Alerta Bokförlaget

Välkommen till Botkyrka symfoniorkesters vårkonsert på söndag

Pressmeddelande  •  2012-05-04 12:29 CEST

Som ett vackert intåg i sommarens härliga tid, bjuder vi på ett konsertprogram av lättsam karaktär.

Georges Bizet (1838-1875) har skrivit symfonier och flera operor bl.a. Pärlfiskarna och Don Procopio.  Hans mest kända verk är nog ändå operan Carmen som han komponerade mellan 1874 och 1875.  Texten är efter Mérimées novell med från början talad dialog. Recitativen komponerades av E. Guiraud. Vid premiären, som ägde rum på Opéra Comique några månader före Bizets bortgång 1875, gjorde Carmen med sitt för traditionell operapublik alltför fränt realistiska ämnesval och sin förmenta ”wagnerism” närmast fiasko, ändå hann Bizet uppleva att han med detta verk var på väg att slå igenom. I denna opera frigörs hans tonspråk genom Carmens och Don Josés karaktärer. Här ställs han inför uppgiften att tolka hänsynslös lidelse. Musiken i Carmen rymmer den rikaste skala av affekter, allt återgivet med träffsäkerhet, lätthet och eldighet.

Johannes Brahms (1833-1897) föddes i Hamburg. Han var pianolärare och kördirigent i Tyskland innan han 1863 bosatte sig i Wien. Åren 1872-75 dirigerade han Die Wiener Singakademie och var även dirigent för Die Gesellschaft der Musikfreunde i Wien. För övrigt levde han ett stillsamt och tillbakadraget liv som fri konstnär.

Brahms skrev symfonier, pianokonserter, orgelmusik och körverk. Melodiken härrör ibland från tysk, österrikisk, slavisk och ungersk folkmusik. Han behärskar den klassiska formen, men hans romantiska stildrag uttrycks i klangfärgen.  Musiken andas vemod och ibland trots. Rytmiskt har hans musik en dragning till det komplicerade. Rytmen i de två Ungerska Danserna, nummer 5 och 6 som vi uppför är pregnant och uppvisar en massivitet som efter hand luckras upp och leder till triumfatoriska höjdpunkter.

Under Brahms livstid hade kammarmusiken in Wien en enormt stor betydelse både musikaliskt och socialt. Jämfört med ett tiotal orkesterkonserter gavs det årligen omkring tvåhundrafemtio kammarkonserter. Kanske var det därför som Brahms hade en så överdriven respekt för kammarmusiken. Han var till den grad självkritisk att han brände upp många av sina verk. Vi har nog den altfiolspelande wienerkirurgen Theodor Billroth, violinisten Joseph Joachim och Brahms stora hemliga kärlek, pianisten Clara Schumann, att tacka för att han inte gjorde sig av med allt han skrivit. De fick honom att publicera några av hans mest livskraftiga verk. Han anses av många vara den siste Wienklassikern. Musikhistorikern Jan Swaffords beskriver honom som en janusnatur med blicken riktad både bakåt och framåt och som varande både klassiker och roman­tiker, konservativ och progressiv. I Brahms musik sjunger hela den västliga klassiska musiken med en röst; Renässansens polyfoni, Bachs kontrapunktik, Wienklassikernas musikantiska formstränghet och romantikens känslostormar.

 Felix Mendelssohn Bartholdy (1809-1847) föddes i Hamburg och fick en mångsidig uppfostran. Hans äldsta bevarade komposition är daterad 1820 och under de följande åren komponerade han sångspel, symfonier, kammar- och pianomusik. 1829 gjorde tjugoåringen en banbrytande insats i Bachrenässansen genom att, för första gången efter Bachs död, uppföra Matteuspassionen och gav samtidigt ett starkt prov på sin begåvning som dirigent.

Mendelssohn var en passionerad resenär och på sina studieresor i Europa gjorde han succé som pianist, dirigent och tonsättare. Under åren kring 1830 reste han över stora delar av Europa och vistades på årslånga besök i Skottland, Österrike, Ungern, Frankrike, England och Italien. Han studerade varje plats intensivt och gjorde detaljrika dagboksanteckningar. Direkt inspirerad av Italienvistelsen är den "italienska" symfonin. Från Rom skrev Mendelssohn i februari 1830: "Jag gör stora framsteg med den italienska symfonin. Den kommer att bli den mognaste sak jag hittills har gjort, särskilt sista satsen, Presto agitato". Det dröjde dock ytterligare några år, innan symfonin efter flera omarbetningar blev färdig. 1832 fick Mendelssohn en beställning från Londons filharmoniska sällskap på en symfoni. Det blev den italienska som han själv dirigerade på premiären i London 1833. 

Hugo Alfvén (1872-1960) växte upp i Stockholm och studerade på Musikkonservatoriet i Stockholm. Åren 1890–1901 arbetade han som violinist i Kungliga Hovkapellet, men fortsatte sedan sina studier i violin och dirigering i Dresden. Efter sina Europaresor återvände han till Sverige och arbetade som körledare samtidigt som han komponerade. Som orkesterdirigent framträdde Alfvén mestadels med egna verk bland annat i Helsingfors, Köpenhamn, Oslo, Wien, Boston, Philadelphia och London.

Alfvéns främsta skaparperiod var från slutet av 1890-talet till början av 1920-talet. Under denna period tillkom de flesta av hans större verk, bland annat symfonierna nr 1–4 och orkesterstyckena Midsommarvaka och En skärgårdssägen. En höjdpunkt är den storslagna, folkloristiska balettpantomimen Bergakungen. Han försörjde sig på att bland annat komponera en del teater- och filmmusik samt festmusik för särskilda tillfällen, till exempel kantater för olika organisationers jubileer. Sviten ur baletten Den förlorade sonen komponerade han 1957

Den brittiske kompositören Eric Coates (1886 - 1957) är bekant för sin lättsamma musik. Han skrev käck och melodiskt anslående underhållningsmusik för orkester.  Vi framför ”One the edge of the Lake” och “At the Dance” ur  sviten ”Summer Days”.

 Lilian O. Montmar

 

Bokförlaget Alerta ger ut romaner, historiska dokumentärer och håller dig informerad om kulturella händelser och andra spännande nyheter. Genom resor i USA och Europa vill vi förmedla tidens trender och berätta om kulturella upplevelser.

Medlem i NOFF, Nordiska oberoende förlags förening

 

You haven't completed the steps for your Hosted Newsroom

You haven't entered a correct link to your helper.html file for your Hosted Newsroom. Go to Publish and complete the steps.