Svenska Budo & Kampsportsförbundet

Två silver och ett brons i VM i ju-jutsu

Pressmeddelande   •   Nov 29, 2006 11:53 CET

Det blev inget guld för Sverige, men ändå två kampsilver och ett duobrons i VM 2006 i Rotterdam. Kämparglöden saknades aldrig men besvikelser smakar surt i efterhand. Många var nöjda med sin insats, en del mindre, men gladast var kanske damparet i duo som vann bronset.

Ett världsmästerskap är över där 27 nationer var på plats. De som rest längst var kanske Taiwan som även kom med eget TV-team från riksnyheterna i Taiwan. Kvaliteten på deras utövare varierade dock kraftigt, bäst var förmodligen deras fighter i -62 kg som vann över Sveriges Gustav Nässén som fick åka på två mycket fina kast.

Publikstödet har varit enormt med tillresta supportrar från främst Tyskland, Nederländerna och Frankrike. Men även Sverige hade några tappra röster som hördes genom tutor och vrål. Men rysningarna gick ändå längs med ryggraden när trycket var som störst när Nederländerna mötte Frankrike eller Tyskland på mattan.

Den första VM-dagen hade mest guldhopp till Linda Lindström som gick från klarhet till klarhet i hennes väg mot finalen. Väl framme i finalen, som hon och Anne-Belle Reydy från Frankrike lovat att ses i på German Open, drog fransyskan det längsta strået och vann. Frankrike vrålade och Sverige deppade. Även duoparet, herrarna, förlorade sin match om bronspeng. De slutade på en femte plats men en kamp om medalj hade varit deras målsättning för VM, vilket de lyckades ta sig till. Att Linda är sugen på fler medaljer var klart, medan bröderna Hallstig drar sig tillbaka från den internationella tävlingsarenan efter detta VM.

Johnny Nilsson och Gustav Nässén tävlade också under första dagen och fick båda smaka på både vinst och förlust på ett VM. Gustav Nässén fick äntligen revansch på en ryss han mött och förlorat mot tidigare, och Johnny Nilsson var nöjd trots att det inte räckt hela vägen till en medalj.

Efter en kväll där polackerna som vanligt försökt bjuda tävlingsklara svenskar på sprit väntade en ny dag på VM. Speakern räknade ner tiden och tävlingen startade prick elva som dagen innan. I ett land av liberalism kan man ju inte annat än att imponeras av deras nitiska passning av tiden.

Andra dagens största guldhopp stod till Johan Jorup och Johan Ingholt. Johan Ingholt började tävla bland svenskarna och vann match efter match tills han var i final. Marginalerna på matcherna var inte stora, men Johan brukar aldrig vinna stort utan snarare taktiskt och smart. Ryktet går att coachen Martin Ingholt får säga åt honom att inte titta på matchtavlan under matchens gång.

Johan Jorup däremot fick bara en vinst mot Taiwan innan motgångarna började. Andra matchen gick mot hans kanske värsta rival från Ryssland. Förlust där innebar återkval och där blev han dessvärre diskvalificerad efter två varningar. Den första varningen hade han inte själv förstått och blev både förvånad och djupt besviken över förlusten.

Johan Ingholt förlorade sin final men fick då med sig ett silver. Dagens övriga tävlande var damparet i duo som kanske hade minst förväntningar på sig utifrån sett. Men de tog sig en aning överraskande till final om brons, en match de vann med god marginal och som redan kallas deras bästa match. Matchen om bredaste leende på pallen var nog deras vinst under hela VM. Senare under kvällen, när polackerna återigen försökte bjuda på sprit till de tävlingsklara, kunde svenskorna knappt svara på frågor utan verkade vara kvar bland molnen.

Med två silver och ett duobrons i bagaget var det så dags, efter nedräkning, dags klockan elva för dag tre på söndagen. Dagens största guldhopp låg kanske på Jessica Tanzilli-Janssons axlar, men även Paul Persson och duoparet i mix var deltagare under dagen. Först ut under dagen var Paul Persson som hade ömsom vin ömsom vatten i matcherna. I en match fick han in många fina sparkar som gav utdelning, men turneringen slutade utan medalj för honom. Duoparets ena halva, Liza Karlsson klagade över domningar i vänster ben och deras annars så vanliga rapphet i teknikerna saknades.Deras första match förlorade de och i återkvalet blev det en så allvarlig miss i en serie att de tappade poängen inte gick att komma ikapp. Förlust där innebar en stor besvikelse för duoparet som naturligtvis siktat på pallplacering.

Sist ut bland svenskarna var då Jessica som fick gå första matchen mot en nederländska. Matchen var mycket jämn och gick till förlängning där Jessica var den starkare och snabbare. Men domarna såg raka slag och okontrollerade slag och diskvalificerade henne. Förlusten innebar återkval mot Montenegro där Jessica inte fick in sina tekniker. Förlust även där och drömmen om medalj var över.

Sammanfattningsvis har det varit ett spännande VM med kanske fler förhoppningar och förväntningar än som slog in. För några gick det lite bättre, för några lite sämre. Men den gemenskap och kämparglöd som svenskar visar gör en stolt. Sverige är en stark nation inom ju-jutsu och tar internationella medaljer. Det krävs mycket för att vinna, och som Linda sa om sin förlust mot Anne-Belle: ”Det handlar om tillfälligheter” och visst är det så. Om Sverige satsar lika helhjärtat mot EM i vår kommer nog också fler medaljer bli resultatet, om tillfälligheterna faller på plats också.


Text: Helena Hugosson