Riksdagen

Tal till minne av Anna Lindh

Pressmeddelande   •   Sep 16, 2003 11:01 CEST

Parentation i riksdagen för utrikesminister Anna Lindh den 16 september 2003

Ärade ledamöter och statsråd!

I torsdags drog en iskall vind över Sverige. Kylan från den har oss fortfarande i sitt grepp. Samtidigt känner vi värmen från varandra, i vår gemensamma sorg, runt om i landet.

Utrikesminister Anna Lindh är död, mördad på ett varuhus här i Stockholm. Vi saknar henne. Hon fattas oss.

Trots det mörka som hänt, bör minnet av henne vara ljust. Någon har med rätta beskrivit Anna Lindh som en stjärna vars strålglans nådde långt utanför Sveriges gränser. Samtidigt var Anna Lindh både folklig och folkkär. Hennes storhet låg i förmågan att förena sina exceptionella talanger med en befriande vanlighet. Hon kombinerade skarpsinne med lättsamhet, arbetsglädje med allvar inför sina uppgifter.

Under många år var Anna Lindh en ledande kraft i regeringens samspel med riksdagen. Hon hade en stor förmåga att som minister debattera och driva svensk politik.

Hon ställde oklarheter i tydligt ljus. Hon lyssnade och tog till sig andras synpunkter. På det sättet bidrog hon till ett mindre spänt debattklimat i riksdagen. Samtidigt klargjorde hon Sveriges ställningstaganden på ett sätt som många kunde identifiera sig med.

De senaste dagarna har jag tänkt mycket på Alf Henriksons ord:

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag,
men ibland blir den aldrig densamma mer.

Vi var många som kände på samma sätt efter mordet på Olof Palme. Det är tungt för en liten demokrati att två ministrar mördas inom loppet av 20 år.

När något så fruktansvärt händer en av våra folkvalda, skakas också demokratin. Vi måste ha mod att värna närheten och öppenheten mellan väljare och valda. Men vi måste också ta på allvar att en folkvald ska kunna vara trygg och säker i sin gärning.

Med Anna Lindhs bortgång har Sverige förlorat en mycket framstående politiker, brett uppskattad och respekterad.

Hon som redan upplevt så mycket, kunde så mycket, var alltid betydligt mer road av det framtida än det förflutna. Hon var full av energi, uthållighet och tillförsikt.

Bland alla de blommor, kort och gåvor som ligger utanför riksdagshuset, finns några korta rader som jag därför gärna vill avsluta med:

Hejdå, Anna.
Ge oss andra
lite av din kraft
för framtiden.