Ingrid Eckerman

Ser vi början på en självmordsepidemi?

Pressmeddelande   •   Feb 08, 2017 12:31 CET

"På 14 februari 2013 en vattentank med 1000 kilo bomb attackerade i mitten av områdes centrum. 130 dog och 250 skadade (kvinnor, mest var barn, eleverna, män och ungdomar)."

Tillägg kl 14.10: Ytterligare ett självmord i Karlstad rapporterat. Nummer fyra denna vecka. 

Idag rapporteras om ytterligare ett självmord bland de afghanska ungdomarna - en pojke i Uddevallatrakten. Det tredje på en vecka.

I svenska tidningar skrivs sällan om självmord. Vi vet att sådana skriverier ofta inspirerar andra och då kan utlösa en epidemi av självmord. Risken är att vi nu sett inledningen till en sådan epidemi.

Idag sprids informationen blixtsnabbt i sociala media. Facebook-grupperna flödar över av kommentarer - ledsna avatarer och hopplöshetens ord från afghaner, från svenskarna trösteord omväxlande med vrede mot dem som åstadkommit detta. 

För närstående är ett självmord en förfärlig händelse. Ännu svårare är det när det gäller en tonåring, på tröskeln till sitt vuxna liv men fortfarande beroende av vuxenstöd. Sorg, saknad och skuldkänslor väcks. 

Alla de som arbetat med ungdomarna, HVB-personal, gode män, lärare, socionomer, ser nu som sin första uppgift att förmå dem att leva vidare - samtidigt som nyheterna sprids om den allt farligare situationen i Afghanistan. 

För dessa ungdomar är självmordet ett högst levande alternativ till att bli kanonmat i Syrien, sexutnyttjad i Afghanistan, narkoman under Kabuls broar eller papperslös någonstans i Europa. Som ensamutvisade till Afghanistan har de små chanser att klara sig på hederligt arbete. 

Under en vecka har tre självmord inträffat. Ytterligare ett i höstas finns bekräftat. Men många ungdomar har "försvunnit". Hur många av dessa som inte längre är i livet vet vi inte. Vi vet inte heller hur det gått för de ensamutvisade. Att låta sig rekryteras som krigare eller heroinist kan ses som ett långsamt självmord.

Lagarna kan inte ändras i en handvändning. Men tillämpningen av dem kan justeras. Så t.ex. behöver man inte utgå från att alla ska få åldern 18+ om de inte kan uppvisa giltiga id-handlingar. Man kan lika gärna följa JO:s rekommendationer att i osäkra fall utgå från uppgiven ålder.

Man behöver heller inte sikta in sig på att det finns några små områden i Afghanistan där det är mindre farligt för gemene man - man kan i stället göra bedömningen att det är farligt i nästan hela landet, och att det är ännu farligare för ensamutvisade ungdomar utan socialt kontaktnät.  

Nu är det upp till politikerna och Migrationsverket att besluta sig: Ska Sverige riskeras utsättas för en epidemi av självmord bland unga flyktingar? Eller ska vi ta till vara den självbild vi har av oss, som ett land som förespråkar mänskliga rättigheter och jämlikhet? Vilken bild vill vi visa internationellt? 

Ingrid Eckerman, pensionerad allmänläkare, chefredaktör för tidskriften AllmänMedicin, initiativtagare till uppropet Stoppa utvisningarn av avghanska ungdomar! 

Det står media fritt att återge denna text med angivande av författare.


Uppropet Stoppa utvisningarna av de afghanska ungdomarna!
Ett stort antal läkare, forskare och andra motsätter sig den nya asyllagstiftningen och dess följder. Vi anser att särskild hänsyn måste tas till de ensamkommande tonåringarna med afghansk bakgrund.
Hemsida med mer information 
Facebook-grupp