Nättidningen Payback / Payback Sverige

Redovisning av Paybacks anmälan avseende kommunala köp av "mc-klubbsfastigheter"

Pressmeddelande   •   Maj 28, 2009 11:21 CEST

Rörande kommunala köp av "mc-klubbsfastigheter"

Den 14 april gjorde Nättidningen Payback en anmälan till såväl Justitieombudsmannen som Justitiekanslern rörande tre kommuners fastighetsköp. Köp som skett uteslutande i avsikt att mota bort eller förhindra etablering av mc-klubbar. Avsikten med anmälan var att få prövat lagligheten i dessa åtgärder och om handlingarna var förenliga med kommunallagens skrivelser:

Skrivelsen löd som följer: Härmed anmäler jag nedanstående kommuner och deras senare specificerade handlande. De har samtliga inköpt fastigheter där mc-klubbar haft eller försökt skaffa sig föreningslokaler. Kommunerna har därvidlag inköpt fastigheter uteslutande i syfte att antingen mota bort mc-klubbar från sina lokaler alternativt förhindra mc-klubbar att få tillgång till en lokal. Köpen har vare sig skett utefter ett egentligt behov; betingats av framtidsplanering utefter marknadsmässiga kriterier eller skett i placeringssyfte. Köpen kan därför sägas genomförts uteslutande för att vräka klubbarna. Detta handlande har vidare medfört att kommunerna antingen blivit sittande på fastigheter antingen helt utan användningsområde; med efterkonstruerad användning med därvid osäkert ekonomiskt utfall; fått säljas till underpris med brakförlust för skattebetalarna; fått användas för att betala hyresgästen, mc-klubben, för utrymning eller helt sonika rivits varefter hela kapitalinsatsen kan anses förlorad. Därför är köpen ingenting annat eller mera än extremt slöseri med skattemedel samt exempel på omfattande resursslöseri och kapitalförstörelse.

Jag vill därför att JK/JO särskilt prövar:

- Kan det sägas vara den enskilda kommunens angelägenhet och uppgift att med skattemedel köpa dessa fastigheter med enda syfte att driva bort mc-klubbar eller obstruera deras etableringsförsök?

- Jag vill att JO/JK prövar om inte kommunerna bryter mot kommunallagen 2 kapitlet, 2 paragrafen om att kommunens medlemmar skall behandlas lika då de särbehandlar mc-klubbar, och därigenom samtidigt enskilda kommunmedlemmar genom att köpa fastigheter i syfte att förhindra mc-klubbars föreningsverksamhet.

- Jag vill att JO/JK prövar om det kan sägas vara förenligt med en kommuners uppgifter att köpa fastigheter utan annat syfte än att driva bort nuvarande eller kommande ägare eller hyresgäster, i dessa fall mc-klubbar?

- Jag vill att JK/JO prövar om det utgör ett korrekt handlande av kommuner att utan att ha konkreta planer för användningen av en fastighet likafullt inköpa densamma och därvid förslösa skattemedel?

- Jag vill att JK/JO prövar om det är förenligt med kommunallagen 1991:900, 8 kapitlet, paragraf 1 § "Kommuner och landsting skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verksamhet som bedrivs genom andra juridiska personer. Lag (2000:889)," att med ovan beskrivna avsikter inköpa fastigheter?

- Jag vill att JK/JO prövar om det är förenligt med kommunallagen 1991:900, 8 kapitlet: 2 § "Kommunerna och landstingen skall förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses" att med ovan beskrivna avsikter inhandla fastigheter?

- Jag vill att JK/JO prövar om kommunernas beslut inte i fortsättningen borde förbjudas utefter grunderna för laglighetsprövning i kommunallagen 10:8. "Ett överklagat beslut skall upphävas, om
1. det inte har tillkommit i laga ordning,
2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget,
3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller
4. beslutet strider mot lag eller annan författning.

Anmälda kommuner:

- Ystad kommun: http://www.ystadsallehanda.se/article/20071129/YSTAD/973486417/1722/RSS
samt http://www.ystadsallehanda.se/article/20090311/YSTAD/776327825

- Sandvikens kommun:
http://arbetarbladet.se/nyheter/sandviken/1.512454

- Linköpings kommun: http://www.linkoping.se/InformationOm/Samhallsbygg_teknik/_news/fastighet.htm http://www.ystadsallehanda.se/article/20071204/YSTAD/916694695/1722/RSS

__________________________________________________________________________

Låt oss då granska vad JO och JK kom fram till i sin bedömning huruvida kommunerna agerat felaktigt?

