Moderaterna

Sveriges roll i en förändrad värld

Pressmeddelande   •   Okt 24, 2005 15:43 CEST

I dag, måndagen den 24 oktober, talade moderatledaren Fredrik Reinfeldt vid Utrikespolitiska Institutet under rubriken Sveriges roll i en förändrad värld.

Ladda ner anförandet här »
http://www.moderat.se/pdffiler/20051024.pdf

Det talade ordet gäller.

Det oväntade kommer att inträffa. Vi måste hela tiden ställa oss frågan om vi står så väl rustade för framtiden som vi någonsin kan. Om det så gäller terrorism, naturkatastrofer eller globala epidemier.

För ett parti som moderaterna, som tar sin utgångspunkt i människors liv och vardag och som drivs av ett starkt frihetspatos, måste varje samhällsförändring vägas mot vår ambition att ge varje människa utökat beslutsutrymme över sitt eget liv.

Dagens globaliserade värld erbjuder många nya möjligheter och nya utmaningar. Globaliseringen i sig skapar ett förändringstryck. För många människor skapar detta osäkerhet om det liv och det arbete som de vant sig vid kommer att se likadant ut. Det går dock inte att gömma sig för den förändring som kommer. Om inte vi söker upp världen, så söker världen i den meningen upp oss.

Vår attityd bör vara att använda Sveriges fulla potential för att möta och med människors bästa för ögonen hantera globaliseringen. Vi måste våga tänka nytt och framåt. Annars tänker andra åt oss. Och vi måste våga ta ansvar och markera vilja att finnas med.

I en förändrad värld måste vi vägledas av en tydlig vision.

Visionen om en fredligare värld gjorde att representanter för andra världskrigets segrarmakter för sextio år sedan samlades i San Fransisco för att bilda världsorganisationen Förenta Nationerna.

Det var framsynta politiker som efter andra världskriget beslutade att de tidigare fienderna Frankrike och Tyskland måste knytas samman i ett tätt europasamarbete.

Vilken vision har vi dag?

Vi måste hitta rätt balans mellan globaliseringens möjligheter och utmaningar.
Det handlar om att knyta världen närmare oss och inte vara rädda för förändringar
Det handlar om att säkra stabilitet och ekonomisk tillväxt i Europa,
Det handlar om att sprida demokrati till EU:s grannländer

Låt oss börja med att slå fast att fria människor i ett tryggt närområde, ett starkt europasamarbete, en stark transatlantisk länk och ett globalt system med tydliga spelregler är avgörande för det liv vi lever i Sverige, för svensk ekonomi och säkerhet.

* * *

Vilken roll förväntar sig våra medborgare att Sverige skall ha på den internationella scenen?
Vilka är möjligheterna?
Vilka är utmaningarna?
Och vilket ansvar har vi som nation?

Detta är viktiga frågor i en allt mer komplex värld som präglas av snabba föränd-ringar. Om vi skall finnas med vid frontlinjen så krävs det helhetssyn, flexibilitet och nytänkande för att kunna värna svenska värderingar och intressen.

* * *

Det finns ingen skillnad mellan socialdemokratisk och moderat utrikespolitik hör jag ofta. Men det gör det. Det finns stora skillnader.

I synen på
människors rätt att bestämma över sitt eget liv,
globaliseringen,
europasamarbetet,
närområdet
säkerhetspolitiken
och biståndet

Inom socialdemokratin försöker man hålla globaliseringen på avstånd. Det är inte så konstigt. Globaliseringen sätter fingret på en av socialdemokratins ömmaste punkter. Att våga förändra och förnya sig.

I Europasamarbetet saknas en tydlig svensk röst som kämpar för starkare ekono-misk tillväxt i unionen. Som kämpar för att EU skall ha en starkare roll på den internationella scenen. Och att EU skall ta ett större ansvar för säkerheten i Europa. Det kanske inte är så konstigt när vänster- och miljöpartiets inflytande ständigt ökar över Europapolitiken.

Närområdets potential utvecklas inte. Det nordisk-baltiska samarbetet gnisslar. Rysslandsrelationen försummas och diktaturen Vitryssland har glömts bort.

