Riksdagen

Talmannens månadsbrev december 2003: Skandaler och applåder

Pressmeddelande   •   Dec 08, 2003 22:41 CET

I Sverige har mycket under hösten, liksom under det gångna året, handlat om så kallade skandaler både i det offentliga och i det privata. Granskningar tillsätts för att tvätta byken. Vissa fall går till rättsväsendet för avgörande.

Enligt min mening finns det anledning att vara vaksam på utvecklingen. Jag är tveksam till om enskilda reningsbad räcker. Något känns snett och borde rättas till.

Ett väl fungerande samhälle bygger på ett gemensamt värdesystem. Det finns en hyfsad samsyn kring vilka normer och värderingar som gäller. Dessa avspeglas i lagar, förordningar, i människors dagliga samspel och i individens inneboende moral.

Sedan finns det kanske alltid en liten krets som bryter mot dessa normer. Men vi förväntar oss inte hitta så många av dem på ansvarsfulla poster i samhället - poster, där de är förebilder för anställa och andra.

De starka reaktionerna på det som hänt är ett tecken på att de flesta i Sverige inte accepterar att toppskiktet i det offentliga och det privata spelar efter andra regler än vanligt folk.

Det finns ingen genväg till ett hederligt samhälle. Det bygger på hederliga människor. Vi måste var och en ta ansvar för och rannsaka vårt agerande. Det är också vår gemensamma skyldighet att se till att granskningsinstitutionerna fungerar väl, både i det offentliga och i det privata. Det tjänar vi alla på i slutändan.

Om skandalerna hade skett i Storbritannien hade det nog hörts kraftfulla bu-rop i det brittiska parlamentet. När jag besökte Förbundsdagen i Berlin nyligen var det också högljutt, men då i form av livliga applåder. Vi svenskar i delegationen ryggade nog tillbaka en smula men kände oss samtidigt lite upplivade. Något förbud för att applådera i den svenska riksdagen finns faktiskt inte och de förekommer ibland. Men de var just "livliga" i Förbundsdagen.

Tillsammans med gruppledarna var jag i Berlin för att hämta inspiration kring handikappanpassning, tekniska lösningar och möblering nu när vår plenisal ska moderniseras.

I Förbundsdagen har de handikappade en hiss rakt in i plenisalen, en höj- och sänkbar talarstol och gott om plats för rullstol vid bänkarna längst fram.

Och sedan är det som sagt, det här med stämningen. Mellan talarstolen och den första bänkraden för ledamöter är det bara några meter. Golvnivån är densamma. Här får debattörerna direkt ögonkontakt. Klart att det påverkar debattklimatet!

Trots att vår kammare är utformad på ett helt annat sätt har vi på senare tid börjat pröva att sätta oss längst fram vid debatter om betänkanden. Ursprungligen var det ett spontant initiativ av Skatteutskottet. Nu har de flesta utskotten prövat. Många väljer också att ta debatten från de två små interpellationsbänkarna istället för den stora, upphöjda talarstolen.

Tillsammans med andra förändringar i formen för debatten – att börja med en sammanfattning av ärendet och kortare talartider – anser jag att vi är på väg att göra riksdagsdebatterna roligare att lyssna på och enklare att följa.

Några dagar senare besöker jag det finska parlamentet och dess talman Paavo Lipponen. Här är det mer dämpat, skandinaviskt, som hemma. Lipponen och jag diskuterar hur vi gemensamt skulle kunna stärka de transatlantiska parlamentariska relationerna. Världshändelserna under det gångna året understryker hur viktigt det är med goda och väl fungerande kontakter med den amerikanska kongressen.

Sanningen är ju den att Sverige i förhållande till USA är ett litet land som ligger i vad amerikanarna betraktar som en av de lugnaste delarna i världen. Finland är i en identisk position.

USA å sin sida är den enda kvarvarande supermakten med ett mycket stort inflytande på den internationella politiken, en supermakt som tenderar att agera ensidigt. Det är självklart att vi vill kunna ha en dialog med USA både kring frågor där vi har gemensamma synsätt och där vi skiljer oss åt.

Men för svenska parlamentariker är det oftast svårt att få kontakt med sina amerikanska motsvarigheter. Finländarna har samma erfarenhet.

Året som kommer är min förhoppning att riksdagen ska ha ett särskilt fokus på de transatlantiska relationerna. Flera av riksdagens utskott planerar att besöka USA under år 2004, liksom jag själv. Under våren kommer Kanadas talman på besök och det blir även ett kanadensiskt statsbesök. I kombination med initiativ tagna gemensamt med våra grannar bör detta kunna leda till att kontakterna över Atlanten stärks och utvecklas.

Björn von Sydow
Riksdagens talman

Anna Wieslander
Talmannens presschef, tfn 08-786 40 66, 070-537 29 00