Saco

Tjänstedirektivet behövs

Pressmeddelande   •   Okt 21, 2004 17:00 CEST

Debattartikel i Lag & Avtal nr 9 2004
av Anna Ekström och Lena Maier

Av redaktionella skäl fick vi i förra numret av Lag & Avtal, där vi bl a utvecklade vår syn på kollektivavtalen, inte möjlighet att utveckla två för oss viktiga frågor.

Tjänstesektorn är den ekonomiskt dominerande inom EU, samtidigt som den huvudsakligen är nationellt begränsad. Det finns idag hinder i flera EU-länder som kan liknas vid dold protektionism.

Vi får inte glömma att det i stora delar handlar om ett förtydligande av de principer om fri rörlighet som redan gäller. Vi tror att ökad tydlighet skapar en bättre grund för rörlighet än EG-fördragets övergripande regler som måste läsas tillsammans med en svårtillgänglig praxis från EG-domstolen. Ett direktiv måste också införlivas nationellt och sätter press på EU-länderna att främja rörligheten. Vi är därför övertygade om att både företag och arbetstagare i Sverige har mycket att vinna på ett tjänstedirektiv.

Vi ser dock vissa problem med det liggande direktivförslaget. Relationen till olika lagvalsregler är ett sådant problem. Skälet är att den ursprungslandsprincip som föreslås gälla vid tillfälligt tjänsteutövande över gränserna är en lagvalsregel som ska gälla på alla förhållanden som inte är undantagna. Vad gäller t ex för anställningsförhållandet?

Förvisso är utstationeringsdirektivet, med sin arbetslandsprincip, undantaget. Direktivet gäller dock endast för en kärna av arbets- och anställningsvillkor och täcker inte heller alla anställningssituationer som kan uppstå när ett företag utför tjänster i ett annat land. Vad gäller utanför utstationeringsdirektivet när kollektivavtalsregler saknas? Enligt förslaget skulle ursprungslandsprincipen då alltid gälla.


Det finns situationer då en sådan tillämpning skulle leda till orimliga konsekvenser. Antag att ett spanskt företag utför en entreprenad i Sverige och under uppdraget anställer en svensk ingenjör. Det är då inte rimligt att den svenska ingenjörens anställningsskydd ska bestämmas av spansk arbetsrätt. Här bör svensk rätt gälla, vilket talar för en arbetslandsprincip också utanför utstationeringsdirektivet.


Men arbetslandsprincipen kan i andra situationer leda fel. Låt oss säga att ett spanskt företag istället utför ett uppdrag i Sverige under två veckor och tar med sig en visstidsanställd. Ska då LAS regler om tidsbegränsade anställningar slå till? Nej, här skulle ursprungslandsprincipen leda till det rimligaste resultatet.

Såväl en strikt ursprungslandsprincip som en strikt arbetslandsprincip framstår som olämpliga. Att betunga ursprungslandsprincipen med ytterligare undantag som beaktar alla de anställningsrelaterade situationer då principen leder fel är också olämpligt. Att införa en arbetslandsprincip, vid sidan av urprungslandsprincipen, som i sin tur är förenad med undantag vill vi inte heller se. Det behövs istället en balanserad lagvalsregel, som tar hänsyn till det dilemma vi tecknat.


Vårt förslag till lösning framstår kanhända som självklart, men har oss veterligen inte lyfts i debatten. Utanför utstationeringsdirektivet gäller idag en lagvalsregel i Romkonventionen för anställningsavtalet; om annat inte avtalats ska anställningsavtalet vara underkastat lagen i det land där den anställde vanligtvis utför sitt arbete. Ibland sägs lite slarvigt att denna regel i praktiken är en ursprungslandsprincip, men våra exempel visar att så inte alltid är fallet.

Ett klargörande i tjänstedirektivet om att denna lagvalsregel ska gälla framför ursprungslandsprincipen kan vara den eleganta lösningen på dilemmat.

Anna Ekström
Ordförande SACO

Lena Maier
Chefsjurist SACO