Uppsnack inför Engelbrektsturen 23 Juli med Börje Ekstam

Vad är det för dunderhonung han äter? Eller är det någon hemlig källa i djupaste Småland som är hemligheten bakom trycket i påkarna, trots 65 bast? Vi träffar H60-åkaren Börje Ekstam, sedan 15 år flitig långloppsveteran i Mitsubishi MTB Challenge, för att få receptet på hur man fortfarande sopar banan med många av de betydligt yngre därute på stigarna. En sak är säker: 60 är det nya 40, och vill du komma hyfsat tidigt in i målfållan på Engelbrektsturen – ta rygg på Börje!

– Hallå Börje! En ära att få språkas vid – berätta om din cykelpassion!
– Det började nog -99 med VM i Åre. Jag åkte dit med grabben tillsammans med tre till av hans klasskamrater som var intresserade av cykling, främst MTB. Jag skjutsade dem till olika tävlingar och jag fastnade själv för sporten. Dessutom behövde jag hitta ett sätt att bli av med en massa extra kilon! Då jag kört MC i ungdomen gillade jag fartkänslan och utmaningen på skogsstigarna med mountainbike. Det gick inte fort i början kan jag säga, men efter två år och en massa tappade kilon så köpte jag en fulldämpad Trek. Farten ökade och smilet blev större. 2002 körde jag mitt första långlopp, Mörksuggan, och på den vägen är det. Jag mår så bra av att komma ut på cykeln i skogen, det borde vara recept på det! Med ett hektiskt liv som egen företagare och ingen tid för motion så var cyklingen det bästa som hänt sedan barnen föddes.
– Riktigt inspirerande! Hur håller du formen?– Jag är på Cypern ett par månader på senhösten, och från senvinter till tidig vår, där jag hyr ut cyklar och kör guidade turer. Det ger mig mängdträningen. Att cykla där nere när det är vinterrusk i Sverige är verkligen inspirerande. När jag kommer hem så har vi i klubben två fasta träningsdagar i veckan. Vi kör ett MTB-tempo som träningstävling varje måndag, på onsdagar kör vi teknik och varierande stigcykling. Kan även bli ett pass under helgen.

– Du har ju bevisligen tekniken i skogen. Hemligheter?
– Har alltid gillat att testa saker; ”hmmm det här måste väl gå på nåt vis”. Det ena ger sen det andra och man blir varje gång en erfarenhet rikare, ibland med lite blodvite och blåmärken. På Cypern finns det många utförslöpor att träna på och med alla vassa stenar där så vill man helt enkelt vara kvar på cykeln! Våra spår i hemmaskogen är också bitvis ganska tekniska så där får man träna på många varierande utmaningar. Således gillar jag mera tekniska lopp som Lida Loop, Ränneslättsturen och även Bockstensturen.

– Vad kör du för cykel?
– Jag har i några år kört en fulldämpad Niner Jet 9, XTR-utrustad och med tubeless på rätt feta däck med lågt tryck. En fantastisk cykel för både långlopp, bekväm stigcykling och stökiga Cypernstigar. Continentals Mountain King och X-King har varit favoritdäcken men jag kör även gärna på Schwalbes Racing Ralph eller Rocket Ron.

Nu är den pärlan såld och jag har börjat vänja in mig på en Specialized Stumpjumper, en dröm på stötigt underlag och bökiga nerförslöpor! Har alltså kört fulldämpat i 15 år, sen slog det slint – nu har jag köpt en hardtail – då jag en tid funderat på hur det skulle kännas att köra på en riktigt lätt hoj. Det är en ren racemaskin, en Ghost Lector, exakt samma som Alexandra Engen kört på. Den ska jag ha på Engelbrektsturen. Vet i f-n hur det ska gå!

– Man måste fråga: Hur ser kosten ut för att förbli så stark?
– Stark och stark, men jag äter en bra och balanserad kost, mestadels vegetariskt och fisk samt mycket grönt. Blir det kött så är det kyckling eller en svensk biff. Jag är mjölkintolerant så det där med grädde faller automatiskt bort. Har valt bort gluten och känner att kroppen mår bättre av detta. Dricker vatten eller ett glas vin till middag, en och annan öl slinker även ner, speciellt på Cypern, men inget en vecka före tävling.

