Kristdemokraterna, KD

Riv upp sexköpslagen och skrota ordet trafficking!

Pressmeddelande   •   Aug 07, 2007 09:35 CEST

- Trafficking är en vidrig företeelse som bör kallas vid sitt rätta namn - människohandel - för det är vad det handlar om. Den nuvarande lagstiftningen är förlegad och måste ändras. Juridiskt betraktas trafficking som koppleri, vilket innebär att kvinnan som utnyttjas inte ses som ett brottsoffer.

Det säger Ella Bohlin, ordförande i Kristdemokraternas jämställdhetspolitiska grupp, som idag släpper en rapport om människohandel med ett antal konkreta förslag till hur det kan bekämpas.

- Utifrån ett jämställdhetsperspektiv är det nödvändigt att handeln med människor, där kvinnor är de mest utsatta, kallas för vad det verkligen handlar om – slaveri. Vi menar att en nyckelförklaring till sexslavhandeln är bristen på ekonomisk och social jämställdhet mellan könen. Människohandeln måste ses som en jämställdhetsfråga, och det är dags att börja benämna verksamheten vid dess rätta namn, fortsätter Ella Bohlin.

Rapporten, som fått namnet Vår tids slaveri, föreslår fem konkreta åtgärder för att bekämpa människohandel och sexhandel. Det handlar bland annat om att ta jämställdhetsfrågorna på allvar - och det börjar med synen på människan och i detta fall kvinnan.

Detta är den första rapporten från Kristdemokraternas jämställdhetspolitiska grupp. Gruppen bildades under våren 2007, i syfte att fördjupa och utveckla den kristdemokratiska politiken på jämställdhetsområdet. Under året kommer gruppen att lägga fram olika politiska förslag. Ambitionen är att presentera idéer och förslag som kan ligga till grund för valet 2010 inom jämställdhetsområdet och att bidra till att skapa en bred debatt kring jämställdhetsfrågorna och att presentera nya kreativa idéer för en ny jämställdhetspolitik.

Rapporten Vår tids slaveri bifogas som pdf.

För mer information, kontakta:

Ella Bohlin
Ordförande i Kristdemokraternas jämställdhetspolitiska grupp
Telefon: 076-527 25 32