I säkerhetspolitiken är socialdemokraterna fortfarande i bärande delar det förflut-nas fånge. Regeringen fortsätter det gamla reptricket att vara med, utan att vara med. Sverige är idag mer Natoanpassat än många Natoländer.

Inom biståndet handlar det bara om att öka volymen istället för att säga vad vi skall använda biståndet till. Regeringen vill öka från 20 miljarder till närmare 30 miljar-der. Därmed börjar biståndet komma upp i nivåer som närmar sig försvarsbudge-ten.

I alla dessa avseenden vill vi se andra möjligheter och lösningar.

* * *

Det viktigaste som just nu sker är att de flesta av världens länder och faktiskt också enskilda människor hänger ihop i en omfattning som är ny. Vi har blivit mer beroende av varandra.

Idag vävs traditionell utrikespolitik samman med ekonomi, handel och utveck-lingsfrågor. Men också energi- och råvaruförsörjning. Möjligheterna globaliseras, men det gäller också hoten.

En naturlig del av vår utrikespolitik är att främja svenska ekonomiska intressen. Genom utrikespolitiken kan vi mer aktivt bidra till att skapa tillväxt och välstånd i Sverige. Bland annat genom att säkerställa att så många utländska verksamheter som möjligt kan etablera sig i Sverige. Omvärldens tilltro till och intresse för Sverige kommer att avgöra vår framgång.

Vi måste möta utmaningarna i den globala ekonomin. Konkurrensen ökar när eko-nomierna i världen binds samman. Alltmer är det så att en viss vara eller tjänst lika gärna kan produceras billigare någon annanstans än i Sverige.

Sverige har under lång tid visat att vi hävdar oss väl i internationell konkurrens. Det skall vi fortsätta med. Men detta ställer ökade krav på oss på hemmaplan. Vårt utbildningssystem måste hålla hög kvalitet. Näringsklimatet måste vara sådant att möjligheterna till kreativitet och företagande tas tillvara på bästa sätt. Och vi måste ständigt våga förnya oss.

Inom utrikespolitiken måste vi i allt större utsträckning söka samarbetslösningar. Eftersom problemen oftast är gränsöverskridande, måste också lösningarna vara det.

Inom utrikespolitiken måste Sverige sträva efter att försvara det öppna internationella utbytet, byggt på samarbete, fritt ekonomiskt utbyte på marknadsekonomisk grund liksom demokratiska och rättstatliga principer.

Internationellt samarbete är inget självändamål, utan en nödvändighet. Det är nödvändigt för att vi skall kunna värna svenska intressen och värderingar. De institutioner vi verkar genom är inte heller självändamål. De är nödvändiga för vår säkerhet. Vi måste arbeta för att göra dem mer effektiva.

Vi måste kunna hantera de nya hoten, liksom de gamla. Internationell terrorism, spridning av massförstörelsevapen, organiserad brottslighet och människosmuggling, naturkatastrofer, väpnade konflikter, globala epidemier, för att nämna några. Alla är de på olika sätt ett hot mot det internationella samfund som vi är en del av.

Bara i år har hundratusentals människor förlorat sina liv i naturkatastrofer. En halv miljon kvinnor och barn kommer att utsättas för trafficking . Miljoner kommer att dö i aids och andra epidemier. Och många unga människor kommer att dras in i missbruk när tonvis med heroin från Afghanistan hamnar på Europas gator och torg.

Europa

Den Europeiska unionen är grunden för vår säkerhetspolitik. Det är framför allt genom EU-medlemskapet som Sverige kan stärka sin roll på den internationella scenen. Det gäller också i närområdet. Om vi agerar tillsammans med 24 andra EU-länder i Vitryssland finns det en helt annan kraft än om Sverige agerar på egen hand.

Vår europeiska samarbetsmodell måste vara så stark att vare sig fanatisk nationalism eller religiös fanatism kan bli ett hot mot fred och stabilitet i Europa. Vi får aldrig ta europasamarbetet för givet. Vi borde vara mer rädda för ett för svagt europasamarbete än ett för starkt.

