Nättidningen Payback / Payback Sverige

Vittnesmål om grovt förnedrande kvinnobehandling av norska polisen i olaga avvisningsärende!

Pressmeddelande   •   Apr 07, 2013 00:32 CEST

Fredagen den 22 februari 2013 sitter vi äntligen på flyget på väg mot Bergen i Norge.

En weekendtrip jag sett fram emot väldigt länge. Jag skulle äntligen få möta mina gamla vänner och väninnor som jag inte sett i ett par år. Hog Riders firade 10-årjubileeum så en fest om lördagen var inplanerad. Annars såg jag mest fram till att få komma ut i naturen och fotografera de vackra bergen och spendera helgen med alla väninnor.

Det var mig, Ingela, min väninna Monja, våra respektive män och ett antal fler killar från Devils Choice Danmark/ och Island som kom med samma flyg .

Två går igenom tullen utan problem + min man!…alla andra bliver så stoppede en efter en. Jag kom släntrande ut lite efter alla andra då jag skulle köpa parfym först. Så jag kommer först igenom och finner Monja ståendes utanför tullkontrollen. Hon vill vänta på sin man så jag gör henne sällskap. Efter ca 2 min kommer en polis fram till oss och kräver namn, adress och telefonnr av oss. Efter vi samarbetat om dessa upplysningar tar han oss in till tullkontrollen igen. Här bliver vi hållna ett tag innan dom tar oss in i ett rum och strippar oss nakna. Söker efter vad?

Killarna bliver hämtade en efter en och förs bort i handklovar genom flygplatsen.

När min man plötsligt ringer och undrar vart jag blivit av så sliter en kvinnlig polis mobilen ifrån mig och säger att jag inte får svara. Och jag säger då att min man vill ha tag i mig. ( dumt av mig, nu förstod de ju att de hade missat en! Och jag ångrar mig direkt forstås) Tiden går långsamt och efter kanske en halvtimme ber dom mig om att hämta min man! Jag prövar att neka och menar att jag måste ha rätten att bara ringa till honom. Men omöjligt. Så det är med tunga steg och en känsla över att ha dummat mig som jag under poliseskort måste utpeka min man. Vi är så de sista av de 11 “utlänningar” som bliver kört iväg till Bergen. Vi är ganska lugna för alla poliser har sagt till oss att vi bara skall med till polisstationen för att få “ordning på alla papper” . Vi har förstått det som om de skall finna fram till om vi är tidigare straffade för något. Ingen av oss har ju blivit det så vi är lugna om än smått irriterede över att allt tar sådan lång tid.

När jag och min man bliver befriade från handklovarna är vi nere i ett garage. En ung polis står och vaktar mig medans de tar min man igenom en järndörr. Jag börjar nu undra mig över vilken märklig polisstation det här måste vara. Varför tar dom oss inte in tillsammans?

Efter kanske 10 min bliver det så min tur. Kommer in till ett rum där en kvinna med plasthanskar går igenom mina fickor oh ber mig att ta av mina ringar. Det gick inte och jag börjar att “se en film” och tänker att det här gör man väl bara om man bliver arresterad? Är alldeles förvirrad nu och ingen har på någon tidspunkt berättat att jag faktiskt är anhållen! Jag “ser film” igen och undrar varför de inte har sagt: Klockan är nu 23.30 och du är anhåller pga det eller det”!?

Kvinnan som rotade igenom mina kläder tar mig nu in i en cell på ett par kvadratmeter och jag skall klä av mig naken för ANDRA gången i afton! Hon tar trosorna upp framför ögonen och riktigt genomsöker dom….söker efter vad??? Hur som helst, väldigt bizarr upplevelse. Och det är faktiskt när hon vänder sig om, går ut och LÅSER cellen som det verkligen går upp för mig vad som hänt. Känner mig dum, blåst och så LURAD!! Är det här Norge, tänker jag?! Ingen information överhuvudtaget. Hur länge ska jag sitta här? Var är min man? Är jag i ett kvinnofängelse? ( film i huvudet igen)

Plötsligt hör jag Monja ropa högt och finner en sorts trygghet i att hon också är här.

