Socialstyrelsen

Segregationen har ökat

Pressmeddelande   •   Mar 28, 2006 11:22 CEST

Majoriteten av Sveriges befolkning har fått det bättre efter 1990-talets lågkonjunktur. Samtidigt står fler utanför såväl arbetsmarknaden som socialförsäkringsskyddet jämfört med 1990. Många av dem är utrikesfödda. Den etniska segregationen har ökat i storstadsregionerna. I de ekonomiskt mycket resurssvaga storstadsområdena bor knappast några infödda svenskar. Det visar Social rapport 2006 som Socialstyrelsen överlämnar till regeringen idag.

Stora grupper har fått det bättre efter den djupa ekonomiska krisen under 1990-talets första hälft. Fler försörjer sig på arbete och färre får ekonomiskt bistånd (socialbidrag). Samtidigt står cirka 6–7 procent av befolkningen helt utanför både arbetsmarknaden och de sociala skyddssystemen, vilket är fler än före 1990-talskrisen. Detta tyder på att den sociala välfärden har polariserats.

En tydlig utveckling är att den etniska segregationen har ökat i storstadsregionerna och sammanfaller allt mer med den ekonomiska segregationen. Det innebär att skillnaderna mellan var fattiga och rika bor alltmer motsvarar skillnaderna mellan var fattiga sydeuropeiska och utomeuropeiska invandrare bor, respektive var bättre situerade infödda svenskar samt övriga invandrargrupper bor.

De invandrare som kom till Sverige under 1990-talet har haft mycket svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, speciellt de som kom i början av perioden. I de mycket resurssvaga storstadsområdena försörjde sig knappt en tredjedel på inkomst av förvärvarbete 2002. Många är arbetslösa, förtidspensionerade, sjukskrivna eller lever på ekonomiskt bistånd.

– Förutsättningarna för grannkontakter i vardagen med såväl infödda svenskar som andra utrikesfödda har minskat för de sydeuropeiska och utomeuropeiska invandrargrupperna. Möjligheten att möta människor med förvärvsarbete och egen försörjning har minskat medan sannolikheten för att bo bland fattiga och biståndstagare har ökat. Speciellt gäller detta uppväxande barn som är mera bundna till sitt grannskap än vuxna, säger Danuta Biterman, projektledare för Social rapport.

Svårigheter för unga vuxna

Unga vuxna står inför fler svårigheter än deras föregångare. Ökad arbetslöshet och längre studietider har ökat risken för fattigdom för den här gruppen. Dessutom har antalet ungdomar som inte har någon känd sysselsättning ökat under den senaste tioårsperioden. Det handlar om ungdomar som varken arbetar, studerar eller söker arbeta. Dessa unga vuxna löper stor risk att marginaliseras även på lång sikt. Att ha problem i övergången mellan utbildning och arbetsliv ökar också risken för andra problem, till exempel ohälsa och missbruk.

Barn i familjer med långvarigt socialbidrag har höga överrisker för ogynnsam utveckling – men inte barn i låginkomstfamiljer

Barn som växer upp i familjer med långvarigt socialbidrag löper stor risk för ogynnsam utveckling, till exempel tidig död, låg utbildning, placering i dygnsvård och tonårsföräldraskap. Detta gäller inte barn i familjer med låg inkomst som klarar sig utan socialbidrag.

Social rapport visar också att barn som växer upp i familjer med en psykiskt sjuk förälder endast har något högre risker för ogynnsam utveckling jämfört med andra barn– såvida familjen inte har socialbidrag. Men om det finns en psykiskt sjuk förälder plus att familjen har långvarigt socialbidrag – då ökar riskerna dramatiskt.

Ungdomsvården måste utvärderas mer

Många barn och ungdomar som varit placerade i familjehem eller på institutioner får problem senare i livet. Det gäller särskilt tonåringar som fått samhällsvård på grund av beteendeproblem. De löper mycket stor risk för till exempel tidig död, kriminalitet, psykisk sjukdom, självmordsbeteende och försörjningsproblem. Knappt hälften av de tonårspojkar som placerades i fosterhem eller på institutioner (HVB-hem) 1991 på grund av beteendeproblem ”klarade sig” i den meningen att de var i livet vid 25 års ålder, att de inte suttit i fängelse och inte dömts till rättspsykiatrisk vård eller skyddstillsyn som påföljd mellan 20 och 24 års ålder.

– Det är viktigt att komma ihåg dessa ungdomar har svåra beteendeproblem från början och vi vet ingenting om hur det skulle gå för dem utan någon behandling. Men de nedslående resultaten väcker onekligen frågan om hur effektiva behandlingsmetoderna är. Trots att man känner till riskerna för skadliga effekter av gruppbehandling av tonåringar har institutionsvården knappt utvärderats alls. Det är hög tid att kvaliteten på institutionsvården granskas och att försök med andra behandlingsmetoder inom och utanför institutionsvården stöds, säger professor Bo Vinnerljung på Socialstyrelsen.

Social rapport 2006 finns på www.socialstyrelsen.se. För mer information, kontakta Danuta Biterman, 08-555 533 24 och Bo Vinnerljung, 08-555 532 13. Social rapport är den fjärde i raden av nationella sociala rapporter som Socialstyrelsen utfört på uppdrag av regeringen. Rapporten ger en aktuell översikt över hur sociala problem förändras i befolkningen.


Det går att prenumerera på Socialstyrelsens medieutskick via e-post. Anmäl dig via media@socialstyrelsen.se.

Presstjänsten nås på telefon 08-555 530 05.