EU befinner sig utan tvekan i en period av svårigheter, efter nederlagen i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna om den nya konstitutionen.

Vi har lärt oss läxan att den Europeiska unionen inte kommer att kunna fungera i framtiden om EU:s institutioner förknippas mer med byråkrati och självbespegling än konsekvent agerande gentemot gränsöverskridande samhällsproblem. EU behö-ver ett mer effektivt ledarskap som har förmåga att fatta beslut som gynnar hela unionen.

I flera EU-länder råder svag ekonomisk tillväxt till följd av överreglerade ekonomier.

EU:s bidrag till Europas och därmed även Sveriges - säkerhet och stabilitet är oundgänglig. Men EU: betydelse sträcker sig också bortom Europas gränser.

Vi ser hur EU successivt tar ett bredare ansvar för globala problem. Därmed ökar våra förutsättningar att påverka den globala dagordningen. EU har också kommit att bli en positiv kraft när det gäller krishanteringsinsatser. EU:s dragningskraft visar sig också tydligt i den framgångsrika utvidgningen.

Vi tror på ett EU som fortsatt utvidgas. Att EU växer betyder inte att vi sänker kraven.

Det måste bli en del av vår framtida verklighet att Turkiet med sin närhet till Europa får stöd för en marknadsekonomisk och demokratisk utveckling inom ramen för EU. Det skulle ge ett stabilare och säkrare Europa för oss alla och bidrar till ett Europa som kan hävda sig i den globala ekonomin.

Den orangea revolutionen i Ukraina är något av det viktigaste som har hänt i Europa på senare år. Ukrainas strategiska betydelse för vår del av Europa får inte underskattas. Sverige kan spela en nyckelroll för att säkra att EU:s relationer med Ukraina successivt stärks.

Vi bör verka för att Ukraina skall få ett medlemskapsperspektiv. Men tiden är kort. Det fönster som öppnades i samband med den orangea revolutionen kan komma att stängas snabbare än vi tror. Utmaningarna inför nästa års parlamentsval är många. Låt oss inte missa vår chans att hjälpa Ukraina.

Moldavien är ett av Europas fattigaste länder och bland de mest korrumperade län-derna i världen. Vi kan göra mer för att hjälpa landet att genomföra nödvändiga politiska och ekonomiska reformer.

Mycket av den organiserade brottsligheten som även drabbat Sverige har sina rötter i öst. Det gäller vapen- och narkotikasmuggling och människohandel.

Många av kvinnorna som drabbas av trafficking kommer från Ryssland, Ukraina, Vitryssland och Moldavien.

Det är kvinnor som frestas med löften om välbetalda jobb, men som istället smugglas över gränser för att sedan tvingas in i prostitution. Varför tar inte Sverige krafttag mot detta? Vi kan börja med att stärka tullens och polisens kapacitet.

Den Europeiska unionen bär ett särskilt ansvar för att säkra freden på Balkan. Om det är någonstans Europas trovärdighet ställs på spel så är det här.

För bara tio år sedan stod regionen i lågor. Hundratusentals oskyldiga civila döda-des och miljoner människor tvingades fly från sina hem. Många flyktingar hamnade i Sverige.

För länderna på Balkan är hoppet om framtida EU-medlemskap en viktig källa till ökad framtidstro och drivkraft för fortsatt reformarbete. Sverige bör aktivt verka för att länderna på Balkan har ett tydligt medlemskapsperspektiv. Det är viktigt att inte ge näring åt de anti-demokratiska och anti-reformistiska krafterna på Balkan.

En varaktig lösning i Kosovofrågan måste garantera långsiktig regional stabilitet. Om vi skulle misslyckas på nytt i Kosovo kommer vi att betala ett högt pris under decennier framöver.

Sverige måste öka sin truppnärvaro i Kosovo. De neddragningar som vi hittills sett har inte tagit hänsyn till den farliga situation som skulle kunna uppstå.

Ingen plats i världen rymmer så många olika kulturer och språk som Kaukasus. Få platser är så explosiva. Samtidigt växer regionens betydelse ur ett energiperspektiv. Det är genom denna region som många olje- och gasledningar från Kaspiska havet når Svarta havet.