Cellen känns mindre och mindre. En gul plastmadrass på golvet, ett hål i golvet? Hur funkar det här? Jag har aldrig varit i fängelse förut! Isoleringscell. Bara gul murvägg. Mister tidsförnämmelsen. En stund(?) senare får jag som tur är komma in och dela cell med min väninna Monja. Fängelset är fullsatt!

Men vad har dom tänkt sig egentligen? Jag har min menstruation och här finns bara ett pisshål i golvet! Kan inte tvätta händerna och tampongerna är beslaglagda!! Börjar att skrika efter någon och den kalla kvinnliga vakten kommer. Jag är sur och frågar hur dom har tänkt sig att jag skall klara hygienen här? Får ett surt svar om att det kan jag ju bara fråga om! Fråga om vaddå säjer jag? – Ja, men så får du komma på toaletten! OK! Säger jag, finns det en toalett jag kan komma till?? Hur skulle jag kunna veta det? Ingen berättar ju om hur det funkar! Nå, varje gång jag behövde iväg till toaletten så kom det olika vakter. En av dom asgarvade åt mig när vi gick igenom den långa gången med celler och utbrast: Ha ha ha du har ordentligt läckage Va??! Otroligt pinsamt oh förnedrande! Varje gång skulle jag också be om en ny tampong….fick inte använda mina egna.

Det blev den längsta natten i mitt liv. Ingen aning om jag sovit…… upp och nedturer psykiskt och bröd och vatten att leva på.

Först omkring kl 10 morgonen efter får vi alla sitta ned en och en tillsammans med polisadvokat Arne Fjellstad som gav oss ett papper om varför vi blivit anhållna och nu skall sändas ut från Norge. Och dom mener på fullt allvar att jag utgör ett allvarligt hot emot landets säkerhet?! Skulle jag, en 43-åring hårt arbetande mor vara ett hot mot landets säkerhet?! För att jag är tillsammans med en kille som fick sin första väst då han var 12 år gammal, som varit en del av Mc-kulturen sen den startede i Europa, som varit egen företagare med 3 restauranger i Köpenhamn, som aldrig varit straffad för något och som OCKSÅ är en hårt arbetande man? ?Är det mitt mistag i livet? Jag bliver faktiskt behandlad som om jag kommer till Norge som terrorist!! Utlänninglagen säger dom bara. Det hjälper inte att vi berättar att vi inte har någonting med Mc-politik att göra, att vi skall bo hos privata vänner och skall ut och vandra i fjällen!

Arne Fjellstad säger att vi skall klaga inom en timme. Och att vi om 10 min får Hog Riders advokat ut att besöka oss.

Perfekt tänkte jag och förstår det ju som om att vi bara skall berätta om den vidriga behandlingen till HONOM istället.

HR:s advokat Jörgen Riple kommer in till oss tjejer med coca-cola och vi bliver lyckliga som små barn. Han är chockad över att vi tjejer sitter här och lovar att göra en sak av det hela. Monja berättar tex om hur hon hade lovat att ringa sin dotter då hon landat men inte fick lov. Klockan 02 om natten fick hon ringa!!

Så går hela dagen…..ingen info förutom att vi KANSKE kommer med ett flyg i dag (lördag) eller kanske först i morgon (söndag). Frustrationen växer och vi får svårare med att hålla oss lugna.

Inte fått ett bloss på en cigarett sen vi startade resan i Köpenhamn kvällen före och vi båda tjejer börjar att få det värre och värre….Om eftermiddagen brister det för Monja och jag börjar verkligen att skrika och kräva att vi skall ut härifrån, och det är NU!!! Då får vi iallafall komma ut till garaget och röka en cigarett. Polisen undrar om vi vill ha en kopp te eller nåt oh det bliver vi glada över och tackar ja till. Han kommer bara aldrig med den! En annan, han som förnedrade mig i gången , kommer och låser våran cell upp och säger: Nu får ni gå!! Vi flyger upp ifrån plastmadrassen med ett jubelrop men då asgarvar han bara , låser igen och säger att han bara skojade med oss!! Jag kallar det här för psykiska trakasserier!!