Vi börjar med vad JO uttalade i beslut av den 20 april 2009: "Kommunerna har på vissa områden en vidsträckt självbestämmanderätt. Enligt de regler som gäller för JO:s veksamhet ska JO vara återhållsam att uttala sig i frågor som hör till dessa områden. JO har över huvud taget inte tillsyn över ledamöter i kommunfullmäktige. Det som ni tagit upp i er anmälan hör till ett av områdena för den kommunala självstyrelsen. Er anmälan föranleder mot bakgrund härav inte någon åtgärd från JO:s sida!"

Redan dagen efter, 21 april, ankom JK:s svar: "Justitiekanslern har i ärendet inhämtat att Riksdagens ombudsmän (JO) i ett beslut den 20 april har övervägt en anmälan från dig mot nämnda kommuner. JO har därvid beslutat att inte vidta någon åtgärd med anledning av din anmälan dit.

Justitiekanslern och JO har i frågan om tillsynen över den offentliga verksamheten helt likartade uppgifter, varför Justitiekanslern regelmässigt avstår från att granska klagomål som har övervägts av JO; se punkten 6 i det bifogade informationsbladet.

Justitiekanslern kommer alltså inte att vidta någon åtgärd med anledning av Ditt e-brev hit, vilket jag har blivit ombedd att underrätta dig om."

Innan vi går vidare krävs det för tydlighetens skull att vi tittar på ovannämnda punkt 6. Den lyder: "Anmälan prövas eller har prövats av Riksdagens ombudsmän (JO). Justitiekanslern och Jo har i fråga om tillsynen över den offentliga verksamheten helt likartade uppgifter, varför Jusititiekanslern regelmässigt avstår från att granska klagpmål som prövas eller redan har prövats av JO.

Vi börjar med att granska exakt vad som kan sägas vara Justitieombudsmannens uppgifter och område:

"En justitieombudsman (JO) är en av riksdagen vald person som skall övervaka att domstolar och andra myndigheter och tjänstemän vid myndigheter (samt även andra vilkas arbete innebär s.k. myndighetsutövning) följer lagar och andra författningar och att de även i övrigt uppfyller sina skyldigheter.

Klaga hos JO (Justitieombudsmannen) - eller Riksdagens ombudsmän som det officiellt heter - kan var och en göra som anser sig själv eller någon annan ha blivit felaktigt eller orättvist behandlad av en myndighet eller tjänsteman vid en myndighet inom den statliga eller kommunala sektorn.

Vidare: Lag (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän ("JO-instruktionen"):

2 § Under ombudsmännens tillsyn står

1. statliga och kommunala myndigheter,

2. tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter,

3. annan som innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna hans verksamhet,

6 § Ombudsman avgör ärende genom beslut, vari han får uttala sig om huruvida åtgärd av myndighet eller befattningshavare strider mot lag eller annan författning eller annars är felaktig eller olämplig. Ombudsman får även göra sådana uttalanden som avser att främja enhetlig och ändamålsenlig rättstillämpning.

Vi fortsätter med att företa samma granskning avseende Justitiekanslerns uppgifter och område:

3 § Under justitiekanslerns tillsyn står dessutom

1 kommunala myndigheter och andra myndigheter som ej är statliga,
2 tjänstemän och andra befattningshavare vid myndigheter som avses under 1,
3 andra som, utan att vara knutna till statlig myndighet, innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna deras verksamhet, dock ej ledamöter av riksdagen, kyrkomötet eller beslutande kommunal församling, eller riksdagens anställda och uppdragstagare,
4 tjänstemän och uppdragstagare i statliga affärsverk, när de för verkens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag där staten genom verken utövar ett bestämmande inflytande.

Vi kan med ovanstående texter genomlästa, och ännu i färskt minne, konstatera att det finns absolut inga hinder, för vare sig JK eller JO att vare sig granska eller meddela beslut rörande ovanstående anmälan. Det enda konkreta som bägge egentligen anger såsom skäl för granskningsavslag är det i sammanhanget utomordentligt vaga: "vara återhållsam att uttala sig i frågor som hör till dessa områden."

Låt oss då titta på se hur dessa tre kommuners "investeringar" egentligen utfallit?

- Ystads kommun köpte fastigheten Starshine för 6,25 miljoner kronor för att förhindra Bandidos MC från att förvärva fastigheten. När Ystad kommun nu försöker vidaresälja fastigheten ligger högsta budet drygt två miljoner kronor under inköpspriset.

