Fackförbundet ST

Stor majoritet vill ha öppna tillsättningar av statliga chefstjänster

Pressmeddelande   •   Mar 03, 2006 09:01 CET

Pressmeddelanden från Fackförbundet ST
DN Debatt idag

***Stor majoritet vill ha öppna tillsättningar av statliga chefstjänster***

Medborgarnas relation till staten är en känslomässig affär, vars nyckelord är
tillit - tillit att staten gör det den lovar och att alla medborgare behandlas
lika. Medborgarna väljer via den representativa demokratin att överlämna en
del av den egna makten till en gemensam nivå övertygade om att inga enskilda
eller regionala särintressen ska få inkräkta på rättssäkerhet och rätt till
likabehandling.

Tillit byggs förvisso även på mer handfasta begrepp som leverans och resultat
och vissheten om att medborgarna får det de gemensamt har "beställt". Det
handlar inte om att man som enskild medborgare kan eller ens bör älska allt i
staten. Men det nationella uppdraget är tänkt att utgöra en garanti för något
större - i motsats till begrepp som godtycklighet, slump, korruption,
inkompetens och favorisering.

Med jämna mellanrum anklagas både myndigheter och dess chefer för att gå i
regeringens ledband. Det behöver inte innebära att anklagelserna är sanna, men
blotta misstanken är allvarlig. Generaldirektörer anklagas för att inte ha
rätt kompetens eller för att ha blivit utsedda på grund av rätt
partitillhörighet. Tyvärr får de sällan chansen att bevisa motsatsen. Idag är
regeringens tillsättningsförfarande slutet, utan insyn för allmänhet eller
möjlighet för intresserade att ens söka tjänsterna, eftersom de inte ens
annonseras ut. En generaldirektör kan alltså inte leda i bevis att hon eller
han blivit utsedd i konkurrens med andra eller att de uppfyller kravprofilen
väl. Många önskar att de kunde det.

På uppdrag av Fackförbundet ST har TEMO frågat drygt 1 000 personer från 16 år
och uppåt om hur de ser på tillsättningen av de högsta chefstjänsterna i
staten. Anser de att dagens system, där regeringen i ett slutet förfarande
sköter tillsättningen, är bra? Eller anser de att det bör ändras? En stor
majoritet, 71 procent, tycker att dagens system ska ändras och att
tillsättningarna ska ske öppet. 17 procent anser att nuvarande ordning är bra
och 12 procent har svarat "osäker, vet ej".

Vi ville också veta om förtroendet för statliga myndigheter skulle påverkas om
ett öppet tillsättningsförfarande infördes? Skulle en sådan enskild förändring
i sig kunna bidra till att öka förtroendet för myndighetssverige? 62 procent
svarar att förtroendet skulle öka, 26 procent att det inte skulle påverkas och
nio procent är osäkra/vet ej. Män (67 procent) anger oftare än kvinnor (58
procent) att deras förtroende skulle öka.

Personer mellan 30 och 59 år uppger oftare än andra att systemet bör ändras
och att deras förtroende skulle öka som resultat av en sådan förändring. På
samma sätt utmärker sig de med högre utbildning, personer i det högre
inkomstintervallet och privatanställda gentemot offentliganställda. Borgerliga
väljare (80 procent) anser i större utsträckning än s/v/mp (66 procent) att
systemet bör ändras. Borgerliga väljare (76 procent) anger också oftare än
s/v/mp (54 procent) att förtroendet skulle öka om en ändring skedde till ett
öppet förfarande.

Men faktum kvarstår. Majoriteten av de tillfrågade, oavsett kön, utbildning
och partitillhörighet, önskar ett öppet tillsättningsförfarande.

Av svaren kan man vidare utläsa att personer i åldersspannet 16-29 år avviker
markant. 44 procent anser att systemet bör ändras, men hela 29 procent anser
att dagens system är bra. 27 procent är osäkra/vet ej. 44 procent i samma
åldersspann svarar att deras förtroende för statliga myndigheter skulle öka om
systemet ändrades och 39 procent svarar att det inte skulle påverkas.

Det går också att utläsa att personer utanför arbetsmarknaden, pensionärer
exkluderade, i större utsträckning tycks anse att dagens system är bra (25
procent) och i lägre utsträckning (46 procent) anser att det bör ändras. En
relativt stor grupp, 26 procent, är osäkra/vet ej.

Likaså ensamstående föräldrar med barn utmärker sig avvikande, då de i större
utsträckning än andra är nöjda med dagens system. Denna svarsfördelning
avspeglar sig även i svaren om förtroendet för statliga myndigheter skulle öka
vid en förändring av dagens system.

Likväl svarar flest även i senast nämnda grupper att dagens system bör ändras
till ett öppet tillsättningsförfarande. I övrigt är avvikelserna intressanta i
sig. Kan skillnaderna i svar bero på tidsbrist eller rentav utanförskap?
Undersökningar från Ungdomsstyrelsen och andra aktörer kanske här kan vara
till nytta för den som önskar problematisera och göra djupare analyser.

Det kan vara av intresse att notera att det i de två ställningstagandena inte
finns några större skillnader mellan de tre storstadsregionerna jämfört med
övriga städer och glesbygd.

