Riksdagen

Talmannens månadsbrev oktober: Om partiernas medlemstapp

Pressmeddelande   •   Okt 28, 2005 14:41 CEST

Enligt en ny rapport från SNS demokratiråd har antalet partimedlemmar i Sverige nästan halverats på mindre än 15 år, från 625 000 år 1991 till cirka 329 000 år 2004.


Som varm anhängare av den representativa demokratin med ett starkt partiväsende är jag oroad över denna utveckling. Det är svårt att inte göra en koppling mellan medlemstappet och det sjunkande valdeltagandet i det allmänna valen - cirka tio procentenheter sedan 1980-talet. Att intresset för partimedlemskap minskat kan också avläsas i de senaste decenniernas sjunkande förtroende för de politiska institutionerna och partierna. Efter ett visst uppsving för förtroendet i början av decenniet, har kurvorna vänt nedåt igen. Allmänhetens förtroende var dock lägre under flera av 1990-talets krisår, än vad det är idag.

Partiernas medlemstapp har sannolikt inneburit att färre människor kommer i direkt kontakt med politiker. Det kan i sig ha bidragit till det minskade förtroendet. Det Göteborgsbaserade SOM-institutets mätningar visar nämligen att förtroendet för politiker är som högst under valår när fler människor kommer i kontakt med oss politiker, då de direkt kan påverka de politiska församlingarnas sammansättning och då medias fokus på politiken är som störst. Det vore riktigt oroande om förhållandet var det omvända.

Politiska intresset

Men varför fortsätter då partierna att tappa medlemmar?

Det politiska intresset bland allmänheten har inte minskat i motsvarande grad, visar undersökningar. De politiska partierna tycks alltså ha blivit sämre på att fånga upp detta intresse.

En förklaring kan vara att de politiska partierna och våra folkvalda församlingar är utsatta för betydligt större konkurrens än tidigare. Mediernas makt har ökat. Det finns en ständigt växande skara av opinionspåverkande och debattglada aktörer: generaldirektörer, ledarskribenter, tankesmedjor, intresseorganisationer, krönikörer, bloggare, o.s.v.

Och tempot har drivits upp. Debatterna på olika internetforum pågår dygnet runt. Det är inte lätt för en heltidsverksam politiker att hänga med i allt detta.

Att antalet debattforum växer är i sig en positiv utveckling. Vad som är bekymmersamt är att resultatet av de snabba ”opinionsmätningar” som genomförs på nätet, ofta i anslutning till debatterna, ibland felaktigt uppfattas som en faktisk avspegling av den samlade opinionen.

Det finns allt fler vägar att kanalisera sitt politiska intresse, bedriva opinion och synas i det offentliga rummet. Och ofta upplevs säkert dessa vägar både snabbare och mer spännande att följa, inte minst för unga människor. Kanske är det också så att dagens unga generation i högre grad väljer att agera politiskt som konsumenter, snarare än som medborgare, exempelvis genom att handla rättvisemärkt.

Annars är den yngre generationens representation inte är det stora problemet, åtminstone inte i riksdagen. Här är det framförallt människor över 65 år och människor med utländsk bakgrund som är underrepresenterade. Vilken grupp som sedan gynnas eller missgynnas av den förda politiken är en helt annan fråga.

Väljarnas rörlighet

När vi analyserar medlemsraset bör vi inte bortse från att väljarnas rörlighet mellan partierna i de allmänna valen har ökat. I linje med detta har andelen personer som uppger att de betraktar sig som övertygade partianhängare minskat. Ökad osäkerhet, snarare än stigande ointresse eller missnöje, skulle därmed kunna förklara en del av partiernas medlemstapp. Dessutom tycks det vara en allmän samhällstendens att inte vilja ansluta sig till ett ”paket av åsikter”, oavsett vilken organisation som är bärare av detta. Det är långt ifrån bara partierna som fått se medlemstalen sjunka.

Att allt fler människor väljer att hålla viss distans till partierna innebär inte att man slutar informera sig om vad de står för och gör. Undersökningar visar att väljarna är tämligen välinformerade om var partierna står ideologiskt och i olika sakfrågor.

En stor majoritet är också nöjd med hur vårt nationella demokratiska system fungerar. Här ligger Sverige väl över EU-snittet. Mot den här bakgrunden tror jag att det är för tidigt att tolka partiernas medlemstapp som någon större kris för demokratin.

En del tycks däremot inte sörja att partierna fortsätter att tappa medlemmar. Låt dem självdö hördes någon yttra när frågan var uppe i SVT:s program ”Debatt” i veckan.

Få alternativ

Jag har dock svårt att se några realistiska alternativ till dagens partisystem. Åtminstone om vi vill bevara vår nuvarande demokratiform. Det är klart att det går att införa mer av direkt demokrati, men det skulle bara marginellt påverka partiernas roll.

Politik kommer även fortsättningsvis att kräva tid, kontinuitet och en förmåga att prioritera i en allt mer omfattande lista av förslag, krav och intressen. Partierna, som bärare av sammansatta, kompromissade och idébaserade politiska program, är alltjämt bäst på detta. Däremot bör partierna anstränga sig mer för att hitta nya och lösare former för att få människor delaktiga.

Björn von Sydow

Riksdagens talman

Peter Lindskog
Talmannens presschef, tfn 08-786 40 66, 070-609 67 24