Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet

Trafiverkets missgynnande av järnväg och underhållsdkulden kräver kriskommission

Pressmeddelande   •   Feb 08, 2019 19:38 CET

Föreningen Svenska järnvägsfrämjandet arbetar ideellt för bättre järnväg. Uppdrag granskning tydliggjorde vad vi med flera påpekat om Trafikverkets flyktande kompetens och bristande effektivitet. Problemen är inte nya utan har funnits i lång tid. Anslag för investering och underhåll har varit låga och kostnadsläget högt. Attityden till järnväg har varit negativ Det framgår av Kapacitetsutredningen, som leddes av Lena Erixon, nuvarande GD för Trafikverket. Den har varit styrande för efterföljande långtidsplaner för infrastrukturen innebärande missgynnande av järnvägen och mer väg- och flygtrafik.

Där framförs att vi måste våga lägga ner järnväg och ersätta med buss och påståendet att kapacitetsbrister och flaskhalsar för järnvägen inte kan byggas bort. Däremot har väginfrastrukturen byggts ut, i synnerhet i städer.

Uppdrag granskning visade: hur tågen vid obevakade järnvägsövergångar med obefintlig sikt fick köra i full fart mot Trafikverkets egna regler, hur man i brist på förebyggande underhåll fick göra dyrbart akutunderhåll, hur man inte kollade upp underhållsentreprenörers arbete, hur de bara fick kontrakt på att åtgärda de värsta av de värsta bristerna och fick låta det övriga vara, hur anmälda solkurvor och ruttna slipers fick kvarstå i åratal, hur lokförare även på stora banor återkommande fick dra ner farten på grund av infrastrukturfel. Nu säger Lena Erixon att det blir värre med underhållsbristerna i år och att hastigheterna måste sänkas. Säkerheten måste sättas först.

Vi får ständigt höra om hur mycket investeringarna och underhållet ökat i nya långtidsplanen. Flertalet av de stora investeringar är dock av föga nytta för järnvägen. Som att man tänker satsa 30 miljarder kronor på ett nytt signalsystem, att byta från vårt ATC till ERTMS, med signaler i loket, som tågoperatörerna får dryga kostnader för att utrusta. ERTMS är instabilt och med få tillverkare är det risk för monopolvinster. Bättre vore att skjuta upp introduktionen och istället lägga pengarna på att beta av underhållsskulden eller att bygga om skarvspår till helsvetsat för att kunna öka hastighet och kapacitet.

Framtidssatsningar som Ostlänken byggs med konventionell bana till dubbla milkostnaden mot internationellt genomsnittet för höghastighetsbyggen. Och med bara en mil om året. Med bana på bro kan man klara 20 mil om året och få kommersiell lönsamhet, och slippa att med anslag i budgeten tränga undan andra investeringar. Lönsamheten blir också sämre av att Trafikverket har sänkt hastigheten från 320 kilometer i timmen till 250, med att banan är för kurvig för högre hastighet som en av motiveringarna.

Med tanke på hur Trafikkverket misshandlar järnvägen är det förbluffande att som dess måldirektör Sven Hunhmmar underkänner regeringen klimatpolik. Vi klarar bara hälften av riksdagens mål att minska klimatusläppen till 2030 med 70 procent. Han efterlyser biodrivmedel, ellastbilar/elvägar och mindre lastbilstrafik, men säger inte ett ljud om att vi kan nå det genom att öka järnvägstrafiken, som redan är eldriven och som finns nu och ger snabbare och billigare transporter än lastbilen om den inte missgynnas som nu.

Det är inte politikerna som främst skall anklagas för miljöfientlighet. Det är hans eget verk. Vad politikerna kan anklagas för är att de utan invändningar låtit vägintressen och Trafikverket sköta transportpolitiken. Nu behövs det en kriskommission och att ett Banverk återupprättas, eller att åtminstone Trafikverkets generaldirektör byts ut.

Hans Sternlycke