Från tid till annan anklagas vissa myndigheter för att bedriva politisk
opinionsbildning, något ingen myndighet ska ägna sig åt.

Samtidigt finns tendenser som tyder på att myndighetsbegreppet håller på att
förflackas.
Det är inte ovanligt att statliga organ, förutom våra lärosäten, i huvudsak
ges forskande, utredande och informationsspridande uppdrag. Då syftar vi inte
på informationsinsatser direkt kopplade till lagstiftning, som till exempel
Skatteverkets kampanj mot svartarbete. Man kan fråga sig om
samhällsutvecklingen hade kommit fullt så långt, om denna typ av statliga,
kunskapsgenererande organ inte hade funnits. Samtidigt finns statliga organ
vars huvudsakliga uppgift är ren myndighetsutövning, kopplad till
lagstiftning, rättssäkerhet och likabehandling. För att komplicera saken
ytterligare, befinner sig många statliga organ någonstans mitt i mellan, i en
otydlig gråzon - en gråzon som är olycklig både ur medborgarnas och de
anställdas perspektiv.

På sikt krävs en renodling i form av ökad tydlighet. De statliga organ som i
huvudsak handhar myndighetsutövning, bör kallas myndigheter och inget annat.
De statliga organ som i huvudsak ansvarar för utredning, forskning och
kunskapsspridning, bör ges andra namn, till exempel institut eller forum. Det
skulle öka tydligheten gentemot medborgarna - för på myndigheter har man rätt
att ställa krav kopplade till lagstiftning, likabehandling och rättssäkerhet.

Vi önskar koppla debatten till faktumet att begrepp som ämbetsverk och
oväldiga ämbetsmän har gått ur tiden. Det är inte önskvärt att helt återgå
till det gamla. Men allt gammalt är inte dåligt, och ibland försvinner barnet
med badvattnet. Det är dags att återigen väcka debatten om oväld,
likabehandling och rättssäkerhet. Idag riskerar myndighetsbegreppet att
förflackas när fokus enbart ligger på ramanslag, mål- och resultatstyrning.
Det riskerar att bli en enda röra, där varken myndighetsutövning eller
kunskapsgenererande uppdrag går att uppfylla tillfredsställande. Pengarna ska
tas ur samma påse, och myndighetsutövning i sig ger inga extra pengar, när
ramanslaget inte räcker. I värsta fall måste resurser tas från de
kunskapsgenererande uppdragen, som inte heller blir utförda.

STs medlemmar är vana vid att de själva och myndigheterna granskas och ibland
kritiseras av både medier och allmänhet. Det kan vara jobbigt om kritiken är
felriktad; när de anställda bara gör sitt jobb utifrån de lagar och regler som
finns. Men granskningen är angelägen och gynnar alla. För det statliga
uppdraget är unikt. Att jobba i staten kräver något extra. Det sker på allas
vårt uppdrag och ställer därmed speciella krav. Ytterst handlar det om tillit,
rättssäkerhet, likabehandling, legitimitet och integritet.

Den svenska statstjänsten och statstjänstemannarollen har utvecklats och
effektiviserats. De anställda är redan idag de högst utbildade jämfört med
andra sektorer. Samtidigt har utbildningsnivån i hela samhället höjts, och
idag är det naturligt att de som nyanställs har en högskoleutbildning. Likväl
kommer kraven på vidareutbildning inom statstjänsten att öka, inte minst med
hänsyn till globalisering och EU-samarbete. Det är därför inte övermodigt att
påstå att den svenska statstjänsten behöver de allra bästa, oavsett vilka
yrken, befattningar eller roller vi talar om. För att åstadkomma det, måste
staten lyckas att bli en tilldragande arbetsgivare. Myndigheternas integritet
och status måste höjas, i takt med medborgarnas och omvärldens ökade krav -
krav som givetvis är motiverade. Utformandet av en tilltalande statstjänst
ligger i allas intressen, eftersom det ger förutsättningar för goda resultat,
rättssäkerhet och i övrigt en säker leverans.

Som ett led i detta arbete, kräver därför Fackförbundet ST

- ett öppet ansökningsförfarande vid tillsättningen av de högsta
chefstjänsterna i staten. Det skulle gynna både generaldirektörer och
medborgare.
- tydliga och offentliga kravprofiler vid sådana tillsättningar. Berörda
riksdagsutskott bör ges möjlighet att granska grunden för kravprofilerna för
de myndigheter som sorterar under respektive utskotts ansvarsområde.
- att varje politiskt parti som kandiderar till riksdagen kan presentera
lösningar på hur myndighetsbegreppet inte ska urholkas ytterligare, eftersom
det handlar om rättssäkerhet och medborgarnas rätt till likabehandling.

Annette Carnhede,
förbundsordförande, Fackförbundet ST


--
Lena Gennemark Edsbäcker, pressekreterare
Fackförbundet ST - www.st.org
Mobiltel 070 314 52 73
E-post lena.gennemark@st.org
Tel 08-790 52 73
Fax arb 08-723 03 55

Besöksadress: Sturegatan 15
Postadress: Box 5308, 102 47 STOCKHOLM
Tel vxl 08-790 51 00