– Du är engagerad i den lokala cykelklubben också. Berätta!
– Jag är ordförande där sen ett antal år tillbaka och driver utvecklingen av MTB-spår i vårt skogsområde. Vi har nu ca 50 km pilade spår i olika svårighetsgrad och ett antal avstickare som är tekniskt svårare och ska ge en riktig utmaning. Vi har även en ”lekpark” där vi har massor av slingor som innehåller olika hinder, drop hopp och stup att öva på. Nu jobbar vi med en fartbana, en ”berg-och-dalbana” där vi har byggt ramper, långa hopp, rejäla branter både upp och ner, och berms. En riktig utmaning att ta sig fram där. Vi jobbar att på sikt att få till en ”100 miles” sträcka att köra som ett utmanande lopp.

Senaste året och framåt satsar vi på ungdomar eftersom medelåldern har varit väldigt hög. Detta är ett härligt uppdrag, att få in ungdomar i sporten och se dom utvecklas. Dom kämpar på med tekniken och är envisa som bara den. Adrenalinhalten är hög, dom ger sig inte förrän dom klarat hindret. Det smil man ser då är en fantastisk delbetalning på all tid man lägger ner.

– Det drar ihop sig för Engelbrektsturen. Vad har du för erfarenhet av den?
– En härlig bana med vacker natur och fina stigar med gott flow. Ett år var det en markering som försvann och jag låg sist i en 10-12 man stor grupp som körde in på endurobanan. Häpp, vad det blev stenigt! Efter ett tag var jag först och kämpade på och begrep inte varför dom lagt in ett så svårt parti på denna tur som skulle vara lättåkt. Alldeles försent begrep jag felåkningen, men det var riktigt kul. Jag och min Niner trivdes där. Att start och mål är i centrala Norberg ger en härlig inramning, lite Tour de France-känsla fast MTB!

– Hur förbereder du dig för ett lopp som detta?
– Veckan innan försöker jag äta på regelbundna tider och att sova bra. Dagarna innan brukar jag dricka mer än vanligt och blandar i lite carboloader och electrolyte. Cykeln brukar alltid vara i trim, jag ser till i tid att byta eventuella grejor så det inte är nytt precis innan ett race. Detta lopp blir ett undantag då jag för första gången ska köra på en riktigt lätt hardtail. Tävlingsnerven är väl lite avtrubbad numera men det pirrar alltid till lite extra när man står där i fållan och det räknas ner till start. Innan start tar jag en carboloader gel och kanske en till en bit in i loppet. Sedan blir det en eller två gel mot slutet för att ha kraft sista biten in mot mål.

– Nytt för i år i cupen är ju klasserna H60 och D50. Tankar om det?
– Jag kämpade för en H60-klass för några år sedan men det var dålig respons. Bra att det nu kommit till för det är många som fortfarande är aktiva och vill hålla i gång – och känna gemenskapen i sin åldersgrupp. Såg att det var drygt 25 personer som deltagit i klassen hittills. Hoppas det även kan bli en H70-klass när det finns underlag. Finns möjligheten så tror jag att många ser sig manade att fortsätta. Gubbarna blir bara bättre och bättre, fler och fler. Damklasserna har dock svårt att etablera sig, tillväxten från yngre klasser är för dålig, tyvärr.

– Har du någon målsättning på söndag i Norberg?
– Målet är alltid att ta sig i mål och ha kul. En stående målsättning är att hålla sin tid från året innan, men man siktar på en bättre tid förstås. I min ålder tycker jag det är bra om man håller samma tider som tidigare och det har jag lyckats med på de flesta loppen. Ibland klipper det till och jag får en bättre tid. Så i år siktar jag på en bättre tid på Engelbrektsturen då jag har en 4 kg lättare cykel. Jag kommer att flyga fram på stigarna, bara jag inte flyger av!

– Underbart! Ett riktigt stort tack, Börje – vi ses på torget i Norberg!

FAKTA:

Namn: Börje Ekstam
Ålder: 65 år
Klubb: Ålems CK