Vänsterpartiet

Rossana Dinamarca: Integrationspolitiken kan inte särskiljas från annan politik

Pressmeddelande   •   Okt 16, 2003 16:25 CEST

Rossana Dinamarca formade sitt inlägg i dagens riksdagsdebatt
om "Integration och demokrati" till stark kritik mot folkpartiet:

- Folkpartiet vill gärna ge sken av att de är de enda som på fullt allvar
bryr sig om den växande segregationen. Lars Leijonborg talar
om "invandrarproblematiken". Ordet avslöjar att han anser att problemet
ligger hos invandrarna och det är den vita svenska majoriteten som ska
lösa det. Detta är ett ständigt generalfel i debatten om integration.

- Integration handlar ytterst om rätten till arbete, bostad, att bli lika
behandlad, ha samma möjligheter oavsett ursprung och hudfärg, men
grundläggande är också att integrationspolitiken inte kan särskiljas från
annan politik. Vi invandrare existerar i samma samhälle som alla andra,
vi påverkas, vi tycker och vi ska därför också vara med och bestämma.

· Även om folkpartiet envist hävdar att valfriheten i skolan är en
murbräcka mot segregationen, så ser vi något helt annat: hur skolorna i
våra områden urholkas, vi får inte resurser som täcker behoven. Och när
skolan inte är lika bra för alla försämras förutsättningarna ytterligare
för oss att bli delaktiga i det här samhället.

· En försvagad arbetsrätt, med möjlighet att frångå turordningsreglerna
har påverkat oss, då det oftast är vi som får gå först. I det läget vill
folkpartiet genom den s k jobbgarantin försvaga arbetsrätten, införa
speciella och sämre regler för vissa människor. Vi skulle då tvingas till
en lön som är något högre än socialbidrag, men lägre än lägsta lönen på
arbetsmarknaden. Leijonborg kallar detta skapande av tredje klassens
medborgare för radikalt. Radikalt är det, men bra? Icke.

- Leijonborg pratar om bristen på framtidstro och växande kriminalitet i
betongförorterna. Ser man inte sambanden eller vill man inte se dom? På
mitt första lärarjobb fick jag kontakt med en liten kille på 13 år med
libanesiskt ursprung. När jag frågade vad han ville göra när han blev
stor tittade han på mig och sa: "Vad spelar det för roll vad jag vill?
Ingen vill ha en sån som jag."

- Det är ganska hårt att höra såna ord från en trettonåring. När jag var
i samma ålder drömde jag om att bli journalist och läkare. De barn som
idag växer upp mitt område drömmer inte längre.

- När Leijonborg pratar om "betongförorterna" pratar han om oss som bor
där som passiva, ovilliga att arbeta och att lära oss svenska. Men hans
folkparti försämrade under sin tid vid makten i Stockholm för SFI- undervisningen genom nedskärningar som innebar färre lärare, större
klasser och lägre löner för lärarna. Och om det vore så enkelt att det
bara var svenska språket som saknades, men det är ju så att trots att man
talar flytande svenska så får man inget jobb. Jag vet inte hur lång tid
Leijonborg har tillbringat i en s k betongförort, men vad jag ser varje
dag i Farsta eller hemma på Kronogården i Trollhättan är inte passivitet,
utan snarare maktlöshet och frustration. Därför har vänsterpartiet länge
arbetat för hårdare lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet och vi
kommer fortsätta det arbetet. Vi måste utmana de som har makten – inte
bara tala välvilligt om allas lika värde som socialdemokraterna oftast
gör. Bara en politik som förmår utmana klassamhället och ger människor
med invandrarbakgrund samma rätt till makt, arbete och utbildning kan
bryta underordningen.

Mer information: Rossana Dinamarca, tel. 070-254 24 15

Vänsterpartiet riksdagen 100 12 Stockholm, tfn 08-786 40 00, 
fax 08-21 33 53, e-mail: vansterpartiet@riksdagen.se