Havsmiljöinstitutet

Styrkor och svagheter i data från marin miljöövervakning

Pressmeddelande   •   Dec 09, 2013 11:04 CET

I en rapport från Havsmiljöinstitutet görs för första gången en samlad kvalitetsgranskning av nästan alla insamlade och tillgängliga regionala, fysikaliska-kemiska havsmiljödata. Granskningen visar på en del kvalitetsbrister i regionala marina miljöövervakningsdata. Bristerna kan till exempel göra det svårt att bedöma effekterna av de åtgärder som sätts in för att förbättra miljön i havet.

Regional marin miljöövervakning har pågått i olika skepnader i nära ett halvsekel. Insamlade data från dessa program ligger till grund för beslut inom svensk havsmiljöförvaltning. Därför är det viktigt att data är så korrekta, representativa och tillgängliga som möjligt.

Längs den svenska kusten finns drygt tjugo regionala kustvattenprogram som tillsammans omfattar hundratals stationer. På många platser genomförs mätningar varje månad så länge isförhållandena tillåter. Vid varje station tas prover på flera djup och på varje djup tas prover för flera olika parametrar så som salthalt, temperatur, näringsämnen, surhetsgrad, klorofyll och liknande. Varje månad registreras alltså tusentals nya mätvärden. Sannolikheten att det smyger sig in felaktigheter är därmed inte försumbar.

Genom att utarbeta en ny metod för att granska alla data har Havsmiljöinstitutet kunnat dokumentera både styrkor och svagheter i den regionala övervakningen av havsmiljön.

– Generellt håller data från de regionala kustvattenprogrammen tillräckligt hög kvalitet för att ge en övergripande bild av kustvattnens kemiska status, säger Anders Grimvall, forskningssamordnare vid Havsmiljöinstitutet.

Men rapporten pekar också på flera brister.

– Systematiska mätfel förekommer hos flera utförare och därför kan det vara svårt att göra korrekta trendanalyser på flera mätserier, till exempel totalfosfor och totalkväve. Sådana mätfel kan även innebära svårigheter att bedöma effekter av åtgärder, säger Anders Grimvall.

Ett sätt att komma till rätta med problemen är att svenska havsmiljödata förses med bättre information om ändrade metoder, detektionsgränser och opålitliga mätvärden. I rapporten rekommenderas också att retrospektiva analyser av insamlade data bör utföras mer regelbundet för att kvalitetsbrister ska upptäckas lättare och snabbare.

– Trots en i många stycken god datakvalitet kan de svenska marina miljödata bli ännu bättre, med relativt enkla medel, säger Anders Grimvall.

Kontakt: Anders Grimvall, anders.grimvall@havsmiljoinstitutet.se, 031-786 6634.

Rapport: Johanna Elam och Anders Grimvall, Kvalitetsgranskning av fysikalisk-kemiska data från den regionala havsmiljöövervakningen. Havsmiljöinstitutets rapport nr 2013:2


Med analyser, synteser och information bidrar Havsmiljöinstitutet till att öka förståelsen och medvetenheten kring miljösituationen i havet. Verksamheten är ett samarbete mellan fyra universitet: Umeå universitet, Stockholms universitet, Linnéuniversitetet och Göteborgs universitet.