Svenska Ishockeyförbundet

Stor dag för Surahammar: Ronald "Sura-Pelle" Pettersson och Ove Dahlberg invalda i IIHF:s Hall of Fame

Pressmeddelande   •   Dec 04, 2003 12:26 CET

Det internationella ishockeyförbundet (IIHF) har offentliggjort namnen på de tolv hockeylegendarerna som valdes in till IIHF:s Hall of Fame.
Bland dessa finns svenskarna Ronald "Sura-Pelle" Pettersson och Ove Dahlberg. Den sistnämnde valdes in i kategorin för domare och utnämningen kommer att föräras postumt. Dahlberg gick bort 1997. Båda är födda i Surahammar och var barndomskompisar.
De tolv invalda för 2004:
Ledare: Mike Buckna (CZE), Ladislav Horsky (SVK), Tsutomu Kawabuchi (JPN), Miroslav Subrt (CZE).
Spelare: Rudi Ball (GER) Vitaly Davydov (RUS) Lou Nanne (USA) Ronald "Sura-Pelle" Pettersson (SWE) Nikolay Sologubov (RUS) Frantisek Tikal (CZE).
Domare: Ove Dahlberg (SWE), Yuri Karandin (RUS).
Fullständiga porträtt av pristagarna finns på www.iihf.com
Pristagarna kommer att erhålla sina plaketter under VM i Prag till våren. IIHF:s Hall of Fame introducerades 1997 och man har sedan dess antagit 119 ishockeypersonligheter från 20 länder. Dahlberg kommer att representeras av en anhörig.

Porträtt:
RONALD "SURA-PELLE" PETTERSSON
Född i Surahammar den 16 april 1935. Anses allmänt som en av Sveriges största forwards genom tiderna. Länge stod sig "Sura-Pelles" 252 landskamper som svenskt rekord innan det så småningom passerades av Jonas Bergqvist, 272, och Thomas Rundqvist, 267.
"Sura-Pelle" var, tillsammans med spelare som Sven Tumba, Rolle Stoltz, Lasse Björn, Nisse Nilsson och Ulf Sterner, den som personifierade det svenska ishockeylandslaget och bidrog till att skapa varumärket Tre Kronor under 50- och 60-talet.
Pettersson spelade för moderklubben Surahammars IF mellan 1951 och 1955 då han gick över till Södertälje SK där han blev svensk mästare 1956. Fyra år senare skedde den uppmärksammade övergången då han, tillsammans med kamraten Lars-Eric Lundwall, värvades av Frölundaledaren Bengt "Bittan" Johansson för sammanlagt 4 000 kronor.
"Sura-Pelle" och Lundwall var med och gjorde Göteborg till en hockeystad över en natt och de båda krönte sin tid på Västkusten med det historiska SM-guldet 1965.
Internationellt var "Sura-Pelle" en världsstjärna och han deltog i varje stort internationellt mästerskap från 1955 till 1967. Under den perioden gjorde han 10 VM, där han tog två VM-guld, tre silver och två brons. Han deltog även i tre OS (1956, 1960 och 1964) där silvret 1964 var den största framgången.
"Sura-Pelle" hade kunnat haft fyra OS-turneringar på sin meritlista, men Frölundas bortamatch mot Västerås den 14 december 1967 blev hans sista. Pettersson, som var given i OS-truppen till Grenoble några månader senare, bröt vänsterankeln så svårt att en comeback blev omöjlig. Ironiskt nog gjorde "Sura-Pelle" sin sista landskamp i Prag, i den stad han till våren kommer att ta emot plaketten som bevis för det eviga medlemskapet i IIHF:s Hall of Fame.
Pettersson blev nästan omgående tränare efter den avslutade karriären. Under sin coachkarriär hann han med att leda bl.a. Frölunda, det svenska juniorlandslaget, Tre Kronor och även det norska landslaget. Ronald "Sura-Pelle" Pettersson bor i Göteborg och han missar sällan en en Frölundamatch i Scandinavium, där hans tröja nummer 14 hänger i taket.

OVE DAHLBERG
Född i Surahammar den 12 april 1931. Dahlberg var tveklöst den bäste ishockeydomaren i Europa på 60- och 70-talet. Internationella Ishockeyförbundet anlitade Dahlberg till alla stora turneringar under den perioden och svensken var en av de få som fick äran att döma praktiskt taget varje match av finalkaraktär.
Så gott som alla matcher mellan de dåvarande bittra rivalerna Tjeckoslovakien och Sovjetunionen hade Ove Dahlberg som rättsskipare. Bäst minns man den klassiska OS-matchen 1968 i Grenoble mellan de östeuropeiska giganterna och även de båda CCCP-CSSR matcherna under Stockholms-VM 1969. Dessa spelades drygt ett halvår efter Sovjets invasion i Tjeckoslovakien och var en av hockeyhistoriens mest känslomässigt laddade. Dahlbergs fasta grepp och pondus gjorde att matcherna aldrig urartade.
Dahlberg fick 1972 döma i den historiska serien över åtta matcher mellan Sovjet och Kanada, första gången som NHL-spelare ställdes mot Sovjets s.k. amatörer. Vid sidan av de nämnda hatmatcherna i Stockholm 1969, utgjorde denna utmanarserie det mest svårdömda uppdrag som hockeyvärlden dittills skådat. Korridormygel och politik gjorde att Dahlberg, den klart bäste av domarna i den matchserien, dribblades bort från att få döma den sista och åttonde matchen.
Svensken var ett självklart val när den första Canada Cupturneringen skulle spelas 1976 och Dahlberg var på isen när Team Canada spelade den andra, avgörande, finalmatchen mot Tjeckoslovakien i Montreals Forum. Ännu en gång visade Dahlberg sin storhet och integritet när han vid ställningen 4-4 i sudden-death två gånger (båda gångerna helt korrekt) dömde bort kanadensiska mål, innan Kanadas Darryl Sittler så småningom avgjorde med en klassisk fullträff.
"Hemligheten" bakom Dahlbergs storhet som domare var att han hade känsla för spelet då han själv spelade både ishockey och fotboll på högsta nivå. Han var back i Surahammars division II-lag i fotboll och som hockeyspelare gjorde han till och med två landskamper, båda 1954. Ove dömde även fotboll på högsta nivå och gjorde som FIFA-domare två VM-kvalmatcher.
Ove Dahlberg avled i en hjärtinfarkt i sömnen den 9 januari 1997. Han blev 65 år gammal.
Svenskar som hittills blivit förärade i IIHF:s Hall of Fame: Curt Berglund (2003), Sven Bergqvist (1999), Lasse Björn (1998), Rudolf "R:et" Eklöw (1999), Bengt-Ake Gustafsson (2003), Arne Grunander (1997), Anders Hedberg (1997), Leif "Honken" Holmqvist (1999), Tomas Jonsson (2000), Håkan Loob (1998), Nisse Nilsson (2002), Börje Salming (1998), Ulf Sterner (2001), Roland Stoltz (1998), Arne Strömberg (1998) och Sven Tumba (1997).

Källa: Internationella Ishockeyförbundet