Vi bör öka vår närvaro i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien och bistå länderna att bygga upp fungerande demokratiska institutioner och stödja ekonomiska reformer. Och vi måste bidra till projekt som syftar till att minska mängden vapen i området. Här finns gott om utrymme för EU att genomföra förebyggande krishanteringsinsatser.


Närområdet

Närområdet är den viktiga basen för vår internationella roll. Det nordisk-baltiska samarbetet är en styrka som vi skall värna om.

Vi kan göra mycket mer för att säkra att Östersjön blir Europas starkaste tillväxt-område. Genom att stärka samarbetet kring handel och företagande. Vi skall också vidareutveckla samarbetet kring miljöproblem, organiserad brottslighet och icke-spridning. Det gör vi genom att stärka samarbetet inom befintliga samarbetsorgan.

Våra baltiska grannländer har genomgått en enastående utveckling de senaste femton åren. Från ockuperade nationer till självständighet. Den tid då Sveriges röst saknades för balternas sak har vi nu en gång för alla lagt bakom oss.

Genom målmedvetenhet och eget hårt arbete har de baltiska länderna intagit sin rättmätiga ställning som medlemmar i både EU och Nato. De har kunnat välja sin egen säkerhetspolitiska väg, vilket har stärkt säkerheten i vår region. Det har också lagt grunden för en mer dynamisk miljö i Östersjöområdet. Det skall vi bygga vidare på.

Ryssland har en självskriven plats i ett östersjösamarbete mellan jämbördiga länder. Samarbetsrelationen med Ryssland är viktig för Sverige liksom för EU. Vi borde verka för ökat utbyte mellan våra samhällen, inte minst på utbildnings- och kulturområdet. Här kan Sverige tjäna som föredöme i EU-kretsen.

EU och Ryssland har många gemensamma intressen att driva i det internationella samarbetet.

Men det finns också många frågetecken kring den långsiktiga trenden i Rysslands politiska och ekonomiska utveckling.

Höga oljepriser gynnar den ryska ekonomin, men riskerar att bidra till att nödvändiga reformer skjuts på framtiden. Om Ryssland skall kunna ta till vara sin potential i den globala ekonomin måste investeringsklimatet förbättras. Inte minst krävs öppna institutioner.

En demokratisk utveckling i Ryssland förutsätter en fungerande rättsstat. Korruptionen måste bekämpas med full kraft och media måste återfå sin frihet.

Det är viktigt att Ryssland känner sig tryggt inom sina egna gränser, men vi kan inte acceptera en rysk politik som negativt påverkar utvecklingen i grannstaterna. Vi kan inte heller acceptera övergrepp mot civilbefolkningen i Tjetjenien.

Det sista fria universitetet har stängts i Vitryssland. För några veckor stängdes en av de sista fria tidningarna i landet. Oppositionella försvinner för att aldrig återvända. Rullgardinen håller sakta, men säkert på att dras ned över Vitryssland. Allt detta sker i vårt närområde.

Vitrysslands huvudstad Minsk ligger närmare Stockholm än Luleå. Vi kan inte acceptera att ett land i vår geografiska närhet glöms bort. Det är vår skyldighet att göra mer för att stödja de demokratiska krafterna i Europas sista diktatur.

Ett första steg vore att öppna en svensk ambassad i Minsk och EU-kommissionen borde upprätta ett kontor. Tillsammans med länder som Polen och Litauen bör Sverige kämpa för att Vitryssland hamnar högre på EU:s dagordning.

EU bör tydligt stödja planerna på att upprätta ett vitryskt exiluniversitet i Litauen. Ett universitet som kan erbjuda vitryska studenter framtidshopp. Vid presidentvalet nästa sommar måste vi kämpa för en internationell närvaro.

Vi skall inte underskatta miljöfrågornas betydelse för att uppnå demokrati i det tidigare östblocket. Vi har sett det i Polen, vi har sett det i Baltikum och jag tror att vi kommer att se det i Vitryssland.