Catrin Rising
Pressekreterare
Telefon: 076- 527 25 02



Sida 1
Vår tids slaveri
En rapport från Kristdemokraternas jämställdhetsgrupp
Sida 2
Förord
Lukas Moodyssons film "Lilja 4-ever" rönte stor uppmärksamhet då den utkom 2002. I filmen
blir en tonårsflicka från forna Sovjetunionen, Lilja, övergiven av sin mor och drömmen om ett
bättre liv i Sverige slås i spillror då hon luras av kriminella in i ett liv av prostitution. Hennes
tillvaro förvandlas snabbt till en mardröm utan slut.
Idag hör vi inte lika mycket om ”vår tids slaveri”. Detta trots att allt fler unga kvinnor tyvärr
delar Liljas öde. Människohandel för sexuella ändamål är den tredje största inkomstkällan för
den organiserade brottsligheten i världen, efter narkotika och vapen. Det är en av de snabbast
växande kriminella verksamheterna och omsätter varje år tiotusentals miljarder kronor.
Varje år köps, säljs, transporteras och fångas människor i syfte att exploateras inom
sexindustrin runt om i världen. Bara i Europa handlar det om en halv miljon människor och
det är kvinnor som drabbas hårdast av denna fruktansvärda och omänskliga verksamhet.
Människohandel är ett enormt problem som berör mänskliga rättigheter internationellt och
inte minst jämställdhet, det är ett slaveri som vi i vår upplysta demokrati kanske trodde var
utrotat. Att bekämpa slaveri och arbeta för alla människors mänskliga rättigheter kan tyckas
vara självklart, men tyvärr saknas ofta den politiska vilja i Sverige idag.
Våren 2007 bildades en jämställdhetspolitisk grupp inom Kristdemokraterna i syfte att
fördjupa och utveckla de kristdemokratiska argumenten på detta område. Under året kommer
gruppen att behandla en rad områden och lägga fram olika politiska förslag.
Denna första rapport berör en av de viktigaste jämställdhetsfrågorna som vi ser det.
Det handlar om att ta jämställdhetsfrågorna på allvar och det börjar med synen på människan
och i detta fall kvinnan. Får hon exploateras eller har hon ett okränkbart värde som till varje
pris skall upprätthållas? Och i så fall vem skall trygga detta unika värde?
Detta är vårt bidrag till debatten om människohandel och ett försök till opinionsbildning för
att vår tids slaveri skall upphöra.
Bakom framtagandet av detta inlägg står arbetsgruppen, som leds av Ella Bohlin. Anna Close
har fungerat som sekreterare och är verksam på kristdemokraternas riksdagskansli. Författarna
ansvarar för innehållet i detta inlägg. Det har således inte behandlats av något beslutande
organ i partiet.
Stockholm den 6 augusti 2007
Sida 3
1. Skrota ordet ”trafficing”
Det är drygt 200 år sedan Storbritannien och USA förbjöd slavhandeln. Aldrig mer hette det
då, men slaveriets fasor existerar fortfarande. FN uppskattar att mellan 1 och 4 miljoner
människor, främst kvinnor och barn, faller offer för människohandel varje år och att
majoriteten av dem utnyttjas sexuellt och prostitueras.
Trots att det rör sig om regelrätt slavhandel används det något kryptiska ordet ”trafficing” för
att beskriva denna fruktansvärda verksamhet. Juridiskt är det ett stort problem att inte kalla
slaveriet vid dess rätta namn. ”Trafficing” ses som koppleri vilket klassas som ett brott mot
staten. I och med att det ej ses som ett brott mot en individ bedömer inte domstolarna kvinnan
som ett brottsoffer och förnekar dem därför rätten till målsägandebiträden. Den nuvarande
lagstiftningen är förlegad och de offer som utsatts för människohandel bör ha rätt till en
stödperson. Inget brott anses alltså begåtts mot kvinnan vilket gör att de fällande domarna blir
få (mer om detta längre fram i rapporten). Även utifrån ett jämställdhetsperspektiv är det
nödvändigt att handeln med människor (där kvinnor är de mest utsatta) benämns för vad det
faktiskt handlar om – slaveri. Vi menar att en nyckelförklaring till sexslavhandeln är bristen
på ekonomisk och social jämställdhet mellan könen. Människohandeln måste ses som en
jämställdhetsfråga, då börjar det med att benämna verksamheten vid dess rätta namn.
Upphör med att använda ordet trafficking – var konsekvent med att det handlar om
människohandel.
2. Riv upp sexköpslagen!
Sverige har sedan den 1 juli 2002 en lag mot människohandel (s.k trafficking), brottsbalkens 4
kap 1 a §. Lagen utvidgades den 1 juli 2004 till att även omfatta människohandel för
