Musikerförbundet

Vill regeringen ha musikalisk städhjälp?

Pressmeddelande   •   Nov 03, 2006 08:40 CET

| info@musikerforbundet.se | Tel: 08-587 060 00 | Fax: 08-16 80 20

Svenska Musikerförbundet – fackförbundet för professionella musiker

Stockholm – 2006-11-02

Före valet gick allianspartiernas tunga kulturföreträdare ut med ett meddelande på sajten maktskifte.se. Det var riktigt hoppingivande på sitt sätt:

“Sverige behöver en regering som tar kulturfrågorna på stort allvar. Så är icke fallet idag. Vi fyra partier i Allians för Sverige är beredda att ta detta ansvar. Under de senaste två åren har vi enats om en lång rad gemensamma förslag inom kulturpolitikens område”.

Efter en rekordkort remissrunda visar sig regeringens förslag om den nya finansieringen av A-kassan vara ett gigantiskt kulturpolitiskt beslut. Varje gång system omformas måste man se till hur effekter slår mot alla samhällsgrupper och värdera dem i ett långsiktigt perspektiv. Här har regeringen gjort ett i bästa fall dåligt jobb. I värsta fall har vi en både inkompetent och empatistörd regering vid rodret. I alla händelser tycks man betrakta musiker och kulturarbetare som rödvinsaffekterade soffliggare som borde klippa håret och börja städa hos dem som nu får råd att betala vitt för tjänsten. Och kan man dessutom få en liten trudelutt till fikat då man njuter av sitt nystädade hem, är ju alla vinnare. Musikern får jobb och arbetsgivaren får underhållning!

Vad regeringen inte förstått är att musiken – dess kvalitet och mångfald likaså – fordrar att en lång rad parametrar finns på plats. Redan i dag förs en ojämn kamp för att finna den tid och det utrymme som en musiker behöver för att skapa det som vi bland annat känner som ”det svenska musikundret”. En dryg miljard av upphovsrättsliga pengar dras årligen runt i den svenska ekonomin tack vare svenska musiker och musikupphovsmän. I vilken relation musikundret står till en fungerande a-kassa är ännu inte utrett.

Marknaden är stenhård. Ingen synkronisering finns heller mellan musikhögskoleutbildningar och arbetsmarknadsåtgärder. Inte heller kulturbudgeten tar något hederligt ansvar för utvecklingen. Högutbildade musiker bredvid autodidakter kämpar om de ”gig” som finns. De regler om förmånsbeskattning av reseersättningar, hotell och traktamente som gäller även för frilansmusiker drabbar redan musikerna hårt. Tillsammans med ett ekonomiskt trängt arrangörsled bildar ovanstående fakta ett hårt motstånd för de som försöker hålla sig kvar som musiker. Och konsten är hård. Men det krävs mycket små förändringar i denna sköra kvalitetsbalans för att det ska tippa över i avgrunden.

Om man nu till det ansträngda läget plussar på med den nya A-kassereformen innebär det till exempelvis att man som Stockholmsbaserad musiker kan gå back på att ta ett jobb i Luleå. Vi får helt enkelt dra slutsatsen att alliansen inte vill låta musiken komma utanför Stockholms tullar. Alliansen anser tydligen också att musikerna är för många, och att kvalitet föds – inte i konkurrens bland många – utan genom ett litet urval som haft råd och möjlighet att utveckla sin kompetens.

Dock är det inte något musikens b-lag som behöver A-kassan! Korta perioder av arbete och långa perioder av arbetslöshet är en verklighet som även följer våra allra bästa musiker.

Städa upp i det mentala damm som hänger i jättesjok över denna reform! Sverige behöver – mycket riktigt – en regering som tar kulturfrågorna på allvar. Så är icke fallet idag. Men vi är beredda att hjälpa till och klara ut missförstånden! Det är den enda städning vi kan tänka oss att hjälpa regeringen med.


Jan Granvik

Förbundsordförande, Svenska Musikerförbundet (3 500 musiker)


För ytterligare information kontakta:
Jan Granvik – 070-736 52 61