När människor ser hur deras liv slås i spillror av den miljöförstöring som så tydligt kan kopplas till kommunistiska regimer, då blir demokratin ett avgörande instru-ment för att kunna påverka.

Globala frågor

Stater måste kunna lösa konflikter med varandra på ett fredligt sätt. Personer som begår krigsförbrytelser, terrorhandlingar eller deltar i etnisk rensning måste ställas inför rätta. Men detta är inte lika självklart som det låter.

I dag pågår ett stort antal väpnade konflikter runt om i världen. Av dem är en majoritet interna konflikter. Bara i Afrika har under de senaste tio åren miljoner civila dödats i olika inbördeskrig som ibland också utvecklats till regionala konflikter.

FN:s säkerhetsråd har det övergripande ansvaret för internationell fred och säkerhet. Men rådet paralyseras många gånger av vetot eller saknar den politiska viljan att agera.

Irakkriget har visat vikten av att vi får klarare riktlinjer kring maktanvändning. Hur ser vi på situationer där länder år ut och år in vägrar att efterleva FN-beslut? Vad händer med FN:s trovärdighet när länder öppet trotsar världsorganisationen?

Erfarenheterna visar att om inte internationell rätt kan följas upp med hot om våld kan vi inte klara av otillförlitliga stater eller andra hot mot internationell fred och säkerhet.

Våldsanvändning måste alltid vara sista utvägen, men den måste samtidigt vara möjlig att tillgripa i nödsituationer. Våldsanvändningen bör föregås av beslut i FN:s säkerhetsråd.

Men det internationella samfundet måste också kunna ingripa i situationer där FN:s säkerhetsråd inte tar sitt ansvar. Vi kan inte ställa oss vid sidan av när grova och systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna sker.

Men när vi väljer denna väg så måste vi säkerställa att interventionen baseras på universella och legitima principer. Annars kommer det inte att gå att få omvärldens stöd.

I Sverige finns det bred enighet om FN:s betydelse. FN behövs som forum för dia-log om globala frågor. Det toppmöte som hölls i september visar på denna betydelse genom den bredd av frågor som behandlades.

Men FN behöver förbättras och stärkas. Utfallet i september var på många sätt en besvikelse. Inte ett ord om nedrustning och icke-spridning. Inget tydligt mandat för MR-rådet. Nu krävs fortsatta reformansträngningar. Ambassadör Jan Eliasson kommer att leda den grupp av länder som skall jobba vidare med reformprocessen.

En huvuduppgift måste vara att skapa förutsättningar för att FN skall kunna agera mer kraftfullt i kriser och mot brott mot de mänskliga rättigheterna. Låt oss börja i Darfur.

I årets regeringsförklaring konstaterade statsminister Göran Persson att det pågår ett folkmord i Darfur. Och sedan blev det tyst. Inte ett ljud. Man får lite känslan av att det där folkmordet pågår där borta och att det inte berör oss. Men det gör det.

Små barn som brutalt lemlästas, kvinnor som våldtas och sedan begravs levande, män som kastreras innan de skjuts ihjäl av den regeringsstödda milisen. Vi bär alla ett ansvar för att reagera inför omfattande hänsynslöshet.

När Göran Persson som ordförande öppnade FN-toppmötet i september, två dagar efter regeringsdeklarationen, hade han chansen att påverka världens ledare. De satt där allihop och lyssnade. Han tog inte den chansen. Det borde han ha gjort.

Vi måste kunna vara kritiska när FN inte klarar sina uppgifter, är ineffektivt, eller när korruption förekommer. Vi skall ha höga, men inte orealistiska förväntningar på vad FN kan åstadkomma. Men FN kan aldrig bli starkare än vad medlemsstaterna låter det bli.

Tänk om Millenniemålen också hade kunnat sätta upp demokrati som målsättning. Och tänk om visionen hade kunnat vara att en dag samtliga 191 länder i generalförsamlingen skulle vara demokratier. Varför inte?

* * *

När Europa och USA kan agera tillsammans utifrån gemensamma värderingar om demokrati, marknadsekonomi och rättsstaten ökar möjligheterna att få genomslag.