- Sandvikens kommun betalade totalt 1,5 miljoner kronor för att köpa ut Outlaws MC från flyghangaren i Lemstanäs. Fastigheten har därefter först varit uthyrd till företaget RM Svets och Smide AB, och därefter sålts till detsamma företag för 325000 kronor!

- Linköpings kommun köpte en fastighet där mc-gänget Hog Riders hade sin lokal för 3 miljoner kronor och lät därefter riva huset. Anledningen: Att förhindra Bandidos MC att överta lokalen. Framtida återbäring och användning: Högst osäker!

Vi går raskt vidare och granskar om dessa kommunala köp är lagliga?


Jag citerar ur artikeln: http://www.ystadsallehanda.se/ystad/article728683/Starshine-koumlpet-inte-olagligt.html 

"Så länge syftet med kommunens köp av Starshine har ett allmänintresse, är det lagligt."Det säger förbundsjurist Staffan Wikell på Sveriges kommuner och landsting.
- När det gäller fallet med Ystad kommun kommer fastigheten att göras om till hyreshus vilket gynnar allmännyttan.
- Och så länge det finns ett allmänintresse så är det lagligt, säger Staffan Wikell.
Däremot menar Staffan Wikell att det är svårare för Sandvikens kommun att motivera deras köp av en tom flyghangar vid ett sportflygfält:
- Domstolen är hård med att det måste finnas ett tydligt allmänintresse när kommunen köper en fastighet och Sandvikens kommun säger själva att de inte har nytta av ett hangar.

I efterhand kan vi då konstatera att Ystad kommun inte har fullföljt de ursprungligt uppgivna planerna att förvandla Starshinekomplexet till hyreshus. Inte heller kan Linköping kommuns köp av Hog Ridersfastigheten för att därefter riva densamma och ända upp med en ödetomt, utan planlagd användning, kunna sägas ha betingats av ett allmänintresse! Sandvikens kommun har med stor förlust sålt fastigheten vidare ett privat företag vilket ju knappast heller kan sägas ha ett allmänintresse. Således utefter Staffan Wikells ovanstående uttalande har samtliga kommuner brutit mot lagen!!

Låt oss gå vidare och titta på de punkter jag tog upp i min anmälan och hur utfallat av kommunernas handlande står sig gentemot dessa:

- Kan det vara den enskilda kommunens angelägenhet och uppgift att med skattemedel köpa dessa fastigheter med enda syfte att driva bort mc-klubbar eller obstruera deras etableringsförsök? Rent logiskt och förnuftsmässigt kan det självklart inte sägas vara en kommunal uppgift att inköpa fastigheter utan planerad användning. Då det i efterhand dessutom visat sig fullständigt saknas adekvat användning av dessa fastigheter varför de rivits eller sålts till underpriser, med kommunala förluster som resultat, understryker bara detta faktum!

- Jag vill att JO/JK prövar om inte kommunerna bryter mot kommunallagen 2 kapitlet, 2 paragrafen om att kommunens medlemmar skall behandlas lika då de särbehandlar mc-klubbar? Det torde ju vara uppenbart att mc-klubbarna i de anmälda fallen särbehandlats negativt varför kommunerna också måste sägas ha brutit mot den ovan refererade kommunallagsparagrafen? Kommunerna skulle väl knappast, utan att ha vare sig ett planerat syfte eller en uttalad avsikt, gått in och köpt andra kommunmedborgares fastigheter, eller? Nej, självklart inte!

- Jag vill att JO/JK prövar om det kan sägas vara förenligt med en kommuns uppgifter att köpa fastigheter utan annat syfte än att driva bort nuvarande eller kommande ägare eller hyresgäster, i dessa fall mc-klubbar? Självklart är inte heller detta en kommunal angelägenhet. En kommun skall sörja för medborgarnas bästa och intressen och däri ingår bland annat en god ekonomisk hushållning av de ekonomiska resurser som står till dess förfogande.

- Jag vill att JK/JO prövar om det utgör ett korrekt handlande av kommuner att utan att ha konkreta planer för användningen av en fastighet likafullt inköpa densamma och därvid förslösa skattemedel? Se svaret på alla de övriga frågeställningarna ovan.

