Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet

V bästa tågparti i Järnvägsfrämjandets enkät

Pressmeddelande   •   Sep 01, 2010 21:12 CEST

Vänstern tågklokast

I Järnvägsfrämjandets enkät med tio frågor till partierna om järnvägspolitiken följde svaren i huvudsak blocklinjerna. Men på nyanserna i svaren kan man ändå rangordna partierna i tågvänlighet.

Eftersom oppositionens förslag innebär 18 miljarder kronor per år till järnvägsinvesteringar, eller 8,4 miljarder mer än alliansens, så får de de tre första platserna. Dessutom vill oppositionen införa kilometerskatt för lastbilar vilket Järnvägsfrämjandet anser nödvändigt för att få rättvis konkurrens. Likaså vill de rödgröna i motsats till de borgerliga starta bygge av höghastighetsbanor under nästa långtidsplan. Vi anser inte det räcker, utan det bör finnas ett färdigt nät innan periodens slut. Det är snabbaste sättet att öka kapaciteten för godståg.

De rödgröna föreslår dock samma väganslag som de borgerliga. Det är katastrofalt när vi har ett havererande klimat och sinande olja. Oljetoppen kan komma 2012 och innebära att det 2015 fattas 10 miljoner fat olja om dagen. Bränslepriserna kommer att bli skyhöga och alternativen inte att räcka till. I Frankrike planeras bara 4,5 procent av infrastrukturinvesteringarna gå till väg. Hade de rödgröna använt samma låga andel till väg och resten till järnväg hade man nått 26,4 miljarder kronor om året. Det är rätt nära de 30 miljarder kronor om året, en procent av BNP, Järnvägsfrämjandet anser bör investeras i järnväg.

Plats nummer ett intas solklart av vänstern genom deras större affärsmässighet. Vänstern vill ha en investeringsbudget där kostnaderna för en investering fördelas över hela dess livslängd och att finansieringen sker genom lån. Alla övriga partier vill anslagsfinansiera, utom för de allra största investeringarna.

En anslagsinvestering direktavskrivs det år den görs. Då riskeras att inte de mest lönsamma investeringarna görs först utan de där det skriks högst. Investeringarna blir ryckiga. Mest anslag blir det när skatteinkomsterna är höga, alltså högkonjunkturår när det är dyrt att bygga. Dagens anslagstilldelning ger bygge i småposter istället för att ta en hel bansträcka åt gången. Trafikstörningarna blir maximala. Det tar lång tid innan man får bättre trafik och avkastning på pengarna. Bygge i ett svep kan innebära en femtedel i sänkta byggkostnader.

Vänstern uttalar också klart att man vill satsa de tolv miljarder kronor som behövs för att rusta upp de glestrafikerade linjerna. De andra partierna är mer hummande. Miljöpartiet säger att man bör satsa där pengarna gör störst nytta, i storstadsområdena. Men utan olja till transporter och konstgödsel, behövs glesbygden för mat och råvaror. Då kan inte järnvägen där läggas ner.

Miljöpartiet framstår som något bättre i en jämförelse av svaren på järnvägsfrågorna från dem och socialdemokraterna. Som enda parti säger man klart ja till en kommunikationsminister med eget departement. Det har Järnvägsfrämjandet stridit för länge. Det är nödvändigt för att ge infrastrukturen tillräcklig vikt. Det ger miljöpartiet en klar silverplats och socialdemokraterna brons.

I rangordningen inom alliansen intar moderaterna sistaplatsen främst för deras njugga inställning till höghastighetståg. Det finns många moderata kommunalråd som kämpar hårt för dem. Vi noterar med besvikelse den stora diskrepansen mellan lokal och riksnivå inom partiet.

Skillnaderna mellan övriga allianspartier är mindre. Frågan om konkurrensutsättning är blockskiljande och en högideologisk fråga som delar också Järnvägsfrämjandet. EU-medlemsskapet tvingar fram detta, men den är svårgenomförbar utan större spårkapacitet. Folkpartiets kommentar, att konkurrens är bra för miljön eftersom den ger nöjdare kunder, är dock lite väl naiv och förjänar partiet en näst sista plats i ranordningen. Fjärde plats får centern för ett mer noggrant utarbetat svar, och då hamnar alltså kristdemokraterna på femte.

Hans Sternlycke 031-7729515