Vi kommer inte alltid att vara överens. Ibland inte om medlen, ibland rentav inte om målen. Vi har sett det kring Internationella brottmålsdomstolen och Kyotoprotokollet. Då skall vi vara tydliga. Men ofta är vi överens, och då måste vi söka samarbete.

Det är viktigt att vi hela tiden har en tät och nära dialog. Inte bara för att kunna samarbeta, utan även påverka. Sverige bör tillhöra de länder som söker samverkan med USA där det är möjligt.

Världen behöver USA för att hitta lösningar på de gemensamma utmaningarna. Och USA behöver nog trots allt världen. Den största utmaningen för USA handlar just om att kunna erkänna sin särskilda ställning som supermakt, och samtidigt använda denna makt på ett klokt sätt tillsammans med andra nationer. Därmed ökar förutsättningarna att skapa en världsordning som bygger på frihet, demokrati och värnandet av en internationell rättsordning.

Om USA agerar som om det inte finns någon motvikt bland övriga nationer kan detta gradvis leda till att övriga världen vänder sig mot USA i centrala utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. En sådan utveckling ligger inte i någons intresse.

Mellanöstern är en region i fokus av många olika skäl. Det är en region som är utsatt för ett starkt förändringstryck med ökade krav på demokratiska reformer. Omvärldens krav på reformer i Mellanöstern skapar oro och motreaktioner hos det politiska ledarskapet. Mellanöstern är också den region som står för en stor del av världens energiförsörjning. Det gör att fred och stabilitet i regionen är en fråga som berör oss alla.

En framtida lösning mellan israeler och palestinier måste bygga på en tvåstatslösning där båda sidor kan leva inom säkra och erkända gränser. Från europeisk sida skall vi fortsätta vårt stöd till färdplanen. Förhoppningen är att vi kommer att kunna se upprättandet av en palestinsk stat redan under den nuvarande amerikanska administrationen.

En sådan stat måste ha en fungerande ekonomisk och säkerhetspolitisk infrastruktur. Detta kräver ett omfattande stöd från det internationella samfundet, där vi också ställer tydliga krav på palestinierna om en fungerande demokrati, utan korruption och maktmissbruk.

Men vi skall också vara tydliga mot israelerna som sitter på många av nycklarna till en möjlig fred. Och Sverige måste ha beredskap att kunna bidra till en internationell fredsstyrka i området den dag en sådan blir aktuell.

Alla borde känna en lättnad över att Saddam Husseins regim har försvunnit. Men det är också uppenbart att Irak i dag befinner sig i en allvarlig situation.

Det finns starka krafter som motverkar en fredlig och demokratisk utveckling. Självmordsattentat, kidnappningar och sabotage tillhör vardagen. Det främsta målet är civila irakier som vill delta i återuppbyggnaden av landet. Risken för inbör-deskrig är uppenbar.

Det är viktigt att EU kan visa ett tydligare och mer konstruktivt politiskt engagemang för att bistå i återuppbyggnaden och demokratiseringsprocessen i Irak. Ingen har ett intresse av ett instabilt Irak.

Sverige kan göra både politiska och praktiska insatser och ansluta sig till de länder som redan gjort betydande insatser för människorna i Irak, men också för Europas säkerhet. Flera av ministrarna i den irakiska regeringen har ett förflutet i Sverige.

Sverige bör stärka relationerna med Asien, däribland Kina och Indien, två av världens snabbast växande och dynamiska ekonomier. Vi bör föra en dialog med dessa länder liksom andra asiatiska länder och främja handel och investeringar i båda riktningar.

Vi bör utveckla vårt samarbete på miljöområdet. Energieffektivisering i länder som Kina och Indien kommer att vara centralt.

De allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som pågår i Kina skall påtalas och fördömas. Relationerna mellan Kina och Taiwan måste hanteras på fredlig väg och varje hot om användning av militärt våld avvisas.

* * *

Den internationella terrorismen är ett av de största globala hoten mot våra öppna samhällen. Terrorism är oacceptabelt under alla förhållanden. Det kan aldrig finnas några ursäkter.