Och förutom honom så hade vi i cellen mitt emot en galen man som glodde med sitt “dräglande öga” på oss så att vi hela tiden kröp längre upp mot väggen för att “gömma oss”. Jag såg en massa film igen och väntade bara på att det när som helst skulle spruta sperma ut genom den smala springan! Han var riktigt obehaglig och förde ett himla liv hela tiden. Vi hade också en skarp lampa på hela natten och släckt om dagen! Kanske det var nåt man skulle fråga om med, eller??

Omkring kl 16 bliver vi så äntligen “utsläppta” , eller snarare sagt “eskorterede” med polis hela vägen till flygplatsen och hela vägen in på planet som de första 4 ombord. Norsk polis bortvisade mig, Monja och våra män den aftonen. Alla de andra blev hållna till på söndagen!

Som många kanske har läst så skrevs det om oss i Bergens Tidene den 20 mars.

Polisadvokaten Arne Fjellstad påstår att ingen av oss har klagat över någonting! Det stämmer ju inte. Vi berättade allt till vår advokat och han för vår talan i Norge. Jag har inte kontaktat svenska myndigheter då jag tycker att den norska + den danska advokat härifrån också för MIN talan även om jag är svensk medborgare. Men jag vill gärna att många får höra om hur nu OCKSÅ klubbmedlemmars fruar/ flickvänner blir behandlade. Och jag kan inte acceptera det! Man kan aldrig dra alla över en kam.!( Om en manlig dagbarnvårdare blir avslöjad och dömd för pedofili- skall vi så inte anhålla alla manliga dagbarnvårdare och deras fruar med, i TRON om att de också/eller vill bli pedofiler?) ( Om en fotbollshuligan blir dömd för våld- skall man så inte anhålla ALLA fotbollsfans? Dom kunde ju potentiellt bli hulliganer hela bunten???? )

Trodde att den kollektiva bestraffningen blev avskaffad under Nurnbergsproccessen efter andra världskriget?? Eller kanske inte i Norge?

Det är inte förbjudet att vara medlem av en motorcykelklubb vad jag vet heller? Och jag har då inte hört något om att det skulle vara förbjudet att älska en man som är medlem av en motorcykelklubb heller?

Jag hoppas på att kunna åka till Norge igen så fort som möjligt.

Vänliga hälsningar

Ingela Hallin

Länk till artikel om fängslandet och avvisningen från Norge:
http://www.bt.no/nyheter/lokalt/Kastet-MC-koner-pa-glattcelle-2864666.html#.UWAqDaLOuSq


Payback Sverige är en riksorganisation för bikers rättigheter vad avser alla former av trakasserier, förföljelser och övergrepp gentemot enskilda bikers och bikerklubbar så kallad negativ särbehandling på grund av föreningstillhörighet.

Payback är också en samnordisk bikerorganisation med representation i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Organisationerna drivs under namnen Payback Sverige, Payback Norge, Payback Danmark och Payback Finland. Organisationerna är självständiga enheter som tillkommit i avsikt att skapa en större styrka och tyngd gentemot media och politiker samt för att kunna utväxla information och erfarenheter emellan länderna på ett enklare vis. De olika ländernas Paybackorganisationer kommer också att samordna och driva gemensamma rättsliga mål och aktioner.

De respektive ländernas organisation finns alla representerade på MyNewsdesk samt har Nättidningen Payback som gemensam portal och officiellt organ.

Nättidningen Payback är en webbtidning vars huvudsakliga mål är att verka för att öka förståelsen kring och informera om bikerkulturen, dess olika företeelser och drivkrafter. Nättidningens adress är: http://www.payback.name