tvångsarbete och organhandel. Hittills har dock ytterst få personer åtalats och fällts enligt
lagen, detta trots att människohandeln ständigt ökar. Varje år faller drygt 600 barn och
kvinnor offer för människohandel bara i Sverigei.
Orsaken till att de fällande domarna är så få är att lagen kräver att offret tvingas, blir vilselett
och/eller att en person utnyttjar offrets utsatta situation eller på annat sätt tar kontroll över
offret. Åklagaren måste därmed bevisa att förövaren kände till flickans utsatta belägenhet
(vetskap om att offret är utblottad räcker inte) vilket är oerhört svårt.
Detta gör att man åtalar för grovt koppleri eftersom det inte går att knyta huvudmännen i
avsändarländerna till brottet. De som lurar kvinnor till Sverige och säljer dem vidare för
prostitution kommer därmed billigt undan. Problemet är att koppleri är brott mot staten och
domstolarna inte ser kvinnorna som brottsoffer och därmed förnekar dem rätten till
målsägandebiträden. Inget brott anses begåtts mot kvinnan. Detta vittnar om en mycket
förlegad och märklig människosyn som vi med kraft vänder oss emot. Varje kvinna som fallit
offer för människohandel måste få ett målsägandebiträde och gärna rätt till en speciell
stödperson.
Den nuvarande sexköpslagen medför att åklagaren därför är helt beroende av annan bevisning
än bara målsägandeförhör.
Åklagarna skulle behöva passagerarlistor, penningtransaktioner, telefonavlyssning,
kameraövervakning, buggning samt att kunna begära att "avsändarlandet" landet buggar,
filmar och/eller avlyssnar om de skall ha en chans att fälla en person enligt lagen. Uppgifter
som idag är sekretessbelagda vilket försvårar åklagarens arbete så länge lagen ser ut som den
gör. Dessa mål skulle behöva drivas gemensamt med det andra landet men det faller oftast på
Sida 4
det landets resurser och på att de inte prioriterar denna brottslighet då det rör sig om "frivillig"
prostitution. I vissa av avsändarländerna är det enbart flickorna som lagförs för prostitution
såsom Ryssland och Rumänien.
Det är vår uppfattning att en förändring av lagstiftningen är helt nödvändig för att kunna
komma åt gärningsmän som misstänks för människohandel. Kravet på att gärningsmannen
ska ha använt sig av ”otillbörliga medel” är orimligt. Vidare behöver kravet om frivillighet
ändras till att det i lagtexten skall stå ”samtycke saknar relevans”.
"Ändra sexköpslagen och ge offer för människorhandel rätt till en
stödperon/målsägandebiträde".
3. Verka för en kriminalisering av sexköp inom hela EU
Västvärlden präglas idag av två olika inriktningar i synen på sexköp. En mycket liberal linje
och en mer restriktiv. I vissa länder accepteras köp av sexuella tjänster som någonting
naturligt och lagstiftningen inriktas på att skapa drägliga villkor för dem som är verksamma i
branschen vilket är situationen i tex Storbritannien, Nederländerna, Tyskland och Schweiz. I
Sverige förs en restriktiv politik på området - som visat sig vara framgångsrik. Som ett led i
strävandena att bekämpa sexköpen kriminaliserades köp av sexuella tjänster år 1999.
Vi menar att det är ett oerhört problem att flertalet länder inom EU betraktar kvinnor som
prostituerar sig som fulllständigt fria individer vilka gjort ett livsval att sälja sin kroppar för
pengar. Den liberala synen på prostitution är orsaken till att sexköpen och därmed slavhandeln
ökar. Här finns en koppling som inte går att bortförklara. Det faktum att prostitution är fullt
lagligt i majoriteten av de Europas länder gör det mindre stötande att köpa sex. I
Nederländerna har den legaliserade, reglerade och beskattade prostitutionen lett till att
prostitutionen har vuxit. Men det enda man lyckats att åstadkomma genom legaliseringen är
ökad acceptans för sexuell exploatering. Prostitution måste betraktas som något främmande i
samhällen där man hedrar principen om alla människors lika och unika värde.
Inget barn drömmer om att bli prostituerade när de blir stora. Ingen förälder vill att ens dotter
ska bli prostituerad. Är det en mänsklig rättighet för män att köpa unga kvinnors kroppar eller
är det ett brott att utnyttja någon sexuellt därför att hon är ung, naiv och fattig?
Vi har tidigare påpekat vikten av att se människohandel som en jämställdhetsfråga. Om det
