Göteborgs universitet

Vad gör staten när ämbetsmännen föredrar sina egna intressen framför kronans och folkets?

Pressmeddelande   •   Okt 10, 2003 09:17 CEST

Einar Hreinsson undersöker i sin avhandling den regionala förvaltningen på Island under perioden 1770 – 1870. Detta var en period som inleddes med katastrofer, hungersnöd, vulkanutbrott, epidemier och jordbävningar som decimerade befolkningen. Det var även upplysningens och kameralismens tid som bland annat kännetecknades av statliga försök från Köpenhamn till att omdana det stagnerade lantbruket på Island på samma sätt som skedde i Danmark och i Norge. Men det var också en tid av korruption och nepotism bland de isländska ämbetsmännen.

I juni 1770 steg den nybefordrade stiftamtmannen över Island, Laurits Thodal, i land i Reykjavik. Han var öns högste ämbetsman och hans officiella åliggande var att ta befälet över denna avlägsna del av den danska monarkin. Men Thodal hade också ett hemligt uppdrag. Det var att undersöka möjligheten att avskeda hälften eller två tredjedelar av alla isländska ämbetsmän och ersätta dem med mer pålitliga norska och danska män.
Under de följande hundra åren fick centralmakten gång på gång vidta drastiska åtgärder för att stävja korruption och nepotism bland isländska ämbetsmän. Samtidigt genomgick förvaltningen i den danska monarkin en period av modernisering och blev till en väl etablerad byråkratisk institution.

Vid 1800-talets mitt hade centralmaktens reformambitioner visserligen minskat men nu konfronterades kungamakten av en ny isländsk nationalism. Efter enväldets fall 1848, skakades Island av oroligheter och uppror. Detta ledde bland annat till att den danska regeringen skickade beväpnade trupper till Island, den fredliga ön som kungamakten hade lyckads styra sedan medeltiden utan att några beväpnade styrkor någonsin hade befunnit sig där.

För att kunna genomföra sina reformer och i strävandet efter att utöva kontroll över samhället in i minsta detalj, var det danska enväldet totalt beroende av sin förvaltning. Det medförde att de regionala ämbetsmännen, stiftamtman, amtmän och landsfogde, fick en avgörande roll som kronans och centralmaktens representanter. Men ämbetsmännen kunde också motverka statens intressen, om de stred mot deras ambitioner. Med hjälp av ett välutvecklat nätverk, lyckades de isländska ämbetsmännen ofta manipulera den danska kronans planer till sin egen fördel och värna om sin ställning, som en mäktig elit i det isländska samhället.

Avhandlingens titel: Nätverk och nepotism. Den regionala förvaltningen på Island 1770 – 1870.
Disputationen äger rum lördagen den 17 oktober 2003 kl. 13.00
Opponent: Fil.dr Mats Hallenberg
Sal L 100, Etnologen, Lennart Torstenssonsgatan 8, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Einar Hreinsson, tel. 031-773 51 32 (arb.),
031-12 81 98 (hem), e-post Einar.Hreinsson@history.gu.se

Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
hemsida: www.hum.gu.se