Karolinska Institutet, KI

Sång inom demensvården kan lindra besvärande demenssymptom

Pressmeddelande   •   Sep 25, 2003 10:22 CEST

Presskontakt
Ulla Bredberg-Rådén
ulla.bredberg-raden@admin.ki.se
Tel: 08-728 6389
Mobil: 08-728 6389
Fax: 08-335625

--------------------------------------------------------------------------------

I samband med vård av demenssjuka personer anses att vården skall innehålla interventioner som påverkar dem att leva ett så gott dagligt liv som möjligt. Forskningsstudier har nu visat att musik verkar påverka de demenssjuka på ett intresseväckande sätt.


Sjuksköterskan Eva Götell har i sin aktuella avhandling vid Karolinska Institutet undersökt hur vårdarsång (vårdarens sjunger för eller tillsammans med patienten), lyssnande till uppskattad musik under en vardaglig omvårdnadshandling och gemensamma musikstunder påverkade patienter inom demensvård.

I en studie där patienter och vårdare musicerade tillsammans, vittnade en del patienter om att de upplevde att de fick tillbaka förmågan att minnas, när de sjöng sånger de lärt sig sjunga under barn- och ungdomsåren. Upplevelserna verkade vara behagliga. Vårdarna beskrev att patienterna blev lättare att vårda under resten av den dag som de medverkade i musikstunderna. Vårdarna beskrev också att de själva påverkades på ett positivt sätt under musikstunderna.

I en annan studie undersöktes den verbala kommunikationen. Under omvårdnadssituationer, såsom morgontoaletten, reagerade alla patienter med förvirring och hade svårt att tala (afasi) trots att vårdaren ansträngde sig att förklara för patienten vad som pågick. Aggressivitet och skrikande ingick i kommunikationen hos vissa patienter. Trots att vårdarna var skickliga och erfarna lyckades de inte få dessa patienter att upphöra med våldshandlingar och skrik.

I en omvårdnadssituation, där vårdaren sjöng för eller tillsammans med patienten, uppstod en paradoxal påverkan. Ingen patient visade då aggressivitet eller skrikande och alla patienter verkade avsevärt mindre förvirrade. Vårdarna behövde i liten utsträckning tala om vad de höll på med, patienterna förstod ändå vad som pågick.

I en tredje studie undersöktes hur patienters och vårdares rörelser och sinnen (syn, hörsel, känsel) uttrycktes under morgontoaletten. Utan musik hade patienterna en ihopsjunken och obalanserad kroppshållning och deras sinnens verkade dämpade. De verkade också ha svårt att förstå omgivningen. Under vårdarsång däremot förändrades patienternas kroppar och sinnen avsevärt. Patienterna påverkades både i kroppshållning och mimik. Deras känsel verkad också förbättrad, då de själva kände med händerna hur kläder satt på kroppen. Deras rörelser var smidiga, lugna och starka och de verkade också förstå sin omgivning. Kanhända kan det tolkas så att när en patient känner igen sig i sin omgivning upphör han/hon att visa aggressivitet och skrikande.

Sammanfattningsvis visar resultaten i denna avhandling att vårdarsång bör vara en lämpligt sätt att kommunicera inom omvårdnaden av demenssjuka patienter.

Avhandlingens titel:
Singing, background music and music events in the communication between persons with dementia and their caregivers

Författare:
Eva Götell, Neurotecinstitutionen, Karolinska Institutet,
08-52488910 eller e-post: eva.gotell@omv.ki.se

Hela avhandlingen(pdf) och abstract finns på:
http://diss.kib.ki.se/2003/91-7349-613-8/





Referenslänk: