Inspons

TravelsbyTandem-Diabetes är ingen orsak till att sluta leva.

Pressmeddelande   •   Apr 26, 2013 11:57 CEST

Förebilder, inspiratörer, upptäckare, utmanare och hjältar. Det är vad Rasmus Engberg och Susanne Engberg är för tusentals människor där ute. De kallar sig TravelsbyTandem och har under ett år cyklat tandemcykel hela vägen från Nordkap, Norge till Kapstaden. Vägen har inte alltid varit lätt, himmelen inte alltid lika klar och bemötandet inte alltid lika välkomnande men de har tagit sig igenom halva jorden på en tandemcykel. Att ge sig ut på en sådan stor och påfrestande resa har tillfört sig stora utmaningar, speciellt när Susanne lider av diabetes. 

-  Den största utmaningen med diabetesen under resan har varit att få tag i mat med långsamma kolhydrater, lite och nyttiga fetter samt mycket protein. Det som också är en underliggande oro är att bristen på sjukvård ställer fullständigt krav på oss att inte försätta oss i situationer där jag blir i akut behov av läkarvård. Att tex  bli akut magsjuk, förlora mycket vätska och behöva sockerdropp för att jag inte får behålla någonting samtidigt som blodsockret sjunker. Min största oro har varit att bli bestulna på mat och medicin, det är det viktigaste vi har.

Mardrömmen båda delar är att drabbas av just rån. Om de bli av med sitt insulin skulle det betyda att de måste snabbast möjligt ta sig till en stad eller ett land där det går att få tag på insulin. Dock kan det bli svårt när paret färdas på cykel och är nu nere i Afrika, ett land som inte alltid tillhandahar insulin överallt. Utan insulin kan Susanne drabbas av för högt blodsocket och kan i värsta fall hamna i koma.

-  Vi har träffat på några personer under resan som även dem lever med diabetes eller har någon närastående som är drabbad. I Afrika är det extremt dyrt med insulin och kostar ungefär en månadslön för en dos.

Det är tur att Susanne har en engagerad man som gärna är med och diskuterar insulindoserna.

-  Det kan vara svårt att veta hur mycket insulin man ska injektera. Under resan har min blodsockernivå varierat rätt så mycket vilket har skapat lite problem. När mitt blodsocker ligger högt får jag ont i hela kroppen, blir oerhört trött, får huvudvärk och enorm törst. Då har det varit tungt att cykla eftersom de första timmarna innan sockret går ner är extra jobbiga och ofta leder till kramp i vaderna. När det är lågt blir jag helt tömd på energi, skakar och blir allmänt svag och känslig. Men det som är jobbigast är då upprepade känningar kommer i följd och vi hela tiden måste pausa för att äta. Då mår jag enormt illa och har jätte svårt att få ner någonting, speciellt söta och sliskiga saker som är det jag måste äta. Helst vill man bara sova och då är det svårt att motivera sig att fortsätta trampa 10 mil till. 

Diabetes är en av världens vanligaste sjukdomar. Runt 365 000 personer i Sverige är drabbade och sjukdomen blir allt vanligare världen över. Det finns som sagt en hel del hinder och en hel del fördomar gentemot diabetesdrabbade. Men för Susanne så kom det som det en självklarhet att inte låta sig stoppas av sjukdomen. Hon vill leva och uppfylla sina drömmar och fantasier.

-  Jag gillar utmaningar och tror verkligen att allting är möjligt om du vill det tillräckligt gärna. Men det som driver mig är nog att fördomar kring diabetes jag så ofta möter. I samhället finns det många föreställningar om hur ett liv med diabetes borde vara och att bevisa motsatsen ger mig energi. 

När Susanne fick diagnosen för 16 år sedan hade hon nog aldrig trott att hon skulle cyklat genom hela Europa och Afrika med sitt livs stora kärlek.

-  När jag fick diabetes trodde jag att mitt liv var över och att jag inte skulle kunna resa, inte få leva ett normalt liv och att ingen man skulle vilja ha en defekt människa som mig. Haha. Så är det INTE! Jag har lärt mig att om man bara planerar och är på förkant blir det sällan ett problem. Har jag alltid med mig medicin, druvsocker och något att äta vid lågt blodsocker så är jag beredd på det mesta. Det är klart att ett liv med diabetes är mer omständligt och fysisk aktivitet blir en större påfrestningen men det är inget hinder. Det viktigaste när man får diabetes är nog att acceptera det, göra det till en del av sin personlighet men fortsätta vara som vanligt. Göra det man vill och planera för hur man ska kunna gör det trots sin nya livssituation. Simma Vansbrosimmet? Inga problem, knyt en påse sirap i baddräkten och simma på. Det sitter i huvudet.