- Jag vill att JK/JO prövar om det är förenligt med kommunallagen 1991:900, 8 kapitlet, paragraf 1 § "Kommuner och landsting skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verksamhet som bedrivs genom andra juridiska personer. Lag (2000:889)," att med ovan beskrivna avsikter inköpa fastigheter? Jag tycker att det redan relaterade ekonomiska utfallet av de kommunala fastighetsköpen talar ett tydligt språk härvidlag. Det kan inte med bästa vilja i världen anses vara en god ekonomisk hushållning med dessa förlustaffärer.

- Jag vill att JK/JO prövar om det är förenligt med kommunallagen 1991:900, 8 kapitlet: 2 § "Kommunerna och landstingen skall förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses" att med ovan beskrivna avsikter inhandla fastigheter? Se svaret på föregående fråga!

- Jag vill att JK/JO prövar om kommunernas beslut inte i fortsättningen borde förbjudas utefter grunderna för laglighetsprövning i kommunallagen 10:8. "Ett överklagat beslut skall upphävas, om
1. det inte har tillkommit i laga ordning,
2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget,
3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller
4. beslutet strider mot lag eller annan författning.
Jag anser utefter den genomgång jag företagit frågeställning efter frågeställning att de tborde vara uppenbart för var en läsare att anmälda kommuner förbrutit sig emot punkt 1,2 och 3.

Utefter den logiska granskning vi nu utsatt anmälan, dess olika frågeställningar, laglighetsuttalandet härrörande från förbundsjuristen samt fastighetsköpens ekonomiska utfall torde det vara uppenbart för vem som än läser detta att kommunernas agerande är djupt klandervärt, långt utöver deras befogenheter samt ytterlighetsexempel på vidlyftigt kommunal resursslöseri och kapitalförstörelse!

Varför är då dessa faktum inte lika självklara för JO och JK? De är en del av detsamma samhälle som föst oss ut i kylan och att ta beslut till förmån för mc-klubbarna i dessa frågor kan få förödande konsekvenser för den fortsatta stigmatiseringsprocessen. Därför också detta summariska och oerhört forcerade beslut. Ett beslut där JO endast hänvisar till den kommunala självbestämmanderätten och JK i sin tur underlåter att behandla anmälan då JO redan granskat densamma. Granskat? Ett hänvisande till kommunal självbestämmanderätt är ingen granskning. Det är att vägra ta ansvar för att fullgöra sitt arbetes uppgifter och att inte våga ta ställning mot etablissemangets pågående förföljelsekampanj riktad emot mc-klubbarna. Inget annat. Ty "köpen har vare sig skett utefter ett egentligt behov; betingats av framtidsplanering utefter marknadsmässiga kriterier eller skett i placeringssyfte. Köpen kan därför sägas genomförts uteslutande för att vräka klubbarna.", vilket inte kan sägas vara en kommunal uppgift, inte heller utgöra likabehandling av kommunens medborgare, ej heller vara exempel på god ekonomisk hushållning; eller vara förenlig med lagen emedan det enligt förbundsjuristen inte gynnar allmännyttan ej heller allmänintresset då Ystads kommun frångått de uppgivna planerna att förvandla fastigheten Starshine till hyreshus.

Så med den rent lagliga prövningen: Kan det då sägas vara ett misslyckande att anmälan inte togs upp till ordentlig granskning och att JK eller JO klandrade de utpekade kommunerna och därvid satte ett prejudikat rörande framtida fall? Det kan tyckas så. För mc-kulturen är det dock av väsentlig betydelse att få prövat var gränserna går. Vilka beslut och handlingar riktade emot denna kultur som är möjliga att överpröva och vilka som är omöjliga. Var gränserna för den subkulturella diskrimineringen går. Vi är klokare efter denna prövning. Vad gäller kommuner som uppköper fastigheter utan annan avsikt än att vräka eller förhindra mc-klubbars etablering kommer vi ingenstans den lagliga vägen. Dessa fall är i framtiden hänvisade till att väcka opinion mot det orimliga kommunala slöseriet med skattemedel.

Dock finns ju en annan aspekt med dessa anmälningar: Vem vet kanhända får ett tillräckligt antal summariska behandlingssätt i längden den icke avsedda effekten att det går upp för folk, journalister, debattörer och författare att mc-kulturen faktiskt är utsatt för en massiv demoniseringskampanj och då har också alla anmälningar och skrivelser haft verkan och effekt. Om inte i rättfärdiga och direkta resultat av anmälningarna, så i ett långt mer värdefullt perspektiv; att vi väcker opinion för vår sak och förmår övertyga stora grupper människor om det orättfärdiga i den förföljelse som äger rum mitt ibland oss och framför ögonen på oss.

Peter Schjerva/Nättidningen Payback