Justitiedepartementet

Signalspaning för polisiära behov

Pressmeddelande   •   Jul 21, 2009 13:08 CEST

Utredningen om underrättelseinhämtning för vissa polisiära behov har i dag överlämnat betänkandet Signalspaning för polisiära behov (SOU 2009:66) till justitieminister Beatrice Ask.

Signalspaning har använts i polisens verksamhet - framför allt inom Säkerhetspolisen men också i begränsad omfattning inom den vanliga polisen - sedan andra världskriget. Spaningen har varit begränsad till signaler i etern och verksamheten har fram tills nyligen varit oreglerad med hänvisning till att etern har ansetts fri att spana i. Under senare år har signalspaningen för polisens räkning huvudsakligen utförts av Försvarets radioanstalt.

Utredaren, f.d. generaldirektören Anders Eriksson, har haft i uppdrag att utreda hur Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelser om utländska förhållanden ska kunna tillgodoses på ett rättssäkert och effektivt sätt. Förslagen ska enligt direktiven utformas mot den bakgrunden att Försvarets radioanstalt fortsättningsvis endast kommer att bedriva signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet enligt den inriktning som regeringen, Regeringskansliet eller Försvarsmakten bestämmer. Förslagen ska vidare enligt direktiven tydliggöra förhållandet mellan försvarsunderrättelseverksamheten och polisiär verksamhet.

Utredaren konstaterar att såväl Säkerhetspolisen som den vanliga polisen även fortsättningsvis har ett behov av kunskap om utländska förhållanden genom uppgifter som inhämtas genom signalspaning. Signalspaning kan emellertid innebära avsevärda intrång i enskildas personliga integritet. Utredaren har därför funnit att det bör krävas starka skäl för att i enskilda fall tillåta signalspaning. Sådan spaning bör bara undantagsvis tillåtas. Särskilt när det gäller signalspaning i tråd gör sig integritetsskyddsintressena starkt gällande. Spaning i tråd bör bara få förekomma när allvarliga hot riktas mot nationell eller internationell säkerhet. Sådan spaning bör dock också undantagsvis kunna få användas om redan nu gällande lags förutsättningar för att få använda hemlig teleavlyssning är uppfyllda men sådan avlyssning av olika skäl inte kan anordnas. Frågan om att använda signalspaning ska i varje enskilt fall vägas mot integritetsintresset. Användningen av metoden ska kräva domstols tillstånd samt kringgärdas av omfattande regler i syfte att garantera rättssäkerhet och integritetsskydd samt insyn och kontroll.

Vad särskilt gäller signalspaning i tråd, dvs. den typ av signalspaning som statsmakterna redan beslutat att införa inom ramen för försvarsunderrättelseverksamheten, föreslår utredaren särskilda bestämmelser för att förhindra att polisen får tillgång till annan information som i form av meddelanden går genom tråden än just den information som domstolens tillstånd avsett. Förslaget innebär således att polisen inte kommer att få tillgång till all den information som går genom en avlyssnad tråd utan endast till den information som rör det konkreta fall som motiverat tillståndet att avlyssna. För att säkerställa detta ska polisen inte själv få bedriva signalspaningen enligt den föreslagna lagen. I stället ska spaningen utföras av en från polisen fristående myndighet, Försvarets radioanstalt, som till polisen får överlämna endast den information från signalspaningen som domstolen har bestämt.

Förslaget att en från polisen fristående myndighet, Försvarets radioanstalt, ska utföra signalspaningen motsvarar vad som gäller i andra länder. Också i övrigt har lagstiftningen i andra länder varit till ledning vid utformningen av utredarens förslag, t.ex. vad gäller det från rättssäkerhetssynpunkt viktiga förhållandet att den föreslagna lagen är en befogenhetslagstiftning och inte en inriktningslagstiftning. Sverige har dock en från flertalet andra länder avvikande organisatorisk och rättslig reglering, t.ex. vad gäller att säkerhetstjänsten här är en polismyndighet och frånvaron av s.k. ministerstyre. Det har medfört att de utländska lagregleringarna i stora delar inte har relevans för svenska förhållanden. I de utländska lagregleringarna görs ingen skillnad mellan signalspaning och hemlig teleavlyssning.

Utredarens förslag avser endast signalspaning mot utrikes förhållanden.

Kontakt:
Anders Eriksson
särskild utredare
070-24 41 73


-------------------------
Relaterade publikationer
-------------------------
SOU 2009:66 Signalspaning för polisiära behov (http://www.regeringen.se/sb/d/11385/a/129911)