Föreningen Stockholms hemlösa

Varför forska på hemlösa, istället för att lösa hemlösheten?

Pressmeddelande   •   Sep 06, 2010 15:07 CEST

Nu har Stockholm berikats med ännu en verksamhet för hemlösa. Denna gång gäller det ett ”centrum för hemlösa”. Människorna med lite insyn i hemlöshetsfrågan vet att det även denna gång inte på något sätt handlar om att försöka lösa hemlösheten genom att hjälpa hemlösa individer till ett tryggt hem.

Istället är detta en sammanslagning av redan befintliga ickefungerande verksamheter. Ett centrum byggs upp för akademiker där det ska forskas på hemlösa. Detta gäller bland annat hur länge man lever som hemlös, hur tandstatusen ser ut, vilka eventuella missbruk som finns, vilka psykiska problem och andra sjukdomar människor har och/eller får i sin hemlöshet.

I detta centrum ska sedan de akademiker som tycker sig behöva mer kunskap om hemlöshet ges möjlighet att inhämta sådan. Hemlösa behandlas som vilka försöksdjur som helst.
Hur många människor ska behöva dö i förtid i forskningens namn och av de sviter denna vidriga människosyn står för? Kan det verkligen vara så att vi medborgare tycker titlar och doktorshattar är mer värt på vissas huvuden, än att människor ska få leva ett värdigt liv i ett eget tryggt hem?

Fattigdomen breder ut sig. Bara i Europa lever idag över 50 miljoner människor i vad som kallas fattigdom. Och i Sverige befinner sig, enligt Rädda barnen, c:a 250 tusen barnfamiljer under fattigdomsstrecket. Det här är människor som på olika sätt närmat sig risken att hamna i hemlöshet.
Finns det någon gemensam egenskap hos dessa individer, något medfött karaktärsdrag som gör att just de blir drabbade?

Skulle vi anse det vara etiskt försvarbart att forska på deras tänder, på deras psykiska status eller på andra beteenden som uppkommer på grund av fattigdomen.

Jag tycker det finns anledning att ställa sig den frågan.

Är det verkligen så att vi ska lägga över problemet på de som blir drabbade? Ska vi istället inte titta på de orsaker som leder fram till detta?
Hemlösa människor lever under ständig stress och oro.” Var kan jag duscha, borsta tänderna, få tag i pengar och så vidare….?”

De sover betydligt mindre än andra. De har ingenstans att gå när de behöver trygghet. Det är inte konstigt att det uppstår olika problem under sådana villkor. Varför ska vi forska på detta? Är inte det att lägga skulden på individen? Är det inte att ytterligare slå fast att anledningen till det som sker ligger hos den fattige eller hos den hemlöse?

Rolf nilsson

Föreningen Stockholms hemlösa