inte fanns någon efterfrågan på prostituerade skulle problemet inte existera. Därför är en del
av lösningen att kriminalisera köp av sexuella tjänster. Det är framför allt män som köper sex
och därför måste männen ta ett ökat ansvar och vara delaktiga i arbetet mot slaveriet- både på
det privata och på det gemensamma planet. Om män inte deltar kan förändringen utebli.
Sverige måste inom ramen för EU, och i andra internationella sammanhang, understryka
sambandet mellan en liberal sexlagstiftning, synen på prostitution och människohandel.
År 2002 antog EU ett rambeslut angående arbetet mot människohandel som ska gälla i alla
medlemsländer. I ramlagen har man straffbelagt hela kedjan; rekrytering, transport och
upplåtelse av utrymmen för att hyra och sälja. Däremot har man inte straffbelagt
sexkunderna. I Sverige är det förbjudet att köpa sexuella tjänster men i andra europeiska
länder är det tillåtet. Vi menar att den restriktiva linjen mot sexköp utgör en viktigt del i
arbetet mot människohandel.
Sida 5
Det är av största vikt att Sverige inom EU med kraft verkar för att köp av sexuella tjänster ska
kriminaliseras.
4. Utnyttja hela straffskalan
Den som åtalas och fälls enligt lagen om människohandel straffas med mellan två och tio års
fängelse. Problemet är att enbart den nedre delen av straffskalan tillämpas idag. Med tanke på
den grova kränkning av människovärdet och åsidosättandet av den fria viljan som detta slaveri
innebär är det oerhört viktigt att hela straffskalan används. Samma problem återfinns i alla
våldsbrott förutom människorov. I det uppmärksammade fallet Fabian Bengtsson dömdes tre
personer till tio, sex respektive två års fängelse för människorov och försök till grov
utpressning. Det är långt hårdare straff än de få som åtalats för koppleri.
Straffsatsen måste spegla hur pass allvarligt brotten ses ute i samhället. När en människa
begår brott så måste det också visas i det utdömda straffet att det handlar som såväl
människohandel som våldtäckt. Idag finns fall när det enbart skiljer ett par månader mellan en
gärningsman som begått ett som två brott.
Hela straffskalan måste utnyttjas.
5. Förbättra kunskapen och satsa på utbildning inom rättsväsendet
Det är dags att börja betrakta människohandel för sexuella ändamål, koppleri och sexköp som
"sexhandelsmål". Polis, åklagare och domare behöver få adekvat utbildning inom detta
område. Det skall inkludera värdegrundsarbete och jämställdhet. Idag är det få inom
rättsväsendet som har ordentlig kunskap och erfarenhet när det kommer till människohandel.
Vi menar att det inte främst är ökade resurser som krävs utan öronmärkta resurser där
huvuddelen skall gå till att höja kompetensen precis som man har gjort när det gäller till
exempel kvinnomisshandel.
I rätten görs knappast någon analys om vad som är den fria viljan. För att tala om frivillighet
måste det finnas godtagbara alternativ, om detta saknas kan vi inte tala om frivillighet. Det
är kombinationen av fattigdom, bristande jämställdhet och kvinnoförtryck som lett fram till
den situation vi befinner oss i dag. De unga kvinnorna som luras in i sexslaveri har mycket
svårt att hitta ett jobb och försörja sig och ett mycket lågt värde och därmed själkänsla samt
att de kommer från dysfunktionella familjer som gör dessa flickor till lättrekryterade offer.
Det behövs inget tvång eller hot.
Polis, åklagare och domare behöver få adekvat utbildning kring människohandel.
Avslutning
Vi har i denna rapport presenterat fem konkreta förslag för att komma till rätta med vår tids
slaveri – den organiserade handeln med människor för sexuella ändamål.
Den kanske viktigaste insikten är att könshandeln är en jämställdhetsfråga som måste tas på
största allvar. Vi menar att det är en mänsklig rättighet att slippa bli penetrerad av främmande
män flera gånger varje dag. Det är samhällets och statens skyldighet att se till att unga flickor
och kvinnor aldrig någonsin hamnar i den situationen.

Jämställdhetsgruppens fem förslag
Sida 6
1. Skrota ordet ”trafficing”
2. Riv upp sexköpslagen!
3. Verka för en kriminalisering av sexköp inom hela EU
4. Utnyttja hela straffskalan
5. Förbättra kunskapen och satsa på utbildning inom rättsväsendet
i ECPAT Sverige