I takt med att terroristernas nätverk växer ser vi hur fler personer agerar alltmer självständigt och terroristattacker blir mindre förutsägbara.

Det ökande antalet självmordsbombare ställer oss inför ett svårt dilemma. Vilka hot kan tillämpas på personer som inte bara vill döda andra, men som också är be-redd att offra sitt eget liv?

Även ett terrorattentat som inte är riktat mot oss direkt drabbar oss indirekt.

Terrorismen är också ett hot mot utvecklingsländer. När bomber drabbar Bali eller Sharm el Sheik slår det hårt mot turistnäringen där. Det som fattiga människor lever av på dessa orter. Därmed rycker det undan grunden för den stabila miljö som behövs för investeringar.

Det finns ingen direkt koppling mellan fattigdom och terrorism. Men förtryck och nöd liksom brist på demokratiska och rättstatliga institutioner kan utgöra en grogrund för terrorism

Vi måste utveckla en bredare politik för att möta detta hot. Detta kräver en tydliga-re politik och mer internationell samverkan inte minst på underrättelseområdet. Terrorismen skall bekämpas. Men i den kampen får vi aldrig göra avkall på de grundläggande värderingarna som är bärande för vårt samhälle.

En djupt oroväckande trend är att både länder och möjligen också terrorister försöker skaffa sig massförstörelsevapen. Att vi får fler länder med kärnvapen leder till ökad risk för att de används och för att spridningen fortsätter. Vad skulle effekterna bli av en explosion med biologisk, kemisk eller nukleär laddning i en av världens huvudstäder?

Det är mycket allvarligt att icke-spridningsfördraget inte klarar av att hindra spridning av kärnvapen.

Att stoppa fortsatt spridning både genom att säkerställa att multilaterala fördrag efterlevs och genom exportkontroll är akut. I dag pågår flera internationella samarbetsprojekt för att förhindra spridningen av massförstörelsevapen. Men Sverige saknas i flera av de mest centrala projekten.

Sverige borde liksom Danmark och Norge delta i Proliferation Security Intiative (PSI) som är ett operativt samarbete som ska förhindra smuggling av massförstörelsevapen.

Vi borde också delta i Operation Active Endeavour som är en Nato-operation i Medelhavet som syftar till att förhindra smuggling av massförstörelsevapen. Operationen är även öppen för länder som inte är Natomedlemmar.

Icke-spridning måste gå hand i hand med nedrustning. Vi kan göra mer för att stödja de internationella ansträngningar som pågår för att säkra material i den forna Sovjetunionen. Bl.a. genom att bidra till att förstöra kemvapenlager. Det stora antalet taktiska kärnvapen i vårt närområde borde ägnas ökad uppmärksamhet från svensk sida.

Krishantering kommer att vara en av de viktigaste uppgifterna i svensk utrikes- och säkerhetspolitik framöver.

Svensk trupp har under årtionden gjort stora insatser för freden. Här har vi en tradition att försvara. I dag finns det en stor efterfrågan på svenska insatser. Men vi har halkat efter.

Vi har i dag färre svenskar i internationella insatser än för 10 år sedan. Faktum är att vi har färre än våra nordiska grannländer, trots att både resurser och behov har ökat. Vi borde kunna öka vår nivå från 800 man till minst 2000 man och vara aktiva inom fredsfrämjande insatser inom ramen för EU, FN, Nato och OSSE. Och för detta skall det finnas tillräckliga ekonomiska resurser.

* * *

Den militära alliansfriheten har spelat ut sin roll i det nya Europa som växer fram. Det är närmast självklart att Sverige ställer upp om ett EU-land eller ett nordiskt grannland skulle utsättas för hot eller angrepp. I linje med detta har vi också fått en solidaritetsklausul i EU som slår fast att medlemsstater skall bistå varandra vid ett väpnat angrepp.

Nato är fortsatt kärnan i det transatlantiska samarbetet. Under det senaste decenniet har Nato genomgått en radikal förändring. Idag är en av organisationens huvuduppgifter att bidra till fred och säkerhet både inom och utanför Europas gränser.