En cykling resa på över 2100 mil har satt sina spår. Delvis har den get otroliga skavsår men de har också blivit starkare rent psykiskt, mer självsäker och kanske ännu mer envisa.

-  Resan har givit oss perspektiv. Vi har lärt oss uppskatta livet på allvar, alla de små saker vi tidigare tagit för givet. Idag ler vi stort varje gång vi får sova i en säng, vi njuter av en varm dusch varje gång och en god maträtt är nästan heligt numera. Man blir väldigt tacksam över allt det man har hemma. Och vi känner oss mer manade att verkligen utnyttja och ta vara på de möjligheter som man har när man lever i Sverige. Inte minst möjligheten till utbildning.

Tyvärr kan man inte alltid förvänta sig gott på resande fot. Fattigdom är ett faktum utomlands, inte minst i Afrika, något även paret fick uppleva.

-  Något som var väldigt jobbigt var att alltid behöva vara misstänksam på grund av oärligheten som råder i nästan samtliga länder i Afrika. Det var stora skillnader på bemötandet beroende på hur ekonomin såg ut. Vissa länder betedde sig nästan omänskligt och det var läskigt och se fattigdomen så nära. Den allra sämsta upplevelsen i Afrika var att bli stenade i Etiopien. Etiopien var absolut mest påfrestande att cykla igenom på grund utav alla hundratals tiggande människor, stenkastande folk, fattigdomen, oärliga människor och den ständiga rasism man utsattes för som vit. Landet är vackert, har oerhört god mat men trots detta har vi svårt att se landet ur ett positivt ljus nu i efterhand. En del filmklipp med barn som jagar oss ger oss nästan direkt ångest när vi tittar på dem idag.

Även fast hindren ibland varit stora så är paret är mer än glada för att de gjorde resan. Att de har varit med om mycket är inget tvivel om.

-  Det bästa med resan har varit att cykla genom de olika stamregionerna i Etiopien, Kenya och Tanzania. Att på nära håll få betrakta dessa olika folkslag i deras oerhört annorlunda utstyrslar. Väldigt häftigt att sitta en marknadsdag i en liten by i Tanzania omringad av ett hundratal masajer som utför sina ärenden eller äter kött direkt från lårbenet på en grillad get. Det var också väldigt häftigt att cykla från Kasane till Nata där vi längs vägen såg vårtsvin, elefanter, apor, giraffer och zebror i det vilda på en helt vanlig landsväg. Även fast vi stött på en hel del jobbiga grejer överväger ändå de positiva betydligt mycket mer än de negativa. Vi ångrar inte för en sekund att vi gav oss ut på resan.

Inför och under sin resa till Kapstaden håller Rasmus och Susanne en insamling via Inspons till WaterAid. De vill uppmärksamma bristen på rent vatten samtidigt påvisa hur lite pengar som behövs för att ge vatten åt en hel by. Hittills har de samlat in över 100 000kr till rent vatten.

-  Vi kom i kontakt med problemet kring vattenbrist i u-länder genom en annan organisation tidigare. Och vi kände direkt för ändamålet. För oss kändes det helt absurt att det finns människor som inte har tillgång till rent vatten och toaletter. Det tycker vi borde vara en mänsklig rättighet! Vi valde just WaterAid för att vi delar deras vision, vi tycker om deras sätt att arbeta på och vi fastnade för deras hemsida där information var enkel, överskådlig och tydlig. Vi tycker framför allt om att de arbetar med att förändra saker på lång sikt genom att påverka attityder och arbeta med beslutsfattande organ. Det går inte att göra varaktiga förändringar om man inte förändrar mentaliteten som råder tror vi. 

Nu är de snart hemma, den 15 maj kommer de hem till efterlängtade Norge/Sverige igen och det kommer vara med tårar som de lämnar den långa resan. Så här säger Susanne till alla er ute som lider av diabetes. 

-  Du får bara en chans, livet går inte i repris. Tänk på allt det du skulle genomföra om du var fullt frisk. Skriv ned det. Sedan sätter du dig och skriver ned vad som behövs för att kunna genomföra det med diabetes. Vad är dina hinder? Hur kan du lösa dem? För varje gång du övervinner ett hinder kommer det bli lättare att ta sig an ett ännu större. Börja med något litet och i takt med att självförtroendet växer kan du ta dig an större saker. Skaffa dig gärna en person som stöttar, pushar, motiverar och bollar idéer med dig. Finns ingen i din närhet kanske du kan hitta någon på internet? Och slutligen, läs på om din sjukdom, lär känna din kropp och lär dig hur du fungerar i olika situationer.


Vi inspirerar till och möjliggör för alla att kunna sporta för välgörenhet. Inspons strävar tillsammans med välgörenhetsorganisationerna efter ett Hälsosamt givande, för vi tycker att din hälsa är lika viktig som det liv du räddar.