Legolas System

Varg, lögner och halvsanningar från WWF

Pressmeddelande   •   Jan 02, 2010 01:04 CET

WWF, Naturskyddsföreningen och Svenska rovdjursföreningen protesterar mot årets vargjakt. Man upprepar härvid ett antal icke helt korrekta påståenden. Sverige har förbundit sig att bibehålla det antal vargar som fanns vid EU-inträdet. S. k. livskraftiga populationer  är ett teoretiskt mått på antal djur som behövs i en isolerad grupp. Dessa antaganden har aldrig bevisats och vi har hela tiden haft inflöde av nya vargar från öst. T.o.m. på 80-talet när närmaste varg fanns i sydöstra Finland och i ingenmansland vid ryska gränsen tog sig ett tiotal vargar till Hedmark och Torsby kommuner. Senaste året har två nya invandrare fått kullar i Norge och Sverige.

Ja, vi har glestbefolkade områden i främst i Norra Sverige men befolkningen i dessa områden är mycket beroende av den mat som erhålls från jakt, fiske och bär- och svampplockning. Dessutom används större delen för renuppfödning. Denna näringsgren håller på att slås ut genom ett överflöd av lodjur. Att få in varg med en jaktmetod som innebär att renflockarna skingras vore den definitiva dödsstöten. Jakt med löshund är den enda jaktprincip som fungerar i dessa vidsträckta marker.

Sedan blir det inte bättre av att rapporterna från finska Lappland visar att var tredje varg där bär på dvärgbandmaskar.  Hittills bara granulosus men den är illa nog.  Svamp- och bärplockning blir riskfaktorer.

Det finns inga områden i Europa som har en lika hög koncentration av skyddad varg som Mellansverige. Man använder sig av misstolkning av gammalt data för att komma till sitt påstående. Vilket har påtalats tidigare. Trots detta upprepar man det här.

Vem har rätt till de viltstammar som markägare och jägare gemensamt har skapat under ett hundratal år? Vem har rätt att påtvinga djurhållare stora kostnader och merarbete för att skydda sina djur?  Vem har rätt att påtvinga människor i glesbygden oron med stora rovdjur i sitt närområde? Vem har rätt att rasera basen för vårt öppna landskap med dess genom betande djur skapade biologiska mångfald? Kort, vem har rätt att rasera levnadsvillkoren för stora grupper av människor på landsbygden?

Inte en demokrati, bara majoritetsdiktatur.

WWF, Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen har självsvåldigt tagit sig denna rätt utan att fråga berörda människor. Genom skickligt politiskt spel och propaganda har man lurat politiker och allmänhet vilken påverkan faktiskt rovdjuren har på den delen av befolkningen som lever utanför tätorterna.

WWFs och SNFs bevekelsegrunder måste ifrågasättas. Man har i tysthet prioriterat ner sina gamla åtaganden - att skydda naturnära och småskalig djurhållning med särskild vikt på lantrasdjur.
Båda organisationerna har sedan 2007 lovat att svara på ett öppet brev från Åke Skogevall (maj 2007) men aldrig verkställt.

När tillsyndmyndigheten för stiftelser började granska WWF visar det sig att donationsfonder för naturnära lantbruk med betoning på lantrasdjur förvägras lantrasprojekt, men delas ut till flera rovdjursprojekt och marknadsföringsprojekt med ICA.

Tom Arnbom var för ett år sedan ansvarig för lantrasdjur och betesmiljöer. Nu har han befordrats till rovdjursansvarig. Är det månne så att rovdjursengagemang och klimatskrämsel har blivit medel för en lönsammare insamlingsverksamhet?

Är det inte dags att WWF och SNF återgår till sina ideella och naturvärnande värderingar istället för att försöka surfa på populismens vindar.

Är det inte så att båda organisationerna har avdelningar som värnat om betesbiotoperna och dess hotade djur och växter, men som blivit överkörda av den centrala organisationen?

Man har tom lyckats dölja det faktum att det inte finns något djur som skapat så mycket död och misär genom tiderna som vargen.

Calle Seleborg

Nätverket för Glesbygdens Trygghet.

Ref: http://www.pirab.se/MIMA/standard/getPIRWebb.asp?x=A712524A