Under kalla kriget gick den säkerhetspolitiska frontlinjen genom Europa. Nu har fokus flyttats till krishärdar som Irak, Afghanistan, men också Mellanöstern och Afrika.

Vi är tätt sammanlänkande med det nya Nato som växer fram. Sedan många år har Sverige haft fler soldater som tjänstgör under Nato-flagg än under FN-flagg. Svenska styrkor står under Nato-befäl i Afghanistan och Kosovo.

Svenska arméstaber på alla nivåer har omorganiserats efter Natomönster. Samarbetet mellan EU och Nato växer sig allt starkare.

Så länge Sverige står utanför Nato har vi ett inflytandeunderskott när det gäller fred och säkerhet i Europa. Det är detta inflytandeunderskott, snarare än säkerhetsunderskott som vi bör söka oss bort från.

Med Sveriges positiva inställning till Natos roll i Europa är det svårt att förstå varför vi frångår vår grundinställning om internationellt samarbete i detta fall. Kanske kommer vi en gång i framtiden att kunna konstatera att vägen in i Nato gick via EU:s säkerhets- och försvarspolitiska samarbete.

* * *

En av de stora utmaningarna är att minska gapet mellan världens rika och fattiga länder. Det är en moralisk fråga. Och det är i slutändan också en fråga om vår egen säkerhet. Nyckeln ligger i att fler länder tillgodogöra sig de möjligheter till tillväxt och välstånd som ligger i deltagande i den internationella ekonomin.

Många av svaren ligger hos de berörda länderna själva. Men de behöver också hjälp för att bygga de institutioner och den infrastruktur som krävs för att kunna skapa utveckling av egen kraft. Här finns mycket att lära av länder som rest sig ur fattigdomen. Indien är ett exempel på land som inte längre vill ta emot bistånd.

I Sverige har vi tyvärr fastnat i en diskussion kring storleken på biståndet, inte hur vi skall ge ett effektivt bistånd för att lyfta länder ur fattigdom. Faktum är att biståndet är den enda budgetpost där vi först avsätter medel och sedan funderar över vad vi skall göra. På alla andra politikområden börjar vi i andra änden.

Vi måste bli bättre på att utforma vårt utvecklingsstöd så att det hjälper till utveckling, inte utvecklar beroende och tränger undan inhemska initiativ. Vi behöver en tydligare koppling mellan demokrati, säkerhet och ekonomisk tillväxt inom utvecklingssamarbetet.

Låt oss också föra en diskussion om hur vi skall kunna ställa högre krav på säkerhet, god styrning, demokrati och rättsstatliga förhållanden och korruptionsbekämpning i utvecklingsländerna.

Vi måste inse att vi inte kan få till stånd utveckling utan säkerhet. Säkerheten måste därför bli en tydligare komponent i biståndet. Här är det viktigt att prioritera länder som Afghanistan, Irak, Demokratiska republiken Kongo och Sudan.

Jag tycker också det vore naturligt om vi i ökad utsträckning kunde finansiera säkerhetsfrämjande insatser via biståndet. Då skulle vi kunna göra fler och bättre insatser inte minst i kampen mot spridningen av lätta vapen, men också massförstörelsevapen.

* * *

Sveriges internationella roll måste stärkas om vi skall ha möjlighet att påverka vår omvärld.

Det är dags att söka sig bort från dagens färglösa politik och bli mer aktiva och en-gagerade. Vi har många bra och kloka idéer som vi borde kunna driva i det internationella samarbetet.

Och de idéer som vi för fram skall vara tillräckligt tilltalande för att vinna respekt och förtroende i en föränderlig värld.

Vi måste verka för att EU:s roll på den globala arenan stärks.
Vi måste verka för att EU tar ett större ansvar för säkerheten i Europa.
Vi måste verka för en mer aktiv roll för EU i vårt närområde.
Och vi skall arbeta för en stark roll för Sverige i det nya Europa som växer fram. Det är så vi kan vara med och forma Europas framtid.

Vad väntar vi på?

Tack