats. Att man inte med ett ord berör polisens hemlighållande av information kring klubblokalsbranden; att alla kritiska eller motstridiga vittnesmål kring händelserna runt Färjan i Luleå i efterhand censurerats bort; att inga som helst bevis avkrävs angående polisens alla anklagelser; att fakta kring bikerkulturen som journalisterna borde känt till förtigs m.m. Allt som allt otvivelaktiga bevis för Norrbottenstidningarnas uppenbara partiskhet i målet och att deras roll bara varit att tjänstgöra som polisens egna, nyttiga, små idioter.

”Det finns inte några kriminella mc-klubbar”

Jag vill avsluta denna recension av Norrbottenstidningarnas artikelserie med att erinra om vad Lena Melin, analytiker på den regionala kriminalunderrättelsetjänsten vid polismyndigheten i Umeå, uttalade så sent som den 15 december 2009, i Länstidningen, Östersund: Men det finns inte några kriminella mc-klubbar, det finns möjligtvis kriminella medlemmar i mcklubbarna. Kriminella individer förekommer i de flesta föreningar. Men mc-klubbmedlemmar märks ju, de är inte som en frimärksklubb eller en bridgeklubb. De är synliga på ett annat sätt".
Källa: http://ltz.se/nyheter/ostersund/1.1648795-mc-klubbs-intresse-skapar-stor-forvaning-hos-polisen

Peter Schjerva, för Nättidningen Payback

Nättidningen Payback är en webbtidning vars huvudsakliga mål är att verka för att öka förståelsen kring och informera om bikerkulturen, dess olika företeelser och drivkrafter. Nättidningens adress är: http://www.payback.name